I VIKEN


När vi kom fram till det stora trädet, en alm
tror jag att det var, parkerade vi bilen,
packade ur och gick iväg längs stigen under
tystnad. Vi hade varit där tidigare så vi kunde
vägen till badstället, en liten avskild vik
hundratals meter bort från närmaste bebyggelse
som faktiskt enbart bestod av ett par lador och
något jakttorn. Hon gick framför mej och
skruvade otåligt på sig och muttrade någonting
ohörbart.

- "Kunde inte du ha burit den här korgen? "
Hon lät märkbart irriterad.
- "Jovisst, men du var tydligen snabbare än
jag."
Detta var tydligen ingen av hennes bästa dagar.
- "Som vanligt, då!"

Hon lät som att hon ville få igång ett gräl men
denna gång tänkte jag inte låta mej provoceras
och om det blev nödvändigt så skulle jag inte
tveka att bestämt sätta stopp på det hela på
ett handfast sätt för jag hade länge plågats av
hur svårt det hade blivit mellan oss på grund
av hennes lynnighet.

När vi kom fram blev jag trots allt tagen av
den vackra utsikten som utgjordes av små
lummigt bevuxna öar i förgrunden med några
jagande sjöfåglar som animaliskt inslag över sjön som
längre bort övergick i en myr framför ett brant berg som
var prytt med ett par spikraka rågångar.

Jag bredde ut filten på bekvämt avstånd från
vattnet men hon flyttade genast den upp till
gräset utan bry sig om att den hamnade på
tuvorna. När hon även kände sig föranlåten att
ändra på korgens plats samt dra iväg med mina
kläder som jag vid det här laget tagit av mig
och lagt på en liten kulle frågade jag
slutligen:
- "Hur ska vi ha det egentligen, det här är väl
en trevlig plats, eller hur?"
Utan förvarning formligen exploderade hon.
- "Vad då ha det, menar du?"
Hon knuffade till mig så jag snavade över en
sten och med ett rasslande hamnade i en hög
vassa små stenar. Grimaserande av smärta reste
jag mig och tog tag i hennes axlar, ruskade
till lite lätt för att få hennes odelade
uppmärksamhet.
- "Det där gjorde fruktansvärt ont och jag vet
inte om jag kan röra mig ordentligt på ett par
dar när stelheten sätter i gång efter värken som
kommer om en stund. Tror du att du kan bära dig
åt hur som helst utan efterräkningar alls?"

Hon tittade ner och såg lite skamsen ut.
- "Du har börjat att ta av dig, ser jag.
Fortsätt med det för nu kommer det att bli så
att även du kommer att få känna på lite fysiska
efterverkningar!"
Jag lät så allvarlig och bestämd jag kunde och
hon tittade frågande och lite ängsligt på mig.
- "Det är inte mer än rättvist att du rent ut
sagt får en ordentlig omgång med smisk som du
har grälat och stått i och sen dessutom tacklat
omkull mig så att jag får skrubbsår, eller vad
tycker du själv?"
Hon såg märkbart skakad ut men sa märkligt nog
inget utan fortsatte med avklädningen.
- "Medan du gör det så går jag upp till dungen
och skär ett ris."
Hon drog efter andan men eftersom hon sett hur
illa jag ramlat gick hon tydligen med på att
hon förtjänade det som väntade, det var i alla
fall det intryck jag fick.

I ryggsäcken jag burit fanns en morakniv och
när jag vände mig om höll hon just på att dra i
shortslinningen. Som alltid vid åsynen av
hennes stuss fick jag lite andnöd - den var av
ädlaste päronform och de daskar den hittills
fått vid ett och annat tillfälle hade varit av
mer kärvänligt slag - och jag började undra vad
jag gett mig in på men insåg vid närmare
eftertanke att jag gjorde vad jag måste göra om
vårt förhållande skulle kunna fortgå med en
någorlunda maktbalans. Med tanke på hennes
reaktion hittintills så verkade det möjligen
som om att hon, mer eller mindre medvetet
förstås, var inne på samma linje eller
åtminstone inte kunde komma på något
motargument. Som för att försöka fördröja
bestraffningen höll hon nu i det oändliga på
med att dra i skärpet, släta ut osynliga
skrynklor, vika ihop blusen och behån etc.

