Ett samtal hemma om smisk


Hade en tid funderat på det konstiga i att jag regelbundet får smisk, men att vi normalt nästan inte pratar om det hemma, bortsett från precis när det händer. Det största hindret har nog varit att jag brukade bli så generad att jag knappt kunde säga ”S-ordet”. Efter att ha bytt en massa mail med en tjej i en liknande situation, så tog jag mod till mig en dag nyligen när ett bra tillfälle kom. Försökte anteckna vad som blivit sagt ganska kort efter för att min mail-kompis skulle få se det, och detta är resultatet. Tänkte att det kan kanske kan vara bra för andra tjejer som tycker det är skämmigt att prata om det.

Torsdag 18/1 hemma hos Tessan:


– Oj – jag måste lägga min mobil på laddning – jag vill ju ha med den, när jag ska vara borta hela dagen i morgon.

– Ja, ha med mobilen och se till att den funkar när jag ska hämta dig på stationen Kommer du ihåg hur det var när din syrra skulle hämtas och du hade glömt mobilen hemma och inte kom ihåg hennes nummer? Händer det något sånt igen så får du en massa smisk.

– Ja, det förstår jag..

– Inga protester?. Inget surt tigande, när jag säger att du kan få smisk, utan ”Ja det förstår jag” Trevligt att höra, men är du sjuk?

- Har du inte märkt att jag, att jag öh, ja du vet som t ex den där grejen jag skrev till den där sajten – att jag faktiskt förstår att det öh, kan finnas en del fördelar med att få... det

– Jo, det har jag väl kanske märkt, lite

– Du?

– Ja?

– Jo, öh, du gav mej ju... smisk den där gången när jag sa att jag ville ’prata’ på det där sättet som tjejer brukar använda för att klaga. Jag förstår att jag får mera om jag gör om det, så det är inte det.... men jag skulle vilja fråga några saker?

– Ja, vaddå för saker?

– Jo, om alltihop det här med tjejer som får...det.

– Vad? Smisk?

– Öhh, ja just det...

– Ja? Jag har väl aldrig hindrat dig från att prata om det?

– Nej, men det kan vara svårt... Jag har ju mest bara sagt något om det, när jag fått det, eller ska få. Och det känns ju skämmigt för mig att prata om det, fattar du väl?. Svenska tjejer nuförtiden är ju inte vana att få ..det

– Nej, det vet jag ju. Så klart får du fråga allt du vill! Vad är det du vill veta, då?

– En massa saker..... Du... verkar ju tycka det är så självklart att tjejer ska få smisk. Var kommer alla dina idéer om det från, egentligen?

– Det ÄR självklart att ni behöver ha smisk! Men det som VISADE det för mig först var nog sommarloven i Grekland, du vet. Alltså det är ju inte så att någon där sa nåt till mej om det eller så, men jag såg ju hur det funkade. Mina tjejkusiner fick det ju rätt så mycket. När vi var mindre var det ju mest kul att reta dem för att det hördes in till nästa hus när farmor gav dem smisk, och att man kunde höra att hon dragit ner trosorna på dem. Men när vi kom i tonåren, så märkte man ju att fortfarande var kul att retas med dem litet, men också att de mådde bra av att få det, och tyckte om det på något sätt.

- Fy, vad taskigt av dej att reta dem! Ja, jag har ju hört förut att dina kusiner fick, men vaddå, hur märktes det? Att de öh, mådde bra av det?

- Jag retades faktiskt inte så farligt, och jag försökte vara hygglig mot dem, också. Jo, först när de hade fått det, var de ju litet sura. Men efter någon dag, så märkte man ju att hela stämningen i huset blev lugnare och gladare, och att båda två faktiskt verkade, tja, mera nöjda med sig själva liksom, och liksom gick med lättare steg, och det liksom glänste lite om dem...

- Vaddå, liksom att de kände att någonting tråkigt var avklarat, och nu kunde man ha kul igen, menar du?

- Ja, och att farmor - de var väldigt fästa vid henne - hade förlåtit dem, men också nånting mer som är svårt att förklara. På något sätt tror jag att jag insåg att tjejer behöver smisk ibland när jag såg det där.

- Öhh, jaha - när gjorde du så själv med en tjej första gången, då?

- Det var Helena. Hon var ju den första tjej jag var tillsammans med långvarigt, från innan jag var 18 tills nästan 20. Hon var ju rätt flirtig av sig och när vi började bråka lite mot slutet, så testade jag att dra ner henne över knäet när hon hållit på och kåtat upp någon stackars kille som hon egentligen inte var särskilt intresserad av på en fest. Vårt förhållande tog ju slut ett halvår senare av andra skäl, men det blev några gånger till, och jag hann ju lära mig att det inte är nåt särskilt svårt att ge en tjej smisk, om man bara är litet bestämd. Det var ett jävla liv på henne första gången hennes trosor skulle ner, men hon fick rätt ordentligt då, och hon vande sig fort. Nästa gång hon fick smisk på bara stjärten var hon from som ett lamm, och knystade inte nåt.

