Hos mormor i Florida



“Vad har du gjort!?”
“Å - Herre - GUD!”
Mary förstod på mamma Alicia och moster Tina att hon gjort något mycket hemskt, men begrep inte riktigt vad det var för något.

Hon hade blivit tillsagd att sitta vid bordet i mormors bibliotek och rita, vilket Mary tyckte om, medan mamma och moster shoppade och drack kaffe. Bordet var stort  och vackert, det fanns massor med ritpapper och hon hade en stor burk med pennor. Dessutom hade moster Tina ordnat saft i en sportflaska…Mary vände blicken mot sportflaskan, men den stod upprätt där hon ställt den, utan att en droppe var utspilld.

“Det är teckningarna!”, förtydligade moster Tina bistert, medan mamma suckade och skakade på huvudet.
Flickan tittade på pappret framför sig för att se vad som var fel med den glade myrsloken, som åt upp de elaka myrorna, eftersom de ville stjäla Kalla Ankas picknick. Moster lyfte obevekligt på pappret: Bläcket i pennorna hade gått igenom pappret och gjort fläckar på den ljusa bordsskivan av ädelträ. Mary hade gjort tolv olika teckningar, utspridda över bordsskivan som en stor teckning, och alla hade lämnat fläckar. Bordsskivan var inte vacker längre och moster förklarade kort att sådana fläckar gick inte att tvätta bort från trä.

Mary började gråta.
 “Snyggt försök!” muttrade moster Tina, men mamma blängde på moster och kramade Mary. Även om hon bara känt flickan i två år, så visste Alicia att Mary aldrig grät för att slingra sig. Flickan var duktig, snäll och modig. Hon grät för att hon fördärvat mormors fina bord, inte för det kok stryk och de andra straff som nu väntade på henne.

Mary samlade sig och slutade gråta. Mamma började instruera henne:
“Nu går vi ner till mormor i köket och berättar om det här. Du vet att hon är mycket strängare än vad jag och din far är, och under hennes tak lyder vi hennes regler, så du kommer att bli hårt straffad. Men ljug inte, och skyll för allt i världen inte ifrån dig. Försök att inte gråta innan bestraffningen börjar, då kan hon tro att du gör dig till för att slippa. ”

                                      1                                                      

Mary nickade beslutsamt och torkade tårarna. Hon hade hört vad moster Tina sade och var faktiskt riktigt arg över det. Mormor och moster skulle inte få tro att hon var feg. Trots allt hade Mary varit med om bra mycket smärtsammare saker än smisk när hon var sjuk i två år.

Ingen hade trott att hon skulle överleva, utan det var mest en fråga om tid innan hon skulle träffa sin mamma Louise i himlen. Till slut var Mary mest bekymrad över att pappa skulle bli fattig när han måste betala alla sjukhusräkningar, för dö måste hon.
(Att Henry Somers blivit mångmiljonär som framgångsrik byggingenjör visste inte hans dotter.)

Och då hade kirurgen Alicia till sist dykt upp. Lugn, stark och klok pratade hon vänligt, men ärligt med Mary och övertalade hennes pappa att gå med på en sista operation. Efteråt medgav Alicia att operationen gått väl, men gick först med på att faran var över efter ett år av efterkontroller. Vid det laget var hon och Marys far förälskade och Mary blev en entusiastisk brudnäbb vid deras bröllop.

Hon älskade pappa mer, men mamma var auktoriteten. Pappas omdömen kunde det hända att hon ifrågasatte ordentligt, medan mammas uttalanden var absoluta sanningar, vare sig det handlade om att TV-serien “Family Guy” inte var rolig eller att flickor som lirkade bort datorns “NetNanny” förr eller senare skulle bli mördade.

När mamma upptäckte att Mary varit inne på en hemsida som bl.a. tog upp hur man överlistade “NetNanny” visste Mary först inte själv att hon planerat att kringgå systemet. Hon trodde att hon bara varit nyfiken. Men då mamma Alicia tålmodigt förklarade hur Mary säkert tänkt insåg flickan att anklagelsen måste vara sann och snyftande av uppriktig ånger lade hon sig på plats över mammas knä för sitt straff.

Det här var hennes första besök i mormors hus i Florida och hon hade så velat att det skulle gå bra, särskilt som mormor varit mycket snällare än sitt rykte. Men Mary hängde inte med huvudet eller sölade, utan följde mamma med raska steg mot köket, där mormor väntade, omgiven av slevar, stekspadar och kraftiga hushållssaxar, som en stygg flicka kunde skickas ut i trädgården med för att klippa till ett bra spö.

Nyheten att Mary förstört bordet gjorde att mormor genast blev både arg och ledsen. Bordet var den enda släktklenod hon hade ärvt och det hade gått i släkten i mer än tvåhundra år, förklarade mormor. En dag hade hon tänkt att Mary själv skulle ha kunnat få det.

