Pigan och fabrikören 1


Jag heter Karin och är gammal och märkt av min ålder. Men det fanns en tid på 30-talet som jag var ung och söt. Hade en vacker kropp även om jag var lite mullig, eller rättare sagt hade kurvor, som man skulle ha på den tiden. Lite av en Zornkulla skulle jag vilja säga. 

På den tiden jobbade jag som piga hos en fabrikör och hans fru som bodde i en stor herrgård en bit utanför stan. Fabrikören ägde ett bokbinderi och var en äldre sträng, men rättvis man, som kunde bestraffa tjänstefolket med aga om det fanns fog för det. Jag hade jobbat där i två år och hade klarat mig från agan, för på den tiden var jag en skötsam 23 årig flicka, som uppförde mig och jobbade hårt.

Frun i huset var barsk och elak och kunde skälla på oss för minsta lilla fel, men även där hade jag klarat mig. Däremot den andra pigan Louise hade fått smaka rotting ett par gånger av frun men klarat sig från att bli inkallad till fabrikören. För ett par veckor sedan hade Louise slarvat med disken och dessutom haft sönder en fin gammal antik kanna. Frun var rasande och jag fick följa med ner i källaren när hon skulle få sitt straff. Som varnande exempel sa frun. Louise grät redan på väg ner i källaren, för hon visste hur ont det skulle göra. Vi kom ner i ett rum där en stol stod klar mitt på golvet. Frun satte sig där och såg på oss.


- Titta nu noga vad som händer om man inte sköter sig Karin. Det här är inte roligt för mig men någon måste få ordning på Louise. Det är inte första gången. Kom fram här Louise.
Louise gick snyftande fram till frun. Såg i marken.
- Förlåt frun, det var inte meningen…..
- Det hjälper inte…Du måste börja tänka dig för Louise…Du är slarvig …se på Karin, hon slår inte sönder något….Hissa upp kjolen nu och gör dig beredd att få ditt straff.
- Snälla Frun …snyftade Louise.. - Skynda på nu …det blir bara värre om du krånglar.
Louise drog sakta upp kjolen och visade sina vita underbyxor.
- Och så drar du ner underbyxorna…skynda på.
Louise snyftade ännu mer och drog sakta ner sina underbyxor, under har hon en liten strumpebandshållare. Hennes runda stjärt putade ut.


- Lägg dig nu över knät, så ska vi börja med lite smisk med min hand….
Hon la sig över fruns knä med stjärten fullt synlig. Frun rättade till henne och vikte upp kjolen ordentligt. Smekte med handen över stjärten innan hon börjar smiska. Först lite lätt och sen hårdare. Louise jämrade sig och började snyfta ännu mer. 
- Aj aj ajaj
- Vi är inte klara än på länge min lilla flicka…
Hon smiskade snabbare och hårdare omväxlande på båda skinkorna som blev rödare och rödare. Louise gråt nu högt och bad henne att sluta. - Snälla….jag ska vara snäll….snälla frun inte mer ..
Frun avlutade med ett par rejäla klatschar på hennes röda skinkor.
- Så ja…nu kan du resa dig upp…. Det här ska nog lära dig….
Jag stod som förstenad och visste inte vart jag skulle titta. Stackars Louise snyftade och hulkade…med kjolen uppdragen. Frun inspekterade stjärten.
- Så där ja..det var uppvärmningen och nu ska vi gå över till själva straffet.
Karin hämtar du rottingen i skåpet där borta.
- Nej Frun …snälla inte rottingen….


Louise tiggde och bad. Jag gick med svaga ben bort till skåpet och hämtade en lång rotting. Jag gick tillbaka och gav den till Frun.
- Tack ska du ha Karin….Nu ska du få hjälpa till här ….Böj dig fram Louise så stjärten kommer ordentligt upp ..och du Karin håller fast henne om livet ….Du ska få fem rapp och du ska räkna högt och tydligt …Förstått
- Snälla …inte rottingen….
- Förstått…
Frun röt till.
- Ja …snyftade Louise och böjde sig fram.
Jag tog ett ordentligt tag runt hennes midja.
- Håll i ordentligt och dra upp kjolen .
Jag drog upp kjolen ännu mer. Hennes röda stjärt glödde. Frun höjde rottingen, det hördes ett swisch, och Louise skrek rätt ut
- AJ AJ AJ….
- Räkna..
- Ett tack frun..
Swisch
- Två tack frun
Sen fick hon tre hårda rapp till. Louise tjöt och grät. Sen var det klart. Louise fick resa sig och tacka frun för smisket och lova att sköta sig i framtiden. 


