Feminist får smisk



Valrörelsen var igång och Ellen var övertygad feminist. Hon gjorde propaganda överallt hon kom åt. Hon klistrade valaffischer - t.o.m. på jobbet - hon försökte övertyga osäkra arbetskamrater om att rösta "rätt". Kort sagt hon var ett riktigt "plågoris" och vissa tyckte nog att hon borde ha just ett sånt i ändan.

En dag när hon varit särskilt olidlig skulle hon dessutom arbeta med kvällsskiftet och desperationen spred sig. "Jag orkar inte med henne i sex timmar till!" stönade Anders, som många gånger fått höra att män var mindre intelligenta än kvinnor. Johan instämde och bland tjejerna var Annika, som kallats "modedocka" av Ellen, och Therese, som fått höra att hon var en dörrmatta åt sin man, särskilt fientligt inställda till Ellen.

Timmarna gick och Ellen förstod inte att arbetskamraterna nått bristningsgränsen för vad de kunde uthärda. När det blev dags för fikapausen försvann förmannen Jonte ut. Han kom tillbaka en kvart senare och gömde något bakom ryggen. Han slog med skeden mot sin kaffekopp, som stod och väntade på honom. "Jag vill säga något." Sorlet tystnade och t.o.m. Ellen höll upp med att försöka övertyga Annika om feminismens förträfflighet. Jonte började. "Vi har en person ibland oss som inte tar hänsyn till någon annan." Blickarna riktades åt Ellens håll nästan automatiskt. "Och denna person har nog många önskat att få tyst på!" Ett
jakande sorl hördes. "Och nu har jag tänkt bli mannen för det." "Ellen, vet du vad man gjorde med olydiga kvinnor förr i världen, när mannen hade tröttnat på deras infernaliska tjat?" Ellen såg ut som om hon träffats av blixten och för en gångs skull var hon tyst. "Jo, mannen - herren i huset lägg märke till det - drog upp klänningen eller kjolen över ryggen, drog ned trosorna på sin kvinna, la henne till rätta över sina knän och utdelade en rejäl och välbehövlig risbastu på bara stjärten. Och lägg märke till en annan sak, kvinnan tog emot stryket utan gnäll, tackade för riset och var sedan extra snäll mot mannen i sängen." Ellen
ville protestera, men hon hyschades ned av Anders och hans kompis Kurt, som hade dålig erfarenhet av Ellen sedan han försökt flörta med henne och kallats för mansgris och chauvinist-fascist!

Jonte fortsatte utan att låtsas om avbrottet. "Nu ska du Ellen få samma behandling. Ned med byxorna och trosorna och sedan blir det ordentligt med smäll på din lilla nätta stjärt." Han avslöjade nu vad han haft bakom ryggen: Ett nyplockat grovt björkris, som såg mycket skräckinjagande ut och som av allt att döma såg ut att bita riktigt bra. Arbetskamraterna applåderade. Anders och Annika t.o.m. reste sig upp och demonstrerade överdrivet genom att slå ihop händerna extra hårt. Ellen såg först
förskräckt ut, men övertygad som hon var om att Jonte aldrig skulle våga sätta sitt hot i verket, antog hon sin vanliga högdragna min. "Det vågar du aldrig. Det är ett typiskt tomt hot från en man, som upptäckt att orden tryter och därför tar till våldsamheter, åtminstone i fantasin." Hon reste sig upp. "Efter det här ska jag klaga hos ledningen. Det är sexuella trakasserier."

Ellen gick bort mot dörren som ledde från fikarummet till fabrikslokalen, men Annika och Therese var för snabba för henne. De grep tag i hennes armar och förde henne sprattlande och stretande mot Jonte, som dragit ut sin stol och satt sig till rätta. "Jag ska anmäla er ..." Skrek Ellen. "Det kan det vara värt," sa Jonte lugnt. "Nå, ska du dra ned byxor och trosor själv, eller ska jag hjälpa dig, som en sträng pappa när hans lilla dotter varit olydig?" Ellen fräste: "Gubbjävel du skulle bara våga." "Men fy
på sig, inte ska man säga så åt sin arbetsledare. Nu måste vi tvätta munnen på dig." Han gick bort till diskbänken och tog med sig en stor tvålbit därifrån.

Under de följande minuterna tvättade Jonte grundligt Ellens mun "ren från svordomarna", som han kallade det och flickan gav otydbara ljud ifrån sig, medan löddret rann mellan läpparna. Ellen befalldes att behålla tvålen i munnen under det kommande smisket, för att hon inte skulle kunna prata eller skrika! Hon spottade ut den ett par gånger, men ett antal väl avvägda daskar i stjärten från Jonte, hade avsedd verkan och till sist stannade tvålen inne. "Nu behåller du tvålen i munnen, annars åker den upp i stjärten, förstått!" "GGrlll", svarade flickan, vilket allmänt antogs betyda ja.