- Nej, då tror man ju att man ska få mera... Men jag får inte ihop det? Hur kunde du tänka så, om att vara bestämd, och ge henne mycket... du som annars är så snäll? Du är ju som en stor, snäll björn...

– Äh, dels var jag ju arg den gången, men framför allt började jag väl förstå att det är bra för dem, och att de lär sig gilla det, om man gör det riktigt. Det gäller ju dig också.

- Öhhh jag blir ju mindre ’olydig’, förstås. Men jag sa inte att jag ’gillade’ det, utan bara att jag insåg att det fanns fördelar...men, det svider så det inte är klokt och det är jätteskämmigt för en vuxen tjej att ligga över knäet med stjärten bar och.... Det fattar du väl?





– Ja, det är klart det är litet skämmigt. Men de flesta tjejer tycker om den känslan också, rätt mycket – i alla fall när de inser att de gjort något som de inte borde. Men det är inte alls bara att du blir mindre olydig, utan mycket, mycket mer. Efter att du fått smisk blir du söt och mjuk i flera dagar och vill bli kramad och sitta i knäet, och ber om lov att göra saker på ett jättegulligt sätt, och går och smågnolar och du tar på dig saker som du vet jag gillar – du har kjol minst dubbelt så ofta t ex.

– Har jag kjol oftare? D-det har inte jag tänkt på. Och går och gnolar gör jag väl då och då? Och, äsch....Men hur fortsatte det senare med dina andra tjejer?

- Sedan var det ju Linda – hon var väldigt ”på”. Hon brukade få smisk av sin mamma ibland som barn och tills hon var 14, ungefär. Hon blev helt vild när hon fick det igen, och ville ofta ha det innan vi hade sex. Och det var väl kul ett tag, men jag bestämde mig för att det är bättre att tjejen får smisk bara när hon är olydig...

- Varför då? Det kan väl funka som hon ville ha det? Det har ju helt klart med sex att göra för dig, och även för mig, och tydligen för henne också. Är inte det bra?

- Jo, jag säger ju att tjejer brukar gilla det, i alla fall när de blivit av med en massa idéer som andra tutat i dem – och visst är det bra. Men sammanlagt blir det mycket bättre om jag ger dej smisk för att du är olydig, för då får både du och jag ändå det där med sexet (och bättre, tycker jag) PLUS att jag får en lydig flickvän (som går i kjol och gnolar!). Och det är jättebra för både dej och mej...

- Öh ja, det kan jag väl på något sätt förstå, att du ser det så. Och då förstår jag ju bättre varför jag ofta öh, varför...jag får gå och lägga mig när jag....har fått smisk. För att det ska bli en tidslucka till sexet, eller hur?

-Ja, bland annat. Det där började jag med när jag var tillsammans med Catharina. Hon höll ofta på och gapade en massa och klöste mig på benen med sina naglar och sånt när hon skulle ha smisk. Det där tröttnade jag på och började använda en stor, bra hårborste som hon hade i handväskan – och så fick hon gå och lägga sig när hon fått en massa smisk med den, så att hon fick chansen att tänka efter lite. Hon sa nån gång att om jag använde bara handen, så skulle hon inte bråka mer, även om hon fick ligga över knäet lite längre..

- Vad? Jag har aldrig fått välja...

-Nej, det fick ju inte hon heller, utan precis som du brukade hon oftast få lite med hårborsten, och mycket med handen – det funkade jättebra, och hon slutade snart helt med att härja så där. Hårborsten behövdes mest som en liten påminnelse om vad som kunde hända.

- Mm. Det där med hårborste känns som en amerikansk grej som jag undrade litet var du hade lärt dej. Men sedan är ju jag nästa flickvän, om vi räknar dina längre förhållanden. Och.. jag har ju lite feministiska åsikter. Hur kunde du börja intressera dig för mig när du visste det?

- För det första är jag ju inte emot det. Jag tycker ju att tjejer ska ha lika rättigheter som killar. Men visst var jag lite nyfiken när vi började dejta på hur du skulle reagera när jag började ge dig smisk...

- Vad? Du planerade att ge mig..det redan när vi nyss hade träffats? Och vi är nykära och så planerar du så lömskt och lurar mej att sy ett nattlinne som inte täcker rumpan och allting, och tvingar mig att köpa en ny hårborste...och allt är del av en plan som du tänkt ut...

