Marc och Jenny IV



Party på Lidingö

Det gick en månad, det var i början på augusti, men Jenny mådde inte alls bra. Inget hade blivit som hon tänkt sig. Marc var fullt upptagen med samarbetet med Eamon Carter, och kom alltid hem sent. Jenny hade tråkigt, hade ingen att umgås med, hon kände sig ensam, självförtroendet var i botten, hon kände sig inte längre älskad av Marc.
                     
Istället ägnade hon sig självömkan och onanerade sig till sömns nästan varje kväll. Ofta fantiserade hon om äldre dominanta kvinnor, hon antog att det var hennes mamma som uppträdde i olika förklädnader, fast hennes mamma inte alls varit särskilt dominant. Men hon återupplevde i fantasin samvaron med sin mamma i Florida på nytt, alla gräl och hennes spring ute på kvällarna, som alltid renderade en omgång förödmjukande smisk över mammas knä när hon kom hem. Det gjorde aldrig särskilt ont, och förödmjukelsen var lätt att svälja, för nästa kväll var hon ute i bilen hos någon annan snygg kille.
                     
Hon kände att hennes ibland som hon tyckte ganska sjuka fantasier höll på att driva henne till vansinne. Hon missade flera sommarföreläsningar, och åt mer sobril än vanligt.
                     
En kväll i början på augusti fick hon följa med Marc ut på en restaurang för att träffa Mr och Mrs Carter. Jenny satte på sig sina tajtaste röda läderbyxor, som satt som ett fodral om höfter och rumpa, och en matchande tajt topp som var ärmlös. Marc såg ogillande ut, han tänkte säga något, men sen nickade han bara och tog henne bryskt i armen. Just nu orkade han inte argumentera längre. Han hade grälat på henne en lång stund redan, det hände nästan hela tiden numera, hon svarade honom uppnosigt och surt som en riktig liten bitch, fast hon egentligen inget ville hellre än att bli vän med Marc igen,men istället surade hon och beklagade sig högljutt över att hon aldrig fick följa med honom ut. Inte på fotboll, inte på hans barrundor, inte på hans ryska ”litteraturcirkel” med kollegorna från S:t Petersburg, som var en ny intressant marknad som öppnats för advokatbyrån. Marc hade lärt sig ryska på rekordtid, och ville gärna öva, Han hade till och med fått träffa Thomas Bodström för att diskutera rysk juridik och polisiära frågor, pratade t.o.m. om att han fundera på en politisk karriär inom det stora partiet, och Jenny var skitsur för att Anna alltid fick följa med Lennart överallt, medan hon fick stanna hemma.

                     
- Du kanske förstår varför du inte får följa med, sa Marc surt och såg snett på hennes tajta röda läderbyxor när de satt i bilen, en simpel BMW (när Lennart hade Jaguar). Du uppför dig ju alltid så jävla illa, eller hur? Varför surar du bara nuförtiden, som en annan liten bitch? Varför klär du dig inte lika snyggt som Anna va? Du måste börja ta ansvar för ditt liv Jenny. Du håller ju på att tappa kontrollen fullständigt! Du har väl inte börja dricka också? Allt vinet är ju slut!

Jo, det fanns en viss sanning i det påståendet. Jenny var nere i en djup mörk dal där ljuset bara syntes i glimtar, som när det skymtade högt ovanför vattenytan i korta ljusa blixtar, och det enda man ville är att komma upp därovanför och andas frisk luft, och ljuset tändes bara när hon var mer eller mindre drogad, antingen av tabletter, vin eller av sex. Det hände mest när hon ville slappna av på kvällarna, men det hände allt oftare. Hon sa ingenting, och Marc såg allt surare ut när de körde längs Sveavägen.
                     
