ho


Fest med konsekvenser


Sandra var 17 år, på sitt artonde. Hon var i det stora hela en mycket duktig flicka, klarade skolan bra, idrottade en hel del och hon hade bra kompisar. Men som alla andra i hennes ålder höll hon på att bli vuxen och ville ha mer och mer frihet att komma och gå som hon ville. Hennes föräldrar var skilda, och mamman hade några år tidigare flyttat till en annan stad, så henne träffade Sandra bara då och då, när det passade. Hon bodde alltså hos sin pappa.

Pappan var bra, han ställde upp i alla lägen, men samtidigt var han rätt krävande. ”Sträng” känns som ett gammaldags ord, men man kan nog säga att Sandras pappa var ganska så sträng. ”Frihet under ansvar” var ett motto han hade, och det hade efterlevts så länge Sandra kunde minnas. Skötte man sig bra, innebar det att man fick mer frihet, gjorde man det inte, så fanns det konsekvenser. Ibland räckte det med en tillsägelse eller förmaning, men då och då tyckte Sandras pappa att det krävdes mer än så för att sätta gränser. Sedan Sandra var i 6-7-årsåldern hade hon regelbundet fått smisk om hon gjort något riktigt dumt. Som redan nämnts så var Sandra i mångt och mycket en duktig flicka, så det hände inte speciellt ofta att hon hamnade med bar stjärt över sin pappas knä, men visst kunde det fortfarande hända, trots att hon snart var arton år fyllda.

Sandra hade bra betyg i skolan, särskilt i språk och de samhällsorienterande ämnena. Värre var det med matten. Matte A hade hon fixat med nöd och näppe, men den där jäkla B-kursen tycktes det vara värre med. Hon hade fått IG på två prov i rad nu, och pappa var inte speciellt glad för det. Och det var inte hon själv heller för den delen. Hon krävde inte av sig själv att få MVG i matte, men ett G borde hon väl ändå fixa? Men det var så svårt, och det krävdes så otroligt mycket plugg! Hon hade tänkt att hon skulle sitta och plugga matte i helgen, men nu var det fredag och några av hennes kompisar hade dragit ihop lite folk och det skulle bli fest. Hon ville självklart gå. När hon kom hem från skolan den dagen var hennes pappa redan hemma.
- Hallå! ropade hon när hon kom innanför dörren.
- Hej gumman, svarade hennes pappa ifrån vardagsrummet, där han satt djupt försjunken i en tidning.
Hon gick in i vardagsrummet och frågade på en gång:
- Du Pappa? Maria och Klara ska ha en fest ikväll, och jag skulle jättegärna vilja gå. Får jag det?
- Du vet att jag under normala omständigheter skulle låta dig gå, men du vet lika bra som jag att skolan går först. Du MÅSTE fixa matten, och det innebär plugg både lördag och söndag. Går du på fest i kväll är jag rädd att du inte kommer upp i morgon bitti. Alltså är svaret nej.
- Men pappa, snälla?! Jag LOVAR att komma upp i morgon bitti och sitta hela lördag och söndag med matten, försökte Sandra.
Pappa tittade upp från sin tidning och gav henne en barsk blick och sa:
- Att nej betyder nej och ingenting annat borde du ha lärt dig vid det här laget, unga dam! Det blir inget festande för din del ikväll och det är slutdiskuterat! Ikväll äter vi en god middag tillsammans sen vill jag att du går och lägger dig tidigt, nykter!

Hon visste att det inte var någon idé att diskutera. Hade pappa sagt nej, så hade han. Men hon VILLE verkligen gå på den där festen, dricka lite vin, dansa lite, slappna av och ha kul. Plötsligt slog henne en tanke. Om hon låtsades gå och lägga sig tidigt, så kunde hon smita ut genom fönstret och sen smyga in igen i natt, när pappa sov. Han brukade inte vara lättväckt i första taget. Hon skulle se till att ta det lugnt med alkoholen och inte vara ute för sent, så skulle hon nog kunna vara rätt fräsch i morgon bitti ändå. Sagt och gjort. Sandra och hennes pappa åt middag och tittade på en film, sen började Sandra låtsasgäspa. Framåt halv tio sa hon:
- Jag känner mig faktiskt rätt trött. Jag tror jag går och lägger mig och läser en stund och sen är det nog dags att sova om jag ska orka ta tag i matten i morgon.
- Gör du så gumman, det är bra, sa pappa.

