Uteblivet smisk



Hur är det att uppleva ett uteblivet smisk? Att i sista sund klara sig undan från smisk på bara stjärten fast man verkligen har förtjänat det? Det kan faktiskt kännas som om skulden inte blir betald och något oförlöst för en tjej eller kvinna, som sitter kvar och hon kan inte riktigt gå vidare på ett nytt vitt skuldfritt blad. Ja så var det för denna kvinna. Hennes berättelse utspelar sig på sextiotalet i England och när jag läste hennes brev om denna händelse (en insändare på en  smisktråd) så ville jag översätta den. Samantha heter brevskrivaren.






Jag heter Samantha. 1969 bodde jag hos min styvmamma Gwen. Jag bodde där t sedan fyra år och tillsammans med min två år yngre "syster" (min styvmors biologiska dotter från tidigare äktenskap.) Jag kallade Gwen faktiskt för mamma. Hon ville ha det så och det kändes bra. Jag längtade på något sätt efter en närvarande mamma. Min far var marinofficer och sällan hemma så det var min styvmamma som tog hand om vår uppfostran . Min biologiska mor var sjuklig och låg inne på sjukhus för bräckliga nerver ända sedan jag var mycket liten,vilket förklarar att jag tagit mycket ansvar på den tid då mina föräldrar fortfarande var gifta. Jag var det typiska exemplet på en duktig, präktig flicka. 

Samtidigt  hade jag de senaste två åren blivit utvald till årets "pangödla" av en ung kåt manlig jury, men det var inget jag utnyttjade (ok det smickrade förstås) och tyckte det var besvärligt med pojkarnas uppvaktning som förväntades återbetalas. Jag var mest hängiven studier. Pojkvännen i mitt liv dök upp då jag var 18 just det år händelsen jag här berättar inträffar. 

Den här berättelsen ur mitt liv handlar om smisk.  Mitt liv är betydligt större och har fler sidor än så. Men detta har påverkat mig en del, denna händelse, framförallt denna enda dag, då jag var 18, det har påverkat starkt  tankar känslor och fantasier och därför berättar jag det och undrar om andra kvinnor har liknande erfarenheter och känslor.
Jag har insett att denna händelse och denna hela dag i mitt liv aldrig kommer att lämna mig.

Min styvmamma Gwen  kunde vara väldigt sträng mot Linda, min två år yngre "syster" och vid några tillfällen (när hon inte tyckte det räckte med utegångsförbud) hade jag varit i högsta grad närvarande när hon gav Linda en utdragen och ordentlig aga på stjärten över hennes knä. Ja, Linda fick helt enkelt smisk på bara stjärten!  Bestraffningen skedde öppet nere i vardagsrummet med öppna dörrar och var en offentlig förnedring för Linda och samtidigt en upprörande upplevelse för mig. Även om Linda kunde vara en riktig bitch ibland så kunde jag bara känna sympati och medömkan med henne och samtidigt hettade det i kinderna av egna skamkänslor när mamma Gwens handflata klatchade ettrigt och bestämt på Lindas bara stjärt där hon låg barnsligt upplagd och lydigt över hennes knä fast hon fyllt 16 sedan länge. Jag var ju också dotter i huset. Skulle det kunna hända mig?Tanken kom flyktigt och hettade snabbt mina kinder men avfärdades snabbt.

En kväll skulle det festas på skolan. Jag var 18, ännu ej myndig på sextiotalet, och som sagt känd för min präktighet och själva inkarnationen av duktig flicka. Men samtidigt ett hett byte för de manliga studenterna och jag blev övertalad, förmodligen av Selma, som alltid ställde upp för mig,och som jag tyckte att jag var skyldig att släppa loss med henne, jag gillade verkligen henne och ville inte förlora henne för min tråkighet.
Det blev en kväll som gick över styr. Minst sagt. Alkoholen jag tvingade i mig först, men sen intogs allt lättare fick mig att tappa kontroll och omdöme. Jag hade sex (oskyddat! vad tänkte vi på egentligen?) på ett ganska buffligt och taffligt sätt, men mest var det killen som blev besviken över att allt gick alldeles för fort. En nyckel stals, en bil som tillhörde någons farbror hamnade i diket, mer saker stals, det klottrades könstexter i några böcker i ett professor-hem, saker gick sönder, musik störde grannar, och inte bara hög  musik.Ett moln av hasch ångor låg tätt över de rum vi härjade i. jag förlorade mina hemnycklar bland buskar och vått gräs. Allt blev upptäckt och avslöjat och mer eller mindre taget på bar gärning av en icke förmildrande vuxenvärld. Plötsligt var den lydiga flickan fullständigt avslöjad som en riktig bad girl!