Mrs Angela Carter visade sig vara en mycket elegant dam i 40-årsåldern, såg ut som 50, med blonderat hår i en sky runt huvudet, sprayat som ur ett avsnitt av Jennys favoritserie Dallas (som alltid påminde henne om hennes barndom, fast i betydligt enklare miljöer). Att Mrs Carter var från Texas gjorde inte saken sämre tyckte Jenny, som såg storögt på den långa allvarligt granskande Mrs Carter. Hon tog den utmanande uppklädda Jennys hand i ett svalt grepp och lät ögonen vandra uppifrån de utstickande små brösten och ner längs de stramande tajta välsittande läderjeansen.
                     
- Gee I like your outfit Jenny sa hon med mörk sensuell röst. Jenny kände hur det började pirra i hela kroppen av upphetsning. Hon såg svartsjukt på den alltid lika soignerade Anna, i mörka nya tajta byxor och randig kavaj och Gucciskor. Hon hade nyss varit hos frissan, det syntes, och makeupen satt perfekt. Jenny bara knyckte på nacken, och försökte undvika Annas elaka menande blickar. Varför kunde hon inte vara som Anna? Mrs Carter däremot ägnade inte Anna en blick fast Anna verkligen försökte göra sig till. Mrs Carter granskade istället den surmulet trotsiga och lite barnsliga Jenny och smålog för sig själv.
                     
När Jenny gick till damrummet ställde hon sig vid den stora toalettspegeln och målade läpparna knallröda. Hon var arg och besviken på sig själv så det kokade. Hon svalde en lugnande tablett och försökte skärpa till sig. Hon såg i spegeln den långa Mrs Carter komma in, och Jenny stack omedvetet ut den skinnklädda fasta rumpan mot Mrs Carter, som långsamt kom fram till henne.
                     
- Nifty jeans you got there sa hon med sin tydliga Texasaccent. God they are really tight aren’t they? I sure like your sweet little ass Jenny. It’s pure ”bubble-butt”!

Mrs Carter la utan att tveka och bestämt handen på Jennys ena stjärthalva och strök den några gånger upp och ner. Hennes mörka sensuella röst smekte Jennys rodnande öron. Wow, you are a sweet little thing. I hear Marc’s gott some real problems with you, such a little brat. Didn’t you get enuff spanking when you were a little girl Jenny?You sure look like you could do with some right now!

Det klack till i Jenny, men hon rörde sig inte utan gned den spända stjärten med kåta vickningar på midjan mot Mrs Carters handflata och vände försiktigt på huvudet med en oskyldig och riktigt ”odygdig” min. I…I don’t see what you m-mean M-Mrs Carter?
                     
SMACK! så landade Mrs Carters handflata på den spänt putande läderbaken, så att Jenny förskräckt hoppade till. I spegeln såg hon sitt rodnande, väldigt förvånade och storögda ansikte, kinderna blossade av upphetsningen, med de stora sminkade ögonen vidöppna och den röda munnen fånigt gapande. Hon spände hela kroppen för nästa dask, men den kom aldrig. Mrs Carter vände på klacken och gick ut med en elegant släng på den mörka dräkten.


Inte mycket mer hände, Jenny satt mest tyst, och sneglade ibland förstulet på Mrs Carters blommiga blus med en väldig rosett, under vilken stora lite hängande bröst avtecknade sig under ett vansinnigt fult dekolltage. Jennys kinder brände, och den högra skinkan med, en lång stund. Det pirrade i hela kroppen av spänning och kåthet. Vad menade Mrs Carter egentligen? Var det en invit ?

