Emelies verklighet


Det hela började med att jag lyckats hålla mig i skinnet i 2 veckor!
Tro det eller ej men så var det.
Sen så var det ju det med mitt skolarbete, jag hade inte planerat det ordentligt. Det gjorde M väldigt arg. Sen hade vi det med rökningen, den där enda cigaretten som jag ändå inte orkade röka upp för den smakade illa. Jag tyckte allt hade blivit mycket bättre. Men det tyckte ju inte han. Jo viss förbättring såg han ju men det var ändå inte tillräckligt för att slippa bestraffning helt. Sen råkade min attityd skapa ännu mer problem för mig. Sen började jag ju tjata om vad jag skulle få för bestraffning. Det gjorde inte saken lättare. Sen använde jag väl diverse fula ord mot honom. Jag har även haft EXTREMA attityd problem mot min pojkvän. Enligt M är det STRÄNGT förbjudet att ha attityd mot någon alls. Det var ju inte så smart av mig att vara kaxig mot honom typ 2 dagar innan jag skulle bestraffas igen. Gången innan fick jag smaka riset för första gången. DET var hemskt! Det gjorde så ONT! De brände som eld efter första rappet. Men den gången var gråten nära mycket nära.

När jag träffade M var det på ett hotell i centrala Göteborg. Jag visste mycket väl varför vi skulle träffas. Vi skulle träffas för att reda ut mitt dåliga beteende mot honom och mot min pojkvän. Sen skulle jag även bestraffas för skolk och rökning.  Sen tillkom ju även bestraffning för tjat om bestraffning. Vet att det låter konstigt, men han vill inte berätta innan bara för att jag ska våndas och verkligen ångra mig.

Vi träffas kvart över 5. M och jag går till hotellrummet vilket är väldigt stort. Vilket känns bra. Mer plats. Sen inser jag också att det finns ett perfekt hörn att använda som skamvrå. "Åh nej det som är så pinsamt" tänker jag tyst. M frågar om jag har med mig den svarta boken som jag hade köpt tidigare. (Naturligtvis på M's order. Pinsamt värre tyckte jag det var att köpa den). "Ja det har jag" säger jag tyst och går och hämtar den. "Sätt dig vid skrivbordet" säger M strängt.  Jag lyder utan protester jag vet att det inte blir bättre av det. M ber mig komma på vilka "grundregler" vi pratat om vid tidigare bestraffnings tillfällen. "Skolk, rökning, svordomar, komma i tid till skolan, attityd.  "Skriv ner dem på pärmens insida". Säger M. Jag lyder. Skriver ner dem hyfsat snyggt och prydligt.

"Vad jag kommer på har du brutit mot alla dessa regler" säger M strängt. Jag tittar upp mot honom och säger: "men det var ju typ inte så farligt ju. 8 min försening och inte ens en hel cigarett sen sist. Är inte det en förbättring?".
"Attityd mot MIG och din pojkvän då?  Gårdagens skolk pga. dålig planering när det gällde ditt arbete. Räknas inte det in?" säger M.
"Gud vad jag skäms. Dumma skola varför kan jag inte planera ordentligt. M påminde mig redan innan påsk om det där dumma arbetet" tänker jag. Men svarar: "Ja förlåt jag lovar att jag ska bättra mig."
M flyttar sig från min sida och går och sätter sig på säng kanten.
"Emelie! Kom hit" säger han strängt.
"Ja " säger jag tyst och reser mig upp och går fram till honom. Drar ner byxor och trosor och lägger mig över hans knä. "Fan fan varför kan jag inte hålla mig i skinnet" tänker jag för mig själv. M börjar smiska hårt från början. Men jag är rätt tålig och säger inte mycket alls. Jag vet inte hur länge han smiskar. Jag brukar tappa tiden helt under bestraffningen. Jag tror de var max 5 min, men det kändes som en evighet.
"Du kan resa dig nu" säger han. Jag reser mig upp.
"Ställ dig i skamvrån" säger han
Jag lyder och ställer mig i hörnet trosor och byxor är för länge sedan avsparkat. Skönt att jag får behålla tröjan på iallafall Jag får väl stå där ett tag.
"Kom och lägg över kuddarna i sängen" säger M.
Jag lyder. Jag ser läderpaddeln ligga vid fotändan. "Är detta för att jag tjatat om mitt straff? " frågar jag tyst.
"Ja" säger M.
Jag biter i täcket när jag känner första rappet träffa. Jag vet inte hur länge han smiskar mig med paddeln. Men jag klarar det utan att vare sig snyfta eller gråta.
"Då så, tillbaka till skamvrån med dig!" säger han. Jag ställer mig i hörnet igen. Jag får stå där och tänka på vad jag gjort en bra stund innan han ber mig att vända mig om och se på honom.