Det blev ett förnedrande och för mig mycket ovant samtal dagen efter med min styvmor Gwen. Ordet besvikelse kom tillbaka om och om igen, och hon hade svårt att fatta att jag skulle vara indragen i förstörelse, vandalisering haschrökning och mycket förargelseväckande beteende, (sexuella utsvävningar anklagades vi för också vilket var lite absurt) . Ordet chockad användes också vid några tillfällen. jag kan inte tillstå att jag själv bidragit till vandalisering och förstörelse men jag minns så mycket att jag denna gång lämnade präktiga flickan hemma. 

Nu när jag med stor svårighet försökte återta min roll som duktig flicka inför min styvmor var det som om jag blivit avslöjad, vem jag egentligen var. Vi stod i vardagsrummet. Det var sent på eftermiddagen. En thebricka stod framme .Jag hade kjol och kofta och huvudvärk och enorma skuldkänslor. Kanske mest för att jag gjort Gwen besviken , visat mig vara någon annan helt plötsligt. Jag kände mig nästan frånvarande när jag hörde;

"I have decided that you need a spanking"!  

JAG KAN INTE TRO ATT JAG HÖRDE RÄTT ! DET KUNDE INTE VARA SANT! JAG VAR JU 18 ÅR!  

Det kunde inte vara sant men hon sa faktiskt;

 "I have decided that you need a spanking"!  

Ja det är sant kära läsare, jag var 18 år och min styvmamma sa på fullaste allvar;

I have decided that you need a spanking"!  



Hennes röst lät annorlunda, som om hon obekväm med sin roll som straffande mamma inför mig sin styvdotter  .  Jag hörde  min egen röst säga eftersom  jag samtidigt var utanför min egen kropp i en overklighetskänsla samtidigt som mitt hjärta slog hårda pumpande slag; 

A  ss… spanking??!!

- Yes young lady  … A good spanking over my knee!"

"A spanking" ????!!!!  You can´t mean that I am much too old for that" !!!!!???  

och så jag hörde henne lugnt och med självklar auktoritet säga; att jag visst inte var för gammal för smisk. 

Oh noo dear!  you´r not at all to old for a spanking!  

(Så tydligt att hon var van att hantera flickors protester och  argument när det var dags för denna sanslöst pinsamma situation.  

"Girls who live under their parent´s roof are NEVER NEVER too old for a spanking when they act childish and irresponible." 

Det kom meningar hon använt många gånger till min syster. Meningar som tonårsmammor använder mot sina äldre tonårsdöttrar. Samtalet  mellan domaren och den åtalade fortsatte, den ene med lugn och fasthet med den självklara moderliga auktoriteten, den andra allt mer uppriven och desperat och egentligen på förhand  maktlös inför situationen. Vad skulle jag göra? Flytta? Till vad? Och försörjningen? Det kanske kan vara svårt att förstå idag för läsare och moderna tjejer men jag hade inget val. Jag började långsamt förstå det fasansfulla och otroligt förnedrande; Nu skulle det ske! Jag skulle vid 18 års ålder få smisk på stjärten av min styvmor och jag hade ingenting att säga till mitt försvar! 

På ett sätt hade inte heller Gwen något val, har jag tänkt på efteråt då jag tänkt på henne som en stark och kärleksfull kvinna präglad av sin tid.. Det här var hennes plikt som mamma och  handlingen ett mycket nödvändigt ont, hon var en kvinna med höga ideal att uppfylla den förväntade mammarollen i ett samhälle och i en tid då spanking var ett självklart instrument i flickors uppfostran. Det förekom i de flesta hem.  Så här hade Gwens egen mamma gjort en gång i tiden. Som vittne till smisket hon gav Sofie  hade jag sett att hon också gjorde proceduren ordentligt och noga, som med allt annat, och klatscharna kunde eka i vardagsrummet under flera långa plågsamma minuter. Det kan inte vara helt lätt att stå emot protester, jämmer och gråt och vara bestämd under hela den fysiska intima proceduren. Vi var båda maktlösa inför våra roller ,det var bara att gå igenom det.