På kvällen fantiserade hon att hon stod på nytt i den stora kaklade damtoaletten på restaurangen, och att Mrs Carter kom in med ett ridspö i handen. Hon log elakt och sa med sin släpiga sydstatsaccent Now I really have to teach you a lesson, right lil’ stupid girl? For your shameful behavior right? OK now turn your face against the wall and stick out your sweet little rump for me. SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! Läderpiskan smällde högt och ljudligt mot Jennys spända utstickande  läderbak

När Jenny vände upp ett tårfyllt ansikte, med långa svarta rännilar som rann nedför kinderna log Mrs Carter bara moderligt och befallde strängt Now pull down your pants girl, right now! It’s time you learn some Texas manners don’t you think? Jenny darrade av upphetsning medan hon skamset lirkade med höfterna, tills läderbyxorna åkt ner en decimeter nedanför stjärten. De satt som ett tight skal längs hennes smala ben. Hon putade den rödrandiga avklädda stjärten mot Mrs Carter. Hon hade bara en liten ryschad string inkilad mellan de vita runda köttiga ”bubbliga” skinkorna. Fyra ljusa ränder visade var ridspöet randat henne.
                     
- Stick it out good! Grab the wall with your hands! Allright then!
Och så kom det KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! som verkligen EKADE mellan kakelväggarna! Ridpiskan träffade snabbt och snärtigt och hårt tvärs över de runda dallrande helt avslappnade skinkorna. Jenny drog högt efter andan och flämtade högt efter varje klatsch, medan tårar och mascara rann ännu häftigare nedför hennes rodnande kinder. Svedan var ENORM i skinkorna. Klatscharna från ridpiskan EKADE mellan kakelväggarna på toaletten.
                     
Mer behövdes inte heller för att hon skulle få en sagolik orgasm, i stötar, flera stycken på varandra. Varje gång hon kände ridpiskan snärta de utstickande nakna skinkorna gick det som elchocker genom hennes vagina, dunk, dunk., dunk. Till slut sjönk hon ihop som en urvriden trasa över kudden, som hon gned underlivet mot. Detta hände flera kvällar i rad, innan Jenny skulle somna. Hennes fantasier hade tagit en helt ny direction.


Nu skulle de åka till Anna och Lennart för en middag tillsammans med Mr och Mrs Carter. Jenny var spänd som en fiolsträng, samtidigt som hon retade sig på att den retfullt sofistikerade Anna (som hon en gång varit så god vän med) skulle vara med. Jenny var sur på Marc, som hon tyckte negligerade henne hela tiden, och hon kunde inte bestämma sig för vad hon skulle ha på sig. Hon hade hittat en tusenlapp i en byrålåda som Marc förmodligen glömt, och hon hade köpt en ny smashing knälång svart kjol med hög slits och dragkedja i baken. Väldigt utmanande! Till och med Marc skulle bli nöjd trodde hon. Enkel tight vit polojumper utan ärmar. Hon hade sett fram emot middagen med Mrs Carter. Hon mindes med spänning vad som hänt på restaurangen. Men Marc blev bara sur och misstänksam.
                     
- En ny kjol igen? frågade han medan han knöt sin randiga slips.
                     
- Ja, vad tror du, svarade Jenny med näsvis min och fönblåste det rufsiga blonderade håret till en sista touche.
                     
- Vad jag tror? Jag tror du köpt den där nu, och jag tror du köpt den för mina pengar. Har jag inte rätt. Hur du fått tag i pengar God only knows.
                     
- Ja, hur skulle jag annars göra. Jag har ju inga egna, det har ju du sett till.
                     
- Ursäkta, men det har du sett till själv. Har du glömt att du inte får några pengar av dina föräldrar längre, för att du bränner dom på shopping och sprit och att du inte har någon egen inkomst lilla vän?
                     
Jenny blev arg och fräste till, när Marc satte på sig seglarkavajen.
                     
- Ja, den kostade över tusen kronor, och jag köpte den i går ! För dina pengar. FUCK YOU! ASSHOLE!
                     
Hon såg att Marc blev rasande över hennes uppnosiga attityd. Varför skulle hon reta honom, och just nu, tänkte hon med hjärtat hamrande i bröstet. Nu när dom skulle på bjudning på Lidingö!? Igen!
                     