- Och nu står du kvar här med bar stjärt och tänker över det du gjort tills jag hämtar dig. Kom nu Karin så går vi. Arbetet väntar.
Vi lämnade Louise gråtande och på kvällen gned jag in hennes ömma stjärt med en lenande salva.

Livet gick vidare på herrgården. De hade även en son, i min egen ålder som var en bortskämd odåga. Han var nog en aning förtjust i mig och försökte kladda och vänslas så fort han kom åt. En dag kom han in i köket där jag arbetade och gav mig en klapp på stjärten samtidigt som han försökte kyssa mig, jag tappade en tallrik i golvet. Jag blev arg och gav honom en kraftig örfil. Jag hade hållit igen så länge på alla nyp och tafsande så det brast. Han blev alldeles röd i ansiktet av ilska och tänkte slå tillbaka när frun kom in i köket.
- Vad händer här Karin? 
Hon tittade strängt på mig. Jag blev rädd.
- Olof försökte…
- Vad är det jag hör…står du och skyller på Olof för att du slarvar och har sönder en tallrik….Va?
- Nej men …
- Tallriken gör inte så mycket ..inte det finaste porslinet ..men att du skyller ifrån dig ….det tolererar jag inte ….
Jag tittade ner i golvet visste inte vad jag skulle säga.
- Du har skött dig mycket bra Karin …men att du skyller på Olof det måste du bestraffas för…så kan vi inte ha det här i huset.. Sopa upp resterna av tallriken och sen kommer du ner i källaren…Du vet var.. eller hur …
- Ja frun…stammade jag.


Jag var alldeles röd om kinderna av genans. Olof såg på mig med ett leende…han visste mycket väl vad som skulle hända, för han hade själv fått smisk i hela sin barndom eftersom han var en ganska vild grabb och sista gången han fick smaka rottingen av fabrikören hade jag råkat gått förbi och sett honom ligga med bar stjärt över fabrikörens knä. Han såg det och skämdes ordentligt. Nu var det min tur att skämmas. Frun lämnade köket med bestämda steg. Olof flinade när jag började sopa upp skärvorna.
- Nu kommer du nog att ångra dig… din härliga stjärt kommer nog att bli ordentligt öm om jag känner min mamma rätt …. Så kan det gå …Vi ses senare så kanske du är lite mer villig..
Han gick skrattande iväg. Jag var förlamad. Ställde ifrån mig sopen och gjorde mig beredd att gå ner i källaren. Louise kom in och tittade på mig.
- Vad är det?
- Jag ska ner i källaren..
- Varför det?
- Det är Olof fel..
- Den odågan ….
Jag snyftade till. Louise kramade om mig,
- Ta det lugnt…det gör ont men är snart över …Det svider ett tag men är bra imorgon..det är ingen fara.
- Karin! Kom nu! 
Frun ropade.
Jag gick med tunga steg nerför källartrappan och in i rummet där frun satt klar på stolen.
- Det tog tid….. Får vi lägga till lite extra….. Som du förstår kan jag inte tolerera att du skyller ifrån dig….eller hur


- Nej, stammade jag.
- Seså upp med kjolen och ner med underbyxorna så vi får det här överstökat…det är middag snart…
Jag drog sakta upp kjolen, skämdes att klä av mig inför frun, det var också första gången jag skulle få smisk som en barnunge när jag var vuxen …
- Du behöver inte vara blyg..jag har sett många nakna stjärtar…ner med underbyxorna
Jag drog sakta ner underbyxorna och la mig snabbt i hennes knä så jag skulle slippa stå naken framför henne. Jag kände hennes hand på mina skinkor.
- Eftersom det är första gången ska du få smaka riset men slippa rottingen….
Hon tog upp ett ris som låg bredvid stolen och lät det smeka min stjärt.
- Den här stjärten tål nog en del….


