Kontroll


Det första man ska göra när man har ett problem är att erkänna att man har ett problem. Mitt problem är att jag har ett extremt kontrollbehov. Det är inte så att jag inte litar på människor för det gör jag, kanske lite väl mycket ibland. Men mitt problem är att jag vill veta vad alla gör och vart de ska annars blir jag orolig. Jag har också börjat att vilja ta kontrollen över alla så att jag verkligen vet vad de gör så att jag slipper oroa mig. En dag gick jag för långt och detta är min historia.

- Sitt ner snälla du jag blir nervös när du står upp!, skrek jag för full hals.
- Nej jag vill stå upp, sa min sambo med lugn röst.
- Men för helvete jag vill se det här programmet och då vill jag inte att du står upp så att jag blir störd, så snälla du sätt dig ner nu!, röt jag på honom. Samtidigt som jag sa detta drag jag honom i armen för att dra ner honom i vår skinnsoffa.

Han ryckte åt sig armen och tittade på mig med en sträng blick, ”en gång till och du vet vad som händer”, sa han i samma lugna ton.

Detta gjorde mig ännu mer förbannad. Jag ville så gärna se det här programmet och visst det kanske inte är så farligt att han står upp men nu börjar det bli en princip sak att jag bara ska ha ner han i soffan. Jag är van vid att få som jag vill och jag vill inte börja ändra på det nu. Även om jag visste vad som skulle hända om jag fortsatte att tjata och dra i honom. Han hade smiskat mig förr både på lek och på allvar så jag visste vad som väntade mig om jag inte slutade illa kvickt.

Tankarna snurrade i mitt lilla huvud, ska jag se till att få min vilja fram och kanske få ett par klappar på min nakna bak eller ska jag strunta i det. Ofta kunde jag se på honom om jag kunde få min vilja fram beroende på om han var för trött för att kämpa med mig men just idag så såg han varken pigg eller trött ut. Kanske skulle jag kunna slippa undan… kanske.

Smack, jag såg hur det röda märket på hans fina rumpa började ta form, jag hade smiskat till honom.
- Lina, vad gjorde du nu?, samma lugna ton som jag blir fullständigt galen i och fortfarande kunde jag inte avgöra om jag skulle slippa undan!
- Ja du ville ju inte sätt dig ner och då får du väl ha ont på röven lite då tills du sätter dig ner, sa jag spydigt tillbaka.
Mer hann jag inte säga fören han tog tag i min arm och sköt bort vårt fina vardagsrums bord. -- Dra ner byxorna och trosorna kan du också ta ner, sa han strängt.
- Hur ska jag kunna göra det då när du håller i min arm då?, sa jag kaxigt tillbaka för nu var jag sur som ett bi. Han varken gjorde som jag sa och nu skulle jag inte få se klart programmet för att han ville bråka.

Smack, en sveda på ena skinkan utanpå byxorna fick mig att fatta att nu var det allvar. Han var trött på mitt ständiga kontrollbehov så jag började försiktigt dra ner byxorna samtidigt som jag försökte förklara för honom att det är inte meningen att jag gör som jag gör det bara bli så och så tror jag att jag råkade skylla på min mamma också för hon har samma kontrollbehov också. Men han verkade inte bry sig det minsta utan när byxorna var nere satte han sig i soffan och drog ner mig över hans knä. Han började smeka mina skinkor så att jag fick gåshud över hela kroppen. Mm så det var bara kåt han var tänkte jag och började slappna av. Jag la huvudet på en av våra soffkuddar och mös detta kanske inte var så dumt i alla fall tänkte jag.

Smack! Aoo det där gjorde ont ju, inte alls så där skönt som innan, muttrade jag.
Smisk är inte meningen att det ska vara skönt heller svarade han bara utan att sluta smiska.
Varannan skinka smiskade han hela tiden och det började svida mycket nu. Varför kan han inte göra som i novellerna som man läste. Uppvärmnings smisk kallas det träskalle tänkte jag surt. Det ska vara lugnt i början inte så här…
Ring!, telefonen ringde och smisket slutade. Yes, jublade det inom mig räddad!
Min sambo svarade i telefonen, det var min mamma. Usch vad pinsamt att ligga här över hans knä med stjärten bar medan han pratar med min mamma. Jag försökte resa mig upp med han tryckte ner mig igen och gav mig en sträng blick.
- Det är din mamma Lina, hon vill prata med dig, sa han med ett glatt tonfall.
- Tack då sa jag och försökte resa mig upp för att ta luren. Men blev på nytt nertryckt.
Men vad sjutton ska jag behöva prata i telefon medan jag ligger så här, tänkte jag men vågade inte annat än att lyda.
Hej mamma! Sa jag med glad röst som om ingenting hade hänt och vi pratade i de längsta 10 minuterna i mitt liv. Det var SÅ pinsamt.