- Haha! Nej, det fanns ingen plan. Som jag sa, så tycker jag att tjejen i ett förhållande ska få smisk när hon behöver det, men annars fanns ingen plan. Jag lurade dig inte att sy linnet så, utan bara såg till att det blev kort, och sa att pyjamasbyxor till det var ganska onödigt. Och du hade gömt eller slängt den gamla hårborsten, och därför var det helt rätt att du först fick smisk och sedan gå och köpa en ny, när du var så olydig...

– Öööh, jaha. Men om det inte fanns en plan? Varför kunde du inte ha pratat med mig som vi gör nu? Då, i stället – om allt det här?

– Ibland tänker tjejer ändå lite konstigt. Klart jag inte kunde ha börjat med att prata!. Vad tror du att du hade svarat då? Först måste du ju vänja dig vid att få ändan uppvärmd – på så sätt fanns det ju en plan, om man kallar det en plan att jag tänkte se till att du blev van vid det. Men plan... jag visste ju att olika tjejer behöver vänja sig vid det på olika sätt, och jag tänkte väl testa fram ett sätt som funkar på dig. Tjejer tror alltid att man kan prata om allt. Och det är väl bra att prata. Men ibland känns det som att hela samhället är fullt av prat. Media, arbetsplatser, allt – överallt en massa prat.. Och tjejer är ju ofta mycket bättre på det än killar. Men ibland är det bra att inte bara prata, utan att göra saker i stället. Det är därför som ett förhållande mår bra av att man ger tjejen smisk – det jämnar ut det där, lite.

– Så har jag aldrig tänkt - aldrig, men det är jätteintressant att höra hur du tänker. Men tala om för mig: det där med linnet som jag får,...får visa upp skinkorna i. Är det mest för att det ska bli skämmigt för mej, eller är det för att vill se, öh...vilket bra jobb du gjort?

– Äh, det är väl både och? Men du är allt lite stolt över dina röda skinkor du också – jag har sett hur du tittar på dem, när du går förbi spegeln...

– Har du sett....det? Oj... M-men, men en annan grej (eller några egentligen) till vill jag gärna fråga om...

– Visst, vaddå?

– Jo, hur känns det för en kille att ge en tjej smisk, egentligen? Ööh, jag har ju sett en och annan bild på det – du vet ju att jag letade lite på nätet när du hade börjat och jag ville försöka förstå...och, ja, jag kan ju förstå att en kille kan gilla att se en söt tjej ligga så....och sedan undrar jag....öööhhh, hur är det att, att ge.just...mej smisk?

– HAHA! Jag tror lilla duktiga fröken Tessan är nyfiken på hur hon är i jämförelse med andra tjejer på det området. Haha, vad kul – vill du ha ett MVG i betyg?

– Snälla, inte nu! Jag vet att vi båda gillar att retas lite. Men, men...förstår du inte att jag verkligen försöker...jag vill att vi ska kunna prata om det här, så....så jag anstränger mig verkligen att försöka kunna säga ’när jag får smisk’ och såna saker, så att vi ska kunna prata, men jag är ju så generad att jag knappt kan säga det, förstår du väl?”

[Jag började faktiskt gråta lite, här. Det kändes som att jag verkligen hade jobbat hårt med att ta mig så här långt.]

-Förlåt! Jag borde förstått att jag inte skulle skoja, just nu. Kom – vill du sitta i mitt knä i stället?

- Ja-a-ah!

Det kändes mycket bättre, när jag satt i hans knä, och han kramade mej och vaggade mej lite....

- Du måste inte alltid vara duktig, Tessan. Vill du prata mera, eller ska vi lägga av? Alltså, i så fall så kan vi fortsätta en annan gång.

- Jo-o, jag vill gärna prata lite mera.. Jo, det vill jag!

- Lite till då. Vad vill du helst veta?

- Då vill jag nog helst att du berättar vad du känner, när...när du ger mig...smisk

- Hör – det går bättre och bättre för dig att säga det! Du är jätte, jättesöt när du får smisk! Du vet ju att jag gillar allt hos dig. Men du vet ju också att jag särskilt gillar din häck, och den får jag ju se jättemycket av, då.

-M-men om du ändå jämför mig med de ...andra?

- Då är du toppen! Den bästa! Du är så gullig när man får hålla fast dig över knäet och du sparkar och sprattlar och flämtar lite. Och när du fått smäll på bara stjärten en stund och börjar gråta lite och lova om och om igen att inte vara olydig, så är det svårt att ge dig så mycket som du behöver för att du är så gullig och foglig. Och efteråt när du gnider dina skinkor med händerna – det gör du alltid, och det är också jätte...

- Jag, jag blir jättegenerad, men jag vill ändå veta... sa du att jag är foglig?

- Inte så det stör, normalt. Men i de lägena, så är du det. Det gick ju jättefort att du lärde dej att lyda när jag sa ’Kom nu, så ska du få smisk’ och du själv började ta av dej jeansen och så.