Sandra smet in på sitt rum, bytte om, sminkade sig och klättrade sedan ut genom fönstret. Det gick ju smidigare än vad hon hade trott! Festen hos Maria blev alla tiders och hon njöt i fulla drag av friheten och ”vuxenlivet”. Trots att planen hade varit att inte dricka så mycket så lyckades Sandra dra i sig en hel flaska vin under kvällen och framåt klockan två snurrade det så pass i huvudet att hon bestämde sig för att gå hem. Då kom hon på att hon måste vara fräsch nog för att gå upp tidigt och plugga matte i morgon bitti. Fan också! Hon skulle vara tvungen att nyktra till på något sätt.

Hon vinglade hem och satte så diskret hon kunde nyckeln i dörren och smög in. Allt var tyst i huset! Yes, hon hade klarat det! Det sista hon var upplagd för just nu var en utskällning av pappa. Hon tog av ytterkläderna i hallen och insåg då att det var tänt i köket. Hon sneglade ditåt och insåg till sin förskräckelse att hennes pappa satt där, alldeles vaken, och väntade på henne! Plötsligt kände hon sig spik nykter och hon blev nervös. Det här var nog det hittills största sveket hon gjort sig skyldig till mot sin pappa. Utan att han ens behövde säga något gick hon med sakta steg mot köket. Han såg fly förbannad ut, men ändå sammanbiten. Hon blev stående i dörren och tittade ner i golvet. Ahh, vad dum hon hade varit! Varför hade hon struntat i pappas regler och gått ut utan lov? Hon visste ju att han hade rätt, skolan borde gå först och nöjen komma i andra hand. Sandras pappa hade redan tidigt under kvällen blivit misstänksam när Sandra gått och lagt sig så tidigt, och när han varken hört TV:n, musik eller knapprande på datorns tangentbord, som han brukade göra när hon stängt dörren om sig för natten, hade han försiktigt öppnat dörren till hennes rum och funnit det alldeles tomt. Han hade förstås blivit utom sig av oro och ringt hennes mobil ungefär 100 gånger, men kommit direkt till mobilsvaret gång på gång. Han förstod förstås att hon gått till Marias fest och hade funderat på om han skulle åka dit och hämta henne, men hade i stället suttit uppe och väntat in hennes ankomst.
- Nå? sa pappa strängt.
- Förlåt, viskade Sandra där hon stod i dörröppningen, fortfarande med blicken ner i golvet.
- Vad sa?
- Förlåt att jag gick ut fast du sagt nej, fick hon fram.
Pappa reste sig från stolen och gick sakta fram till henne. Han tog hennes haka i sin hand och sa med sträng röst:
- Titta på mig när jag pratar med dig!
Hon lyfte på huvudet och i samma sekund landande en hård örfil på hennes vänstra kind. Hon tog sig för kinden, men höll ögonkontakten med pappa. Hon kände inget som helst agg mot honom för att han tillrättavisade henne på detta sätt. Hon hade betett sig för jävligt rent ut sagt, och hon tyckte faktiskt att hon förtjänade det. Hon såg att det brann av ilska och vrede i pappas ögon och för några sekunder blev hon rädd. Vad tänkte han göra med henne?
- Jag trodde faktiskt att du hade lärt dig att i det här huset så är det mina regler som gäller, sa han.
- Det har jag också, sa hon.
- Det visade du ikväll att du absolut inte har, kontrade han. Jag har tydligen varit för slapp på sista tiden, men nu är det dags att råda bot på det. Du har betett dig mycket illa och dessutom visat att du fortfarande är en liten barnunge, inte en vuxen kvinna. Du borde skämmas!
- Det gör jag också, snälla pappa förlåt, sa Sandra med gråten i halsen.
- Det är bra att du skäms, det är en bra början, sa pappa. Just nu är jag alldeles för arg för att ta itu med dig, och du har druckit alldeles för mycket alkohol. Jag vill att du går och lägger dig med en gång så får vi prata om det här i morgon. Jag kan tala om för unga fröken att det kommer att svida rejält i stjärten på dig innan jag är klar med dig i morgon.

