Hård aga


-Är härskaren vaken?
Hon stod i dörröppningen till det stora välinredda sovrummet med frukostbrickan i famnen och tidningen under armen.
- Kom in slav!
Hördes en dov stämma från den stora sängen.

Hon gick fram till sängen och ställde ner frukostbrickan på nattduksbordet, la tidningen på sängen och ställde sig lydigt bredvid sängen och inväntade order.
Hennes härskare satte sig upp i sängen, tog kaffekoppen från brickan och öppnade tidningen...
- Du vet dina sysslor slav, sa härskaren
- Spring nu iväg och gör dom så kommer jag och inspekterar sedan.
-Ja härskare, svarade flickan lydigt och gick iväg för att göra sina sysslor.

När hon hade diskat, dammsugit, torkat golven och höll på att dammtorka så ringde det på dörren. Flickan blev så paff så att när hon vände sig om så råkade hon ha ner en porslinsvas som stod i bokhyllan...

Då hörde hon sin härskares grova stämma prata med någon vid dörren.
- Jo visst, kom in ni och drick lite kaffe. Jag ska genast säga åt min slav att sätta på lite nytt.
När han kom in i vardagsrummet och såg vasen som trillat i golvet stannade han tvärt.
Han tittade argt på flickan
- F...Förlåt...
Började hon, men han avbröt henne
- Nu går du ut i köket och kokar kaffe åt våra gäster, sedan går du upp på ditt rum, tar av dej alla kläder och ställer dej i skamvrån i matsalen, väste han åt henne och flickan försvann förskräckt ut i köket.

Sedan gick hon upp på sitt rum, tog av sig alla kläder, vek ihop dom snyggt och prydligt på sängen, gick ner igen på darrande ben och ställde sig i skamvrån.

Hon hörde hur hennes härskare och hans gäster pratade och skrattade. Dom satt kvar länge, men till sist var de tvungna att gå hem. När härskaren sagt "adjö" till sina gäster kom han in till henne, stannade och synade henne. Hans blick fick skammen att bränna inom henne. Hon ville springa därifrån men hon vågade inte.

Härskaren kavlade upp ärmarna på sin nystrukna skorta och gick fram till flickan. Han tog en hårlock som hängde ner på hennes axel och började leka med den.
- Vad ska vi ge för straff till den här olydiga slaven idag?
Viskade han i hennes öra.
Hon darrade.
- Kanske skulle hon behöva lära sig att uppföra sig, att inte vara så klumpig. Kanske skulle det behövas lite smisk?
Han gav henne en hård dask på stjärten.
Flickan drog hastigt efter andan och bet sig i läppen för att inte stöna.

Härskaren tog tag i hennes nackhår och ledde henne fram till matsalsbordet.
- Stå nu still här
Sa härskaren och gick iväg.
Flickan vågade inte annat, även fast hon visste vad som skulle ske.
Han skulle hämta rottingen.
Ju mer hon tänkte på det desto mer darrade hon. Hon hörde hur han kom tillbaka.
- Luta dej över bordet och svanka så din lilla söta stjärt pekar mot mej. Och sedan särar du på benen, beordrade härskaren.
Flickan vågade inget annat än att göra som han sa.

Hon kände hur hans grova händer smekte hennes stjärt. Sedan kom första rappet.
Flickan skrek rätt ut och tårarna brände i ögonen.
Så kom nästa, träffade nästan på samma ställe. Hon skrek igen.
- Det här ska nog lära dig att inte vara så klumpig, röt härskaren medan han lät rapp efter rapp landa på hennes ömma stjärt.
- Du ska få 30 rapp för vasen, sedan 20 rapp för att du försökte bortförklara dig, sa han.
- Nu går du och hämtar enrisknippen som hänger bredvid spisen, beordrade härskaren.
Flickan gick på darrande ben in i köket.

Enrisknippen var gjort av ca 20 ganska stora enkvistar och några björkkvistar ihopbundna med tjocka läderband som bildade ett bekvämt handtag för den som höll i den.
Hon gick tillbaka och räckte över den till sin härskare som beordrar henne att ställa sig på alla fyra på bordet.
Hon tvekade men gjorde direkt som han befallde när han hytte med knippen.
- Vet du vem den där vasen har tillhört?
Frågade han med låg, hes röst.
Hon vågade inste svara så hon bara skakade lite försiktigt på huvudet.
- Den tillhörde min farfars far. Han tog med sig den hem från en av hans resor i Japan. Den har sedan gått i arv ända till min generation. Men nu har du gjort så att den inte kan föras vidare. Jag slår vad om att min farfars far vänder sig i sin grav på grund av dig och det ska stå dig dyrt.

- Förresten, sa härskaren
- Jag ändrade mej om antalet rapp du ska få, vi börjar med de 50 som jag lovat dej. Men sedan lägger jag på 50 till för antikvärdet på vasen.
Flickan stelnade till, 100 rapp! Han kan inte mena allvar, så många rapp har hon aldrig fått förut och stjärten var fortfarande öm från rottingen.
Hon visste hur ont enrisknippen gjorde, hon hade fått smaka på den engång förut. Den gjorde grymt mycket ondare än rottingen.
- Är du redo att ta ditt straff? Frågade härskaren
Flickan började be om förlåtelse.
- Snälla härskare, jag lovar att vara lydig. Jag ska aldrig ha sönder nånting mer, snälla skona mig ifrån detta straff. Jag kommer aldrig vara olydig igen.
- Tig slav! röt han och gav henne ett hårt rapp. Så hårt att hon tappade balansen och började svaja.
- Stå still! skrek han
- Eller vill du ha ännu fler rapp?
Hon rätade upp sig och skakade förtvivlad på huvudet.
- Dåså, sa härskaren och påbörjade sedan smiskandet

Flickan skrek och grät redan efter andra rappet! Det gjorde så fruktansvärt ont!
Efter 50 rapp hade huden börjat bli skinnflådd och flickan hade blivit hes av allt skrikande.
Härskaren gjorde ett uppehåll och frågade
- Tycker du att du har avtjänat ditt straff?
Flickan skakade i hela kroppen, alla hennes leder var helt slut. Hon kunde inte förmå sig att svara.
- Bra, sa härskaren
- Det är inte upp till dej att tycka någonting. Du ska bara göra som du har blivit tillsagd. Och det tror jag du vet vid det här laget.
Flickan nickade. Hon var alldeles rödgråten, stjärten såg ut som om hon suttit sig på glas. Den var illröd och blödde från några piskränder.
- Nu går du upp på ditt rum och lägger dig
Sa härskaren anfådd
- Och jag vill inte se dej förräns i morgon bitti! Och i morgon kväll ska du få resten av ditt straff!

Flickan kröp ner från bordet, det var knappt hennes ben kunde bära henne. Hon kämpade sig upp till sitt rum och föll utmattad ihop i sängen.
Nästa morgon när klockan ringde så vaknade hon inte.
Härskaren fick själv göra sin frukost och hämta sin tidning.
Tror ni han blev glad?


VIP  russ

Tillbaka