Agad och förnedrad


Jag hade varit olydig en längre tid och nu skulle jag få ta konsekvenserna för mitt beteende. 

Jag ringde på din klocka med rädsla och skam i blicken. Jag visste att jag inte skulle klara mig lindrigt undan den här gången. Du öppnade dörren och var lika självsäker som vanligt när du släppte in mig. Vi småpratade lite innan du med en hård blick kollade mig i ögonen och sa till mig att jag skulle ställa mig på knä framför dig. Självklart gjorde jag som jag hade blivit tillsagd för jag visste att det inte var läge att bråka nu. Du berättade för mig hur olydig jag hade varit och jag kände hur det brann i ansiktet av skam över att ha gjort dig besviken ännu en gång och du talade om att jag nu förtjänade att få ordentligt med smisk. Därefter beordrade du mig att ta av mig kläderna och sedan lägga mig över ditt knä.

Där låg jag nu med rumpan i vädret och bara väntade på att mitt straff skulle börja. Jag hann inte mer än att tänka tanken på hur fruktansvärt pinsamt det var att ligga där över ditt knä som en liten flicka förrän du hade börjat bearbeta min rumpa med din hand. Redan första slaget sved otroligt mycket och efter bara några få slag så började jag sparka med benen och detta märke du ju självklart och slog mig istället på vaderna för att jag skulle sluta upp med dumheterna, för att sedan återgå till rumpan och övre delen av låren. Svedan blev bara värre och värre och snart började jag vrida mig i ditt knä och ville bara att du skulle sluta. När min rumpa sedan var röd och mycket öm så slutade du och jag skickades in i skamvrån istället där jag fick stå och skämmas medan du fixade med annat.

Rätt som det var så ropade du på mig och jag ställde mig åter igen på knä framför dig. Jag såg att du hade hundhalsbandet i din hand och jag svalde hårt. Jag visste att du nu skulle sätta på mig detta för att verkligen markera vem det är som bestämmer och att jag bara skulle lyda. Med halsbandet på plats så blev jag sedan ledd ut på golvet där jag nu skulle stå med rumpan upp och huvudet ner i marken. Detta var mer förnedrande än vad jag trodde jag skulle klara av och jag ville bara försvinna ner i en lucka i golvet. Men självklart så blev förnedringen bara värre när du började undersöka min rumpa.

Jag började snart skaka i kroppen av både rädsla, frustationen av att stå som jag gjorde och kylan i rummet. Efter att jag stått där ett tag så tog du fram ridpiskan och började nu smiska mig med den. Slagen placerade du ut mycket noga över hela min rumpa och vart tredje slag träffade även mellan mina ben. Den smärtan som uppstod var så fruktansvärd så jag började snyfta och gnälla. Även denna omgång fick tillslut sitt slut och jag blev ännu en gång inskickad i skamvrån. Där stod jag nu och snyftade med en rumpa som kändes som att den brann och önskade att mitt straff var över. Tyvärr så hade jag ju inte sådan tur utan vart nu placerad på rygg i soffan med benen upp i luften. Där låg jag och visade dig verkligen allt och skämdes något fruktansvärt och jag bönade och bad om att jag skulle få en kudde som jag kunde gömma ansiktet i. Men som vanligt när det gäller dig så är det inte tillåtet för du vill att jag ska skämmas maximalt och det gör jag när jag tvingas titta dig i ögonen medan du ger mig slag efter slag med hårborsten. Efter bara ett fåtal rapp så syftade och grät jag och ville att du skulle sluta. Men eftersom jag inte har något att säga till om så fortsatte du din behandling av min rumpa och lår och ju mer jag försökte vrida och undgå rappen desto hårdare slog du.

Jag var för tillfället i mitt egna lilla helvete där smärtan bara blev värre och värre. Men allt har ju som tur var sitt slut och jag kunde andas ut igen. Jag mötte sedan din hårda blick med tårar i ögonen och kunde läsa ut i dina ögon att det inte var över än. Bara tanken på att få ännu mer smisk fick mig att snyfta ännu mer.

Jaha lilla fröken sa du när jag låg där med benen i vädret och väntade på vad som skulle hända här näst. Jag hoppas att du tänker vara lydig fram över och följa dina regler. Men för att verkligen vara säker på att budskapet har gått in så tänkte jag avsluta med att ge dig en omgång med rottingen också.
Lägg dig på mage med en kudde under höfterna sa du strängt och omedelbart gjorde jag som du sa. Där låg jag nu och skakade av rädsla för hur ont försöka rappet skulle kännas. När väl första rappet kom så började jag gråta med en gång, borrade ner ansiktet i soffan och stålsatte mig för att ligga still och inte ge dig en anledning att ge mig extra rapp. När fjärde rappet kom så grät jag ordentligt och du la ifrån dig rottingen och började smeka mig försiktigt över rumpan och berättade hur duktig jag hade varit nu som tagit mitt straff som en duktig liten flicka.

Du lät mig återhämta mig några minuter för att sedan få ställa mig framför dig för att tacka för straffet genom att niga fint och sedan tacka dig ödmjukt för att du tillrättavisat mig. Därefter tog du mig i din famn och vaggade mig stilla fram och tillbaka. Jag höjde sakta blicken och mötte undergivet din blick. När jag tittade in i dina ögon så såg jag att jag nu var förlåten och att mitt straff var över för den här gången. Men denna omgång skulle jag inte glömma i första taget och det skulle bli tungt att sitta de närmsta dagarna. Men det viktigaste av allt var att jag nu var förlåten och att vi nu kunde börja om från noll igen och jag lovade mig själv att det skulle dröja länge innan du skulle få en anledning till att lägga mig över ditt knä igen.
 

  calstar   camp


Tillbaka