Den franska artigheten

 

Återgivet efter en intervju kl. 23.30 på Nyårsaftonen på Axess - hela Sveriges kulturkanal. Tror jag.
….
Programledaren: “Så, professor Angelika Henrysson, Ni menar alltså att den franska artigheten inte är mycket mer än 150 år gammal? Är inte det ett orimligt påstående?”

                                                                                     

 

Professorn: “Nej, det är det absolut inte! Ta ett av de mest berömda uttalandena i Frankrikes äldre historia, kung Ludvig XIV:s ord ´Staten, det är jag!´. Så dryga var i princip alla fransmän på 1600-talet och 1700-talet.
Särskilt brukade yngre fransmän vara ohyfsade mot sådana äldre människor som de var säkra på att kunna misshandla. När kejsar Napoleon sagt sina berömda ord till den gamle utrikesminister Talleyrand, ´ Ni är som två skålpund skit i en silkesstrumpa, Talleyrand!´, då följde han upp med ett knä i skrevet. Inget som betraktades som anmärkningsvärt.”

Programledaren: “Men varför ändrade sig fransmännen? Och hur?”

Professorn: “Nederlaget mot Tyskland i kriget 1870-1871. Fransmännen var traumatiserade efter förödmjukelsen och visste inte hur de skulle bära sig åt för att bli en stark nation som kunde ta revansch. Det var naturligt att fråga sig vad som gjorde tyskarna starka.

Flickskolerektorn Esprit de l´Escalier som arbetat i Tyskland påpekade att de unga tyskorna, som sedan uppfostrade alla blivande tyskar, var mycket artigare än de unga fransyskorna, med sina skrevsparkar och fula ord.”

Programledaren: “Men hur kunde man förändra de unga fransyskornas attityd?”

Professorn: “de l´Escalier har beskrivit hur hon kom på lösningen. Under en semesterresa på landsbygden i den annorlunda provinsen Bretagne var hon och två väninnor på besök hos en bondfamilj. Den sympatiska och kraftfulla bondmoran var änka, men hade ändå en välordnad gård, lydiga söner och en mycket skötsam dotter.
Bonddottern var så välartad att rektorskan blev entusiastisk, berömde flickan och pussade henne på båda kinderna.”    

Programledaren: “Pussade henne på båda kinderna!? Var den djävla käringen flata?”

Professorn: “Exakt det frågade bonddottern! Tack vare det fick de l´Escalier och hennes väninnor se förklaringen till att bonddottern nästan alltid höll sig i skinnet. Bondmoran tog genast sin dotter i örat och frågade “Behöver vi använda riset?”.
Den välväxta artonåringen skakade genast på huvudet och sade till besökarna
“Jag ber så fruktansvärt mycket om ursäkt, mademoiselle! Vid närmare eftertanke inser jag att Ni enbart menade att vara vänlig. Ska jag be mor hjälpa mig tvätta ur munnen med tvål?”
“Det behövs absolut inte. Ett misstag händer så lätt!”, svarade rektorskan.

Därefter neg bonddottern. Hennes mor satte sig i soffan, lade sin flicka över sitt knä, drog upp hennes kjolar, så att rumpan och låren var spritt nakna och började smiska artonåringen på bara stjärten inför besökarna. Det var inte något våldsamt raseri över det, utan samma beslutsamma lugn och rutin som om hon mjölkade. Den fasta handen klatschade de rodnande skinkorna, medan bondmoran med fast stämma förmanade sin dotter med eviga sanningar som “Flickor som slinter med tungan, får känna på i rumpan!” och “Det svider, men det svider gott! Lär av detta, så blir det till bättring!” .

                           

Dottern jämrade sig snart och grät ordentligt innan avbasningen var över, men hon försökte inte slita sig, utan låg lydigt kvar där hon lagts på plats, tills hennes mor tyckte att det kunde räcka.

En av besökarna ritade en bild av händelsen medan den pågick, som sedan blev inspiration till Courbets berömda målning “Upprumpning inför mors gäster”.

Programledaren: Men även om det här exemplet var betydelsefullt, så hur kom det sig att hela Frankrike förändrades?

Professorn: Lagstiftning! Eftersom det handlade om Frankrikes framtid som en stark nation var politikerna beredda att stifta nya lagar, som med hot om böter eller fängelse krävde att de som var ansvariga för fransyskor mellan arton och trettio års ålder också tuktade dem för försyndelser som grovt språk, grov ohövlighet och allvarligt slarv. De ansvariga var fransyskornas lärarinnor, mödrar, äkta män och arbetsgivare.
Lagen trädde i kraft 1 februari 1876 och många fransmän tecknade de exempel de såg på hur lagen upprätthölls.

                                       
              
                                       

                                       

Programledaren: Togs lagen på allvar?

