r


Jag berättade om min otrohet


Ska man berätta att man varit otrogen även om man vet att det bara var en engångsgrej?


Jag är en tjej, 26 år och jag skulle nog både svara ja och nej på den frågan. Varför berätta om det bara var en engångsgrej? Skuldkänslorna får man väl leva med ett tag. Själv klarade jag inte av att hålla dom inom mig och jag var tvungen att berätta för min man, vilket fick avgörande konsekvenser för hur vi lever idag. Eller också kanske något hänt som gjort att vi skulle leva såhär i alla fall, jag är inte så säker längre.

Till saken. Det var för två år sedan ungefär. Thomas hade varit på en jobbresa några dagar, jag hade haft vår nyköpta villa för mig själv. Det hade varit en 30 års fest, mest vänner som var äldre än jag och det hade funnits en snubbe där som gick igång på mig, sexuellt, och jag som har svårt att inte gilla läget med blickar från killar, och svårt att inte flirta tillbaka, hamnade i armarna på honom i en portuppgång fram på småtimmarna. Jag hade druckit men visste precis vad som höll på att hända när jag lät honom smeka min rumpa under klänningen, kyssa mina läppar och hals och trycka sitt kraftiga stånd mot mig. Jag var hungrig och Thomas och jag hade mest av tidsskäl haft lite sextorka några veckor. Jag blev förförd och jag tog för mig. Hur långt gick det? han kom inte in i mig. Med någon sista självbevarelsedrift lyckades jag stoppa där. Han kom utanpå min klänning och spermafläcken på min klänning gick väl bort i tvättmaskinen så fort jag kom hem men inte mitt dåliga samvete.

Två dar senare sitter jag med Thomas nyss hemkommen, fin i sin kostym och slips. I soffan och samvetet förbjuder mig att ohämmat ta för mig och glädjas åt min fina man, trött efter en lång flygresa. Han ser att det är nåt och fast jag inte planerat att säga något kommer det, bit för bit vad som hände några kvällar tidigare. Det sista drog han väl snarare ur mig och jag har alltid haft fruktansvärt svårt att ljuga. Men helt ärlig var jag när jag bedyrade att det bara var nåt idiotiskt och det skulle aldrig hända igen, med någon kille, nånsin! Thomas blick blev svartare och svartare. Vi hade bröllop inplanerat, precis flyttat till villan, planer om barn… (kanske var mitt snedsprång ett sista frihetssprång, en sista glimt av mitt gamla liv när killarna avlöste varandra och jag för mig och fick tillbaka av män och killar jag pekade på). En bortskämd tjej som fått allt vad hon velat ha och sen oftast sårat manliga hjärtan när hon gått vidare till grönare gräsmattor.

Det blev riktigt jävligt och jag insåg plötsligt att jag höll på att krossa allt stabilt jag äntligen börjat bygga upp med denna underbara man, lite äldre och etablerad. Någonstans i hans långa väl grundade anklagelser mot mig, jag som satt där och kände mig som en omogen tonårstjej i mina tighta Nudie-Jeans, hästsvans och kort linne, bredvid mannen som just arbetat ihop en fet lön ute i stora världen som ska försörja mitt behagliga lyxige leverne. " Du borde verkligen ha smisk". Jag reagerade inte chockad eller förnärmad, bara nickade förstående medan orden strömmade ur mig fullständigt livrädd att förlora honom här och nu. Så återkom orden. " Smisk på stjärten" och jag fann mig mer och mer i att inse att detta kunde vara det pris jag absolut var beredd att betala om han skulle tycka att det räckte med det. I stället för någonting barnsligt och mycket förödmjukande blev det ett halmstrå. Det var därför jag inte slog bakut.