Jag blev tillsagd att gå upp på mitt rum, sätta på mig nattlinne och komma ner till henne som väntade i vardagsrummet där jag skulle ta emot min bestraffning. Jag minns mina tama protester som egentligen redan gett upp, jag minns den oerhörda skammen att klä av sig- för att få smisk! Jag minns att jag stod i endast trosor och trädde över mig mitt nattlinne och kände mig så långt ifrån en vuxen 18 årig kvinna som var möjligt. Jag vara bara en olydig flicka bland andra olydiga flickor som  "expected a spanking from mom" varken mer eller mindre. ! Och sen bli förlåten och livet skulle gå vidare med svidande rumpa och och tilltufsad stolthet. 

Jag minns det kalla golvet , de två gula undulaterna på mitt rum som kvittrade som vanligt denna oerhörda stund,och jag minns hur jag funderade om det hjälpte att göra förberedelserna långsamt och dra ut på det, eller om jag skulle göra processen med denna mardröm kort. Jag beslutade mig för det senare inte minst därför att ingen annan ännu var hemma, bara hembiträdet , en söt kvinna från Dublin, Fiona, i trettioårsåldern som hade jobbat för pappa och Gwen i detta hem de senaste tre åren. Att hon skulle förstå vad som skulle hända mig fick jag acceptera och hon hade definitivt sett Linda få smisk ett antal gånger. Jag skulle naturligtvis i ett försök att rädda ansiktet sluta möta hennes blick efter detta, aldrig mer, vem kan möta någons blick som sett eller hört när man fått smisk i 18 års åldern? 

Gwen var hård i rösts, borta var den hjärtliga ton vi haft tillsammans, då vi mer varit två vuxna, om än inte jämbördiga, för hon gav mig en del regler jag hade att följa. Men nu var hennes auktoritet över mig helt odiskutabel . Hon var mamma, jag var dotter, en olydig flicka i en vuxen kvinnas kropp. Gwen, min halvasiatiska styvmor, var en graciös vacker kvinna som fyllt 45 detta år, hon hade denna dagen en lång klänning vars blåa färg matchade hennes ovanliga blå vackra ögon. 

Jag såg antagligen skräckslagen ut inför förnedringen. Hur mycket skulle det svida på stjärten? Jag hade ju hört Lindas jämrande och gråt och hur hon frenetiskt hoppade och gned sig om stussen efteråt. Gwen som såg paniken i mig sa bara långsamt med eftertryck på nästan varje ord; 

"Flickor har fått smisk i alla tider och överlevt, det  kommer du också att göra med en erfarenhet rikare och en lärdom nyttigare. Ta av dig trosorna!" 

I ett sista försök att hävda min ålder och att jag lovade att aldrig kommer göra kvällen och natten  o.s.v hävdade Gwen lugnt och säkert sin naturliga rättighet som min förmyndare och styvmor att ge mig smisk på stjärten för mitt oacceptabla uppförande, sena hemkomst och beteende eller snarare tillstånd häromnatten. Det var en märklig situation; min mamma lugnade mig inför det smisk hon skulle ge mig. Det fanns inget mer att diskutera eller protestera emot.

Jag hade så inget motstånd kvar men dröjde tillräckligt länge att på hennes uppmaning ta av mig trosorna. Så följden blev att hon bad mig komma ännu närmare, sa till mig att lyfta upp mitt linne högt med båda händerna, medan hon till min oerhörda skam tog ett raskt tog i mina troskanter och drog ned dom till golvet. Som en liten flicka steg jag ut dom och vädjade" ; "mamma det här är så förnedrande, låt mig slippa detta". Gwen som inte vek en tum från sin roll som sträng agande uppfostrare böjde sig fram och tog ett varligt tag om min handled. "Now let´s get over with"

Jag blev nu ännu mer varse om att alla dörrar var öppna, hemhjälpen Fiona gick omkring i rummet, hörde allt, och skulle omöjligt missa min stundande bestraffning.Jag kände att jag drogs till Gwens vänstra sida och fick hjälp ner över hennes knä,när jag någon gång med varma hettande kinder, tillåtit mig att tänka denna situation i fantasin just efter att ha bevittnat när Linda fått smisk hade jag trott att varken händer eller fötter skulle nå ner till marken, men Linda var kortare till växten. Gwen föste mig framåt så att händerna var i marken och fötterna i luften, så drog hon upp linnet över ryggen så att min ännu vita, ännu osmällda  stjärt låg naken, upplagd och bar och redo för vad jag förtjänat. 

