Jag föddes på 50-talet...


Jag föddes på 50-talet i en mindre stad i Mellansverige, där frikyrkligheten växt sig stark genom tiderna. Mor min var en ganska traditionell hemmafru. Hon var snäll och rättvis mot oss två systrar, men kunde också vara oerhört sträng och tvekade aldrig att plocka fram riset eller klädborsten när hon ansåg så vara befogat. Hon gjorde gärna stor affär av ’agastunden’, och det upplevde jag som fruktansvärt genant. Både jag och min syster har fått stryk inför grannars och besökandes åsyn genom åren. Hela stan visste väl om vår mors åsikt vad god uppfostran innebar rent praktiskt: ordentligt med smisk på bara stjärten. Ibland fick man själv dra ner sina trosor och lägga sig tillrätta över hennes knä och ’rumpa upp’ sig tills hon var nöjd med läget. Så fick man ligga så och vänta en stund medan mor bannade en och eventuellt kavlade upp sin blusärm. Sedan smiskade hon med all kraft en god stund. Efteråt var skamvrån obligatorisk. Där fick man stå och skämmas och visa upp sin röda, och svidande stjärt för alla som önskade se. Det var vidrigt.

Jag minns när handlaren, farbror Sven, hade tagit hem barnmattpiskare i rotting till sin butik. Mor fick syn på dem och bad att få prova en mot sin handflata och konstaterade förnöjsamt inför samtliga närvarande i butiken att "den här är ju utmärkt för en uppstudsig flickstjärt".

Hon köpte emellertid ingen, men jag skämdes ju fruktansvärt eftersom alla som fanns inne i butiken naturligtvis förstod vad som brukade vankas i vårt hem. Det allra värsta var att även handlarens son, Christer, hörde vad mor sa. Gud vad jag rodnade – det kändes pinsamt ända ner i rumpan, liksom.

Jag var fyllda 14 den sommaren. Min kompis Gunilla och jag skulle gå ner till sjön och bada, men jag fick inte gå förrän jag hade hjälpt till med att städa. Mor skulle in till stan för att handla och under tiden skulle jag och min syster torka golvlisterna runtom i huset. Alla möbler skulle flyttas fram, och jag insåg att så mycket tid över till bad skulle det inte bli. Jag övertalade därför min syster att utföra även min beskärda del mot att hon fick ha min cykel – som var större än hennes – resten av veckan. Sagt och gjort, Gunilla och jag gick och badade och hade väldigt skojigt den dagen. När jag kom hem var mor redan tillbaka, och hon var mycket arg. Min syster hade ramlat och slagit sig illa på min cykel, och då hade det krupit fram att jag hade smitit från mina plikter och belastat dem till min yngre syster. Sådana fasoner ogillades, fick jag erfara. Mor mötte mig i farstun med orden:

- Här är din veckopeng. Nu går du raka vägen till affären och köper dig en rotting. Du ska inte ha den inslagen, utan du ska få bära den hela vägen hem så att alla får se vem som ska få smisk idag!!!

Jag ville bara dö. Jag har aldrig i mitt liv upplevt en värre förnedring än när jag vackert fick traska till handlaren och för egna veckopengen inhandla redskap till min egen aga! Handlarn drog sig inte heller från att kommentera saken: Jaså unga fröken har varit olydig tror jag, då blir det nog hett om stjärten snart!

Ja, det var fruktansvärt att behöva gå hela vägen genom stan med rottingen under armen. Jag tyckte att jag mötte alla som jag kände, och jag visste ju att handlarn skulle berätta för sin familj (inklusive Christer) om mitt påtvingade inköp.

Mor skred omedelbart till verket när jag kom hem. Köksstolen var redan framdragen, och hon satte sig ned.

- Nå, så kommer du hit med en gång. Opp med klänningen och dra ner byxorna! Nu ska vi pratas vid! Tycker du att det var snällt gjort att låta Agnetha städa din del också när jag sagt åt dig att göra det, va?

- Nä, men det var inte meningen….

-Inte meningen!? Du har ju roat dig hela dan medan hon har slitit för dig också! Du har varit stygg, riktigt stygg och för det ska du få ordentligt med smisk på bara ändan förstår du det, va? Å när jag är klar med dig ska du få niga och säga ’tack för att jag har fått smisk’, hör du det?! Va?!!

-J…ja, mor..(snyft).

Så fick jag lägga mig tillrätta över mors knä, och hon bannade mig och daskade mig tills jag ansågs ligga i rätt position med rumpan upp i luften. Jag fick verkligen smaka rottingen, det kan jag säga. Jag skrek och sparkade i protest men mor höll mig i ett järngrepp och piskade och piskade. Jag trodde att jag skulle dö som det sved i ändan.

Efteråt fick jag, trots att jag knappt kunde stå på benen, niga och säga ’Tack för smisket’ varefter jag förpassades till skamvrån under någon timmas tid. Både Agnetha och hennes kompisar samt en grannfru hann passera köket under denna stund. Alla fick skåda min välpiskade, svidande och illröda stjärt. Jag skäms än idag.

  cutie   badfemale


Tillbaka