Några småbjörkar fick släppa till sina smalaste
kvistar och när jag repat av ett tiotal av dem
och gallrat bort några grova utstickare och
till sist fått ihop ett brett risknippe,
lämpligt för sitt ändamål(!) vände jag mig om
och kände en aning medlidande vid åsynen av
hennes utdragna striptease - hon hade bara
hunnit lossa färdigt skärpet och bortlutad drog
hon just nu de korta shortsen över höfterna som
hon vickade på för att lyckas med operationen.
Jag satte mig på en stubbe och ropade på henne
och med ett motvilligt minspel närmade hon sig.

- "Trosorna ska också av, riset svider inte som
det ska om det är tyg emellan."
Hon trodde knappt sin öron, det var tydligt men
var för omtumlad för att komma sig för med att
protestera.
- "Hur har du tänkt att detta skulle gå till,
skulle du slå mig med det där!"
Hon fick inte ordet över sina läppar.
- "Exakt, och du ska bara lägga dig tvärs över
mitt knä så ska jag smiska din stjärt alldeles
rosastrimmig och öm, precis som jag kommer att
känna mig mörbultad för att jag föll när du
knuffade mig."
Uppenbart omedvetet tog hon sig om baken och
såg tvekande ut och jag uppmanade henne med
distinkt tonfall att inta rätt kroppsställning.
Hon såg inte direkt entusiastisk ut men
opponerade sig inte utan kom fram och ställde
sig på min högra sida. Att jag poängterat våra
ungefär lika villkor var tydligen övertygande
och innan hon hann tänka ut någon annan
tankestrategi tog jag runt hennes midja och
hjälpte henne ner i position med ansiktet mot
shortsen som jag just placerat där och
klatschade till några gånger för att förbereda
henne inför fortsättningen.
- "Vad sa jag om trosorna?"
Tillsammans drog vi ner underbyxorna ner till
knävecken och blottade hennes underbart läckra
rumpa som alltid fascinerat mig men som nu
skulle få meddela henne en (bak)läxa, svår att
förglömma.

- "Visserligen kommer jag att börja lite nätt
men det är inte färdigt förrän jag säger till
och du ska under hela smisket hålla ryggen i
svank - jag kommer att påminna dig om det. Till
att börja med får du hålla händerna under
ansiktet men försöker du att hindra mig så vill
jag ha en av dom bakom dig så att jag kan hålla
i den, vill du fråga om nå´t?"

Efter ett par sekunders väntan utan svar, lät
jag riset vispa lite försiktigt på hennes lår
och hon ryckte till vid den ovana känslan men
efter dess rundvandring upp mot midjan vande
hon sig tydligen och slappnade av och jag ökade
frekvensen men knappast alls styrkan och hon
började vrida på höfterna och snart gnydde hon
svagt utan att egentligen låta pressad, snarare
stimulerad. Inte för att jag missunnade henne
detta men nu var ju omständigheten sådan att
avsikten var en helt annan så jag lyfte riset
högre och lät henne börja känna på vad det hela
gick ut på. Hon pressade låren mot varann och
andades snabbare men klarade av det hela så bra
att jag kände mig föranlåten att säga det till
henne och kunde inte låta bli att smeka henne
lite över stjärten vilket uppenbart kom som ett
välkommet avbrott.

