Marc och Jenny III


Fru Nilsson tar saken i egna händer

Jenny hade läst en undersökning i en tidning att kvinnor tänkte på shopping en gång i kvarten. Män däremot tänkte på sex, lika ofta.

Jenny tänkte både på shopping och sex, och ibland tyckte hon att det blev som en drog som hon kunde vara hög på, dagar i sträck. Nu hade hon klarat sina studier i ytterligare en vecka, t.o.m. den första ”proppen”, men ibland kändes det som om hon var en ballong som bara fylldes med luft och luft och luft, ända tills hon trodde att hon skulle spricka av otillfredsställelse. Det var inte bra mellan henne och Marc, och det kändes som om hon bara trampade vatten och när som helst kunde sjunka under ytan. Hon ville klamra sig fast vid något, vad som helst som flöt förbi henne, men allt gled henne ur händerna.

Hon hade undvikit Anna, ända sedan de pinsamma händelserna i huset på Lidingö. Men hon tänkte ändå ofta på den långa eleganta, alltid lika klädmedvetna och avundsvärda Anna, en gång hennes bästa och närmaste vän som hon nu plötsligt fått en helt ny, och mindre smickrande bild av. Hon hade ju känt Anna sedan hon kom till Sverige, i början hade de bara talat engelska, eftersom Anna bott ett år i England som au pair. Nu tänkte hon ofta på japanska Mishiko. Anna hade en gång berättat om en söt japansk flicka som varit au pair i en grannfamilj, när hon bott där på 1980-talet. De var bägge 19, och Anna hade berättat, både fascinerat och förtjust, att den söta, ganska tystlåtna Mishiko inlett ett förhållande med en snygg bibliotekarie i stadens stadsbibliotek. Hon hade plötsligt börjat stöta på honom bland bokhyllorna, helt ogenerat. Tänka sig! Men när hon börjat komma hem allt senare på kvällarna till sin värdfamilj, tog det hela plötsligt slut på ett helt oväntat sätt. Så här gick det till.
                     
Anna hade besökt Mishiko en kväll, och den barska breda Mrs Potter hade först sett arg och upprörd ut, men sedan hade hon låtit Anna gå upp på övervåningen till Mishikos rum. Där fick Anna se en syn hon aldrig skulle glömma!
                     
Stackars Mishiko låg i sin säng i en prickig småbarnspyjamas, fast klockan bara var åtta! Hon låg på sidan, med ansiktet bortvänt, snyftade så hela kroppen darrade, och gned frenetiskt baken med bägge händerna, upp och ner, över stjärt och lår. Hon var kurvig, ganska stor bak och ganska kort, med ett perfekt ovalt ansikte, mörkt hår, stora mandelformade mörka ögon och stora vackra ögonfransar. När hon hörde Anna vände hon sig om, det söta asiatiska ansiktet med det pageklippta mörka håret var rött och kinderna täckta av tårar. Munnen darrade lite, hon bet sig i underläppen, snyftade till patetiskt, gjorde en avvärjande rörelse med ena handen, och vände sig mot väggen igen. Hon fortsatte förstulet att gnida skinkorna med bägge händerna, tills Anna snabbt försvunnit nedför trappan.
                     
Jenny hade sett på Annas ansiktsuttryck att hon njöt av att berätta det för Jenny. (Det här hände långt innan Anna träffat Lennart.) Anna hade till och med sett den stora ebenholtzsvarta hårborsten på Mishikos sminkbord. Jenny hade inte riktigt förstått varför Anna blivit så fascinerad av sin japanska väninnas tragedi. Det hade dröjt länge innan de träffats igen, Anna och den japanska väninnan, och Mishiko blev aldrig sig lik igen efter den där dagen. Förhållandet till den snygge bibliotekarien tog abrupt slut, och Mishiko var sedan bara en skugga av sitt forna jag. Undvek allt sällskap med de andra flickorna, till Annas stora besvikelse. Mishiko var fullständigt knäckt efter vad som hänt.
                     