Sandra tvivlade inte en sekund på att det som pappa precis hade sagt var sant. Moloken gick hon in i badrummet och gjorde sig i ordning för natten. När hon hade gått och lagt sig började hon gråta, både för att hon skämdes något enormt för det hon gjort, men även av rädsla för det som skulle komma i morgon. Pappa brukade vara hård, men rättvis. Med tanke på att det hon gjort var mycket allvarligt förstod hon att det inte bara skulle bli ett par lätta daskar på stjärten. Nej, troligen skulle hon få smaka både ris och bälte. Och säkerligen skulle hon få stå med röd stjärt i skamvrån och skämmas en lång stund. Hon låg och grät länge innan hon till slut somnade.

Klockan halv sju morgonen därpå vaknade Sandra av ett starkt illamående. Hon fick rusa upp ur sängen och in i badrummet för att kräkas. Varför hade hon dragit i sig en hel vinare i går kväll? Fan vad dumt gjort! Hon drack ett glas vatten och smög sen in i sitt rum igen. Hon kröp ner i sängen igen, men kunde inte somna om. Hon hörde pappa stiga upp och pyssla i köket. Hon rös när hon tänkte på vad som skulle ske i dag. Men hon kände även en stor ånger och skam över det hon gjort, och på något sätt kändes det bra att hennes pappa brydde sig om henne och hon hade nog faktiskt förtjänat ett rejält kok stryk för det hon gjort. Hon hörde sin pappa ropa ifrån köket:
- Sandra, frukosten är klar.

I sakta mak tog sig Sandra upp ur sängen. Det bultade i huvudet på henne. Hon klädde på sig mjukisbyxor, en topp och munkjacka. Hon gick ut i köket. Där hade pappa dukat fram en rejäl frukost. Sandra hade ingen som helst matlust.
- Så, varsågod och slå dig ner och ät, du behöver det, sa pappa.
Först hämtade Sandra två Alvedon som hon sköljde ner med ett glas apelsinjuice. Sen petade hon i sig en halv smörgås. Pappa åt en rejäl frukost och läste morgontidningen. Det var knäpp tyst. Så tog pappa till slut till orda:
- Om du är klar med frukosten kan du gå in i mitt arbetsrum och ställa dig i skamvrån. Jag kommer om en stund.

I slow motion reste hon sig upp och gjorde som hon blivit tillsagd. Hon ställde sig i skamvrån i pappas arbetsrum, med något särade ben, armarna längs med sidorna och blicken ner i golvet. Det kändes som en evighet tills pappa äntligen kom in i rummet. Han satte sig ner på den lilla soffan och sa:
- Sandra, jag tror att du inser hur besviken jag är på dig. Jag trodde att du respekterade mig mer än vad du visade igår. Inser du att du har gjort dig förtjänt av en rejäl omgång med smisk på bara stjärten?
Guuuud vad hon skämdes där i skamvrån. Hon var i alla fall glad att hon slapp se honom i ögonen. Hon svarade:
- Jag förstår att du är besviken. Men snälla pappa, jag är ju nästan vuxen.. Kan jag inte få slippa smisk?
- Tycker du att du betedde dig på ett moget och vuxet sätt igår när du trotsade mina regler? röt pappa.
- Förlåt, snyftade Sandra.
- Du ska veta att ålder bara är en siffra på ett papper. Så länge du bor under mitt tak och beter dig som en olydig liten flicka, så kommer jag också att behandla dig som en sådan! Är det förstått? sa pappa.
- Jaaa! sa Sandra.
Hon blev nästan förvånad själv när hon insåg att hon, trots sitt beteende igår, hade trots i rösten. Herregud, hon hade ju burit sig jätteilla åt, varför tog hon inte bara konsekvenserna av det?!
- Den tonen vill jag inte höra igen, unga dam, för då kommer det inte att bli nådigt för dig, det kan jag tala om, sa pappa strängt.
Sandra var tyst. Pappa reste sig ur soffan och sa:
- Kom hit!
Sandra vände sig om gick de få stegen fram till pappa och mötte hans blick.
- Vad händer med flickor som är olydiga och trotsiga? undrade pappa.
Hon trodde att hon skulle skämmas ihjäl. Hon klarade inte av att säga det.
- Nåå? sa pappa.
Hon sa fortfarande ingenting, detta kändes bara för pinsamt!
- Då ska jag be att få tala om vad som händer med fickor som varit olydiga. De får smisk på bara stjärten! sa pappa.
Sandra kände hur hennes kinder blev blossande röda av skammen.
- Kom hit och lägg dig över mitt knä, beordrade pappa.

