En smiskerfarenhet


Jag kommer ihåg det smisk jag fick för ett antal år sedan. När jag ser tillbaka kan jag ärligt säga att relationen inte var vad den borde vara, men trots detta kände jag mig trygg att ge upp mig själv och uppleva smisk på ett sätt jag aldrig upplevt smisk tidigare.

Det var en sommarkväll. Jag hade duschat och kom tillbaka klädd i en lång svart kjol, den var delad i mitten, både på bak och framsidan. Naken under. Så när jag stod upp såg det ut som om jag bar en lång klassisk kjol, men när jag satte mig delades kjolen och visade mina ben. Med lite hjälp avslöjade den i stort sätt allt och det var nog exakt det som inspirerade mannen jag tillbringade kvällen med till att göra vad han gjorde.

Jag hade dessutom varit lite allmänt svår, kort och tjurig och till och med lite elak mot honom sedan några timmar, jag kom inte ihåg varför egentligen. Han stod bredvid soffan. Jag stod mitt emot honom, han sa inte mycket men jag tror det var tydligt för en man vad jag ville, trots att jag på denna tid inte var klar med mina underliggande behov, på samma sätt som jag är nu. Han såg dom och reagerade på dom. Han satte sitt ena ben på ena hörnet av soffan och med en enda rörelse la han mig över sitt knä. Jag kunde bara knappt stå på mina tår men utan någonting att hålla i som var fast nog som stöd.

Innan jag hann reagera började han daska mig riktigt hårt på min stjärt som lika snabbt blev blottad och bar, med sin bara hand.Det hände så snabbt att jag inte hann protestera, till min stora förvåning ville jag inte protestera heller. Jag ville ge efter för hans manliga överlägsna kraft, låta andra saker ta över, släppa kontrollen. Jag kan inte komma ihåg hur länge jag fick smisk, men det måste ha varit flera mycket långa minuter. Efter denna långa bestraffning som jag konstigt nog kände var välförtjänt och något som "behövdes" satte han ner mig på golvet på mina egna fötter. Jag kände mig yr av alla starka och intensiv känslor. Svedan och hettan i skinkorna var så otroligt intensiv. .och skammen och alla andra känslor.

Han frågade om jag ville sitta ned och vi gick till en annan soffa. Jag kunde inte säga mycket utan snyftade tyst och ofrivilligt precis som en olydig flicka efter bestraffning. Jag var totalt tagen och överrumplad av upplevelsen vilket förvånade mig eftersom jag hade erfarenhet av att få smisk. Jag hade uppfostrats med smisk några tillfällen långt upp i tonåren, men aldrig upplevt det på detta sätt, som något mycket mer än ett rättmätigt straff. Och aldrig fått det av någon av det motsatta könet. Jag kände mig extremt sårbar. Jag kunde inte riktigt förhålla mig till alla motsägelsefulla känslor. Någonstans inom mig visste jag att det sätt, på vilket vi förhöll oss till varandra som man och kvinna inte var rätt, jag visste att han inte var en man jag ville dela mitt liv med eller ens dela mer en några stunder tillsammans med. Och ändå . . . trots att jag visste allt detta, kändes det bra att vara där jag var i detta ögonblick. Att bara vara kvinnan som fått smisk, bara ännu en olydig kvinna som fått smisk, inte tänka, inte försöka kontrollera. Inga negativa känslor. Inför Mannen, som bara gjort något självklart som han har ansvar för- vad kvinnan som just nu tillhör honom - behöver..

Kanske är detta något som jag upptäckte flera år senare, att smisk ger mig en riktigt stark positiv energi. Trots att det ju faktiskt i grunden är en bestraffning. Eftersom mitt pratande begränsades till några få ord skötte han mest av samtalet. Han berättade om en flickvän han haft som hade svårt att erkänna sitt behov av en man som satte henne på plats när det behövdes, och att hon ofta gjorde sig omöjlig med pojkvänner för att provocera fram det. Att hon som de flesta kvinnor haft ett djupt behov av att få smisk och att han kände detta. Och att han så småningom tog kontroll över detta och började ge henne smisk på stjärten som hon aldrig skulle glömma, men att också smisk gav henne starka och intensiva orgasmer. Det lät konstigt för mig. Jag kände mig också lite skrämd. Kunde det göra det för mig också? Skulle jag kunna förvandlas till någon vars kropp tar över fullständigt och förlora mig själv i hela proceduren med smisk. Som alltid varit så förknippad med skam,  och att inte vara vuxen. Så läskigt som det kändes då . . så vet jag nu att det inte alls är farligt. Det har mer att göra med vilken person och den rätta tiden att ta in smisk i ditt liv som kvinna. Då var jag inte redo för det, men jag är fortfarande tacksam att jag fick uppleva det år innan det kom tillbaka till mitt liv igen.

  VIP     VIP

 
Tillbaka