Nu förstod Jenny vad som fascinerat Anna så: tanken på den stackars söta mörkhåriga Mishiko som låg böjd över den stora Mrs Potters knän på sängkanten, med pyjamasbyxorna neddragna till knäna, medan hon fick ljudligt smäll med den stora hårborsten, så att det hörts i hela huset! Klatsch! Klatsch! Klatsch! på den stora kurviga runda baken. Hon brukade passa två halvstora engelska pojkar, som var elaka och trotsade henne hela tiden. De hade säkert skadeglatt åhört hur deras 19-åriga stora barnflicka fått en häftig utskällning, en svidande örfil, och sedan smisk på bara stjärten uppe i sovrummet, klatscharna av hårborsten och hennes kvidande gråt och skrik, när smärtan blev överväldigande, ekade i flera minuter från övervåningen. Anna kunde bara fantisera om hur förödmjukad Mishiko skulle känna sig dagen efter bestraffningen, när hon skulle försöka sitta på den blåslagna stjärten på en köksstol, medan hon trugade i pojkarna yogurt och söta flingor, innan hon tvingades släpa med dom till skolan. Deras tråkningar, retningar. Boy did you get a spanking from mum last night! We heard it all over the house! Boy did you cry! Poor, poor Mishiko!
Och hon hade fortfarande ett halvt år kvar att arbeta hos familjen Potter. Anna hade sett så beklagande ut när hon berättat det för Jenny. Och väldigt upphetsad!

När Jenny tänkte på stackars Mishiko nu blev hon istället bara upphetsad. Och när hon såg framför sig Annas stora päronstjärt som skakade och darrade av handens svidande smällar kände hon bara tillfredsställelse och skadeglädje. Det var bara rätt åt Anna, alltihop. Hon mindes nu en annan historia Anna berättat, när hon i början av sin ”karriär” varit på en kurs för försäljare i norra Stockholm.
Anna hade för ovanlighetens skulle haft tajta blåjeans, och hon hade stått framåtböjd över sin väska i föreläsningssalen medan de andra åhörarna gått ut på rast. Plötsligt hade hon känt en hand vänskapligt klappa till hennes spända jeansstjärt, runt den högra skinkan. Hon hade stått kvar och vänt på huvudet och hon såg en av de snyggaste killarna på kursen stå och le mot henne som om det som just hände var alldeles naturligt.
–Låt bli det där, hade Anna fräst, men stått kvar framåtböjd. Den långa snygga
 killen hade lett och lyft handen högt och daskat till henne hårt över skinkan!
– Skyll dig själv, hade han sagt med överlägset nöjd min och försvunnit ut. Anna hade rest sig upp blixtsnabbt, rodnat som en tomat över hela ansiktet, gnidit skinkan med ena handen och osäkert sett sig omkring om någon sett dom. Hon visste inte om hon skulle bli förbannad eller bara besviken på att killen försvunnit så snabbt. Väldigt blandade känslor överväldigade henne, när hon röd i ansiktet stod kvar och gned den ömmande högra skinkan en stund, som sved och pulserade upphetsande efter smällen.

Vad Anna inte berättat för Jenny var att hon fortsatt att fantisera om den snygga killen under resten av kursen, så mycket att hon alldeles tappade koncentrationen på vad som sagts och förevisats. Hon bara såg sig själv gång på gång, liggande på mage över hans knän på en stol i föreläsningssalen, medan alla andra såg på. Hon hade sparkat med de långa benen, bett om förlåtelse (för att hon varit ohyfsad mot honom) bönat att han skulle sluta, men han hade bara ignorerat hennes protester, stark och dominant, hållit henne bestämt runt midjan liggande över hans knän, medan han njutningsfullt smiskade med rytmisk ackuratess hennes spända uppvända hoppande jeansstjärt, som värkte förfärligt, sved, och nästan domnade av de hårda slagen! Annas tårar bröt fram, hon sparkade och vred sig som en slingrande katt på knät utan att kunna komma loss, medan den starka handen skoningslöst daskade hennes rumpa, fram och tillbaka, fram och tillbaka, en lång härlig stund.