"Nå, vad är nästa regel du brutit mot? " säger han strängt. Jag tittar ner i marken och säger: "skolk".
"Det ska vi ta itu med sen, jag tänkte mer på ditt evinnerliga svärande, lägg dig över kuddarna i sägen igen". Jag återtar samma position igen. Svankar och särar på benen. Jag vet att de så han vill ha mig för att det ska bli extra pinsamt och skamligt. "Mattpiskaren blir det. Denna gång och i framtiden med. Så slipper du fråga" säger han.
Jag biter i täcket igen för jag vet att jag kommer skrika denna gång. M börjar smiska mig. Jag kommer inte ens i håg hur många rapp det blev. Minns bara att han sa åt mig att ställa mig i skamvrån igen. Jag lyder. Denna gång kände jag att jag började känna ånger.
"Några fler svordomar du vill yttra? Eller ska du sluta svära?" säger han medan jag står i skamvrån.
"Nej M. Jag lovar att inte svära" säger jag med en röst som jag knappt själv känner igen den verkar nästan lite bedjande.
Han låter mig stå kvar ett tag. Sen säger han åt mig att komma till honom i soffan. Jag ser att de ligger en sådan böjd rotting som är som en ögla med handtag på bredvid honom.  "Över mitt knä" Säger han. Jag lyder. "Nu ska vi prata om ditt skolarbete som du inte har skött"
 "Men jag fick ju in arbetet." säger jag till försvar.
 "Du var tvungen att skolka. Annars hade du inte fått in det i tid" säger han.

Efter några minuter börjar han smiska. Första gången jag får smisk med den typen av rotting. De svider. Men den klassiska rottingen är värre. Han växlar mellan rottingen och handen. Jag börjar kvida och försöka skydda mig. Han låser fast mina händer bakom ryggen.  Han slutar till slut.
"Res dig upp och Ställ bort brickan som står på bordet. Sedan kan du själv ställa dig på bordet med rumpan mot mig" säger han. Jag lyder. "Upprepa 'jag ska sköta mitt skolarbete'" säger han sen. jag börjar upprepa det han sa. Rösten är bruten. Jag skämmas. Jag får sluta efter ett tag. Då snyftar jag. Jag märker att mitt motstånd börjar liksom försvinna. Nästa sak på listan är komma i tid."  Du berättade innan vi träffades att du kommit 8 min försent denna veckan" säger M strängt.
"Ja de stämmer. Men det ä ju bättre, mycket bättre." (Jag vågar inte säga att det snarare var 15 min än 8. Men de har ju varit typ 40 min sist.. )
"Snälla måste jag få smisk för 8 min?" säger jag.
"Lite i alla fall" säger M och lägger 2 kuddar på soffkarmen. Jag tittar på honom med ledsna ögon. "Snälla" säger jag tyst. "Inte en chans, böj dig över kuddarna". Jag böjer mig över kuddarna biter mig i handen för att inte skrika. "Hur många rapp tycket du att du förtjänar per minut?" frågar han. "Ett" säger jag tyst. M knäpper upp sitt bälte, viker det dubbelt.
"Jag tar ditt ett och lägger på mina 2, det blir 3. och 8*3 är?"
 Jag funderar en stund "24" säger jag tyst. 
"Precis och du ska RÄKNA dem!" säger M strängt.
Han börjar smiska. Jag kommer typ till 15 eller ngt sen tappar jag räkningen. Han fortsätter slå några slag. 

"Skulle inte du räkna?"
"Jo men jag tappade bort mig, det var väl typ 20 eller nått?"
"Vi säger 19, jag känner mig lite snäll" säger M.
Jag nickar och lyckas genom ett under räkna de sista slagen. 
"Res dig upp och ställ dig i skamvrån"
Jag gör återigen som jag blir tillsagd.  
Efter en stund ber M mig att komma fram till honom där han står vid skrivbordet.
"Nu ska jag straffa dig för skolk, du förstår väl själv att det blir rottingen. Kommer även använda rottingen för den där halva cigaretten sen" säger han strängt och pekar mot soffan. "På alla fyra" säger han. Jag lyder. Jag ställer mig på alla fyra.
"Svanka ordentligt". Jag lyder snällt. Jag inser också att det spelar ingen egentlig roll längre allt syns ju iallafall. Jag skäms jätte mycket. Det är så pinsamt.