- "Du förstår säkert att det här bara var en
försiktig inledning. Det kommer att svida som
eld när jag smiskat dig färdigt och hettan
kommer att sitta i under kvällens lopp men i
morgon har du troligen bara ett par strimmor kvar.
Men jag hoppas att du minns detta lite längre
annars kommer vi få lov att upprepa det, var så
säker och det vill du väl inte, eller hur?"
Hon gav inget svar, hur nu det skulle tolkas,
så jag fortsatte, nu inställd på att fördela
risets susande påverkan jämnt över både stjärten
och låren och började på nytt agan genom att låta
riset svida nere på låren. För att lättare kunna
styra björkknippet höll jag det riktat uppåt,
parallellt med hennes ben och smiskade på detta
sätt ett lår i taget, ner från knävecket upp
till övergången mot skinkan och för varje omgång
med cirka tjugo rapp och sedan, utan att stanna
upp, byte till andra sidan och efter att kanske
ett par hundra slag drabbat dessa i vanliga
fall så ljusa hudytor hade de nu erhållit en
rosa, randigt mönster som åstadkommit en sveda
som hörbart kändes som avsett var. Eftersom hon
vid detta laget helt glömt bort att svanka
tryckte jag ner hennes korsrygg mot mitt
vänstra ben men hon lät sig inte påverkas och
fastän jag strängt sa till henne struntade hon
blankt i vad som gällde. Samtidigt som jag än
en gång påminde henne drog jag i med kraftiga,
drivande rapp ner mot stjärtens nedre delar
dvs de känsligaste sittytorna och
hon började snyfta men lyfte fortfarande inte
upp rumpan utan försökte tvärtom att skydda den
med höger hand som jag fattade med min vänstra
och höll mot hennes korsrygg som nu fick en
viss belastning och därigenom, när riset fått
bita i ett par minuter, stack baken äntligen
upp som den skulle, ångande röd av hundratals
ränder efter de obarmhärtiga rapp som tydligen
var nödvändiga för att få denna envist trotsiga
flicka att ödmjuka sig och inse hur fåfängt
det är att kämpa emot när man ska exponera
hela sin runda stjärt för en risbastu som man
ärligt gjort sig förtjänt av och en lektion i
självbehärskning som man borde ha tränat sig
i på egen hand långt tidigare. För säkerhets
skull smiskade jag med samma intensitet ett
tag till och hon sjönk så småningom ner i
mitt knä, uppgiven och med en annan ton i
rösten.

Med samma anslagsvinkel som förut, men något
mildare, ansatte jag nu den än så länge vita,
översta delen av rumpan men alternerade lite
oftare mellan sidorna fast besluten att
behandlingen åtminstone skulle svida så pass
länge att hon behärskade sig nästa gång hon
kände aggressionerna svämma över. Efter en
stund antog också denna kroppsdel en nyans som
helt matchade det lite ömkliga uttryck som
hon nu lät visa.



Smisk med tunna kvistar av björksly är särskilt
effektivt om man ser till att riset dansar över
hela det svankande ryggslutet. Denna ställning
gör att båda parterna får en gemensam känsla
av delaktighet i processen som är så värdefull
och väsentlig för det önskade resultatet; en
flicka som accepterar sin mans roll som den
som leder livets dansturer och avgör vad vilka
steg som går an på banan. Och, just denna gång,
vad som inte är tolerabelt och som är en man
som då gör vad som måste göras - talar
kroppspråket med bestämda "ord" till den kroppsdel
som både hon och han ser som den viktigaste när
det gäller att uttrycka ickeverbal och handfast
kärlekskommunikation i både "good and worse"
nämligen hennes tom nu i denna utsatta ställning
så vackra och attraktivt formade stjärt.
Riset ger en ordentligt svidande men ytlig verkan
och för att fördjupa agans effekt lade jag riset
åt sidan för en stund och använde i stället
handflatan. Först lät jag handen smeka över
alla kurvor och bukter som så intensivt
fått smaka riset men kunde inte märka att
huden någonstans fått några egentliga
småskador utan hettade enbart som förväntat.
Hon slappnade av på nytt och det hördes att
hon njöt av den milda beröringen.
-"Är det nog med smisket nu?" Det hördes att
hon inte riktigt trodde på detta själv.
-"Neej, det är två moment kvar." Hon fick vänta
och se vad det innebar och för att inte dra ut
på detta för länge klatschade jag med handen
till stjärten så att den riktigt studsade till.
-"Aaaj,oooh,iiiih!!" Det var tydligt att detta
gav en helt annan sorts sensation, särskilt som
huden vid detta laget värmts upp av alla risets
svischande slag. Handen fick fortsätta sin
djupverkande, smällande vandring utöver hennes
svängande, protesterande och putande rumpa och
jag måste få poängtera att denna form av aga
ger en oöverträffad upplevelse av närhet -
hud mot hud - och innbär ett perfekt komplement
till risandets varma sveda. Eftersom detta
faktiskt var fråga om en rejäl bestraffning
klatschade jag henne ett drygt hundratal gånger
med handen som blev alldeles öm och röd, även
den. Hon stönade och snyftade och vred sig av
och an men gjorde inga egentliga försök att ta
sig ur mitt bestämda höftgrepp utan jag blev
mer och mer övertygad om att detta kroppspråkliga
"baktal" hade gått in i hennes medvetande och
snart gjort avsedd verkan.