Sandra gjorde det, om än något motvilligt. Pappa började lugnt och metodiskt att smiska henne utanpå byxorna. Ganska löst till en början, skammen var än så länge långt mycket värre än smärtan. Ganska snart kände hon hur pappa drog ner hennes mjukisbyxor till knävecken och blottade hennes trosbeklädda stjärt. Omgående åkte även trosorna ner. Hon visste att det inte var någon idé att protestera, pappa delade alltid ut smisk på bar stjärt. Hon stirrade ner i soffan och skämdes något fruktansvärt. Här låg hon, en nästan vuxen kvinna, över pappas knä för att få smisk på bara stjärten, som en annan barnunge. Hon uppfattade hur pappas hand höjdes och snart landade en hård smäll på hennes högra skinka. SMACK, SMACK, SMACK! Smällarna kom i snabb takt och flera daskar i rad hamnade på precis samma punkt på stjärten, och smärtan kändes något fruktansvärt. Smällandet fortsatte: PANG, KLATSCH, SMACK. Som ondast gjorde det när slagen träffade precis där stjärt övergår i lår. Sandra kunde inte hålla tyst längre:
- Aooooj! Snälla pappa, inte så hårt, jag klarar det inte!
- Du har varit ohyggligt olydig, och här är det jag som bestämmer vad dåligt uppförande har för konsekvenser, är det förstått? sa pappa.
- Jaaaa, skrek Sandra.

Hon började sprattla med benen, men det hade hon inte mycket för, pappa var obeveklig och bände ner dem igen. Han höll även hennes arm i ett stadigt grepp på ryggen så att hon inte kunde skydda skinkorna med handflatorna. Sandra sparkade, snyftade och skrek. Hon kunde riktigt känna pappas ilska och besvikelse i hans smällar. Efter en stund upphörde dock smiskandet. Sandra låg kvar över pappas knä, alldeles slak i kroppen.
- Upp med dig och in i skamvrån igen, unga dam, uppmanade pappa. Du ska inte tro att det är över ännu!
Hon kravlade sig upp på fötter och ställde sig åter i skamvrån. Tårarna rann nerför kinderna och hon kände hur det brände och sved i stjärten. Fatta hur skämmigt det var där att stå med byxor och trosor neddragna till knävecken med rosig stjärt. Hon lovade sig själv där hon stod att hon skulle göra allt som stod i hennes makt för att aldrig någonsin sätta sig själv i den här situationen igen. En bra början var ju att fixa matten.. Hon hörde hur pappa pysslade med något i rummet. Hon rös till, för hon misstänkte vad det var som väntade.
- Seså, kom hit, sa pappa.

Sandra vände sig sakta om och såg genast att pappa hade lagt två kuddar på varandra mitt på soffan.
- Nu vill jag att du lägger upp dig över kuddarna så att stjärten hamnar så högt upp det bara går, beordrade pappa.
Det var inte mycket lönt att försöka komma undan. Med tunga steg gick Sandra fram till soffan och lade sig tillrätta över kuddarna. Hon borrade ner huvudet i soffan och kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Hon hörde hur pappa knäppte upp spännet i sin livrem. Och sen det där hemska ljudet när han drog ur bältet ur hällorna på byxorna. Hon såg för sin inre syn hur han virade det ett par varv kring handen och vek det dubbelt. Så plötsligt hörde hon ett SWISCH, och första rappet hamnade över hennes skinkor. Hon kunde inte kämpa emot utan skrek:
- Gaaaaaaah!