Han börjar använda rottingen, slag efter slag faller, de är stenhårda. Det tar nog ca 10 slag sedan börjar jag gråta, både av smärtan och förnedringen i det hela. Han fortsätter en stund till. Till slut faller jag bara ihop i en gråtande hög. Mitt motstånd är brutet. Han låter mig lugna ner mig lite och säger sedan: "Du har 6 rapp kvar, du har 10 sek på dig att inta positionen igen". Jag lyder och ställer mig på alla fyra igen. Jag gråter fortfarande men inte lika kraftigt längre. 
Han ger mig dem sista 6 rappen i rätt snabb följd. Jag faller ihop gråtande igen när jag märker att de är över. Det gör fruktansvärt ont. 
"Ligg du kvar och ta igen dig lite för du vet ju att du har en del kvar. Rökningen! Jag kommer ge dig 24 rapp för rökningen" säger M

"Snälla måste du verkligen" säga jag snyftandes

"Klart jag måste, annars kommer du ju liksom veta att det hjälper att tigga och be, säg till när du är redo igen" säger M

Jag vilar mig en stund, sen säger jag till att jag är redo. 

M sätter i gång han försöker dela ut dem så snabbt som möjligt. Mitt motstånd är borta det känns som det inte finns något kvar inom mig som jag kan bygga upp styrka med längre. Jag gråter verkligen äkta tårar. De känns helt konstigt. Jag som inte har gråtit vid smisk förr. Aldrig någonsin. Vad hände? Den frågan kommer jag nog ställa mig många gånger i framtiden. Men bestraffningen är inte slut här. När M är färdig med rottingen låter han mig ligga kvar en stund. 

Sedan ber han mig följa med ut till badrummet och där tar han fram potatisskalare och ingefära. Ser även ett uppblöt björkris ligga i en hink där inne.  "Nej inte det" tänker jag.
"Nej snälla inte ingefära" snyftar jag fram.
"Varsågod, skala den" säger M. 
Jag gör det utan protester. Jag vet vart detta kommer leda till ändå lika bra att få det överstökat. 

Sedan när det är klart går vi ut igen och han ber mig lägga mig över kuddarna i sängen, naturligtvis är det dags att föra in den. Jag ber M föra in den. Det känns bäst så. 

Sedan får jag ställa mig i skamvrån med ingefära och skämmas ett tag. Den svider jättemycket. 

"Kom och lägg dig över kuddarna i sängen igen och var still. Jag ska aga dig för din ATTITYD mot MIG och din POJKVÄN begrips? Sen är det över men om detta inte har effekt går jag tillbaka till rottingen igen begrips?"
"Ja "säger jag snyftande och lägger mig över kuddarna för en andra gång på typ en halvtimma. Jag var ju naturligtvis tvungen att be honom om mitt straff innan jag fick lägga mig i sängen sen. USCH vad pinsamt. "Snälla M kan du bestraffa mig för min dåliga attityd mot dig och min pojkvän" får jag typ fram med en ynklig röst. Jag måste även ge honom riset som han ska aga mig med ...
M börjar aga mig. Jag börjar naturligtvis gråta igen. Eftersom jag inte vet om de hörs ut biter jag i täcket. Jag minns inte hur länge han agar mig med riset de känns som flera timmar.
Men efter ett tag börjar jag så klart krångla osv. "Ligg still". Jag åter tar min position igen. 
"Det är sex stycken kvar nu. Ta dem som en duktig flicka" säger M med en mycket mildare röst tycker jag de låter som. Jag tar mig igenom dem skrikandes och gråtandes men jag fixar dem... 
Efteråt ligger jag bara kvar över sängen och gråter ut. M sitter bredvid och stryker mig över ryggen och berättar hur duktig jag varit.
Sedan lite senare måste jag ju naturligtvis tacka för min bestraffning och jag blir förlåten...  efter en lång och smärtsam kamp mot mig själv och mina känslor. Jag förlorade. Jag trodde inte jag skulle gråta. Men det gjorde jag. Det var nog bra att jag grät.

Så var äntligen min aga slut.
Känslorna under tiden är så jobbiga. Skam, pinsamhet, ånger, alla de känslorna blandas och då blir det en soppa av allihop kan man ju säga. Motståndet bara bryts.
Det jättesvårt att förklara, men jag tror många vet vad jag snackar om. 


Tillbaka