När mamma genomskådade mig


Jag är en tjej/kvinna som tänkte berätta om en verklig rätt pinsam händelse när jag var 17 år och letade efter äventyr och spänning.

Jag bodde i en småstad och tillsammans med en tjejkompis ville vi göra ett äventyr till Stockholm över helgen men fick inte (hon för sina föräldrar och jag för min mamma) Jag tyckte det var urlöjligt. Jag var stor nu och hade haft pojkvänner och blev ofta tagen för äldre än jag var dessutom.

Såhär i efterhand kan jag förstå att mamma inte tyckte jag var mogen. Hursomhelst lurade vi i föräldrar en skenhistoria om hur vi skulle sova över hos varandra etc. medan vi i själva verket satte oss på ett tåg fredagskvällen till Stockholm.

Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss även om vi ganska snabbt fick kontakt med ett par äldre killar som blev väldigt intresserade. Vi sa till dom att vi var 20 resp. 21 och dom hade inga problem att tro det.

För att inte gå in på alla detaljer så räckte inte pengarna långt, knappast till hotell och sista tågen hade gått. allra sista blev inställt på grund av en köldknäpp och det var en riktig kall vinternatt. efter många bedrövelser i vinternatten då vi försökte övernatta olovandes på stationen kom några poliser och tog våra uppgifter. föräldrar kontaktades och vi fick värma oss på polisstationen.

När mamma kom och hämtade oss dagen efter var hon förstås jättearg. Och vi kände oss urdumma och skämdes också inför killarna som fattade hur unga vi var. Det tog en hel dag att komma hem med alla nya tågförseningar och efter mammas alla utskällningar så hon till mig avsides "den här gången blir det allt smäll när vi kommer hem".

Jag kände en stor klump i magen och försökte inbilla mig att jag hörde fel/att hon bara sa så/att hon skulle glömma det när vi kom fram/att hon egentligen förstod att jag var för gammal för smäll nu (sista gången jag fick smäll på stjärten av mamma var ungefär ett halvår tidigare och jag hade beslutat mig för att det var SISTA gången, som om beslutet var mitt).

Min mamma brydde sig inte vidare om agaförbudet och menade att flickor som får lite smäll ibland knappast kan kallas för barnmisshandel. Jag drabbades nog oftare än syrran som var ordentligare och 15 månader äldre men det hände inte oftare än kanske 4-5 gånger om året.
efter en lång resa hem hade jag massor av skuldkänslor och kom på hur jag kanske skulle kunna gottgöra något för min lögn och olydnad.

Det var så att mamma ofta tjatade på mig att hjälpa till hemma och jag hade alltid en anledning att inte göra det. en grej var att putsa bordssilvret - som gått i arv i generationer. Det tog ganska lång tid och jag hade hjälpt mamma några gånger efter mammas vädjan och tjat. Så jag föreslog det   "mamma jag kan putsa bordssilvret när vi kommer hem". Mamma sken väl inte direkt upp men sa att visst det kan du verkligen göra.

Väl hemma började jag med att duscha, en lång dusch tvättade håret och torkade det och satte på mig favoritjeans och tröja och gick ut och tog fram alla bestick och la upp dom i ordning på bordet. när allt var upplagt och jag hade hållit på en stund kom mamma in.
"Vad bra att du har kommit igång gumman, du får fortsätta sen efter att du fått smäll på stjärten".

Jag stelnade till och kände hur skammen kröp upp i hela ansiktet, skräcken i magen och framförallt dum, som om mamma bara genomskådat mitt initiativ att hjälpa till som ett sätt att undgå bestraffning. Jag fick bara fram ett  "men"  och ”men mamma jag är för stor för smäll".

"Inte då sa mamma och det vet du. Jag vill inte veta av några protester för du borde bara skämmas idag marsch iväg till sovrummet nu!"

Jag reste mig på skakiga Bambiben och tultade ut som en barnunge till sovrummet. Inte tillräckligt snabbt iallafall för mamma gav mig en dask i baken på vägen för att jag sölade.

Sen gick det till som det brukade.
Jag fick stå framför mamma där hon satt på en stol och hålla mina händer på hennes axlar medan hon knäppte upp mina jeans och drog ner dom och trosor till vaden. Så även nu. jag stod där och kände den där hemska förväntan på vad som skulle komma och hur det kommer att kännas om skinkorna och så hur mamma strök sin kjol slät och tog tag i mina båda händer och med mitt ansikte ner ledde mig över hennes knä. När jag var yngre hade jag redan börjat gråta nu men den här gången ville jag bara att denna dag skulle vara över och tänk om killarna vi träffade säg mig nu- när jag skulle få smäll av min mamma!

Sen fick jag ordentligt med smäll. Hårt, Intensivt och Länge. mamma sa inte ett ord under hela bestraffningen allt som hördes var klatsch klatsch på min bara stjärt och mitt svaga jämmer som övergick i gråt och snyft ner i golvet.

När mamma äntligen var färdig efter säkert 5 minuter så fick jag hoppa upp, och tvinga mig själv att inte gnida mig över den överdjävulska svedan om stjärten det var absolut förbjudet - svedan skulle sitta kvar i stjärten så länge som möjligt enligt mamma, för det fick flickor att tänka över vad dom gjort en stund.

Snörvlande drog jag försiktigt upp trosor och åtsittande jeans över mina röda stjärt och så fick jag gå tillbaka till köket och fortsätta med bordssilvret. Bara att sätta sig igen var ett helvete men jag hade inget val och ville åtminstone försöka låtsas som om smisket nyss inte hade hänt.

Så fortsatte jag med putsandet med min ömma rumpa mot trästolen och tårarna i ögonen och skammen skammen skammen. Det sved länge efteråt men jag var glad att inte syrran var hemma iallafall.

När jag var färdig sa mamma att jag varit duktig och verkade ha förlåtit mig, (efter att man fått smäll blev man alltid förlåten). Efter middagen fick jag ändå gå och lägga mig direkt efter maten för att tänka igenom vad jag gjort ordentligt, och även om det också var skämmigt eftersom syrran då var hemma och det är pinsamt att få gå och lägga sig när man är 17 snart 18 så var det skönt att vara för sig själv med allt.

     SIT   christina


Tillbaka