- Ja, men.. jag vill ju inte vara olydig när jag ska få...få smisk Och du vill väl att jag tar av mig jeansen, men att du drar ner mina t-trosor? M-men du tappar inte respekten totalt för mig, då? För att jag blir en sån liten fjolla som tål så litet?

- Tvärtom, jag vill ju ha en flickvän som reagerar precis som du. En som blir mjuk och söt och helt jävla...underbar när hon fått smisk. Och en som funderar mycket på vad det betyder att vara en tjej som får smisk av sin kille.

- . Men jag bråkade ju också i början om trosorna. M-men när jag fått smisk några gånger, så blev ju jag också from som ett lamm, som du sa om Helena. D-du tycker inte det är mesigt,då? Och jag tänker ju på mej själv som en tjej som får smisk av sin kille – det är klart jag gör. Och gör man det, så, så – ja, jag börjar förstå det där om att det kanske är bättre att få det när man varit olydig... För det är ju inte bara att det blir något slags vana, utan det känns liksom..riktigare. Och...ska man få smisk på riktigt, så förstår man ju på något sätt att det ska vara på bara stjärten, även fast det är jätteskämmigt. Men hur lydig vill du ha mig till slut, då?

- Lagom. Var inte orolig – jag vill inte göra om dej. Men jag tror att det är så inlärt hos många svenska tjejer att inte tänka på sånt här. Jag vill ju absolut inte ha en flickvän som är rädd för mig, men som sagt en som tänker på att hon kan få smisk Några enkla saker (eller regler om du vill) som är bra för dig att hålla i huvudet, så du låter bli att göra en del dumheter. Och jag tycker absolut inte du är mesig, utan jag tycker du börjar förstå jättebra varför du får smisk. Men det är klart att jag förstår om du är olydig ibland, och det är till och med bra, för du behöver nog få smisk rätt så ofta. Men nu börjar det bli sent – vi går och lägger oss, va?

Jag hann ju tänka lite på allt det som blivit sagt medan jag borstade tänderna och klädde av mig. När vi låg i sängen, var mitt huvud fullt av det, och det kändes lättare att prata i mörkret, så jag sa efter en liten stund:

- Du? Det kändes jättebra att vi pratade ikväll. Som du sa, så vill nog tjejer ofta prata mer om allting. Och jag vill nog jättegärna prata mer om det här, snart. Det får jag väl? Jag vet ju att jag inte får tycka något om vad som räknas som att vara olydig och så. Och att jag får smisk om, om... ja, om jag försöker det. Men om vi pratar som nu, ikväll? Då får jag väl fråga saker? Du tycker väl om att jag frågar vilka saker jag kan få smisk för? Om det är något jag funderar på om jag kan få det för? Och litet andra saker om det, som jag går och tänker på? T ex litet mer om de andra tjejerna, och om du pratar med andra killar om det, och du är väl intresserad av vad jag känner när.... jag får smisk? Det kan vi väl prata mer om? Det är väl bra? Och det där med att olika tjejer behöver... vänja sig på olika sätt. Jag håller väl fortfarande på och vänjer mig, va? Och det där du sa om att jag...att jag behöver ha smisk ganska ofta, hur tänker du då?

- Du har aldrig varit orolig för att få smisk för att du pratar för mycket, va?

- Oh! Ööhh nej, eller jo, kanske. D-du menar väl inte att jag ska få det? Inte nu i alla fall, vad? Jag vet att jag pratar som en kvarn nu, men det är ju för att jag fortfarande inte är van att prata om att jag får smisk, fast jag vill det – och det går mycket bättre, va?

- Ja, det går jättebra! Men nu har vi haft sex varenda kväll förut hela den här veckan, och jag är trött och ska upp jättetidigt i morgon. God natt!

- God natt!

- Du?

- Ja, vad är det nu?

- Jo, du slutar ju tidigt i morgon, också. Och jag kan ju också komma loss... Kan vi inte gå på en skogspromenad i morgon eftermiddag? Och prata lite mer om det här? Jag skulle så gärna vilja det... Det kan vi väl?

- Vet inte. Vi får väl se vad det blir för väder, och när jag kommer ifrån. Förresten skulle väl du gå och simma med Juana klockan fem i morgon? God natt med dig nu!

- God natt!

- Du? Jag kan nog hitta på något – jag menar hitta en annan tid med Juana, och då skulle vi kunna gå på den där skogspromenaden? Eller förresten, om vi ska prata om... när jag får smisk så kan väl jag få sitta i ditt knä igen, i stället? Det kan jag väl få?

- Vi sa ju att vi skulle prata i morgon. Det blir jättebra. Men snart börjar jag undra vilken del av ”God natt” som är så svår att fatta? Och för en av de smartaste tjejer jag träffat?


  VIP     VIP

Tillbaka