- Om vi inte hade så bråttom så skulle jag lägga dig över knät nu med en gång ! Det har du verkligen BETT om. You stupid Bitch!
                     
- Varför gör du inte det då. Nu med en gång! (med sur och provocerande röst)?
                     
Marc tog henne hårt under armen.
                     
- Därför att jag inte brukar komma för sent till en bjudning, som du brukar göra. Men retar du mig mera så vet jag inte vad jag gör! Du ber verkligen om smäll på rumpan, vet du det? Hur i helvete kan du vara så barnslig Jenny? När vi ska på middag!?
                     
Jenny stampade med foten. Hon var så arg att hon fick tårar i ögonen.
                     
- Därför att du är stort SVIN som aldrig ger mig några fucking PENGAR!
                     
KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH!!!!

Tre rejäla daskar landade, först en på Jennys högra kind, sedan två med maximal styrka, tvärs över baken !!!!!!!!!!! Jenny for en meter framåt, mot ytterdörren. Så slet Marc ut henne genom dörren och låste den. Han var röd i ansiktet av ilska och frustration. Men var det verkligen pengar Jenny ville ha? Var det inte bara lite vanlig enkel uppmärksamhet ?

När de kom fram hade Jenny torkat tårarna i bilen, sminkat om sig, och rättat till den knälånga svarta tajta kjolen så att det satt snyggt och tight över baken och höfterna. Hon räckte nästan ut tungan åt den lismande falska Anna, som log hult med hela det svala bleka pudrade ansiktet när hon tog emot dom i dörren. Hennes långa mörka hår var uppsatt i en klädsam tofs på huvudet. Hennes ljusa dräkt var alldeles ny konstaterade Jenny avundsjukt. Det var en stort hus i nyfunkis, precis nere vid Baggensfjärden, med egen brygga, och det mörka kalla vattnet kluckande utanför bryggan, som löpte runt hela huset. Anna visade dom runt med kejserlig grace. Den knälånga kjolen satt perfekt över den svängande runda baken. Marc noterade det med ett leende som retade Jenny. Den falska apan! Om Anna skämdes över att träffa dom (vilket hon borde ha gjort), så visade hon det i varje fall inte. Mr Carter var 55, tunnhårig, såg inte mycket ut för världen och var dötrist klädd i svart smoking och fluga. Jenny hade inte sett något så fånigt på år och dag.
                     
Mrs Carter granskade henne återigen uppifrån och ner och log moderligt. So cute undfall hon sig, när Jenny visade henne det ena välskapta benet i tunna svarta nylonstrumpor mellan kjolens utfallande slits. Den vackra långa Anna kvittrade obekymrat på, hon hade inte antydan till putmage och hade en ny dräkt från Chanel som fick Jenny att dräggla. Luktade alltid gott av dyra parfymer förstås. Och nya skor från Gucci. Var fick dom alla pengar ifrån? Varför kunde hon aldrig se så snygg ut, tänkte Jenny och rättade till sin svarta kjol.
                     
Marc såg att Jenny stirrade avundsjukt på Anna. Varför kunde Jenny inte lära att föra sig, som Anna, tänkte han surt? Klä sig så diskret och snyggt? De stod i vardagsrummet och beundrade utsikten över fjärden utanför, Finlandsbåtarna som ibland passerade som upplysta enorma flytande hotell därutanför. Ljusen från Fjäderholmarna och Värmdölandet. Mr Carter pekade och frågade, utan att vänta sig några mer uttömmande svar. Lennart, som var väldigt huslig, fixade till bordsplaceringen och kastade lite extra sky på steken i ugnen. Han var stolt över sin kunskaper som ”köttmästare”, och hade gärna velat bli kock när han var yngre. Hans far hade tagit de grillerna ur huvudet på honom, sa han, med vemod i rösten.
                     
