Inne i arbetsrummet drar pappa ut stolen bakom
skrivbordet och ställer den mitt på golvet, kavlar upp skjortärmen
och sätter sig på stolen med agaboken i handen. Han tittar
under tystnad på vad mamma antecknat och ser sen upp på sin
dotter som med darrande underläpp ser på pappa under lugg.
”Det här var ingen rolig läsning Linda. Jag blir riktigt
arg när jag ser att du inte bara varit otrevlig mot din mor utan
också mot fru Bengtsson. Sådant uppträdande mot andra
människor vill jag aldrig mer veta av och det finns ingen ursäkt
för vad du gjort. Förstår du vad jag säger?”
Linda nickar.
”Ja, pappa. Det var dumt. Förlåt mig, jag ska inte göra
så mer.”
”Förlåter dig gör inte jag utan de som du varit
vrång mot. Du och jag är här för att du måste
straffas. Kom närmare och ställ dig här till höger
om mig genast.” Linda går långsamt mot sin pappas högra
sida där han sitter på stolen. Hon stannar en lite bit ifrån.
”Vad är det för dumheter? Kom hit och gör som jag
säger. Du är alldeles för stor för sådana barnsligheter!”
säger pappa med ilska i rösten. Linda ställer sig tätt
intill sin pappa och drar nervöst i tyget på sin ljusblåblommiga
sommarklänning. Pappa tar sin dotter i armen och drar henne med en
bestämd rörelse framåt, med den andra handen greppar han
runt sin dotters bak och lägger vant upp henne på mage över
sitt knä. Innan hon hinner försöka göra motstånd
tar han henne med båda händerna om midjan och flyttar henne
längre fram så hon nu ligger med rumpan mitt över knät,
håret hänger framför ansiktet och fötterna dinglar
fritt i luften. Han viker upp klänningen över ryggen så
benen blir alldeles bara ner till kortstrumporna. Den trosbeklädda
rumpan är helt blottad ända upp på ryggslutet. Linda skäms
alldeles förfärligt där hon ligger som en olydig flickunge
och tittar ner i heltäckningsmattan som så många gånger
förut. Samtidigt känns det också lite skönt. Hon
vet att hennes pappa inte gör detta av ilska utan i första hand
för att han älskar sin dotter och är mån om att hon
har regler att följa och vet att det blir konsekvenser om hon inte
gör det. Han kanske inte är hemma så mycket i veckorna
men han känner ändå ett stort ansvar för att Linda
växer upp till en ansvarsfull ung kvinna och ibland behöver
han ta riset till hjälp. Linda vet det och innerst inne accepterar
hon och till och med önskar att det ska vara så.
Pappa lägger en hand på lårens
baksidor för att Linda inte ska sparka och så börjar han
lugnt och hårt smiska sin vanartiga dotter utanpå trosorna.
Klatscharna dämpas en aning av bomullstyget men hörs ändå
i hela rummet. Linda andas tungt men säger inget. Pappa ökar
tempot och styrkan i daskarna och låter skinkornas nakna nederdelar
också få del av agan. Linda gungar lätt med höfterna
och gnyr i takt med klatscharna. Så slutar pappa plötsligt
och Linda håller andan för hon vet vad som väntar. Hon
känner pappas händer leta sig innanför troskanten och med
lugna jämkande rörelser drar pappa ner sin dotters trosor till
knävecken. Linda protesterar fastän hon vet att det inte lönar
sig.
”Nej pappa, snälla. Inte trosorna! Jag är för stor
för det nu!” Trots hennes protester känner hon det alltför
välbekanta svala vinddraget mot sina nu alldeles nakna skinkor när
trosorna dragits ned helt.
”Nej Linda, det är du inte. Du beter dig som en liten jäntunge
och sådana ska ha smisk på stjärten. Du vet mycket väl
att i det här huset får man ris på bara skinnet.”
Pappa låter lugn men kort i tonen.
När pappa åter börjar smiska Lindas nu oskyddade lilla
rumpa ljuder klatscharna högt i rummet och det svider jättemycket
när pappas stora manliga hand daskar de gungande skinkorna. Det börjar
göra riktigt ont och Linda kan inte hålla tillbaka små
stön och kvidanden efter varje klatsch. Hon känner hur hon ofrivilligt
sparkar med benen i tomma luften när pappa plötsligt slutar
igen. Linda håller andan i väntan på att pappa ska ta
upp riset när han istället säger:
”Ställ dig upp.” och drar lätt i Lindas hår
som en hjälp att stå upp. På darriga ben ställer
hon sig bredvid pappa som fortsätter:
”Stå kvar här tills jag kommer tillbaka.” Han går
ut och Linda hör hur han säger till någon att komma med
som svarar ja. Hon känner igen fru Bengtssons röst och det suger
till i magen när det går upp för henne att pappa inte
tänkte risa henne i enrum. Dörren öppnas och pappa och
fru Bengtsson kommer in. Linda skulle kunna sjunka genom jorden när
pappa säger att fru Bengtsson ska få se på när Linda
får smaka riset.
