Unga Fru Marianne


Gustav och Marianne hade nu bott ett par veckor på det stora vackra godset. Visst kände Marianne stundtals en viss leda samtidigt fröjdades hon åt att ställa i ordning de stora vackra rummen. Några vänner hade hon ännu inte haft på besök, Gustav sa att hon inte var redo för det än. Det var en stor besvikelse för henne, hon hade så gärna sett sina gamla väninnor på visit och kunde fantisera om hur de gick omkring och beundrade hur fint hon hade fått det. Vad Gustav menade med att hon inte var redo att ta emot gäster förstod hon inte riktigt men han fick alltid den stålgrå blicken i ögonen när saken kom på tal och hon hade redan lärt sig att hon då gjorde bäst i att låta saken bero.
Det enda riktiga nöjet hon hade var egentligen de promenad i vagn som Gustav insisterade på att hon skulle ta varje fredag med endast körsvennen som sällskap. Varför Gustav inte följde med var ännu en gåta som även den fick bero. När de kom hem igen var Gustav emellertid alltid på särdeles gott humör och smekte henne gärna lite extra på kvällen när de lagt sig.
Marianne hade inte glömt den härliga händelsen när Gustav smekt henne till oanad njutning och den varma guldbruna färgen hans ögon hade haft efter att han tagit henne den kvällen men nu kändes det avlägset. Äktenskapets fröjder, eller plågor, hade redan gått över i slentrian. Varje kväll och varje morgon krävde Gustav att hon gjorde sin plikt som hustru. Hon kämpade inte emot, det var inte längre obehagligt men heller ingen njutning. Någon gång ibland kunde hon känna ett svagt pirr som ledde hennes tankar till den speciella natten under smekmånaden. Hon undrade om hon någonsin skulle få uppleva något liknande igen.
En kväll när det nygifta paret just slagit sig ner i salongen för att hålla skymning reste sig Gustav upp och sade till Marianne att gå in i sängkammaren. Lätt förbryllad tittade hon upp på honom från fåtöljen där hon satt med sitt handarbete i knät.

-Du ska få smisk i kväll.

Vad hade hon nu gjort. Vädjande frågade hon efter anledningen.

- Åh, du har inte gjort något fel, men det var längesedan jag gav dig ett rejält kok stryk och ikväll har jag lust till det. Tycker du inte att det är orsak nog eller vill du neka mig det nöjet?

Att neka honom kom inte på tal. Det vore ingen idé hon skulle ändå få stryk men då för olydnad inte för att han hade lust. Tveksamt och räddhågsen följde hon honom in i sovrummet.
Gustav tände fotogenlamporna medan Marianne på hans order tog av sig klänningen. När det var gjort hjälpte han henne att snöra upp korsetten och drog särken över hennes huvud, även de onämnbara snörde han upp och drog ner så att hon stod helt naken framför honom i ljuset som flödade från lamporna. Oj vad hon skämdes och inte blev det bättre av att han riktigt naglade fast henne med blicken.

-Marianne jag kommer att ge dig riktigt ordentligt med stryk i kväll och jag vill att du tar emot det utan att klaga. Har du förstått?

- Ja.

- Ställ dig då i skamvrån och förbered dig så ska jag förbereda lite annat.

Där stod Marianne i skamvrån helt naken och visste varken ut eller in, bakom sig hörde hon Gustav rumstera om och hon undrade vad han gjorde. Efter ett tag tog han ett fast grepp i hennes öra och ledde henne fram till ett bord, där låg en mängd redskap. Han uppmanade henne att ta en noga titt för de flesta av redskapen som låg där tänkte han använda på hennes rumpa under kvällen. Marianne svalde hårt och blev ombedd att ta med sig den stora hårborsten och en träslev till sängen. Gustav satte sig ner på sängkanten och hon fick lägga de båda redskapen inom bekvämt räckhåll för honom. Nu var hon rädd på riktigt och hade det inte varit för hans blick som sa att han inte tänkte tolerera minsta motstånd hade hon nog försökt fly.
Så stod hon på knä framför honom. Han talade med allvar i rösten till henne men hon uppfattade inte så mycket fjärilarna i magen drog åt sig hennes uppmärksamhet. Plötsligt började Gustav smeka hennes bröst och hon kände hur hon stelnade till. Han lät sig inte bekomma utan fortsatte att smeka, knåda och nypa hennes bröst. Efter vad som kändes som en evighet gav han henne ett par hastiga örfilar och sade åt henne att lägga sig över hans knä.
Där låg hon naken och öm i brösten efter den omilda behandling de fått utstå när hans hand med ett bestämt klatsch landade på hennes välformade skinkor. Det gjorde faktiskt inte särskilt ont. Lugnt och metodiskt fortsatte Gustav att smälla henne med handen och hon kände att hon trots allt började slappna av men så började smällarna bli allt hårdare och slutligen var svedan i rumpan påtaglig. Marianne började ofrivilligt vicka lite på tårna där hon låg över Gustavs knä. Han skrattade till och sa att det var dags att gå över till hårborsten.
Attan vad den gjorde ont. Marianne kunde inte hjälpa det hon skrek till var gång den kraftfullt landade på hennes bara stjärt. Gustav tog det hela med ro, jag han fann stort nöje i hela situationen. Ibland lade han all sin kraft i ett av slagen och fick ett riktigt tjut som reaktion från Marianne. Då gjorde han ett litet uppehåll och föreslog lättsamt och retfullt att hon skulle spara på kraften för sleven kändes bra mycket värre än hårborsten.
När Mariannes bakdel var riktigt blossande röd fann Gustav det vara tid att lägga hårborsten åt sidan för att istället använda sleven. Det första slaget framkallade ett riktigt ångest tjut från Marianne. Gustav fann det för gott att lägga sitt ena ben över hennes och ta ett stadigt tag i hennes långa hårsvall för att hjälpa till att hålla henne på plats. När han kände att han hade henne helt under kontroll lät han med liv och lust sleven dansa över hennes allt mer tilltalande bakdel. Mariannes stjärt var alltid en fröjd att skåda men nu när den var mörkt röd och gungade under rappen från sleven var den otroligt vacker. Sporrad av den vackra synen och de härliga ljuden från klatscharna och Marianne som skrek av smärtan slog han allt hårdare och fortare. Mariannes tjut gick över till gråt. Hon skakade i hela kroppen och han beslöt sig för att det var dags att sluta.
Snyftande och med tårarna rinnande skickades Marianne tillbaka till skamvrån medan Gustav förberedde nästa del. När han kallade tillbaka henne till sig förklarade han att hennes lydnad nu verkligen skulle sättas på prov. I handen hade han en rotting med böjt handtag. Marianne skulle stå framåtböjd med händerna på knäna och ta emot 20 rappa av den och hon skulle dessutom räkna dem högt. En rysning gick längs ryggraden på Marianne, det skulle hon aldrig klara. Ångesten blommade ut och hon ångrade åter igen beslutet att gifta sig med Gustav. Rottingen ven i luften och träffade med ett tjoff hennes redan ömma stjärt. Hon skrek högt och kämpade för att stå still. När den värsta smärtan lagt sig hörde hon Gustav harkla sig hotfullt. Javisst jag