Positionen kändes konstig, jag var verkligen som en stygg liten flicka som skulle straffas i en vuxen kvinnas kropp. Det var just det jag var tänkte jag. Och nu låg jag här, precis som Linda och precis som tusentals, miljoner andra flickor som burit sig illa åt, så varför skulle just jag undgå detta egentligen? Så var det stjärten. Jag hade inte trott att den skulle kännas så naken och exponerad som när den stack upp i denna position och plötsligt blev den viktigaste kroppsdelen hos mig. Gwen lät mig ligga så ett ögonblick som för att låta mig ta in det skamfyllda ögonblicket. 

Sedan började hon förbereda mig för agan och informera mig om att det nu skulle komma att svida ordentligt efter ett tag men att detta var ett nödvändigt ont och hennes plikt som mor, en av de plikter hon avskydde att utföra, och så räknade hon upp mina förseelser. Hon hade kommit ungefär till vandaliseringen, när hemhjälpen Fiona plötsligt kom in och bad om Gwens uppmärksamhet någon minut. "I am sorry I have no intention to interfer a spanking but there is a woman at the door who wants to talk with you". 

Behöver jag säga att min förnedring nu var total även inför Fiona som jag fram till nu hade haft en bra relation med. Här låg jag med stjärten högt upp i mammas knä naken och bar och huvudet i golvet och väntade på att få smäll som en olydig flicka och trots att jag var rummets centrum, (eller min nakna stjärt) var jag själv avpersonifierad och reducerad till en olydig flicka, utan talan. 

"Can´t you tell her that I am just going to spank one of my daughters so it would be better if she could leave her number or comming back later? "
"Well mrs Frost,  she seems very urgent I think it is something important"svarade Fiona och jag vägrade vrida huvudet för att se hennes ben vid dörrposten. 

Jag fanns inte i denna stund. Kroppen som låg över mammas knä och stjärten som just skulle smällas var inte min, den tillhörde en olydig ung kvinna som bodde hemma och därför fortfarande fick underkasta sig vanlig hederlig aga. Jag hörde hur de pratade tills min styvmor med en lätt klatsch  bad mig reda mig upp. " Your spanking has to wait then, you can stay here and wait and don´t put on your underwear! I want you to be prepared for your spanking! 
You are going to get your spanking as soon as I have talked to this lady. "

ute



Jag reste mig upp på stapplande Bambi ben och lät snabbt linnet falla ner och skyla min ännu ostraffade stjärt alltjämt stirrande i golvet och kinderna blossande av skam. Ja, blossande! Trodde aldrig skam kunde framkalla sån hetta i kinderna! Jag kunde inte se varken min styvmor eller Fiona i ögonen. Den lilla klatsch min mor gav mig för att jag skulle resa på mig ekade länge på ena skinkan som en påminnelse och mild förnimmelse på vad jag nyss skulle gått igenom, om inte dörrknackningen, besökaren och Fiona avbrutit min förestående aga i sista stund.. När min mor gick ut genom rummet dröjde Fiona något som om hon ville få kontakt med mig men jag vägrade titta upp. Sedan hörde jag röster i hallen. Gwen som lät upprörd, några galgar som ramlade i golvet och så småningom en dörr som slogs igen. 