Mary såg så ledsen ut att mormor ville förtydliga varför det som skulle ske skulle ske.

“Jag ser på dig, Mary, att du förstår att du nog snart kommer att få smäll och du har nog fått höra hur sträng jag är. Men jag försöker vara rättvis. Vore bordet bara nedsmutsat skulle jag bara satt dig att putsa det, och om det var din mamma eller moster som bar skulden skulle de fått smäll.” Mamma och moster småskrattade.
“De skulle däremot sluppit spö, vilket du kommer att få, för ungdomar behöver lite extra hjälp med att minnas sin aga. Nu går jag och ser efter om bordet kan rengöras, men det lär inte vara möjligt. Tina, ta trädgårdssaxen och klipp till ett lagom spö åt Mary från persikoträdet under tiden. Alicia, plocka fram kylsalvan till efteråt. Mary väntar här.”   

Det blev en lång väntan i köket, men barmhärtigt nog var mamma först tillbaka med kylsalvan och kunde trösta sin flicka. Mary ryckte inte till när moster Tina kom in leende med ett långt persikospö, avskalat, så att det skulle kännas ordentligt. Däremot svalde hon när mormor kom in med mycket strängt ansiktsuttryck, såg flickan in i ögonen och frågade:
“Har du ritat med bläckpennor förut?”
“Nej”, svarade Mary, med lägre röst än hon ville.
“Var hittade du pappren och bläckpennorna?”
Mary teg.
“Du får inte ljuga för mig…”
“Jag och Tina gav Mary pennorna och pappren”, förklarade mamma lugnande.
“Var satte ni henne att rita?” Det blev tyst ett ögonblick. Moster Tina lade försiktigt undan Marys spö. Mary kramade plötsligt om mamma.
“Vid finbordet i biblioteket”, svarade Alicia sin stränga gamla mor.
“Mary, kom alltid ihåg att vara försiktig med bläckpennor, särskilt om du skriver på ett dyrbart bord”, sade mormor strängt. Flickan nickade och steg fram mot mormor, samtidigt som hon tvekade om i fall hon skulle dra ner byxorna.

Mormor smålog lite och gav den häpna dotterdottern en ordentlig kram.
“Du är en duktig och modig flicka och jag är ledsen att jag skrämde dig. Du gjorde bara som du blev tillsagd och kunde inte veta vilka följderna skulle bli, så det blir inget smisk för dig. Men för din uppfostrans skull vill jag att du stannar kvar i köket.”
“Behövs verkligen det?”, frågade moster Tina med en ton av försiktig skepsis.
“Jag är säker på att det är bäst så. Alicia, var snäll och ge kylsalvan till din dotter.” Mamma lydde.
Sedan spände mormor ögonen i sina döttrar:
“Tina och Alicia, nog för att ni kan vara lättfärdiga och obetänksamma, men det här var en synd och skam! Det var ni som fördärvade släktklenoden med er stolliga plan för att hålla Mary sysselsatt, för att ni skulle kunna shoppa loss som sjuttonåringar!”                                   
“Mamma, jag är ju faktiskt GANSKA rik, jag skulle kunna köpa en ny…”, försökte moster Tina, som faktiskt var mycket rik, tack vare sina insatser som programmerare hos Google.
“Vad är poängen med att köpa någon annan persons släktklenod? Kom inte med fler dumma undanflykter, flicka, för jag måste medge att det färska persikospöt skriker efter att få användas.”
“Mamma! Du sade att…”
“Jag vet vad jag sade! Tror du att det värsta är att släktklenoden fördärvats? Att jag bara är arg över den? Framför allt är jag arg”, röt mormor, “över att ni lämnade Mary alldeles ensam i tre timmar i ett främmande hus! Hon är tio!”
“Vi trodde att du överdrev när du sade att du skulle vara hos härbärget för hemlösa till klockan fyra”, förklarade mamma.
“Och jag tror att det är dags för er flickor att lyfta upp kjolen och böja er över köksbänken!” Tina steg genast fram, ställde sig på plats, lyfte upp kjolen och tog stöd med armbågarna mot bänken. Mormor drog genast ner hennes svarta trosor och den muskulösa rumpan blottades.             
Alicia drog upp baksidan av kjolen och tog plats bredvid sin syster. Hon var yppig, fast i hullet och rosig, men inte muskulös som sin syster.

3

 Mormor tog genast ett stadigt grepp på Alicias korsrygg och med ett brett leende gav hon sin stora flicka några kraftiga daskar. Mamma stegrade sig, men skrek inte.
 4

 

 Mormor fortsatte avbasningen med friskt mod och hennes hårda hand daskade mammas yppiga bak med förfärliga klatschar, medan mamma bet ihop tänderna
och moster Tina såg alltmer ångerfull och nervös ut.