Jenny onanerade kväll efter kväll och tänkte på hur hon så beslutsamt gett den prydliga och fisförnäma Anna smisk på bara stjärten över knät, något som hon visste Anna dessutom gillade och blev upphetsad av. Jenny fick lust att göra det igen, om hon bara kunde övertala Anna att träffas på nytt, mera informellt, hon undrade hur Anna skulle se ut i tajta jeans, som säkert satt gudomligt snyggt på hennes härliga välväxta rumpa. Tänk att få lägga den över sitt knä och smälla den ordentligt med en stor hårborste! Se Anna sparka, känna hur tung hon var på knät, hur hon vred den stramande kurviga uppnosiga jeansstjärten hela tiden medan borsten smällde den gång på gång. Jenny njöt av tanken. Ändå kunde hon inte komma sig för att ringa upp Anna för att träffas igen. Det var ändå inte så lite pinsamt det som hänt. Det hade ju inte börjat på allra bästa sätt. Och hon kände instinktivt på sig att det var ett förhållande som inte skulle vara särskilt länge heller.
                     
Nu hade Marc varit i USA en vecka, hans advokatbyrå skulle få en amerikansk partner, och Jenny hade varit ensam. Hon hatade att vara ensam, de allt konstigare tankarna tog helt kommandot över henne nu. Hon saknade riktiga vänner, hon kände sig oftast fruktansvärt ensam. Särskilt på sommaren. När det var varmt brukade hon ligga på den lilla balkongen utanför köket, mot gården, och sola i sitt minsta nattlinne. Det hade blivit riktigt varmt, så det var skönt att bara ligga och dåsa med hörlurarna på och tänka på ingenting. Totalt avdomnad och borta från världen. Efter några dagar såg hon i ögonvrån att grannen gamle herr Nilsson stod i sin sovrumsdörr, som hade en enkel fransk balkong, och kikade ut på henne.
                     
Det var då hon fick en, som hon tyckte, lysande idé. Hon hade inte haft några pengar på en hel vecka nu. Marc hade effektivt spärrat alla konton för henne, och spärrat hennes egen bankbok, och bara lämnat rejält med mat i kylskåpet så att hon inte skulle svälta ihjäl. Han ansåg att hon fungerade som en alkoholist, och att hon för säkerhets skulle inte skulle ha några pengar alls. Dessutom hade hon ledigt från skolan i några veckor. Borde egentligen plugga nu. Och Marc hade tvingat henne att ta en sommarkurs för att hinna ifatt. Hon hade faktiskt klarat att överleva på fil och bananer, och lite middag på kvällen, och bara pluggat hela dagarna. Men nu hade hon ledsnat helt. Hon bara måste få gå ut och dricka vin och kanske köpa något litet, bara som tröst. Så när hon stötte ihop med herr Nilsson utanför hissen en dag hade hon anförtrott honom att Marc var bortrest, och att någon stulit alla hennes pengar. Hon behövde bara en tusenlapp, kunde inte herr Nilsson låna henne tills Marc kom hem?
                     
Herr Nilsson hade sett så tveksam ut först, men när Jenny knäppte upp en knapp i den tunna blusen och skakade på det blonderade rufset, klagade på värmen, fläktade sig lite kokett och putade ut med bysten, så hade han blivit betydligt mjukare i tonen. Jenny gjorde sig verkligen till, och den 66-årige korte herr Nilsson, som var gammal militär och bott i lägenheten hela sitt liv, började sluka henne med ögonen, särskilt som han märkte att hon beredvilligt putade ut med brösten och vickade inbjudande på höfterna, och stack ett finger i mun och plutade barnsligt med underläppen.
                     
- Du kan väl komma in till mig ikväll då flicka lilla, hade han sagt med sin mest honungssöta röst. Vi är ju ändå grannar, och du har väl tråkigt utan din man förstår jag? Ta på dig din lilla söta pyjamas vetja, som du solar i, så kan vi ta ett glas sherry du och jag. Jag ska ordna med pengarna, du behöver inte betala tillbaka.

Det hade gått lättare än Jenny trott, att det kunde få konsekvenser kunde hon inte alls föreställa sig. Dumma godtrogna Jenny! Hon tänkte bara låta den kåte bocken gå till en viss gräns, sen kunde hon lätt smita iväg med pengarna. Trodde hon i alla fall. Och han kunde stå där med kuken i handen. En tanke slog henne dock: hur kan jag sänka mig så lågt som det här? Nästa steg är väl att jag börjar gå på gatan som en annan prostituerad? Men det kändes som om hon redan sjunkit så lågt nu, att det egentligen inte fanns någon botten. Hon skämdes för vad hon gjorde, men det gav en viss spänning åt tillvaron. Men det hela utvecklade sig på ett sätt som hon inte riktigt räknat med.

  VIP     VIP


Tillbaka