Elin 3


Kärlek och korrekt klädsel

 

Det var mycket lugnt på fredagskvällen i studenthemmet Elsas sällskapsrum. Av de studentskor som vid samma tidpunkt på torsdagen varit utspridda bland fåtöljer, soffor och divaner var det bara två som inte slog runt i Edinburgh under helgen.
Den ena var den yppiga Molly Darmody.

Förra helgen hade hon använt sin präktiga cigarrettändare av märket Ronson till att tända eld på en oförskämd stadsbos långa lockar. Han hade förolämpat hennes vän Simone och hade förtjänat en örfil eller två, och den snabbtänkta Maggie hade räddat det mesta av hans hår genom att hälla öl över den oförskämde. Att tända eld på honom var för mycket, så när bussen kommit hem på söndag eftermiddagen hade Molly fått en örfil av husmor och varit tvungen att ta på sig skolans svarta skam-t-shirt med ett vitt Bon Jovi-porträtt.
En flicka som fick skam-t-shirten fick smisk efter frukost och före läggdags varje dag från måndag till fredag och måste stanna hemma under helgen.    
Just nu var Molly hos professor Thompson för att få smisk innan läggdags.

                     

 

I början av veckan hade professorn kommit till sällskapsrummet, där Molly väntat i pyjamas, tagit henne i örat till sängen, tvingat henne att dra ner byxorna och så basat hennes välväxta, nakna flickrumpa med mattpiskaren av rottingen tills studentskan tjöt och hennes vänner grät. Men framåt onsdagen skonade han hennes välsmiskade rumpa och nöjde sig med att hon fick gå till hans tjänstebostad och knacka på. Sedan blev det dask på bara stjärten över hans knä, vilket fick den redan upprumpade Molly att tjuta högt, sprattla med benen och gråta floder, men hon slapp göra det inför sina väninnor. I kväll var det sista kvällen.

Den andra studentskan som inte var i Edinburgh var Elin Troillé. Hon låg utsträckt naken på en av sofforna och hade svårt att ligga stilla av förväntan.

Efter fem veckor var Elin absolut säker på att Molly var lesbisk. Hon tänkte inte längre dölja sin förälskelse i irländskan. De var redan bästa vänner, men Elin ville ha mer än så. Hela veckan hade hon varit där och tröstat när Molly skickades i säng som en mycket välagad flicka. I kväll när hennes älskling kom hem alldeles ensam, rödrumpad och ledsen skulle hon få ett erbjudande hon inte kunde säga nej till - Elin, naken som en nål, samt vänlig, varm och villig.

Visst fanns det en liten risk att den bestraffade studentskan inte ville älska, men då kunde de alltid kramas. Elin hörde steg i hallen och åmade sig precis lagom....
"Vad i all världen har det flugit i dig!?" Professor Thompson stod i dörren till sällskapsrummet och stirrade med häpnad och avsmak på Elin. Strax bakom honom stod den avbasade Molly och tittade häpen på vad som hände med halvöppen mun.
Den nakna studentskan kände att hon frös och förstod att det enda hon hade att se fram emot i sängen i kväll var att hålla om sina brännheta, svidande, rödrappade skinkor medan hon grät sig till sömns.

                                                   


"Elin", sade professorn lugnt, med ett kallt leende. "Vet du inte vilka regler som gäller för klädsel i sällskapsrummet?"
"Jo."
"Då så. Molly, sätt dig i soffan och titta på! Elin, lägg en kudde över den blå pallen, så att den duger att ta spjärn mot. Jag hämtar husets rotting i städskåpet.!"
Studentskorna lydde omedelbart professorn.
Elin var stolt över sin tuffhet, men nu märkte hon att hon skämdes för att titta på Molly, som allvarsamt betraktade sin nakna väninna med händerna dygdigt i knät. Hur hade hon kunnat tro att en katolsk irländska tyckte om henne på det sättet!? Aldrig att kyrkvärden mr Darmodys dotter någonsin skulle låta en så onaturlig människa vara hennes vän. Antagligen tyckte Molly det var ganska bra att en sådan som Elin fick spö, så att hon lärde sig att kväva sina känslor.             

Innan någon av dem kommit sig för att säga något dök professorn upp med den långa, ljusgula rottingen.
Elin böjde sig framåt och tog spjärn mot den blå pallen, fortfarande utan att vilja möta Mollys blick.
Professor Thompson var mycket nöjd. Han mindes hur den sturska lilla svenskan tigit och varit tuff när hon blev agad med smiskpaddeln sin första dag på colleget. Medan Irelynn, Molly och Simone blev snälla och ångerfulla flickor under agan hade Elin varit artig, men inte snäll eller ångerfull. Thompson hade lovat sig själv att han skulle få den flickan att dansa "krigsdansen" och be vackert om förlåtelse, men den väldisciplinerade svenskan hade hållit sig tryggt inom reglerna. Fram tills nu!

