Mia


Jag heter Mia och jag bodde och studerade i USA i mina tonår.

Jag hade varit sen några gånger till skolan och skickades till lärarrummet, där jag var tvungen att förklara mig för en elev assistent. Assistenten skickade mej vidare till rektorn och sa att jag skulle få välja mellan ”paddeln” eller suspension. På vägen tillrektorn började jag känna mej illamående och mina knän skakade. Om jag tog suspension, skulle jag gå miste om hela mitt skolarbete och få nollor för de dagar i alla mina ämnen. Detta skulle påverka mina chanser att gå på college nästa år.

Å andra sidan, idén om att böja sig framåt och låta dem paddla mig var en fruktansvärd tanke. Jag hade hört från andra studenter att man fick ligga platt på ett skrivbord med sära på benen för paddlingen. Och att rektorn slog hårt. Andra flickor berättade att de lämnat rummet gråtande. För att göra saken värre det hade varit mycket varmt och jag var klädd i en kort kjol och string den dagen. Jag föreställande mig detta obscena läge med en manlig rektor och ett vittne som tittade på mig, det var en mycket skrämmande tanke.

När jag kom till fram ledde rektorn mig till sitt kontor. Han såg över  mitt rekord av dokumenterade ”latenesses”. Mina värsta farhågor  besannades när han frågade mig om jag ville 5 dagar suspension eller 5 "swats" med en paddel. Jag visste att jag hade inget annat val än att ta paddling. Mitt hjärta började dunka och mina knän skakade när jag sa till honom att jag skulle ta "swats". Han klev likgiltigt ur sitt kontor och kallade en annan manlig kollega för att fungera som vittne. 

"Vittnet" ställde sig bakom mig och rektorn gick till sitt skrivbord. Han öppnade sin låda och drog ut en paddel. Det var ungefär 15cm bred och 45cm lång, den hade flera hål borrade i det och jag kunde se ordet "aj" skrivet  på den. Jag antar att det var något slags skämt, som bara tjänade till att göra det hela så mycket värre.

Han fortsatte att flytta några sak från sitt skrivbord och talade till "vittnet" som om jag inte var där. Han sade att han skulle vara ge henne 5 swats för att hon kommit sent. Jag minns att jag tänkte Åh Gud, jag vill inte böja mig framåt för dessa män!" Jag kände mig så sårbar i att korta kjol och jag svor för mig själv att jag just idag tagit string trosor."Jag vill att du ska böja dig framåt och ligga platt på skrivbordet, fötter brett  isär" sa rektorn.

Med darrande röst på gränsen till tårar tog jag mod till mej och begärde att få hålla benen tillsammans eftersom jag hade kjol. Han svarade att det var vanliga förfarandet och jag borde ha tänkt på detta tidigare. Sedan frågade jag om jag kunde få bli paddlad av en 
kvinna i stället, men han berättade att det fanns inga tillgängliga idag. Så motvilligt böjde jag mig över skrivbordet försöker sära så lite  som möjligt. Jag kan fortfarande höra hans nästa kommando: "fötter bredare isär". Jag lydde eftersom jag ville få detta över så fort som möjligt. Jag kunde nu inte hålla tårarna borta. Han sade skämtsamt: "Jag har inte ens börjat paddlat dig ännu."

Jag vände för att se dem båda stirrar på min  skinkor men blev tillsagd att titta på bilden på väggen framför mig. Jag kände paddeln röra mina skinkor med en gnuggande rörelse och han lyfte upp min korta kjol över rumpan med den innan han drog tillbaka paddeln för att ge mig min första ”swats”. Jag hörde paddeln vissla något innan den landade på mina skinkor och rummet fylldes med en hög klatsch! Jag kände en otrolig smärta, den värsta jag någonsin hade upplevt. Jag försökte att inte röra mig eller gråta mera för att inte ge dem någon ytterligare tillfredsställelse.

Jag kände mig helt utsatt eftersom jag visste att min rumpa var helt synlig. Han drog sig tillbaka för andra swat och slog mig igen nästan omedelbart. Kraften av paddeln gjorde att jag lyftes till tårna och drevs mot skrivbordet.Sen kom den tredje i rask följd. Jag kunde inte ta smärtan, så jag vände och bad honom att vänta en minut. Han sa till mej med barsk röst att lägga mej överskrivbordet igen. Jag grät nu och sa att jag hellre skulle vilja ha suspensionen. Han berättade för mig att skolan inte blandar straff och att jag skulle få en extra ”swats" om jag inte la upp mej på skrivbordet igen. Jag kände mig så barnslig. Här var jag, en nästan vuxen kvinnasom grät som ett barn när denna främmande man paddlade mig och en annan främmande man stod och tittade Jag böjde mej tillbaka över skrivbordet och särade mina ben igen.

De 2 sista ”swatsen” var ännu värre. När det var klart fick jag skriva på ett papper att jag blivit paddlad frivilligt ” and for my own good ” Efter det sa han sa att jag kunde gå. Jag passerade en tjej på väg ut, och hon rodnade och såg nervös ut. Hon hade säkert hört mej smaka paddeln och nu var det snart hennes tur. Blåmärken varade flera veckor, och jag var tvungen att vara noga med att inte låta någon se dem. Jag tyckte det var fruktansvärt pinsamt. Men jag lärde mej en läxa och skolarbetet gick bättre efter detta.



  calstar   camp

Tillbaka