Jag kastade en blick på mina trosor som låg kvar på golvet och följde impulsen att plocka upp dem ifall någon ytterligare person skulle komma in i vardagsrummet jag var tvingad att stanna i. I detta rum brukade det sitta många gäster med drinkar och lyssna på musik och ibland dök en vän till familjen upp och underhöll på pianot i vänstra sidan av rummet. På eftermiddagarna hände det att parfymdoftande kvinnor med shoppingkassar tittade in på kaffe och te, och på kvällarna samlades ibland middagsklädda par över ett glas vin eller mineralvatten här där blomsteruppsättningarna varje vecka levererades från en snofsig florist. Annars tunga läderfåtöljer av en annan tid och ett stort schackspel på bordet bredvid de senaste utgåvorna av de tidskrifter och veckotidningar Gwen prenumererade på.  Nu var rummet tyst och tomt sånär som en 18 årig flicka, naken under sitt nattlinne med trosorna i ena handen, beordrad att vänta på sin mamma för att få smisk! Samma flicka som vuxet deltog bland vid dessa tillfällen i detta rum, visst lite på avstånd men social och väluppfostrad. 

Jag vågade inte sätta på mig trosorna av rädsla för mer olydnad utan satte mig på en läderdivan, fortfarande med trosorna i högra handen och väntade. Man kan säga att jag var paralyserad och nästan chockad av skamkänslor i denna situation så jag kom inte på nåt bättre än att bara sitta där tills hon kom tillbaka och jag skulle över hennes knä igen. 

Divanen kändes kall mot stjärten, den kroppsdel som denna eftermiddag blev så påtagligt sensibel och viktig och det tunna linnet kändes just väldigt tunt när man är utan trosor. Efter bara en stund kom Fiona tillbaka till mig och berättade att Klädaffären som Gwen var personalchef och ägare för hade drabbats av brand och hon var omedelbart tvungen att ge sig av och se vad brandmännen kunde rädda. Så det var därför situationen blev så akut.

"She said I should tell you to go to your room, and stay in bed for the rest of day"- you will get your spanking when she gets back". 

Jag ville inte inleda någon konversation med budbäraren Fiona, reste mig bara och sprang med snabba stora steg uppför trappan till mitt rum. Att bara få höra ordet "spanking" flera gånger denna dag och att det handlade om MIG och min RUMPA var så ofattbart skamligt att jag bara önskade vakna upp ur denna mardröm någon gång. 

Och bara halvvägs uppför trappan hann Fiona lägga till ; Maybe she will forget  your punishment when she comes home if the fire had caused her a lot of problems- so the fire at her store might save you a fire in your butt"

Jag förstod att hennes ord hade för avsikt att ge mig hopp men jag kunde inte annat än hata henne som var närvarande vid denna situation i mitt liv. Om bara inte Fiona var där kunde jag åtminstone ta mitt straff och sen möta hela den övriga världen som samma vuxna flicka jag var innan denna eftermiddag. 

Jag stängde dörren i mitt rum och gick till badrummet. I spegeln betraktade jag flickan som snart skulle få smäll, det var en underlig skamfylld känsla och märkligt sensuell på något vis. I minnet var jag den korta stunden tillbaka över min styvmors knä med min runda stjärt serverad för hennes straffande handflata som kunde smiska Linda så strängt. Jag lyfte upp linnet och strök mig med händerna på stjärten som var kall fast den, om inte branden hade inträffat förmodligen skulle vara glödande het vid det här laget.  Ja Sofies stjärt- det gick inte att undgå att kasta en blick de tillfällen jag råkade närvara- blev alltid kraftigt tomteröd över stora runda områden och jag skulle förstås inte komma lindrigare undan. Sen tänkte jag på killen jag tillbringade en stund i natten med- hur mycket jag ville ha honom då och hur vansinnigt långtifrån de båda bilderna av mig själv låg just nu. Den ena en ung attraktiv kvinna som har ivrigt sex med en ung man.( att jag skulle kunna bli med barn var märkligt nog inget jag bekymrade mig över i denna stund eller dagarna som följde innan jag fick min mens)  Den andra skickad i säng för att hon varit olydig och får vänta på att mamma kommer hem så att hon ska ge henne smäll.