 
                                  

Thompson måttade omsorgsfullt och klatschade till med rottingen på den skamsna studentskans rosiga, äppelformade stjärt.
"AAAJ!!!", skrek Elin och hennes vänstra fot flög upp, samtidigt som en vacker röd rand flammade upp tvärsöver stjärten på henne. "AAAUH!!!". lät det när nästa rapp landade på rumpan och den andra foten flög upp. Den lilla svenskan tycktes vara redo att dansa i takt till rottingen. 
"Elin! Se hit!" Hon tittade lydigt på sin professor. "Ända sedan din andra dag här har du uppfört dig som ett slugt litet skenhelgon, hela tiden stursk, men hela tiden precis inom reglernas bokstav. Du trodde kanske att du skulle lyckas göra så i sex terminer? Men nu har du åkt dit, och nu lovar jag att du ska få en sådan avbasning på bara stjärten att du inte är stursk på länge! Molly! Kom hit och hjälp till att hålla stolen, annars tror jag att Elin välter den innan den här upprumpningen hunnit halvvägs."
Molly reste sig genast, föll på knä vid stolen och tog ett stadigt tag om stolsbenen.
Nu måste Elin nästan blunda för att inte möta hennes blick.

Professor Thompson hörde den späda svenskan snyfta och hennes nakna rygg skälvde.
"Rottingen tycks ha ett gott inflytande på dig, unga dam! Det är bäst att du får mer av den medicinen." 
Elin brast i gråt.                                         
"Är det något du vill säga mig, Elin?"
"Förlåt att jag var så olydig och oanständig, professorn! Jag lovar att aldrig någonsin göra så igen!", svarade hon med gråt i rösten.    

                                  

"Det var allt annat ljud i skällan!" Thompson småskrattade belåtet. "Visst förlåter jag dig, kära barn, men först ska du ha pisk på rumpan!"
Elin snyftade till, men spände tappert stjärten.
Sedan fick hon fjorton rapp till med rottingen, och för varje rapp sparkade hon med sina nakna ben, tills det verkligen såg ut som en dans. Först tjöt hon "AAAJ!" och "AOOOH!", men snart gick det över i en hög och bölande gråt, medan tårarna strömmade nerför kinderna.

Till slut klarade Elin inte att hålla sig fast vid stolen, utan slog händerna för rumpan, for upp och dansade krigsdansen stående medan hon tjöt "BUUUHUUUHU!!! BUUHÙHUHUU!!!"
"Det låter som rödstjärtsstammens krigssång!", skojade professor Thompson innan han gav Elin några ordentliga örfilar och sedan lade henne på plats för de sista två rappen. Då hade hon fått en läxa som skulle kännas i rumpan en lång tid framåt. 
 
                     

"Kyss nu rottingen och tacka för agan!", befallde professorn och stack uppfordrande fram den gula käppen.
Elin kysste lydigt och sade:
"Tack för min välförtjänta aga, professor Thompson!"
Då blev hennes universitetslärare genast vänligare till sinnes. Studentskorna fick var sin citronkaramell ur en påse han hade i kavajens innerficka.
"Ni får sitta uppe till tio, men sedan ska det vara släckt!"
"Ja, professor Thompson!!", svarade de i kör.

Sedan gick han hem till sin bungalow, medan Elin sjönk ner på huk och grät, för att hon skämdes så förskräckligt. Det hade inte alls gått som hon hoppats med fredagskvällen!
Men Molly skydde inte sin nakna bästa väninna, utan klappade henne vänligt och snart slutade Elin gråta.

                                                               

 

Molly plockade upp hennes klänning, som låg på golvet och hjälpte Elin på med den. De satte sig i soffan, fastän det sved i deras välsmiskade unga stjärtar. Den unga irländskan gick sedan snabbt ut i köket och kom tillbaka med coca-cola, två glas och en mystisk grön papplåda. Hon hällde upp ett glas coca-cola åt Elin
 
                                            

"Ska du inte ha något själv? Är jag inte längre den sortens flicka katolska kyrkvärdsdöttrar dricker läsk med?"
"Du är så söt när du är inskränkt!", log Molly och plockade fram en exklusiv whiskey i butelj av keramik ur den gröna papplådan. Hon slog upp en rejäl dos i läskedrycken. "Drick nu!"
"Varför?"
"Elin, jag älskar dig, och jag tror att du också älskar mig! Och att vi åtrår varandra."
"Absolut!" Elin kastade sig fram och kysste Molly på läpparna, som kysste tillbaka.
"Det är bra, drick nu!"
"Men. varför?"
"För att medan jag vet att jag är dynamit i sängen, så tror jag du blir lite vildare med en drink i dig. Min nysmiskade, protestantiska älskling!"
Då svalde Elin lydigt drinken i ett svep och sedan släckte de ljuset.

                                             

 

 "Så slutar sagan bra på alla sätt.
  Elin fick spö på rumpan - med all rätt!
  Blottad studentska ska ha smisk på baken,
  Studier går trögt för någon som är naken.
  Molly fick hela veckan grundlig aga,
  Men irländskor vet bättre än att klaga.
  Av Thompson båda flickorna sitt smisk fick,
  Men deras lesbianism honom helt undgick.
  Vid nio kunde han se´n TV-titta,
  Medan de älskande fick smaka f----."
 

 

  GBS     VIP


Tillbaka