Besök hos kuratorn


Jag hade varit hos min kurator några gånger, hon verkade trevlig. Hon hade presenterat sig som Gittan. Vi hade fått ganska bra kontakt, men jag var blyg som sjutton. Hon var i 60-årsåldern och hade silvergrått hår.

Idag hade jag fått rusat till sjukhuset eftersom bussen var försenad. Jag sprang in i receptionen och anmälde mig. "Kurator Löwenhielm", flämtade jag. När jag just hade satt mig kom Gittan ut, hon såg inte glad ut. "Nå, prata om dina bekymmer, 10 minuter innan vi avslutar samtalet vill jag tala med dig i ett annat rum." Jag pratade på och fick tips. När det var 10 minuter kvar på vårt möte reste hon sig upp och sa: "Följ med mig". Vi gick genom en lång korridor med vita väggar, inga tavlor fanns på dem.

"Läkarna är på konferensresa", sa Gittan. Längst bort till vänster fanns en dörr som var öppen. "Gå in", sa hon. Hennes tonläge sa att det inte var läge att kaxa emot. På rummet fanns bara en klocka på väggen, ett skrivbord och en stol. "Var ska jag sitta?", frågade jag försiktigt. "Du ska inte sitta, du ska stå framför mig!"..."Varför var du sen?" frågade hon. "Bussen var sen" svarade jag. "Har du duschat och tvättat håret idag", frågade hon. Vilken konstig fråga, men det hade jag inte...men jag bestämde mig för att inte avslöja det. Istället svarade jag "Ja visst!", så självsäkert jag bara vågade. "Du ljuger för mig Ann, jag kan se på ditt hår att du inte har gjort det. Vet du vad som händer med flickor som ljuger? De får smisk på bara baken dom!" Det var först nu som jag förstod varför jag var där. Och jag tyckte inte om upptäckten.

Hon satte sig på stolen. "Seså, av med byxor och trosor nu, låt det gå undan". Så stod jag då där med bar underkropp, bara strumporna fick jag ha på mig. "Lägg dig på mitt knä nu, och skrik hur mycket som du vill, som sagt läkarna är på konferens. Men en sak ska du veta. Du måste ligga still, annars blir det extra slag. Är du beredd?" frågade Gittan. "Ja, Gittan" sa jag, men jag lät nog inte så övertygad. "Du ska säga Birgitta till mig nu" "Ok, Birgitta" sa jag. Så började en aga som jag sent kommer glömma: KLATCH, KLATCH, KLATCH...Jag hade så ont att jag glömde att räkna, det spelade nog ingen roll. Jag försökte ligga stilla, men på slutet råkade jag lägga mig lite snett. Naturligtvis blev det extra slag för det KLATCH, KLATCH, KLATCH.

Jag skrek så mycket som jag bara orkade. När slagorgien var över ställde hon mig upp, gick fram till skrivbordet och tog fram en borste av trä. Jag glodde på den så jag trodde ögonen skulle falla ur. "Ja, titta du" så Birgitta "snart ska du få känna den mot din bara stjärt. Nu kan du komma hit igen" Jag drog mig bakåt, men hon tog tag i min arm och drog ner mig och snart låg jag över hennes knä igen. Jag hade inte hunnit repa mig från de förra slagen. De nya brände som eld mot min bara bakdel. "Aj aj aj, du är inte klok, det gör ont", skrek jag men Birgitta svarade bara lugnt: "Ja så går det när man ljuger och kommer försent". Hon lät borstens platta sida valsa över min rumpa. Och det gjorde så ont!

"Nu är vi snart klara" sa Birgitta. Alldeles snart." Hon tog fram en blompinne (såg det ut att vara iallafall). "Ställ dig vid skrivbordet, flicka!" Jag gick på matta ben fram till skrivbordet och ställde mig i position och tänkte: "Gode gud, se till att hon slår löst och kort stund" Gud var dock inte på min sida idag. Blompinnen swichade länge och hårt. SWICH-SWICH-SWICH. "Aj, snälla Birgitta, låt mig gå nu", jag bad henne. "Nej", så Birgitta, "du har fortfarande straff att ta emot" Och hon lät blompinnen vina igen. Jag orkade inte be längre, inte skrika. Jag orkade ingenting! "Så, ställ dig upp nu flicka!" Jag var inte sen att resa på mig.

"Vad säger man nu?" frågade Birgitta. "Va?" jag var oförstående medan jag försiktigt drog upp trosorna och byxorna. Aj vad det sved, men jag försökte att hålla igen. "Ska du inte tacka mig för agan?" hennes röst blev med ens mild. "Tack för agan Birgitta", jag tog i hand och neg.

När jag stod i busskuren frågade en tjej om jag hade haft "samtal" med Löwenhielm. "Ja" viskade jag generat. "Ta det lugnt, jag har också haft såna "samtal" med henne" Jag aktade mig noga för att komma försent några fler gånger och jag hade alltid duschat och tvättat håret innan jag gick till kuratorn. Jag var kvar som patient hos henne tills hon gick i pension.

lupus       badfemale


Tillbaka