Ett tidlöst perspektiv?


Äktenskapet är "av Gud instiftat" och förutsätts i all sin
mänskliga skröplighet avspegla Guds personliga enhet.

1 Mos 1:27
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade
han henne, till man och kvinna skapade han dem"

Gud är hel och helig - vi är uppdelade i man och kvinna och de
egenskaper som hos oss finns fördelade på de olika könen är hos
Gud helt integrerade och odelbara.
 
För att kunna bevara en spegling av denna enhet i äktenskapet
inrättades en prioritetsordning som i sin tur är analog
med den som kännetecknar människokroppen.
Gud skapar i analogier - även det mänskliga språket är uppbyggt
just med hjälp av paralleller och analogier.
 
Huvudet styr den övriga kroppen  - viljan styr känslolivet,
intellektet behärskar impulserna, etiken bör väga tyngre än
estetiken osv.
 
Mycket generellt uttryckt är kvinnan något mer impulsstyrd och mannen
mer rationellt lagd. Kvinnans hormonsystem ställer till det
regelbundet och hennes trygghetsbehov är lite mer tydligt
uttryckt osv. Och om vi fortsätter analogin får alltså kvinnan
representera kroppen och mannen får vara huvudet.

Detta är i princip vad  som ligger bakom Bibelns bud att kvinnan
i äktenskapet ska underordna sig mannen "i allt";
"ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är
församlingens huvud")

Bibeln undervisar om att all överhet är ordnad av Gud och att vi
ska underordna oss denna på samma sätt som vi lyder Gud utom i de
fall där vi i så fall skulle gå emot tydliga bud från Gud;
"...man måste lyda Gud mer än människor!" Gud har alltså inrättat
denna värld med hjälp av en ordning som bl.a. kännetecknas av
hierarkier;

Rom 13:
”Var och en vare underdånig den överhet som han har över sig.
Ty ingen överhet finnes, som icke är av Gud; all överhet som
finnes är förordnad av Gud.”
 
Det betyder inte på något sätt att den som underordnas  har ett
mindre värde utan att man, i denna värld, spelar en annan
roll som till slut  helt och fullt ska kompenseras; "den sista
ska bliva den förste". Makt och ansvar är associerade begrepp,
inte makt och människovärde. Är det inte märkligt att om vi
åker med en bilfärja så accepterar vi helt att fartyget har
en kapten som vi anförtror oss åt men det skulle inte för ett
ögonblick föresväva oss att denne kapten skulle få ett större
människovärde pga. sin ansvarsfulla roll. Men i fråga om hemmet
och äktenskapet blir det plötsligt debatt i termer av
jämställdhet och likhet fast det i grunden mer har att göra
med rollfördelning och logistik i ansvars- och
utförandefrågor.
 
I flera bibelställen görs det klart att den gifte mannen har
auktoritet över sin fru; 

1 Mos 3:16
"Till din man skall din åtrå vara och han skall råda över dig."

Kol 3:18
”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt
är i Herren.”
 
Ef 5:22
”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen
eder Herren.”
- vilket i sin tur gör honom ansvarig för, och skyldig till
att erlägga räkenskap för hennes felsteg enligt

Ef 5:27
"Ty så ville Han själv ställa fram församlingen inför sig i
härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer
skulle hon vara helig och ostrafflig.
På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur..."
 
När vi studerar biblisk auktoritet närmare ser vi att av den
följer rätten till åtlydnad med men även medel till att hävda
och verkställa denna. I annat fall, hur skulle överheten kunna
ställas till svars för beteendet hos den underlydande?
 
Rom 13:2-5
"De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot
Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva.
   De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda.
Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda,
och den skall berömma dig den står ju i Guds tjänst för att
du skall kunna nå det goda.
 
Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som
överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare,
för att vreden skall drabba den som gör det onda.
Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för
vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt."

 Gifta män är inte fråntagna "svärdet" - de är inga undantag.
De har satts in i en överhetsställning över sina hustrur och
också getts rätten och möjligheten samt skyldigheten att utöva
sin auktoritet.
 
En myndighet utan maktmedel är en schimär och en sådan position
är inget annat än en symbol utan innehåll. Med verklig överhet
följer alltid rätten till att realisera åtlydnaden. Som det
står just i
Romarbrevet 13:4
 "...ty överheten bär icke svärdet förgäves," (1917)

Därmed kommer vi nu in på frågan om mannens auktoritet över sin
hustru också skulle kunna innefatta en begränsad fysisk
tillrättavisning. För att gå rakt på sak; smisk på kvinnans
stjärt verkar ha varit ett naturligt inslag i parförhållanden
genom historien och även så sent som under 1900-talet förekom det
ofta i både litteratur, teater och film med en signifikativ
nedgång från 50-talet. (Är det en slump att skilsmässotalen
gått stadigt upp sedan dess? Har möjligen mannens abdikation som
familjens överhuvud en betydelse i sammanhanget?)