Jenny kände sig irriterande utanför, hon förstod inte varför hon alltid fick känna sig så underlägsen när Anna kvittrade på. När Lennart kom för att bjuda till bordet drog Anna handen genom hans tjocka nackhår och fnittrade We really LOVE each other, don’ t we Lennart? Jenny höll på att spricka av förbittring.

Nu kunde hon inte låta bli att fräsa till Anna, först tänkte hon bara viska det i all förtrolighet, men istället blev det en giftig harang som hördes högt och tydligt.
                     
- Didn’t you get spanked last night Anna? For coming home so late, and drunk? I suppose Lennart really loves you when he gives you that bare-bottom-spanking ? On that piano-stool?  And right here in the living-room and all.
                     
Anna blev röd som en pion i ansiktet, tog sig åt baken, och den pinsammaste tystnad bredde ut sig innan Mrs Carter befriande skrattade till.
                     
- In Texas we still believe in spanking disobediant girls, Jenny. You should know that, don’t you? Well you ought to know, you’re from Florida right?
                     
Annas ögon hade kunnat döda Jenny, och hon kläckte ur sig:
                     
- Yes I hope your mother spanked you black and blue Jenny. Your manners are just terrible, you … I-I don’t know what to say …Men Jenny avbröt henne och såg på den allvarliga men leende Mrs Carter:
                     
- Lennart really gave sweet Anna a good spanking when we were here last time. Right in front of Marc and me. It was great, on that black piano-stool, she really cried like a little bareassed baby!
                     
Mrs Carters ögon glödde när hon sa:
                     
- I think you are in need of a good spanking right now, Jenny if you don’t shut your sweet little mouth. You better watch your language girl and that’s right now …
                     
Anna rusade ut från vardagsrummet, upprört snyftande. Marc tog Jenny hårt i armen. Du har gjort dig förtjänt av smisk nu med en gång, vänta bara, väste han och drog henne mot trappan som gick ner till undervåningen.

– Lennart, kom hit ett tag!
                     
Lennart närmade sig, oerhört generad.
– Snälla Marc, inte nu, inte nu. Herregud, vad ska dom tro! Ni-ni får vänta tills ni kommer hem! SNÄLLA!!!
                     
- Nej, det här kan inte vänta, sa Marc kallt. Gå efter den där röda plastracketen!
                     
- Nej, nej, du är inte klok. Inte nu, för helvete Marc…Vad ska dom tro???
                     
Marc höll Jenny i ett järngrepp i armen.
– Gå efter den nu Lennart. Annars lägger jag upp Jenny över knät här i vardagsrummet och smiskar upp henne på bara stjärten medan Mr och Mrs Carter ser på! Det är bara att välja!
                     
Lennart försvann in i sovrummet och kom tillbaka med den röda ovala plastracketen, som han försökte dölja inklämd under armen. Han flackade nervöst med ögonen och viskade:

– Gå ut i bilen, eller var fan som helst, bara inte här, stönade han irriterat och gav Marc racketen.

Marc marscherade ner i undervåningen med Jenny småspringande i ett fast grepp i underarmen, och den röda plastracketen i den andra handen. Mr Carter såg ut som ett stort frågetecken, steken började plötsligt ryka i ugnen, Anna bölade högt från övervåningen och stackars Lennart visste inte åt vilket håll han skulle vända sig.
                     
Mrs Carter hade åsett hela uppträdet med en road överlägsen min i det välsminkade ansiktet. Hennes röda dräkt med 80-talskavaj lyste upp det annars helt svart-vita rummet. Det uppblåsta blonderade håret stod som en plym om huvudet. Lennart visste inte hur han skulle förklara vad som hänt, han vred sig som en mask i vånda och stammade.
                     
- I’m really sorry for this, it’s really … embarassing…
                     
Mrs Carter skrattade roat och tog Lennart vänskapligt i armen.
                     
- Don’t you worry Lennart. Don’t forget we are texans. This is nothing new to us! Let it all out, right away, that’s my motto! Right Eamon?