Jag vet inte hur många timmar som gick. Lyssnade till välden utanför huset som pågick precis som vanligt. Jag satt upp på min säng. Vid 6 tiden på kvällen kom min syster Sofie in till mig med en tallrik soppa. Så var seden här hemma. Flickor som blivit skickade i säng fick middagsmaten på rummet. Som en ytterligare pinsamhet fick hon se min nya status. Den äldre vuxna storasystern var nu själv bara en olydig flicka som väntar på bestraffning. Fiona såg min förtvivlan som inte gick att dölja och utbrast; 

- "Come on!!!  It´s just a spanking!! It´s not the end of the world!!! You´re not the first girl  in the world that gets it!  And not in your age either!  Yes, It stings like hell for 4-5 minutes, and then when the spanking is over , the stinging sensation will stay on your butt  for just another ten minutes and then it´s over. You have to live with a sore red bottom for the rest of the day in bed, but it´s not that big deal. You are forgiven and you can start on a clean sheet...  And just not to give you false hope but  I don´t think our mother will spank you tonight anyway, it seems like the demolition of the store gave her other things to think about!"
 
Det var ytterligare en replik som avsåg att lugna mig men bara förödmjukade mig. Att sitta och vänta en hel dag utan trosor på att få smisk på stjärten torde vara värre än själva agan i sig. Hur förbereder man sig! Utan att det var planerat fick jag på så sätt ett värre straff. Alla tankar och den djupa skammen. Skulle jag börja gråta som Sofie till slut gjorde när det hände henne? Hur mycket svider det? 

Jag väntade fortfarande på att vakna upp ur drömmen, klä på mig och gå till mina kurskamrater som den unga självständiga tjej jag varit fram till nu. Någon timme senare hörde jag mamma komma hem. Det knöt sig i magen på mig och jag kände en märklig blandning av fasa och lättnad att denna långa väntan äntligen skulle vara över. Jag var fortfarande naken med stjärten bar under linnet, förberedd att på nytt ledas fram och lägga mig över hennes knä och få allt överstökat. Skulle det ske i vardagsrummet inför dom andra? Eller kunde det åtminstone ske på mitt rum? Nu när alla visste spelade det inte så väldigt stor roll längre, bara det blev överstökat. som en vanlig händelse i en familj med en sträng mor och två äldre tonårsdöttrar. Om allt hade varit som vanligt hade jag ju sprungit ner och frågat henne om branden. Nu var det som rätten till en sån normal konversation hade fråntagits mig precis som all annan vuxen social interaktion. Allt handlade bara om en flicka som väntade på att bli straffad. Som inte fick lämna sitt rum.

I vanliga fall hade Gwen knackat på dörren. Men det kan man ju inte göra med någon man ska lägga över knät och smiska. Kan man? Den respekten för intimitet är i denna situation avlagd. När hon kom in såg hon helt utschasad ut, trött och ledsen. Jag satt på sängen rak i ryggen och stel och hade bestämt mig för att stålsätta mig så mycket som möjligt. Det skulle tydligen ske på mitt rum ändå. Eftersom jag inte hade vuxenmandat att fråga om någon brand som bara skulle verka som om jag försökte avleda vad situationen faktiskt handlade om började min styvmamma prata själv.

” This has been one of my worst day. It started with the embarrasing news about your exciting night and the trouble you got yourself into and ended up with the fact that one half of my store has been totally damaged by a fire. If I had known this morning that I have to spank one of my daughters  bottom today, and then run to my store only to see it burnt down in a fog of smoke. Sometimes it is just to much to be a mother of two teenagedaughters and at the same time a business woman running a store… that is no longer a store.”
”I am sorry mum  började jag nu nära gråten och plötsligt full med samvetskval över att jag ställt till med allt för egen del..” (Bara ordet spanking fick mina kinder att blossa av skam på nytt.)
”Allright I really think I am to tired to give you the spanking you deserve now, but hopefully this day has given you something to think about. Next time young lady, I don´t think you can hope for another disaster to prevent me for spanking you, I hope you understand that.”

Lättnaden jag kände var i detta ögonblick enorm och fick mig faktiskt att börja gråta utan att en enda klatsch hade utdelats på min bakdel, förutom den lätta klatchen jag fick som en uppmaning att resa mig från hennes knä flera timmar tidigare som nu skulle vara det närmaste jag kom.
 
"I understand that mom. Thank you for letting me  off the spanking. I will never never to this again. I am so sorry for the trouble I gave you and the burning of the store."
 Fram till denna dag hade jag aldrig trott att dessa ord skulle komma ur min mun i min ålder. Att tacka mamma för att jag slipper smisk! Och jag var 18år!
 