När jag hade lagt på tog han luren och la mig till rätta igen. Inte för att jag hade rört mig så mycket men förmodligen skulle han bara göra det mer pinsamt för mig än det redan var.
- Jaha vart var vi nu?, sa han glatt. Ja just det vi skulle ju smiska en bråkig, kontrollfreak!
Och sen började han smiska igen, en på höger och en på vänster… Om och om igen.
Det gjorde ont, mycket ont och jag ville bara att han skulle vekna så att jag fick resa mig upp och berätta för honom vilken knöl jag tyckte att han var.
Men han slutade inte utan försatte bara i samma tempo tills jag började att ge ut små utrop av smärta…
Smack! Aoo
Smack! Ummpff det gör ont… snälla
Smack! Jag ska vara snäll!
Smack! Aooooo!!
Smack! Sluta nu för fan det gör så ont!
Jag kände att jag skulle börja gråta snart om han inte slutade… Jag ville inte börja gråta… herre gud jag är en stor flicka jag kan inte börja gråta och få smisk på det här viset!
Han slutade… Vill du gå?, frågade han mig.
Ja det är klart jag vill!, sa jag lite väl kaxigt och en serie av smällar täckte min rumpa i ett eld inferno.
Då tar vi det igen sa han… Vill du gå?
Ja snälla du, sa jag i en ynklig ton.
Då ska du säga efter mig.
- Ja mästare jag vill gå.
Aldrig i livet att jag säger nått sånt! Skulle aldrig falla mig in att säga nått sånt! Så var så god och släpp mig nu! Nu var jag arg, inte nog med att han hade mage nog att smiska mig och förnedra mig när man mamma ringer utan han ska få mig att säga nått så nervärderande som mästare. Det går jag inte med på bara!
- Nehe, ja men då får vi väl se till att hämta paddeln då, sa han och reste sig.
- NEJ! Inte den vad som helst men inte den snälla, rara, söta du inte det!

Han gick iväg och när han kom tillbaka så hade han paddeln med sig. Han mötte mig i dörren när jag hade försökt att smit in på toaletten och tog tag i mitt öra.

Tillbaka till skinnsoffan igen och denna gång med paddeln. Jag hade säkert fått smisk i en kvart innan och nu ska man få denna med. Jag hade aldrig fått så här mycket smisk innan och jag kan svära på att han njöt av varje sekund. Det var ingen riktigt paddel som vi hade utan det var ett gammalt platt brännbollsträ, men jag kan nog lova att den känns. Den tränger in i skinnet på en stackars rumpa och den tränger in i huvudet med dess budskap.
Klatsch! Aooo… förlåt… *hulk* det var inte meningen att *snörvel* vara kaxig och så kontrollerande…
Klatsch! Aj! Snälla!
Klatsch! *hulk* *snyfft*

Nu kan jag inte göra annat än att skrika ner i kudden. Smärtan är outhärdlig och efter 30 slag så tappar jag räkningen.
Flera gånger har han undertiden han smiskat mig sagt att det slutar så fort jag säger mästare men hur mycket jag än vill att han ska sluta smiska mig så vill jag inte säga mästare till honom.
Jag känner hur han slutar och han klämmer på min rumpa. Jag har aldrig känt så någon gång innan. Rumpan känns öm och den är hård, varm och fuktig av svett.
Jaha du lilla tjejen får jag höra ett ja mästare nu?
Min kropp är helt slut. Jag är rödgråten och jag känner mig totalt undergiven min älskade pojkvän.
Jag ger upp, jag kommer inte att klara mer…
- Ja mästare.

  GBS     VIP


Tillbaka