                     
Mr Carter svajade med blicken och muttrade Sure darling, sure …
                     
Lennart dirigerade bort paret Carter till drinkbordet.
– Maybe we’ll just have a drink and a walk outside the house, kved han, svettig och röd av det pinsamma intermezzot. You know Jenny has been taking drugs again. She can’t help what she’s saying. Marc has really had a hard time with her….

Under tiden släpade Marc ner Jenny till våningen under. Hans ilska hade nått ett stadium där han bara tänkte på en sak just nu. Att klå upp flickvännen riktigt riktigt ordentligt. Hon skulle få en bestraffning nu som hon inte skulle glömma, det var en sak som var säker.
                     
Det var ett stort rum som tydligen användes som TV-rum. En enorm storbilds-TV av senaste modell stod i ett hörn, en soffa och några fåtöljer var utplacerade på måfå i det spartanskt möblerade stora rummet. Det hade stora panoramafönster ut mot vattnet, som var mörkt och kallt och kluckade mot båtarna som låg förtöjda utanför i marinan. Utanför fönstret löpte en brygga, där vem som helst kunde gå förbi från husen bredvid. Hela området var stängt för allmänheten, men de boende, som alla hade avsevärda årsinkomster, hade fri tillgång till sina dyra segel- och motorbåtar som låg förtöjda vid bryggorna.
                     
När Jenny såg det stora fönstret som gav fri insyn, även från båtar som eventuellt kunde passera utanför fönstret, började hon inse vad som skulle hända. Hon skulle få smisk över Marcs knän nu, värre än nånsin tidigare, och vem som helst kunde se på utanför fönstret eller från de passerande båtarna! Hon kämpade i panik för att komma loss ur Marcs stålgrepp, medan han drog fram en avlång pall med galonklädsel som han tänkte sätta sig på. Jenny skrek av förskräckelse.
                     
- SLÄPP MIG! DU-DU VÅGAR INTE RÖRA MIG! JAG VILL ÅKA HEM! J-JAG VILL ÅKA HEM NU!!! JAG HATAR DET HÄR STÄLLET! SLÄPP MIG NUUU!!!
                     
- Jag tror du har fått alldeles för lite SMISK på RUMPAN på sista tiden Jenny, fräste Marc och satte sig och drog ner Jenny på mage över knäna. Jag har glömt bort din uppfostran alldeles för länge verkar det som. Men nu har du samlat ihop till en OMGÅNG därbak som du borde haft FÖR LÄNGE SEN!
                     
Han drog i ett enda argt ryck upp Jennys tighta svarta kjol på ryggen, och slet ner hennes strumpbyxor och de minimala trosorna ner på baksidan av låten, bara några decimeter, så att den söta äppelrunda ”bubbliga” stjärten skulle vara helt bar. Jenny sparkade och kämpade som ett djur för att komma loss. Nu började hon ångra sig jättemycket, men alldeles för sent. Det förstod hon.
                     
- LÅT MIG VAAARA!! SLÄÄÄPP MIG!! YOU FUCKING IDIOT LET GO OF MEEEEEE !!!!!! LET GOOOOO OF MEEEE !!!!!!!!
                     
Marc fick tag i den röda ovala ganska tjocka plastracketen, som var lätt att hålla i handen, och väldigt praktisk att ge smisk med, hann han tänka, lätt och ledig, väldigt lätt i handen, men snabb att svinga, innan han tappade den och tvingades sträcka sig efter den på golvet, med den kämpande barstjärtade sprattlande Jenny i ett hårt grepp om midjan. Hon sparkade och slog förtvivlat men Marc höll henne fast runt midjan medan han sträckte sig efter plastracketen. Hon tänkte med fasa på att allt skulle kunna ses från bryggan utanför fönstret, kanske av paret Carter, och Lennart och den hånflinande Anna, hon anade att Anna skulle få se allt nu, vilket retade henne enormt, hon sparkade våldsamt och slog Marc i ryggen, vilket bara gjorde honom ännu argare. När han äntligen fått tag i den röda plastracketen fick han med viss möda placera henne på mage liggande över knät igen, böja henne ordentligt över vänstra knät så att den bara sött putande stjärten åkte upp mot honom, putande som två fjunigt mjukrunda bollar rätt upp, och så började han slå.  
                     
KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH!

Vilket oväsen det blev! Snacka om ”party”! Den röda plastracketen smällde som pistolskott mot Jennys bara skinkor, och hennes förtvivlade arga tårdrypande tjut ekade plötsligt i rummet efter varje klatsch! Buuuuuähhhhhh!!! Sluuuuutaaaa!!! Neeeeeejjjeee!!! Uhhhhääääähhh!!! Aaaaahhjjjääääääää !!!!! Fuuuuuuuck YOOOOUUU!!! Aooouuwwwwwwwwww !!!!!! AOOOOOUUUWEEEEEEEEEE!!!!!

Hon låg nu stadigt förankrad över Marcs kostymbyxknän på den avlånga pallen, med strumpbyxorna neddragna på baksidan av låren, vilt sparkande, med den guppande hoppande nakna stjärten perfekt vänd mot fönstret. En som såg allt var den förödmjukade tårögda Anna, som gått ner för trappen, och med skadeglädjen dunkande i bröstet såg hur Jenny fick smisk på bara stjärten över Marcs knän så att det nu verkligen hördes I HELA HUSET!!! Ojojoj!!!!
                     
Stackars Jenny kämpade vilt för att komma loss, men hon var chanslös mot den starkare Marc, och allt hennes motstånd renderade henne bara ännu mer svidande smisk på stjärten som utdelades med all styrka Marc förmådde, så arg var han. Anna slog händerna för ansiktet av förskräckelse, herregud, tänk om plastracketen gick av! Hon tyckte nästan synd om väninnan, men bara ”nästan”. Hon såg upphetsat på Jennys förgråtna grimaserande ansikte, randigt av makeup, såg Jenny kasta sig upp och ner på knät, svänga stjärten fram och tillbaka över knät, hörde väninnan tjuta, yla, vråla av smärtan, medan kroppen vred sig i spasmer på knät, benen sparkade vilt mot det mörka fönstret, där lysande punkter i skymningen visade var båtarna låg förtöjda vid bryggpollarna.
                     
Ojojoj. Anna kunde inte slita ögonen från den livliga scenen. Jennys runda söta lilla stjärt var formligen ”grillad” nu, randig och svullen och rykande GLÖDHET av smisket!!! Anna kunde bara föreställa sig hur ont det måste göra, Marc slog mycket mycket hårdare än Lennart brukade göra, inte ens när Lennart någon gång blev riktigt arg, när hon haft sönder bilen en gång och han smällt henne hårt och länge över knät i sovrummet med hårborsten, innan han skickat henne i säng, men där var det lyckligtvis inte någon insyn. Vad skulle Mr och Mrs Carter tänka nu? Anna tog sig ofrivilligt om baken med händerna, hon blev ändå upphetsad av att se den fullständigt oregerliga olydiga Jenny få så mycket smisk just nu. Marcs arm vevade på som i trance en lång stund, det klatschade och smällde vansinnigt högt i det stora TV-rummet, och Jennys öronbedövande tjut ekade rytmiskt hysteriskt och gällt i takt med klatscharna som randade hennes skakande darrande putande små skinkor purpurröda och randigt svullna.
                     
