Så går det när man är ful i mun..


Jag sitter med laptopen i knäet och skriver. Plötsligt fryser hela datorn och dokumentet stänger ner sig innan jag har hunnit spara.
- Fan, helvetes, jävla piss-kuk-dator! slinker det ur mig.
Jag försöker frenetiskt att få upp dokumentet igen, när jag plötsligt känner din brännande blick mot min kropp. Bara en halvtimme tidigare förklarade du för mig hur illa du tycker om svordomar. Jag möter din blick och inser vad jag precis gjorde. Plötsligt får jag fart, flyger upp ur fåtöljen slår handen för munnen och stammar fram:
- F-fö-förlåt! Det bara slank ur mig!

Sen får jag panik och rusar ut ur rummet. Jag vet ju själv med mig att den där svordomsramsan delvis slank ur mig för att jag vet att det kommer att leda till smisk, på bara stjärten. Du kommer efter mig och säger med sträng röst:
- Sådant ovårdat språk accepterar jag inte, och det vet du, unga dam!

Du tar mig bestämt i armen och leder in mig i sovrummet. Du sätter dig på sängkanten och drar ner mig över ditt knä. Jag försöker komma ur ditt grepp, men det är lönlöst, du är så mycket starkare än jag.
Jag sprattlar och sparkar, men du håller mig i ett fast grepp. Och så känner jag hur du lyfter upp min kjol och drar ner mina trosor. Jag ryser i hela kroppen – av någon konstig blandning av obehag och välbehag. Du smeker min stjärt innan du lyfter handen, och KLAAATSCH så landar din hand på min stjärt. Jag blundar hårt och biter ihop käkarna. Jag tänker i varje fall inte böla som en liten barnunge.
- Så här Sara, går det för olydiga flickor som inte vårdar sitt språk, säger du medan smällarna blir allt mer intensiva.
Det börjar brännas allt mer om baken och efter en kort stund kan jag inte hålla tyst längre:
- AOOOOO!!! Snälla, jag ÄR lydig nu, det räcker!
Men du fortsätter - KLAAATSCH KLAAATSCH KLAAATSCH.
- Det räcker när jag anser att du har fått nog, flicka lilla, säger du mellan smällarna.

Jag börjar snyfta och hulka, men känner samtidigt hur jag plötsligt slappnar av och den där härliga känslan av att helt vara i ditt våld, att vara helt dominerad av dig, tar över. Och plötsligt slutar du att smiska mig. Jag snyftar och hulkar och skakar okontrollerat. Du lyfter upp mig i din famn och håller om mig, smeker mig om ryggen. Jag klamrar mig fast om din hals och tårarna fortsätter att rinna nerför mina kinder. Du håller om mig en god stund och torkar sedan bort tårarna från mina kinder. Ett blygt leende letar sig fram på mina läppar.

 

hfp  russ


Tillbaka