Under normala vuxna  omständigheter hade jag frågat hur branden uppstått men även denna fråga hade varit för mycket i min situation som olydig dotter som just fått reda på att hon slipper smisk bara för att mamma är för trött.
"Ok I can see you´re sorry, now just put yourself to bed, lights out for the rest of the day, and we will find out if you have a financial responsibility from last night´s problem tomorrow."
"Yes mum."
Så gick hon ut och stängde dörren. 

Jag kröp ner under mina lakan, släckte lampan och kände först bara lättnad över att den outhärdliga spänningen var över. Sedan skuld över bördan jag la på min styvmamma som drabbats så hårt idag. Sedan någon oförlöst känsla av att jag aldrig fick hela mitt straff. Visst jag fick rumsarrest och gå och lägga mig medan kvällen ännu var tidig, men jag fick aldrig uppleva svedan och förödmjukelsen jag ägnat hela dagen att förbereda mig på. Jag lät händerna gnida min fortfarande osmiskade stjärt och snart var jag inne på att det ändå kanske hade varit bäst om hon hade hunnit ge mig smäll och sen skulle skulden vara betald. Jag lät tankarna vandra och det tog många timmar innan jag somnade. Det var lång tid tills de övriga skulle gå och lägga sig. Som barnet som blivit skickad i säng lyssnade jag till de andra som hade friheten att vara uppe och göra vad de ville av kvällen.


 
Den oförlösta känslan stannade kvar i mig, och trots att det gått så många år finns det fortfarande kvar tror jag. Min relation till min styvmamma var på något sätt för alltid förändrad efter denna dag. Visst vi kunde fortfarande skratta tillsammans, berätta saker för varandra men den vuxna identiteten tillsammans med henne var borta. Jag kunde ju faktiskt få smisk, när som helst om jag gjorde liknande dumheter som den där natten. Trots att jag aldrig skulle göra om det i alla fall fanns ju vetskapen där, att hon utan tveksamhet skulle lägga mig över knät precis som sin biologiska dotter om hon ansåg det nödvändigt. Och jag hade legat över hennes knä med stjärten bar, en mycket pinsam intim situation som om vi inte haft den självklara mamma-tonårsdotter relationen hade varit väldigt sexuell. för mig har det blivit så - efteråt. För henne har jag aldrig trott att det handlat om det. Att smälla sin styvdotter på bara stjärten var bara en mamma-plikt bland andra och inget annat,, och var en absolut ett ansvar och en plikt som skulle kunna behöva utföras så länge jag bodde hemma.

Att jag slapp undan på grund av yttre omständigheter sist gjorde snarare att det låg närmare till hands med smäll än det gjorde tidigare, då det i min värld inte ens fanns på kartan. Men att jag inte såg möjligheten trots att min syster fick det ibland berodde kanske mer på min egen självbild som den duktiga flickan som aldrig råkade ”in trouble”. Den självbilden var förändrad nu. På ett sätt var det kanske bra. Att slippa duktighetskomplexet och präktigheten och få vara som vilken dotter som helst. Smisk var vanligt på denna tid och  inte en så märkvärdig sak bland äldre flickor och jag vet flera av mina vänninor som hamnat över sina mammors knä och berättade om deras mammors dreadful hairbrusch när de var noga med att hinna hem i tid utekvällar på helgerna.  Alice i min klass berättade en gång att hennes mamma brukade använda " a slipper" (undersidan av en toffla) som sved "like hell" Gwen skötte det hela för hand. Jag hade aldrig sett en borste när Sofie straffades, eller hört henne berätta om det och jag hade inte sett skymten av en sådan under mitt egen oförglömliga tillfälle framför och över Gwens knä. Men hennes handflata kunde vara skoningslös det hade jag också förstått.

Men så länge jag bodde hemma hände det aldrig igen. Jag hade alltför starka värderingar och mognad så jag rörde mig aldrig i gränslandet igen. Jag var lydig och duktig och passade tiderna min styvmamma gav mig så det fanns aldrig anledning till minsta tillrättavisning. Jag passade mig nog extra noga nu eftersom möjligheten att bli agad inte ens behövde uttalas. Om jag gjorde ”dumheter” var jag mer än noga att inte bli upptäckt. En sak till som inte gick att bortse ifrån var att en ny intimitet hade kommit in i vår relation. Att få lägga sig med blottad stjärt över hennes knä även om hon inte hann börja daska mig var en intim situation som faktisk gjorde att vi kom närmare varandra. Minnet av det ögonblicket var som fastnitat i mina sinnen.