Hon höjde riset och lät det vina över min stjärt. Jag skrek till av smärtan. Men hon fortsatte i samma snabba takt utan att jag hann hämta andan. Det sved som eld och jag kände hur röd och öm den började bli. Jag försökte hålla tillbaka tårarna men snart gick det inte längre och jag grät rakt ut och bad om nåd. Men hon fortsatte att risa mina skinkor en och en. Jag vred och försökte hålla händerna för skinkorna men det gjorde bara ondare så till slut gav jag upp och bara tog emot riset. Efter som jag tyckte en evighet la hon ifrån sig riset och avslutade med några hårda slag med handen. Jag skrek rakt ut .


- Snälla.. snälla frun.
Jag fick resa mig upp och be om förlåtelse och tacka för smisket.
- Det är bra Karin.. Du klarade det här bra…och jag tror du har lärt dig en läxa. Tyvärr måste du upp och servera maten så skamvrån får vi hoppa över. Upp med trosorna och torka tårarna. Skynda på.
Jag drog upp trosorna och gick sakta upp till köket. Stjärten sved som eld. Jag försökte torka tårarna så mycket som gick. När jag serverade familjen kände jag blickarna och såg Olof flin. Oj vad jag skämdes. När jag serverade efterätten såg fabrikören på mig.
- Vad är det med Karin idag, är man inte glad?
- Hon var oförskämd så jag var tvungen att ge henne en omgång. 
Sa frun. Jag rodnade.
- Jaså… Har Karin varit oförskämd…. Fröken som alltid varit så skötsam…
- Hon skyllde på Olof när hon hade sönder en tallrik…
- Det var inte bra…. Står man inte för vad man gör.. då är det inte mer än rätt att man får en omgång….
- Ja.. hon fick en ordentlig omgång med riset …så hon gör nog inte om det…
- Var det första gången Fröken Karin?
- Ja… 
Jag hade svårt att hålla tårarna bort samtidigt som jag skämdes att frun berättade inför de andra.
- Ja lilla fröken det kommer att svida i natt och det ska det så du får tänka över din dumhet men imorgon känns det bättre…..
- Ni kan ta ut tallrikarna nu och diska
- Ja frun…


Jag tog ut tallrikarna på darriga ben, rädd att jag skulle tappa något. Det gick bra och när jag stod och diskade kom Olof ut och gav mig en klapp i baken. Jag skrek till av smärta. 
- Hur känns det i lilla stjärten..
Han flinade. Jag kunde inte behärska min ilska.
- Jag ska se till att du får ångra detta. 
- Jaså, vi får väl se vem som får ångra.
- Jag hatar dig och ditt flin…
- Tänk dig för vad du säger lilla fröken …..
- Försvinn…
- Så gärna ….imorgon är en ny dag. 
Han gick skrattande iväg. Jag diskade klart och gick och la mig. Hade svårt att sova för stjärten sved och tankarna for genom huvudet. Jag somnade gråtande.
Nästa morgon sken solen och stjärten sved inte längre. Allt kändes bättre även om jag skämdes när jag serverade familjen frukost. Fabrikören såg på mig med ett leende.
- Känns det bättre idag fröken Karin.
- Ja herrn…


Olof gav mig konstiga blickar medan han flinade.
Jag fortsatte mitt jobb på förmiddagen i vanlig ordning tills det avbröts av Frun som kom in till Louise och mig i strykrummet.
- Vad är det för dumheter som pågår här…är det någon hämnd eller vad är det. ..Någon har tagit min portmonnä med en hel del pengar i eftersom jag skulle göra inköp idag och de enda som varit här idag är ni två…Så nu vill jag veta vem av er har tagit den …
Louise och jag stod som lamslagna visste inte vad vi skulle tro… 

 

VIP

 
Tillbaka