För att befästa det resultat jag tyckte mig kunna
avläsa fick björkriset också starta en avslutande och
resolut rundtur över hela hennes, fortfarande
lydigt upputande stjärt. Vid det här laget
smågrät hon ljudligt och jag
bearbetade faktiskt metodiskt hennes rundhyllta
skinkor på båda översidorna ända tills huden fått
små knottror av risets yttersta förgreningar. På
samma sätt och med bestämda, snabba och susande rapp
risades ett lår i taget då jag också såg till att hon
fick sära på benen så att insidan på varje lår skulle
få sin beskärda del av svidande strimmor. Hon vred och
sprattlade sig och kunde knappast ha hållit sig
kvar i mitt knä utan mitt stadiga tag runt
hennes midja och när jag till slut fick de
sista fyrtio, femtio rappen att teckna mängder av tunna,
rosa ränder över området där skinkorna gränsar
till låren skrek hon rakt ut och bad så ynkligt
att jag skulle vara snäll och sluta att jag
förstod att budskapet hade gått hem; hon hade
fått smisk på bara stjärten i tillräckligt mått
och den intensivt svidande känslan skulle
åtminstone för resten av dagen påminna henne om
den aga som borde drabba varje flicka som inte
vill uppföra sig hänsynsfullt.

Den lilla flaskan med matolja som låg i korgen
fick släppa till lite av innehållet och jag
smorde in hennes heta och röda rumpa under
tiden som hon så småningom lugnade ner sig.
Efter en stund lyfte jag upp henne och bar ner
henne till sjön, ställde henne på knä och medan
hon lutade sig mot mig, fortfarande
småsnyftande, kylde jag hennes strimmiga stjärt
och lår med det klara sjövattnet. Jag bar upp
henne på stranden igen och lade henne på magen
på filten och smekte henne på de våta kinderna
och över det vackra håret och påminde henne om
alla de romantiska kvällar vi hade tillbringat
här inne i viken.
-"Du vet att jag älskar dig så oerhört mycket
men hade jag inte gett dig smisk på en gång
efter ditt utbrott så undrar jag hur det hade
gått med vårt förhållande - jag bävar än när
jag tänker på det."
- "Hoppats att du har förlåtit mig nu för att
jag bar mig åt så mot dig. Är det säkert att
vi är vänner nu?"
Hennes darrande röst lät helt uppriktig och jag
blev lite rörd och samtidigt glad över den
helomvändning hennes attityd genomgått och även
över att ha kunnat finna ett sätt hjälpa henne
att besinna sig och på samma gång få en jämvikt
- om än inte jämlikhet - i vårt förhållande.

Efter ett par timmar, när vi badat och ätit,
började vi att kyssa och krama varandra och
eftersom hennes stjärt ännu sved ville hon att
jag skulle ta hennne bakifrån och jag vet inte
om den heta värme riset åstadkommit och som nu
hettade mot min mage hade spridit sig till också
till hennes inre, men hon var mer upphetsad än
någonsin tidigare och när vi efter ett tag vände på
oss och när hon, efter en del ojanden pga av den
ömmande stussen, satte sig ovanpå mig såg hon
mig i ögonen, pussade mig rakt på munnen och
utbrast spontant:
- "Lova att du gör om det där rissmisket på bara
stjärten när du tycker att det behövs, för jag
känner mig helt befriad nu efteråt när vi
ligger med varann så här underbart. Jag
äälskar dig så mycket så det är faktiskt värt
att det svider som det gör."
I det läget lovar en man vad som helst och jag
var inget undantag och med en riktigt rejäl
omfamning så att hon låg tryckt mot mig med
håret omslutande mitt ansikte och med mina
händer försiktigt kupade över hennes runda,
varma och ömma stjärt kom jag djupt inne i
henne. Hon skrek högt av lycka och tiden
stannade av för en stund.


Tillbaka