Jag hade en pojkvän och upplevde min sexualitet med stor sprängkraft. Att tillbringa nätterna med honom var otänkbart. Men vi var uppfinningsrika och hittade andra platser, på dygnets anständiga timmar till intimitet. Det blev så uppenbart hur stor skillnaden var mellan pojkars frihet och flickors hårt hållna liv. Pojkarna fick bli vuxna på ett sätt, det fick inte vi. Medan vi på andra sätt tog mycket mer ansvar tidigt i livet. Smisk var kanske den yttersta symbolhandlingen för att hålla flickor kvar som omyndiga barn ända tills de lämnade hemmet, men ingen ifrågasatte denna o-jämlika uppfostran.Aldrig att pojkar got spanked efter 12 års åldern. Det togs för givet och skillnaden mellan pojkars väsen och flickors var så mycket större. Flickor behövde tämjas av sin äldre generation mammor för att lydigt anpassa sig till en manlig värld.
 
Sofie och jag kom faktiskt lite närmare varandra när jag kommit över min förlorade stolthet. Vi var ju mera systrar nu, med samma mamma, och samma konsekvenser kunde drabba oss om vi var olydiga eller avsnäsande mot henne.

Fiona kunde jag till slut inte hålla på avstånd ifrån och återgick till den vardagliga relation vi hade innan. Eller nästan i alla fall. En gång när hon kom på mig med att röka i vårar växthus där jag trodde jag var säker, på gården frågade hon " Does your mother know that you smoke?  No! svarade jag med all tydlighet. Så gav hon mig en retsam dask i baken - Don´t you worry, I saved you from a spanking once and I will save your bottom from this one too". 

WELL THANK YOU! svarade jag med undermeningen att det inte var hennes business. 

Samtidigt blev det en påminnelse om att jag fortfarande bara var ett barn mina 18 till trots. Sofie hade fått smisk för tjuvrökning, det visste jag. Gwen hade sagt till Sofie, och indirekt till mig, då jag lyssnade, att rökning kunde vara farligt för hälsan långsiktigt för henne och kortsiktigt leda till svidande skinkor. Samma skulle gälla för mig. 

Om rökning var en gest av frihet och vuxenliv var steget till att få trosorna nerdragna, ledd ner över mammas knä och få en massa smäll inte långt, om rökningen blev upptäckt. . Det var en hårfin gräns mellan att vara vuxen och barn i samma kropp. Hade Fiona varit en jämnårig väninna hade jag väl gett henne en skämtsam dask på rumpan tillbaka, återgäldat den som en tjej till tjej grej,men det var otänkbart med Fiona trots att hon tillhörde en helt annan samhällsklass, under min egen. Hon var trots allt vuxen. Den skämtsamma dasken hon gav mig var en vuxen kvinnas varning till en tonårstjej, det gick inte att komma ifrån. Hon hade för längesen vuxit ifrån den konsekvensen, det hade inte jag. Hennes bakdel var sedan hon lämnade sitt föräldrahem i Dublin 20 år gammal fredad, det var definitivt inte min ännu på ett tag. ( Att jag senare i livet också blev varse om att vuxna kvinnor kunde få det av sina män fanns ännu inte riktigt i min sinnevärld, även om sådana situationer dök upp i serietidningar, filmer och några mindre oskyldiga noveller jag kommit åt)
 
Men den oförlösta känslan fanns kvar. Den finns fortfarande. Ibland tänker jag att om Gwen bara hade gett mig ordentligt med smisk en enda gång så skulle känslan gå över och jag skulle aldrig mer tänka på smisk. Men jag kanske hade tänkt på det ändå.
Jag vet inte, men jag blir aldrig av med känslan att jag förtjänar smisk, hur duktig jag än är. Någon annan kvinna som har liknande erfarenhet och/eller bär på samma känsla? Är den universell för oss kvinnor eller är det bara jag?


  VIP     VIP


Tillbaka