Rappen fortsatte att regna över hennes stjärt. SMACK, SMACK, KLATSCH, PANG. Hon började sparka med benen så mycket hon orkade. Hon märkte hur pappa tog en paus och med starka händer lade benen på plats igen, och såg till att hon särade lagom på dem. Sen kom det ytterligare ett antal rapp. Det brände som eld i stjärten nu och Sandra snyftade högljutt. Hon hade nog aldrig fått så här hård aga förut. Men det hade ju också sitt syfte, och Sandra kände själv att det skulle dröja väldigt, väldigt länge innan hon gjorde något dumt igen, om någonsin. Det sved och brände i stjärten och hon trodde snart inte att hon skulle klara mer. Men strax upphörde i alla fall slagen att hagla över hennes stackars stjärt. Hon låg kvar på soffan en stund och snyftade och skakade. Pappa sa, nu med något mildare röst:
- Jag vill att du går och ställer dig i skamvrån en stund igen, gumman. Jag vill att du tänker väldigt noga på varför du har hamnat i den här situationen.
Sandra stod och snyftade i skamvrån en lång stund och det enda som ekade i hennes huvud var hur dum, oansvarig och klantig hon varit. Hon förstod att hennes pappa var arg, men nu borde det väl ändå snart räcka med smisk? Sandra fick stå i skamvrån en god stund och lugna ner sig. Till slut tog pappa till orda igen:
- Nu vill jag att du kommer och lägget dig över mitt knä igen.
Sandra såg till sin fasa att pappa höll ett stort björkris i handen. Hon stelnade till och stannade upp mitt på golvet och tårarna började rinna igen.
- Snälla, söta pappa, inte RISET, snyftade Sandra.
- Lilla gumman, inte ska du börja krångla nu när agan börjar lida mot sitt slut? Riset biter djupt i skinnet på dig, och det är just vad du behöver för att inte göra om det här igen i första taget. Seså, kom hit nu, uppmanade pappa.
Hon kunde inte, det var som om hon blivit förlamad. Hon stod där helt stilla, mitt på golvet, med trosor och byxor nere vid fotknölarna. Hon såg att hennes pappa började tappa tålamodet. Han lade ifrån sig riset, reste sig ur soffan och gick fram till henne. Han tog tag i hennes hår och luggade henne. Sen tog han henne i örat och ledde henne fram till soffan. Utan motstånd drog han ner henne över sitt knä.
- Det här blir sista omgången smisk för idag, sa pappa. Kan du tala om för mig varför du har hamnat här?
- För, snyft, för att jag var hemskt olydig och trotsade dina regler. Förlåt, pappa, snyftade Sandra.
- Det är bra gumman, du vet varför du är här, och nu ska jag för sista gången i dag visa dig vad som sker om man väljer att medvetet trotsa mina regler. Är det förstått?
- Ja, pappa, sa Sandra, nu utan minsta trots i rösten.
Så höjde han armen och första rappet med riset föll på hennes redan mycket ömma stjärt. Hon började snyfta och vrida på stjärten och efter en stund skrek hon rakt ut igen.
- Snälla, söta, pappa, jag ääääääär snäll nu! Aoooooj!

Pappa fortsatte en god stund och det kändes som om hennes stjärt stod i brand. Det var något särkilt med riset. Det sved inte bara i stjärten, utan också i själen. Efter en liten stund upphörde dock smiskandet och hon kände hur pappa tryckte ut lite lotion på hennes skinkor och masserade in den. Även om hon hatade att få smisk så kändes det ändå skönt efteråt. Hon hade tagit sitt straff, lärt sig en läxa och blev förlåten av pappa. Hon reste på sig, drog skamset upp trosor och byxor och tittade ner i golvet. Pappa kom fram till henne och gav henne en kram. Länge, länge höll han om henne och hon borrade ner sitt ansikte i hans hals och grät en lång stund. Till slut tog han hennes ansikte i sina händer och pussade henne på pannan och sa:
- Du vet att jag älskar dig över allt annat, att jag skulle göra allt för dig. Allt jag gör, gör jag av kärlek och för ditt eget bästa. Det förstår du va?
- Ja, pappa, det förstår jag. Jag älskar dig också. Tack för att dy bryr dig om mig!
Sen fick Sandra hoppa in i duschen och fräscha till sig, sen stod det matte-plugg på schemat resten av helgen.
 

gbs    gbs


Tillbaka