Smiskminnen


Jag är en kvinna lite över 40 år som fortfarande har fantasier som handlar om smisk fast jag trodde att det är sånt man växer ifrån.
Jag har fått smisk i förhållande med män men är numera skild med två tonårspojkar i huset.
Kanske har det iallafall för mig med uppväxt att göra.

Jag fick smisk ibland, det kunde hända ända tills tredje året på gymnasiet, inte ofta, kanske några gånger om året,och det var väldigt pinsamt och det absolut värsta som kunde hända även om det gick över fort och mamma inte var långsint. Men nog brände det i baken på ett psykologiskt sätt i veckor efter bestraffningen var utdelad över mammas knä. Men jag hade ett nära och kärleksfullt förhållande till min mamma tros detta.

När jag går omkring hemma tillfälligt i bara linne och stjärten bar ensam så kan minnena komma tillbaka. Eller om jag ligger lite syndigt och solar min nakna stjärt en varm sommardag och känner solen värma och bränna lite i skinkorna.

Här är ett starkt minne:

Fast det var sommarlov avskydde mamma att jag låg och drog mig hela förmiddagar i sängen innan jag gick upp. Det fanns saker att göra och jag hade också plugg att ta igen inför tredje året på gymnasiets humanistiska linje som jag gick på.
Det här var ännu en sån morgon.
Jag ligger i sängen i pyjamas och tänker antagligen på min nyvunna pojkvän som jag återtagit efter att vi blivit ihop och gjort slut några gånger,
Klockan kanske är elva och mamma har tjatat några gånger redan.
Den här gången kommer mamma in och säger:

"Vill du ha smisk?"

(bara ordet är ju skämmigt och jag ligger kvar och fattar väl att det börjar bli dags att lyda mamma även om jag inte tror att hon menar allvar på en gång med sitt hot, och dessutom var jag väl ändå för stor nu för sånt)

Jag ligger kvar och bara några minuter senare kommer mamma in igen:
"Nu kommer du upp och tar av dig dina pyjamasbyxor och lägger dig över mitt knä! NU!"

Jag får plöstligt väldigt bråttom och säger nåt med " Jag EE ju på väg!"
"För sent!" svarar mamma som redan satt sig på sängkanten..

Sen följer de förnedrande pinsamma ögonblicken
Mina protester som inte är nån idé med alls, hur jag snart 18 år raskt tar av mig pyjamasbyxorna och lägger mig blixtsnabbt tillrätta över mammas knä medan jag hoppas att allt bara är en pinsam mardröm. Och så ligger jag där i bara pyjamasskjorta och stjärten bar och ska få smisk och anklagar mig själv för att inte gått upp bara en minut tidigare!
Sen får jag smisk och då pratar eller skäller inte mamma alls. Man bara hör KLATCH KLATCH etc. när mammas hand träffar min stjärt och det är det enda som hörs medan jag gnyr i några minuter.
Sen efteråt när jag får resa mig och mamma undrar om jag förstått vad som gäller i fortsättningen och jag måste visa att jag förstått med ett JA mamma innan hon drar upp pyjamasbyxorna på mig och jag får komma igång med dagen.

Minns fascinationen och skammen när jag i spegeln såg hur röd stjärten blivit varje gång jag fått smisk.
Sen den morgonen behövde mamma aldrig tjata länge på mig på mornarna och fortfarande idag har jag svårt för att ligga och dra mig för länge, känner mig olydig då.

Det kanske låter konstigt men jag fick ibland i sena tonåren välja mellan olika straff.
Mamma kunde säga:
"Vill du ha utegångsförbud en vecka eller smisk på stjärten?"
Då valde jag faktiskt ofta (inte alltid) smisk faktiskt.
Varför? Ja inte för att jag njöt av det det kan jag lova men för att det gick snabbt över trots allt och man blev "skuldfri" och livet kunde fortsätta som vanligt med vänner och pojkvän. Medan utegångsförbudet var jättejobbigt för det ville jag inte heller erkänna för pojkvännen eller kompisar och så fick man hitta på en massa lögner varför man inte kunde vara med dom under den veckan man fick vara hemma och till och med måste vara i säng halvtio på kvällarna.. (för pojkvännen gick det inte att ljuga till slut).


Det pinsammaste ögonblicket med smisk (om man undantar den där uschliga svedan) är nog när jag stod inför mamma som satt på stolen/sängkanten och mamma väntade på att jag skulle knäppa upp jeansen och ta av mig dom och ta av mig trosorna medan hon väntade-
 -   för att jag skulle få smisk på stjärten!
Det är nog svårt att förstå den skämmiga känsla förutom för tjejer som varit med om det.

Jag tycker fortfarande det är pinsamt att säga ordet smisk även som vuxen kvinna. Tror att dom flesta tjejer och kvinnor känner så till skillnad från killar och män. Det är på nåt sätt underförstått att det är vi som kan få det eller har fått det åtminstone från tonåren och uppåt,och det är pinsamt. Jag har fattat att det är vanligt att tjejer får smisk av mamma långt upp i slutet av tonåren i USA.
Jag fick alltid ligga över mammas knä ända tll de sista gångerna. Bara nån enstaka gång använde mamman något annat än handen - en hårborste-.
Den låg fullt synlig i hennes sovrum och blicken kunde inte låta bli att vandra ditåt när man kom in där. Hon använde den inte till sitt hår tror jag.
Men nästan alltid räckte det med handen. Det sved nåt sanslöst efter ett tag och jag blev alldeles röd efteråt och så klatchade det så pinsamt.
shame  SIT

Tillbaka