Jag grät redan när han bestämt drog ner mig över sitt knä. Han tog tid på sig att placera mig som en olydig flicka över knät och ingen av oss sa ett ord de kommande minuterna. Hans daskar på min tighta jeansbak var jättehård, lät som pistolskott och gjorde redan efter de första fem riktigt ont. Det var helt fullt och klart en riktig bestraffning av en man som tvingas aga sin unga olydiga otrogna hustru. Min gråt gick mer över till snyftanden och det gjorde riktigt ont. All min koncentration gick till att klara av nästa dask och nästa och nästa. Förödmjukelsen och förnedringen fick inte plats just i den här svidande stunden. Konstigt nog kändes det som en naturlig sak att få smäll av sin man när man gjort det jag gjort.

Så slutade han, lät mig komma upp på mycket skakiga ben, och utan ett ord började han knäppa upp mina jeans. Totalt undergiven, totalt! stod jag bara där och snyftade och kände hur det brann om skinkorna medan jag såg hur han drog ner mina jeans bit för bit eftersom de satt så klistrade på min kropp. Så åkte jag ner, hur lätt som helst, (undrar fortfarande hur många tjejer han gett smisk tidigare eller är det bara nåt som män naturligt kan göra från födseln? Lägga en tjej över knät?) efter ett tjugotal klatschar, hade string så det vara riktiga klatschar på bara stjärten, åkte trosorna ner i alla fall, lite symboliskt, och sen fick jag smisk i flera minuter.

Ljudet ändrades från det dovare smällandet över denimtyg på mina skinkor till ett riktigt klatschande ljud. Det hördes verkligen hela huset att en kvinna fick smisk! När han äntligen var färdig och han satte mig upp i knät, hukande, fick jag sitta där en stund, i hans knä med jeansen och trosorna vid knäna. Jag strök mig så försiktigt jag kunde på min smiskade stjärt och ville bara ha förlåtelse. Han strök mig över håret och sa att det är bra nu… . Att vi skulle ha en pratstund i morgon till frukost men nu skulle jag gå och lägga mig på direkten( klockan var bara halv nio). Alla lampor skulle vara släckta och jag skulle i säng som en olydig flicka och fundera över hur jag vill ha vårt förhållande. Jag minns att jag inte protesterade en sekund mot att dessutom bli skickad i säng.

Allt kändes så självklart. Jag hasade iväg och höll bara ett tag i de nedhasade jeansen och kände förnedringen när jag snyftande gick uppför trappan till vårt sovrum, med stjärten bar och alldeles alldeles alldeles röd (det såg jag i spegeln i badrummet). Jag kröp raskt ned i sängen, endast i linnet jag inte orkade ta av mig. kröp ner under täcket kände hur det pulserade och sved i skinkorna, kände den glödheta hettan i skinkorna och bara skämdes. Samtidigt hade jag ett tröstande hopp. Om det räckte med smisk och gå och lägga sig tidigt var det bra sen? Jag blev efter en stund upphetsad av hela den förödmjukande situationen. För att jag kände att det var rättvist kanske? Jag blev kåt och ännu kåtare och bara ville att han skulle komma in och ta mig. Knulla sin kvinna lika självklart som han ger sin kvinna smisk på bara stjärten. Efter några timmar hände det. Jag fick en djupare orgasm än jag kan minnas, hans kuk kändes större fyllde mig mer än jag kan minnas.

På morgonen till frukost hade vi pratet han utlovade. Jag satt i hans knä och fick veta att jag i fortsättningen kommer att få smisk, (och nu pratade vi inte om otrohet för i så fall skulle förhållandet vara över) men om jag uppträder flitigt mot andra män, om jag kommer för sent, är bitchig, är olydig för andra saker o.s.v. Jag har köpt allt det där. Ja, jag får smisk ibland, inte så ofta, men det händer. Alltid som ett straff, alltid över hans knä, alltid med handflatan, alltid på bara stjärten efter en stund, det svider och gör riktigt ont. Jag får en tydlig gräns, den känner min rumpa till nu. Jag känner mig trygg att han finns kvar, tar ansvar för mig och jag känner mig väldigt intim med en man för första gången. Det är inte helt jämlikt men förstås, men det känns naturligt. Jag tror på detta gammeldags sätt att leva med en man. Kvinnor har fått smisk förr, får det fortfarande och kommer nog alltid få det. För att det funkar antagligen.





Tillbaka