När Marc äntligen slutade for Jenny upp från knät, fullständigt förintad av smärtan och förödmjukelsen, som ett stort barn hickande av störtgråt försökte hon lirka upp strumpbyxorna och de små trosorna över den dunkande pulserande mörkröda smiskade stjärten, som lyste som ett blodrött stoppljus ända ner på låren. Hon stapplade iväg på ostadiga ben från Marc, som var svettig och andfådd efter bestraffningen, och Anna tyckte verkligen synd om henne, man såg att hon inte visste var hon skulle ta vägen, hon var alldeles perplex av den omgång hon fått, skinkorna dunkade fruktansvärt av smärtan som av en rasande feber en lång stund, och skinnet var glödhett och sved rätt genom de tunna strumpbyxorna. Marc lämnade, fortfarande arg, den bölande hulkande förtvivlade Jenny, hon stod och masserade baken som ett litet barn alldeles bortkommen och övergiven på golvet, gned om och om igen där smärtan fortfarande pulserade våldsamt, hon stod med kjolen runt midjan och händerna runt skinkorna ovanpå strumpbyxor och trosor och hulkade fram gråten, fortfarande chockad av den frenetiska smärtan som framkallats av den röda plastracketen. Det var upplyst i rummet, vem som helst kunde se henne från husets utsida, och mest av allt ville hon bara dö eller försvinna, eller uppslukas av vattenmassorna utanför fönstret.
                     
När Jenny vände sitt söndergråtna svartrandiga ansikte bort från fönstret fick hon se den långa Anna stå och betrakta henne i bortre ändan av rummet, både beklagande och lite föraktfullt.
                     
- Du ser verkligen utsom om du fått smisk på stjärten nu Jenny. Du ser patetisk ut! Jag hoppas det gjorde RIKTIGT ont! Det ser ut som det!
                     
Så vände hon på klacken och gick upp för trappan. Jenny blev stående, alldeles förkrossad och ännu mer tillintetgjord, på golvet, med tårarna ynkligt rinnande i rännilar nedför de eldröda kinderna. Hon gned de mörkröda glödheta skinkorna och fortsatte snyfta så att hjärtat kunde brista. Hon HATADE Anna! Hon HATADE Marc!!!


Stackars Jenny hittade tillslut en soffa i ett litet rum på nedre botten, där hon  blev liggande på sidan, med kjolen runt midjan, gnällande och häftigt snyftande fortsatte hon gnida de ömmande kokande rödsvullna stjärthalvorna en lång stund. Utanför det mörka fönstret hörde hon några fiskmåsar skrika ödesmättat. Å om hon bara kunnat flyga ifrån alltsammans. Ta en av de stora Finlandsbåtarna och bara komma BORT!
                     
Plötsligt såg hon den långa allvarliga blonderade Mrs Carter komma in i rummet. Hon satte sig på soffan bredvid Jenny och strök henne varsamt över det blonda kletiga håret.
                     
- You really got yourself a spanking, didn’t you Jenny. But don’t say you didn’t ask for it? Right girl?
                     
Jenny började hickande storgråta som en liten barnunge igen, och Mrs Carter lät henne ligga med huvudet vilande i sitt knä, medan hon lugnande strök Jenny över håret. På något sätt kändes det skönt tyckte Jenny. Som om hon blev förlåten i alla fall.  It’ll be all right soon Jenny sa Mrs Carter lugnande med sin mörka texasaccent. You’ll be all right you, you  poor little thing.

Trots all förnedring och förödmjukelse kändes det skönt att ligga med huvudet i Mrs Carters knä. Jenny snyftade som ett litet barn en stund till, och svedan i skinkorna försvann sakta och långsamt, och ersattes av en upphetsande pirrande stickande rodnad i skinnet, en hettande värme som kändes i händerna och hela kroppen och fick Jenny att darra av kåta lustkänslor. Hon kände sig som en liten olydig flicka i Mrs Carters knä, en liten flicka som visserligen fått smäll på stjärten för att hon varit olydig, men som nu fick vila trygg i mammas varma knä efteråt. Det var en motsägelsefull känsla, underligt ambivalent, men den var inte helt obehaglig ändå.

(Fortsättning följer…)  

     SIT   christina


Tillbaka