Professorn: Många lärare och föräldrar tycks ha sett lagen som fånig, men de gjorde sin plikt och ingrep när lagen krävde det. Problemet var att många inte hade mycket erfarenhet, så att resultatet ofta blev skrattretande. Lärarinnor daskade lite planlöst på underbyxor och föräldrar köpte prydliga små läderpiskor, men vågade inte använda dem. En del äkta män tyckte att när de smiskade en yngre hustru var det en pinsam påminnelse om hur gamla de var och lät bli. Fransyskorna förblev ohövliga!

Programledaren: Så sorgligt! Men hittade man någon lösning? 

Professorn: Utbildningsministern genomförde en kombination av moroten och piskan. De som blev avslöjade med att inte ha upprätthållit lagen ordentligt bötfälldes och då det gällde kvinnliga gymnasielärare under trettio års ålder, så var ju utbildnings-ministern deras arbetsgivare!

Alla som misskötte sig agades av utbildningsministern personligen på fredagseftermiddagarna. Unga lärarinnor som försyndat sig i landsorten skickades till Paris vaktade av en nunna eller en äldre kollega och måste rodnande ta sig till utbildningsdepartementet. Där visades de till “suckarnas väntrum“ där alla fröknar som skulle agas måste infinna sig innan klockan ett. Suckande eller snyftande väntade de unga damerna sedan på att kallas in av den strikte f.d. majoren.

                              
 

Unga mademoiselle Diane Moulins som var den allra första lärarinnan någonsin som sändes till ministern, lade han över sitt knä sittande på en soffa i sitt arbetsrum. Agan följdes av en kopp té och en inspirerande föreläsning och hon lämnade arbetsrummet som omvänd och förälskad efter en timme ( de gifte sig faktiskt fyra år senare ). Men när dussintals lärarinnor skulle rumpas upp måste det gå fortare. Utbildningsministern lärde sig använda ris och rotting så effektivt att han vid ett tillfälle agade trettiosex delinkventer på femtioåtta minuter.

Programledaren: Det var ju onekligen piskan. Vad var moroten? Frånvaron av pisk?

Professorn: Uppmuntran och stöd! Praktiska informationsbroschyrer:

                        

                                      “Husmoderns aga-handbok”
                           
     
Hjälpmedel utvecklades också till skolorna och universiteten för att kunna hålla ordning på de ohyfsade, olydiga och slarviga. Effekten av utbildningsministerns personliga engagemang gjorde också lärarinnorna ivriga att pröva de nya hjälpmedlen.
                                             

Det blev i skolornas som man först fick en ordentlig rutin på den nya disciplinen och märkte hur en ny fransk hövlighet och disciplin utvecklades. Fortfarande var det en del elever som log lättsinnigt eller självbelåtet när det skulle delas ut smisk, men det var bara åskådarna. De elever som skulle få smaka på frökens hårda handflata eller björkriset var däremot stillsamma och dämpade, tills svedan i rumpan blev alltför svår.

 

                            

                                

                           
Det blev dessutom möjligt att delegera agan t.ex. för äkta män. Om maken kände sig mycket obekväm med att aga en ohyfsad ung hustru, så var ofta hans mor eller tjänstefolket redo att hjälpa till.                                         
                                          
                                        

 

                                

Redan efter tio år märktes det en dramatisk förändring hos de unga fransyskorna. De var artiga, talade vårdat och slarvade mycket sällan. Och när de misskötte sig fanns det nästan alltid någon ansvarskännande person som drog upp deras kjolar, ner deras byxor och sedan smiskade deras stjärtar tills de fått sig en läxa som sved länge.

Programledaren: Men gällde det här verkligen HELA Frankrike?

Professorn: Absolut! Det märktes dock vissa skillnader i teknik. Medelklass och överklass höll styvt på att den unga damen skulle läggas över sin uppfostrares knä eller en möbel när det var dags för smäll eller risbastu.

                                    
                                     
                                  

Arbetarklassens mödrar och arbetsgivare brukade föredra att ställa sig gränsle över den unga synderskan och sedan ägna hennes rumpa sin odelade uppmärksamhet tills hon var lydig, snäll och tillräckligt straffad.                                  
         
                          

 

                                   

 

Precis som Esprit de l´Escalier förutsett skapades en ny fransk hövlighet och disciplin när den mest ordentligt smiskade generationen fransyskor någonsin tog över som Frankrikes mödrar, lärarinnor och sköterskor. Troligen avgjordes Frankrikes seger över Tyskland i Första Världskriget när utbildningsministern började smiska lärarinnorna!

Programledaren: Tack, professor Henrysson! Ingen dålig analys för en fullständig galning. Tack för att ni tittade!

Professorn: Är du oförskämd!?! Din oartige, ohövlige drummel!!! Hur otroligt det än kan låta är jag sadomasochist, så oavsett om jag klår upp dig eller blir pryglad av dig kommer jag att vinna det här. Ta fram din oxhudspiska!

Programledaren: Jag har ingen oxhudspiska!

Professorn: Det var ditt andra misstag. Här ska det bli medeltid! 

SLUT PÅ SÄNDNINGEN
                                 
                 
Illustrationer av Louis Malteste


VIP  russ



Tillbaka