Hebr 12:15
"Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje,
utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit
fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet."
 
Ordspr 20:30
"...tuktan renar hjärtats innandömen."
 
Ordspr 29:15
"Ris och tillrättavisning giver vishet..."
 
Ps 141:5
"Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig;
det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall
icke försmå det."
 
Många män känner sig ovärdiga till att hävda sin auktoritet.
De inser att de inte är fullkomliga och undrar vad som skulle
ge dem makten att korrigera sina hustrur när de själva gör fel.
Svaret ligger i den position Gud gett dem i analogi med sin
egen natur.
Förutom Gud är ingen fullkomlig,
(”Ingen är god utom Gud allena” sa Jesus)  men den som är
har en myndighet ansvarar  indirekt för verkställigheten av
det som är tillsagt.
 
Chefen på en arbetsplats behöver inte vara perfekt som
människa för att kunna ha befogenhet att t.ex. utdela en
reprimand eller en anmodan att arbeta övertid för att
rätta till ett misstag – eller rentav se till att verkställa
ett löneavdrag.
Och lägg märke till att denne chef, trots sina mänskliga sidor,
är ansvarig inför företagets styrelse!
Ingen förälder är fullkomlig men vi vet alla att det är
nödvändigt att rätta till ett barns beteende.
 
Äkta mannens ansvar är likadant. Han är inte fullkomlig
men är ändå ansvarig inför Gud ifråga om hustruns
skyldigheter och ”synder” mot sig själv, äktenskapet och
därigenom Guds rikes sak -
"... så att icke Guds ord bliver smädat."
 
Kol 3:18 ”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom
tillbörligt är i Herren.”
 
Ef 5:22-24
”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen
eder Herren;
ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är
församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.
Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så
skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män”
 
1 Petrusbrevet 3:1
"Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för
att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet;
må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord"
 
Här betonas alltså att detta underordnande t.o.m. gäller
i förhållande till en icke troende äkta man!
Även detta äktenskap är avsett att så bra som möjligt
avspegla Guds natur och härlighet!

I 1 Mos 3:16 antyds också kopplingen mellan sexualitet
och mannens överordnade roll, i samklang med vad så många
kvinnor känner; "Till din man skall din åtrå vara och han
skall råda över dig." (Ordet ”råda” används annars i fråga
om rättslig överhet och innefattar bestraffning –
även fysisk.)

Många kvinnor idag, för att inte säga de flesta, får/tar
alltför stort ansvar för att livet/hemmet ska gå ihop och
skulle mer än gärna lämna över makt och ansvar i mycket hög
grad - och detta skulle upplevas kort uttryckt som sexigare
än det så vanliga förhållandet där kvinnan får ta de stora
besluten och men även bekymren och omsorgen som medföljer,
för att inte tala om själva utförandet som så ofta faller på
hennes del när inte mannen riktigt känner sig delaktig; när
han i praktiken har berövats ”tolkningsföreträdet” om de
flesta vardagsfrågor som stöts och blöts i ett hushåll.

Om kvinnan väljer att vara "underdånig"; att förvänta sig
mannens ansvarstagande utan att i första hand utvärdera
resultatet kommer hon att få större chans att luta sig
tillbaka och slappna av - att lämna över en mycket större
del av livspusslandet till honom. Det "pris" hon betalar
för detta är just underordnandet; att han är den som fäller
avgörande slutomdömen och även avgör konsekvenser av hennes
uppföranden och attityder, positiva eller negativa.

Under förutsättning att inte mannen lider av någon
personlighetsstörning så kommer denna maktordning att göra
en positiv skillnad i äktenskapet; i samlivet som helhet och
i synnerhet i sexlivet.

En innerlig förälskelse och ett djupt rotat ”livskamratskap”
är en given förutsättning för att nyckelorden/begreppen
respekt, råda över, underordna sig, vördnad, hålla i ära,
maktmedel, auktoritet, lyda, tuktan m.m. ska uppfattas på rätt
sätt och inte missbrukas i egoistiska syften och
maktfullkomlighet.

En fråga inställer sig här: ”Men vem korrigerar den gifte
mannen och vem är han ansvarig inför?”
Svaret blir ytterst sett Gud;
- via det civila samhället när det är inrättat av Gud,
- genom den kristna kulturen,
- genom kyrkan,
- genom Ordet, men slutligen
- vid den yttersta domen.
(Detta gäller även föräldrarollen.)

 

Ef 5:33 "... var och en skall älska sin hustru såsom sig själv;
men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad."

På detta sätt blir en skilsmässa ett alternativ som kan/ska
undvikas till så gott som varje pris.
 
I ett äktenskap är mannen ytterst ansvarig inför Herren för hur
han lever och hur han tar hand om kvinnan; hans pendang i sin
egenskap av halva Guds avbild.
 

 

  VIP     VIP



Tillbaka