Två smiskerfarenheter


Några enstaka händelser i mitt nu 53 åriga liv finns kvar starka som om dom hände igår eller alldeles nyss. Jag har man och barn, men för att gå rakt på sak. Jag får inte smisk av min man. Så vad gör jag på den här sidan? Jag är en vanlig tjej med bra karriär, bra sexliv bra liv, är frisk och vältränad, ser bra ut. Men tänker på det där med smisk… ganska ofta. Innan jag träffade min nuvarande man, ja innan några andra också var jag tillsammans med en kille där det blev ganska bråkigt med många pauser i relationen, och sen tillbaka och så tjafs igen… ja ni vet hur det kan vara. När jag var 26 tog det slut och jag började dejta en kille som skulle sälja en grej till mig på blocket.

Såna snabba möten brukar inte leda till nåt för mig men den här gången… ganska snart och jag iväg rätt långt från mitt hem för att jobba tillfälligt på annan ort och där mötte jag ytterligare en otroligt vacker man som jag inte kunde motstå och vips hade jag två killar på två olika orter ovetandes om varandra. 

Som ni förstår blev det ohållbart och jag var tvungen att säga nästan som det var med sårade känslor. Risken fanns ju att jag skulle stå där utan man överhuvudtaget! När jag hade bestämt mig satt jag en sommarkvällen med den vackra killen, han jag var tvungen att lämna för den andra som kom först som väntade på att jag skulle komma hem.

Jag har förstått att jag inte är den förste tjejen och inte den sista som får höra orden" Du borde ha smisk". Det verkar som om det är en rätt universell grej och idé som dyker upp hos män som blir besvikna och arga på sin tjej. Jag som var helt förstörd över situationen jag själv skapat började faktiskt gråta. Jag ville bara bli omhändertagen och kände mig som en svikare, en dålig flicka som sårar den ena efter den andra. Mitt utseende gjorde det lätt att fånga killar men gav mig trassliga situationer som jag inte klarade av att handskas med. Jag frågade; varför då? Och han sa bara behöver jag verkligen förklara det? Sen hände det bara. 

Tror inte ens jag gjorde motstånd när han drog ner mig över sitt knä. Han började smälla mig på stjärten ganska omedelbart , han sa inget, allt var liksom redan sagt, bara hans mycket manliga och handfasta handling återstod. Som en manlig plikt. Något som måste göras bara innan vi skiljdes åt. Som om jag tillhörde honom en sista kväll så skulle han aga mig som sin kvinna. Det var egentligen helst sjukt, men ju äldre jag blir känner jag att det var något ganska naturligt som hände. Ett behov vi båda hade. han som man. Jag som kvinna som grät efter att få en gräns att bli omhändertagen och straffad som en olydig flicka.

Det här var i början av 90 talet när det var mode att ha ridbyxor och trots att dom var mjuka så skyddade dom ganska bra till en början mot hans hand som smiskade mig hårt utan pardon och mycket bestämt. i början var det bara skam men svedan  kom mer och mer intensivt. Efter några minuter reste han mig upp och knäppte upp mina byxor. Jag gjorde inte det minsta motstånd. Det var något som jag behövde att vara så undergiven efter allt som hänt och bara ta emot mitt straff. Byxorna åkte ner och jag var tillbaka över hans knä och snart åkte trosorna ner också och så fick jag smisk länge. Det SVED vill jag lova. ORDENTLIGT!. efteråt satte han mig i knät, där jag satt och snyftade som ett barn med byxor och trosor vid knävecket och med nakna svidande knallröda skinkor. Om det kändes absurt? Nej, det kändes absurt nog naturligt och självklart! sen bar han mig till sängen och vi hade sex en sista gång. Att ha sex precis efter att man fått smisk på stjärten var en otroligt intensiv och häftig känsla även om jag inte direkt gillade att det sved så intensivt om stjärten så just efteråt och när den dessutom gned mot madrassen då han knullade mig. det var mer den känslomässiga känslan av undergivenhet som gav mig en av den häftigaste upphetsning jag varit med om. Det här var enda gången jag själv fått smisk och jag tänker ofta på det. Om min nuvarande man skulle börja med det, jag kan fortfarande vara en jättejobbig kvinna att leva med- vet jag inte hur jag skulle reagera. Ibland kan jag önska det faktiskt och undrar om det skulle bli ännu bättre mellan oss då. 

Den första gången jag kom i kontakt med smisk - var som åskådare!  det var i Idaho på 80-talet där jag var utbytesstudent. På denna plats på jorden är smisk nästan lika vanligt förekommande som en lätt utskällning i Sverige när det gäller uppfostran visade det sig. För äldre tonårstjejer är spanking absolut inget man växer ifrån heller.

Jag hade en kompis jag umgicks med dagligen. Kathy var rolig, smart och mycket söt men var också jämfört med mina jämnåriga kompisar hemma mera barn än vuxen fortfarande. Så var det med alla amerikanska tjejerna tyckte jag. Hon bodde halva tiden med pappan familj och halva med mamman och fortfarande fast hon var 17 år då fick hon ofta smisk på stjärten. Både av sin mamma när hon bodde där OCH av sin styvmamma när hon bodde där. Det var liksom det straff som gällde för typ all olydnad eller missade tider eller uppkäftighet etc. Detta var naturligtvis helt främmande och chockartat för mig men jag kan inte ljuga, det fanns en skräckblandad fascination också. Så fyrkantigt och enkelt på sätt och vis. Framförallt den gången då jag råkade vara hemma hos henne då hon fått anmärkningar från skolan igen.

Jag trodde inte det var sant när hennes styvmamma helt ogenerat bestämde att Kathy skulle ha smisk fast jag fortfarande var kvar i deras hus. Hur Kathy trots den förödmjukande skämmiga situationen ändå lydigt till slut lät sig läggas över styvmammans knä. Sedan stod jag bara där och ville sjunka genom jorden när styvmamman daskade henne på stjärten och skällde. Minns hur hon låg där med stjärten i vädret i svarta tights och tog emot sitt smisk som hon varit helt uppenbart med om många gånger. Av solidaritet med min kompis lyckades jag ta mig därifrån till ett annat rum. Vågade inte lämna huset helt om det skulle uppfattas som om jag tog avstånd från min kompis. Av ljudet att döma hade snart klatscharna övergått till att träffa hennes bara nakna stjärt och jag tyckte det tog en evighet innan smisket var över och Kathy fick resa sig dra upp tiggts och trosor och komma in till mig rödgråten och säga att vi får träffas en annan dag och please don´t tell anyone".

Två erfarenheter av smisk , bara några stunder av mitt liv med vissa saker minns man som sagt som om det hände nyss. Eller är det så för att man håller dem vid liv ständigt?

  GBS     VIP


Tillbaka