Anna och Martin


Jaha Anna. Idag är det precis 1 månad sedan vi började med vår lilla nyordning här hemma och vi kom ju överens om att vi skulle känna efter bägge två efter just 1 månad hur det känts och komma överens om hur vårt förhållande skall gå vidare. Skall du börja?

Anna sitter mitt emot sin man i en undanskymd hörna på restaurangen. Hon är mycket kvinnligt kläd i en snäv kort kjol, en snäv blus som smiter åt om hennes bröst. Hon har ett axellångt hår klippt i page och ett sött lite runt ansikte. Hon tittar på sin man med en allvarlig min.

-Jag kommer ihåg när jag äntligen tog mod till mig då för en månad sedan och ville att du skulle ”ta över”. Jag var så less på allt ansvar, att alltid ha koll på allting, att alltid ha en åsikt, att behöva vara den perfekt jämställda kvinnan, att behöva göra hälften av allting. T.o.m. när det gällde sex kändes det som jag skulle att initiativet precis var annan gång. Det var som allt detta hindrade mig från att vara KVINNA. KVINNA som följer sin man, som ser upp till sin man, som vet att hon förväntas lyda.

Anna ler, lägger huvudet på sned och säger till sin man:

-Nu har jag blivit så mycket mer kvinna, jag är så nöjd! Jag vet vem som bestämmer och att det är OK att lyda, ibland just bara lyda, att lämna ansvaret till dig min starke MAN!

Hon tar tag i sin mans hände, ler med hela kroppen.

-Dessutom så tycker jag att du ser mig så mycket mer. Du kommer hem med rosor och andra blommor rätt ofta. Så säger du att det gör du ”bara för att jag är så vacker” eller något annat gulligt. Någon gång har du köpt så fantastiskt fina kläder som du tycker ”klär min vackra Anna så fint”. Jag vet inte om du förstår hur mycket jag uppskattar dessa små plötsliga oväntade infall av kärlek och uppskattning.

Martin som är klädd i en mörk kostym av klassiskt snitt tittar på sin Anna med kärleksfulla ögon.

-Va glad jag blir att du uppskattar mina små presenter och uppskattande ord. Men jag älskar dig av hela mitt hjärta Anna, det vet du! Och det vill jag ju berätta också!

Martins ögon blir lite mera stränga.

-Men ibland blir du ju bestraffad. När jag tycker att du är olydig eller nosig så får du ju smisk och det kan ju hända ganska ofta. Vad tycker du om det?

Anna tittar ner i bordet, det märks att hon tycker att frågan är lite pinsam, om än väntad.

-Jo, du slår mig ibland. Det gör ont. Ont i stjärten. Väldigt pinsamt är det också.

Hon tittar upp, ser Martin i ögonen.

-Men jag behöver det. Jag behöver stryk. När du slår mig gör det så vansinnigt ont i stjärten och det blir värre för varje slag jag får. Tills sist brukar jag gråta, det vet du! Men det känns så naturligt att få stryk av sin man, så fullständigt självklart. Din kvinna har varit dum och du ger henne stryk. Känns både rätt och naturligt.  När jag får stryk så visar du så tydligt vem som bestämmer, att jag är kvinna som naturligt skall lyda. Jag måste veta att min man sätter tydliga gränser för mig, att mitt handlande får stränga konsekvenser. Det kan vara jobbigt att få en spruta hos doktorn, det gör ont, men man har glädje av det sedan. Så känns det när jag får stryk av dig.

Martin ser att hans Anna menar allvar med det hon säger och känner att de verkligen hittat rätt i sitt förhållande. Men han frågar ändå:

-Många skulle kalla det misshandel, tycker du att jag misshandlar dig?

-Absolut inte! Du nyttjar bara din självklara rätt att aga din kvinna! Dessutom så slår du mig bara på ställen där det inte skadar utan bara gör ont. Alltså stjärt och lår. T.o.m. när jag ligger där och får stryk så känner jag hur omhändertagen jag är, hur mycket du bryr dig om mig, det är nog därför jag blir ganska kåt när du smäller. Du har väl märkt det? du är så gullig och tar hand om mig så fint och kärleksfullt, jag får vara din lilla Anna! Din lilla fina Anna! Tror att alla kvinnor egentligen skulle må bra av att ha en man som dig.

Martin tittar på sin Anna som legat så många gånger över hans knä. Som han fostrat under den gångna månaden till att bli en riktig liten pärla. Sen han påbörjade hennes fostran har hon verkligen börjat bejaka sin kvinnlighet, hon har nästan alltid kjol hemma. Är noga med att framhäva sina former och sina mjuka kvinnliga sidor. Hon har verkligen lärt sig sin plats tänker han.

-Hur är det med sexet då?

-O det är oändligt mycket bättre. Du är så mycket man när jag skall ha stryk och det smittar när vi har ”vanlig” sex. Inte bara själva slagen visar din styrka, också när du tvingar mig att klä av mig. Din stränga ton när du frågar vad jag gjort för fel den får det att riktigt pirra av manlighet. Att sedan råka ut för det hemskt pinsamma att få själva agan uppskjuten några timmar för att jag skall skämmas mer gör mig supervåt (måste ibland byta trosor) mellan benen, o vad jag önskar att du tog mig då! Att då vänta på att du skall smiska min stjärt är både pirrigt och fyllt av rädsla och ånger.


Tillbaka