 .                    5

 

Men efter ett par minuter som kändes som en evighet släppte Alicia fram ett “AUH!”. Det följdes av ett till, och ännu ett, vilket uppmuntrade mormor till att öka takten. Mamma började vrida sig under agan, även om mormors fasta grepp höll henne på plats, och snart övergick hennes “AUH!” i “BUUH!”. Till slut hördes “BUUUHU-HUU!!! BUHU-HUUUUH!!!” och hennes yppiga, rodnande rumpa vred sig under mormors stränga daskar.

Mary kände det som upp och nedvända världen att mamma och moster hade rumpan bar och mamma fick smisk på bara stjärten, medan moster Tina lydigt väntade på sin tur. Visserligen sparkade inte mamma med benen, men hon vred på stjärten precis som Mary en gång sett grannens nittonåriga dotter göra när grannfrun alldeles förlorade tålamodet med sin dotter ute i trädgården. Snart bölade Alicia ännu högre än hennes dotter själv brukade göra, även om mormor också smiskade snabbare och hårdare.

Dessutom bad inte mamma om förlåtelse.
Men det lade också mormor märket till.
“Lovar du att vara mer försiktig i framtiden?”, frågade hon snart, och precis som Mary själv i sådana situationer kunde mamma Alicia inte gärna svara annat än “ja”, med en röst som var ansträngd av gråt. Innan mormor frågat lade mamma till “Förlåt, snälla mamma!”.
Mormor lade till några ordentliga klatschar på sin äldsta dotters rodnande rumpa, som fick Alicia att gråta högre och vrida på stjärten. Men sedan slutade hon daska de grundligt upprumpade skinkorna och förklarade att Alicia var förlåten.

“Mary!”, förmanade mormor sitt barnbarn, och pekade pedagogiskt på mammas yppiga stjärt, som Mary aldrig skådat naken förut, men som hon nu sett smiskas blossande röd.      
“Kom ihåg att så länge en flicka bor under sin mammas tak är hon inte för gammal för gammaldags uppfostran. Och om jag någonsin får höra att du inte respekterar din mamma uppe i Atlanta, så kommer jag att komma på besök med några ordentliga persikospön och smiska dig tills du inte kan sitta på ett halvår. Förstått?” 
Mary nickade fogligt.                                 
 
6

 

 “Bra! Då är det din tur, Tina!”

7

 

Att se mormor smiska moster Tinas nakna, muskulösa amazonrumpa upptäckte Mary var riktigt roligt, främst för att hon själv var arg på henne. Moster var inte alls lika tuff som mamma, utan skrek högt redan vid den första dasken, och trots sina muskler började hon genast sparka och vrida sig, utan att bry sig om att hennes hemliga bitar syntes.
Hon som varit så intresserad av att Mary skulle få spö var minsann blödig när hennes egen stjärt lagts på plats och klatschades av mormor.
Efter hälften så lång tid som det tagit för mamma började moster Tina be om förlåtelse. Varken mormor eller mamma verkade tycka att det var märkligt och efter några sista daskar blev hon förlåten och systrarna fick resa sig upp.
 

8

 

Mary fick smörja in mamma och mosters svidande rumpor med kylsalvan och sedan skickades de i säng tills det var kvällsmat av mormor (det gällde alltid efter en upprumpning), medan Mary fick hjälpa till i köket.
Att se mamma Alicia begå ett misstag och få ordentligt med smisk på bara stjärten av mormor gav Mary mer perspektiv på sin mamma: Hon var fantastiskt, men hon var inte ofelbar. Mary kunde inte nöja sig med att lyda blint, utan måste också tänka efter och ta eget ansvar. Det gjorde att hon blev både klokare och starkare.

Alicia oroade sig för att hon skulle förlora sin auktoritet som förälder sedan Mary sett henne dra upp kjolen, böja sig framåt och gråtande få smäll på sin yppiga rumpa. Men hon märkte snabbt, att även om Mary ställde fler frågor nu, så ansträngde hon sig för att vara ännu mer lojal än tidigare.

Mormor var mer bekymrad och menade att på hemvägen borde mamma se till att hitta en ursäkt för att ge Mary ett riktigt ordentligt kok stryk. När Alicia vägrade visade mormor sin inställning med avskedspresenterna då de gav sig av.

Mary fick en myrslok, vilket hon önskat sig i åratal, men också ett årsförråd av kylsalva, som ett bidrag till hennes uppfostran. Mamma fick azaleor till trädgården, som hon önskat sig, men också en persikoträdsplanta, som redan nästa år borde vara så stark att man kunde bryta spön från den, som ett bidrag till Marys uppfostran. 

Men det trädet fick växa i lugn och ro, utan att några spön bröts…tills Mary var arton, drack sig full med sina kompisar och tog bort NetNanny från datorn. 
Det är en annan historia.              

  VIP     VIP     gbs


Tillbaka