”Nej snälla pappa, inte inför henne,” viskar Linda.
”Åjo Linda, det är inte mer än rätt att fru
B. får se att jag menar allvar när jag säger att min dotter
inte är så ouppfostrad som hon skulle kunna tro. Kom över
knät igen.” Pappa sätter sig på stolen och Linda
möter hastigt fru B:s blick som ler överlägset. Trosorna
har ramlat ner kring Lindas fötter och hon kliver ur dem helt innan
hon med en suck lägger sig över pappas knä. Klänningen
dras upp och stjärten är åter bar. Linda känner det
sträva tyget i pappas kostymbyxor mot sina nakna lår, mage
och sköte. Fru Bengtsson slår sig ner på en ledig stol
vänd mot Lindas fötter och har på så sätt full
insyn. Linda känner fru B:s blick på sin blottade nakenhet
och det gör hela den väntade bestraffningen tusen gånger
värre trots att hon kniper allt vad hon förmår med låren
för att inte visa allt det skamliga.
Pappa tar riset och stryker det en gång mot
Lindas stjärt. Linda drar ett djupt andetag och håller andan
när det första risslaget träffar de redan rödsmiskade
stjärthalvorna. Svedan är förskräcklig och Linda skriker
ofrivilligt till. Fru B. säger lugnt att det ”svider i det
fina skinnet men det svider gott”. Linda avskyr fru B. mer än
någonsin men hinner inte tänka mer på det innan pappa
utdelar nästa rapp och sedan forsätter med snabba svischande
rörelser att sprida ut svedan över Lindas hela stjärt och
lår. Linda sparkar vilt med benen och kränger med stjärten
för att undkomma den miljon getingar som sticker och sticker henne
i den ömtåliga lilla rumpan. Hon har redan glömt föresatsen
att hålla ihop benen och hon skäms så hon skulle kunna
dö när hon inser mitt i all smärta och skam att hon också
gett fru B. en alldeles för god blick av vad hon har mellan benen
och skinkorna. Tårarna väller upp i ögonen och droppar
ner i mattan.
Pappa gör en paus för att ta ett bättre tag kring Lindas
midja och sen fortsätter risbastun obönhörligt. Linda känner
sig inte alls längre som en nästan vuxen fjortonåring
utan bara som en liten stackars ångerfull flicka som varit dum och
nu får sota för vad hon gjort. Hon orkar inte göra motstånd
utan ligger bara tungt och snyftar över pappas knä och hela
världen är orättvis i detta ögonblick. Hon är
så ledsen, så ledsen för att hon varit dum mot mamma
och fru B. och plötsligt viskar hon.
”Förlåt.” Pappa slutar risa och böjer sig
fram.
”Vad sa du?”
”Förlåt att jag varit så dum. Jag ska aldrig göra
så mer” snyftar Linda.
”Så, så min dotter. Det var skönt att höra.
Då är vi överens då.” Pappa lägger ifrån
sig riset och smeker Lindas heta illröda stjärt. Han drar henne
lätt i håret och ber henne ställa sig upp. Klänningen
faller ner och döljer hennes nakenhet när pappa drar henne till
sig och ger henne en lång varm kram. Linda stryker bort tårarna
mot pappas axel och pappa smeker henne över håret.
”Gå och säg förlåt till fru B. också
så är det över sen.” Linda går fram till fru
B. som lyfter upp hennes haka och säger:
”Du var dum mot mig men nu har du fått ett ordentligt straff.
Vi är kvitt nu.” Hon fortsätter:
”Det är extra skämmigt att få ris när någon
främmande ser på, det vet jag av egen erfarenhet. Du ska vara
glad att jag inte tog min make med. Om du gör om det kommer han att
sitta bredvid mig och se på han också och det tror jag inte
att du vill.” Linda skakar på huvudet och säger förlåt.
Fru B. ger Linda en lätt dask i baken och lämnar sedan rummet.
Pappa tar upp Lindas trosor från golvet och säger åt
Linda att gå och lägga sig utan underbyxor vilket är det
vanliga straffet efter en risbastu. När Linda ligger i sängen
med lampan släckt masserar hon sin svidande bakdel under nattlinnet
med känslan av att riset trots allt lärt henne att inte trotsa
reglerna som hennes föräldrar bestämt. Det sista hon tänker
innan hon somnar är att hon inte ska göra något som kan
skrivas upp i svarta boken under veckan som kommer.