Efter den proceduren var Ellen både omtumlad och mindre stursk. Visserligen försökte hon protestera och konstra lite när Jonte knäppte upp hennes jeans och långsamt drog ned dem över stjärten, men Annika och Therese höll hennes armar i ett skruvstäd och Ellen kom ingen vart. "Vänd på henne flickor!" De gjorde det och snart stod Ellen med sin välformade stjärt - visserligen med de skyddande trosorna på men ändå med de klart synliga stjärthalvorna skymtande genom det tunna tyget - åt Jontes håll. Han reste sig upp, böjde flickan framåt och började smiska stjärten utanpå underbyxorna. Det var snabba och hårda slag med handflatan och Ellen protesterade återigen, men Jonte fortsatte. Åskådarna satt som förhäxade och åsåg bestraffningen, men bättre skulle det bli. Jonte upphörde plötsligt med handsmisket. Med ett snabbt ryck drog han ner trosorna till flickans anklar. Ett sus hördes igen från församlingen, när de såg den aptitretande flickstjärten, som nu var klädsamt ljusröd efter Jontes specialbehandling. Sedan lät han Annika och Therese hjälpa sig med att få Ellen på plats över sina knän. Han gav henne några daskar till på den bara stussen innan han vände sig till Annika. "Ge mig riset!" Annika släppte Ellen och hämtade riset som låg på bordet. Han tog emot det och slog riset prövande mot sin hand.

Riset kom ned med ett swischande ljud över stjärten och i förvåning över den stingande smärtan spottade Ellen ut tvålen. ! "AAJ! Ni är inte KLOK...AJJJ!" Nästa rapp träffade nästan på exakt samma ställe som det första. Ett förväntansfullt sus gick genom församlingen. Det var många som önskat att något riktigt otrevligt skulle hända Ellen, men det här gick över alla förväntningar. Ellens strykskrik blev allt högre. Jonte gjorde ett kort uppehåll. "Flicka! Varför tjuter du? Har du aldrig fått smaka riset?" Det var en onödig fråga för Ellen tillhörde den "osmiskade generationen" som aldrig fått känna svedan över stjärten efter en väl genomförd risbastu." Nu försökte hon protestera igen, men Jonte var redan igång igen. SWITCH, SWATCH, SWITCH, SWATCH! Flickstjärten fick allt rödare ränder och nu var tårarna nära., men hon försökte fortfarande hålla dem tillbaka. Men ett dussin hårda rapp till och tårarna kom ofelbart. Den spontana applåden från arbetskamraterna var både grym och skadeglad. "Nu får hon vad hon förtjänar!" sa Anders och Kurt instämde och tänkte inom sig att nu fick Ellen betala för alla bitska kommentarer hon fällt om sina arbetskamrater genom åren och då särskilt om honom.

Stryket gjordes grundligt och Ellen hade nu givit upp allt motstånd. Mellan snyftningarna hördes bara "SNÄLLA SLUTA, JAG SKA BLI SNÄLLARE MOT MINA KAMRATER" och "AJJ!" och "OJJ!" vilket var förståeligt då stjärten nu började anta en blåaktig färgton. Riset bet som sagt bra.

När Jonte tyckt att flickan fått nog fick hon ställa sig i ett hörn bredvid diskbänken, som fick tjäna som tillfällig skamvrå, med sin röda och intensivt svidande stjärt. Här fick hon stå i trettio minuter, begapad av sina skadeglada arbetskamrater, innan Jonte lät henne dra upp trosor och byxor. Hon skyndade därifrån med ett skamset, men också sammanbitet uttryck.

Fabrikschefen lyssnade till flickans berättelse utan ett ord. Ellen bredde ut sig om förnedringen och om hur förmannen Jonte Andersson slagit henne över stjärten med ett grovt ris, som svidit oerhört i rumpan. När hon var klar tittade Ellen uppfordrande på fabrikschefen. "Nå, vad tänker du göra åt saken?" Fortfarande utan att säga ett ord reste han sig upp och började lossa sin livrem. "Flicka! Dra ned byxor och trosor och ställ dig med brett särade ben vid skrivbordet." Ellen trodde inte sina öron. Nu hade fabrikschefen fått ur remmen och var plötsligt på andra sidan bordet. Han gav henne ett par hårda rapp utanpå byxorna och trots att tyget dämpade verkan så sved det ordentligt på rumpan som ömmade efter gårdagens risbastu. "Inget tjafs nu! Ned med byxor och trosor och det i rödaste rappet! Jag har ett möte klockan 12." Ellen drog snyftande ned de skyddande plaggen, fabrikschefen grep henne i håret och tryckte henne framåt över skrivbordet så att stjärten kom i "strykställning". Han höjde
livremmen över den nakna bakdelen, högt upp så att rappet skulle bli så svidande som möjligt ...och såg på klockan. Det var ju faktiskt trettio minuter kvar till tolvslaget, så han hade gått om tid på sig att göra det han skulle ...

  VIP     VIP


Tillbaka