- Ett

Fick hon fram med svag och darrande stämma. Marianne viste inte själv hur hon tog sig igenom de nästföljande 19 rappen. Att stå still med händerna på knäna i den situationen var det mest prövande hon någonsin utsatts för och rösten ville inte riktigt bära när hon räknade slagen.
Gustav däremot njöt. Det var en fröjd att se hur Marianne kämpade för att hålla positionen. Hon var söt när hon försökte skutta och stå still samtidigt och hennes bröst gungade på ett mycket behagfullt sätt. Rand för rand framträdde på hennes bakdel, han kände sig som en konstnär i färd med att skapa ett mästerverk. Till sist var dock alla 20 rappen utdelade och han sände åter igen Marianne till skamvrån. Kanske borde han sluta nu men frestelsen var oemotståndlig. Han samlade ihop kuddarna i mitten av sängen och hämtade den stora fina mattpiskan med mönstret han tyckte så mycket om. Den var aldrig använd och han hade länge längtat att få låta den landa på en kvinnas ändalykt.
Lite elak kände han sig dock när han lade Marianne tillrätta över kuddarna så att hennes rumpa putade upp ordentligt. Hans betänkligheter försvann dock första gången mattpiskan landade på den lockande bakdelen. Åh vad härligt det var. Pang, pang, pang.
Marianne var utom sig. Hon tiggde och bad om nåd, lovade att vara snäll, göra allt vad han ville vad som helst bara hon slapp mer stryk. Gustav kände att hon fått tillräckligt och slutade slå. Till Mariannes stora förvåning kände hon en stor tacksamhet mot Gustav för att han lyssnat på henne. Mjuk och foglig kröp hon ihop i hans trygga famn. Snyftande borrade hon in ansiktet i hans axel och lät sig lugnas av hans smekningar. Efter hand som hon lugnade sig blev smekningarna mer intima. Hans händer gled över hennes bröst, cirklade över magen och letade sig ner mot skötet. Hennes andning blev tung och hon kände en längtan efter hans händer just där men de gäckade henne alltid.

- Ställ dig på knä framför mig!

Marianne lydde. Gustav tog av sig byxorna, hans lem stod rakt ut.

- Kyss den!

Marianne lydde tveksamt. Var det verkligen anständigt? Å andra sidan vågade hon inte protestera. Gustav pressade henne inte men gav hela tiden order om hur hon skulle kyssa, slicka suga. När tiden var redo bad han henne se honom i ögonen, tog ett stadigt grepp om hennes nacke och trängde djupt in i henne. Han kände hennes klökreflexer och tryckte till lite extra. Marianne å sin sida kämpade för att stå ut, hela tiden höll hon blicken fäst vi Gustavs ögon. De skiftade åter igen till den varma guldbruna nyansen. Åh hon älskade den blicken och kunde stå ut med mycket för att se den.
Hon kände hur munnen fylldes av något varmt och klibbigt. Svälj sa Gustav strängt och hon lydde utan att tänka.
Gustav var mycket lycklig över att ha nått så långt med Marianne för att uppmuntra henne lade han henne varsamt på sängen och smekte henne till orgasm. Efteråt kröp hon tätt intill honom och de somnade nakna bredvid varandra. Ännu en seger, aldrig mer nattkläder, som endast var i vägen när han ville njuta av sin hustru.


Tillbaka