Sara kommer för sent


Det var söndag kväll och jag visste att jag hade varit borta för länge. Jag kom hem alldeles för sent. Jag skulle bara tagit en fika på stan med min kompis Sanna, men vi hade fortsatt hem till henne, och tagit ett glas vin, o nu var klockan över sex på kvällen. Jag var därför lite nervös när jag satte nyckeln i låset, Tomas gillade inte att jag inte gjorde som jag sagt. Jag skulle dessutom ha handlat och laga middagen.

Han satt vardagsrummet och såg på teve, och jag tog av mig ytterkläderna och hoppades att han inte skulle vara alltför sur.

— Hej, sa jag och försökte låtsas som om allt var normalt. Jag blev lite försenad, förlåt. Han
tittade på mig.

— Vad hände, varför stannade du borta flera timmar? Du skulle ju handlat och lagat middagen i dag?

—  Ja, men det drog ut på tiden, vi hade så mycket att snacka om… Har du ätit?

—  Nej, jag tänkte att du skulle få laga maten i alla fall, sa han.

Jag gick ut i köket, okej, då fick han väl vara lite sur då, visst kunde jag fixa till middagen. Jag kände mig lite lättad, för han verkade  inte allt för arg, men jag visste att jag inte kunde vara säker. Tomas kom efter mig o stod i dörröppningen till köket och tittade på mig. Jag blev lite nervös, och fumlade med kastrullen jag just plockat fram. Att böja mig ner och ta ut den ur skåpet inför hans blick gjorde mig extra nervös, för själva rörelsen påminde mig om vad han kunde tänkas ha i skallen.

— Vad är det, är du nervös? undrade han.

— Nja, kanske lite… sa jag.

— Varför det, är det något särskilt du oroar dig för, frågade han.

Nu var jag verkligen nervös, för jag insåg vad som var på gång. Jag rodnade men vågade inte svara, för jag visste inte vilket svar som vore det rätta. Om jag skulle erkänna vad jag oroade mig för, eller om jag skulle vara stursk och låtsas som om jag inte ansåg att jag hade något att vara orolig för.

— Du förstår säkert att du måste bli straffad för att du inte kom hem som vi bestämt, sa han.

— Jaa… jag drog lite på det.

— Förstår du det? Svara ordentligt. Nu var hans ton hård.

— Ja, jag förstår att jag måste bli straffad för att jag kom för sent hem, svarade jag lydigt.

— Och vilket straff tror du jag tänker ge dig? undrade han.

Nu var jag så generad så jag knappt klarade att säga orden, men till sist mumlade jag:
— Det blir nog smisk på stjärten…

— Alldeles riktigt, sa han. Lägg ifrån dig grejerna, kommenderade han, och syftade på matvarorna jag stod med i händerna. Jag gjorde som han sa.

— Lägg dig över bordet, sa Tomas.

Jag gjorde som han sa, och slängde samtidigt en blick ut genom fönstret. Jag visste att våra grannar tvärs över kunde se in till oss, och jag hoppades innerligt att de inte var hemma. Men det lyste i deras fönster. Det som nu skulle hända hade de säkert sett några gånger tidigare. Jag skämdes alltid när vi träffades på gatan eller i hissen. Men jag visste att straffet skulle bli hårdare om jag tänkte tanken högt att till exempel vilja dra för gardinerna.

— Dra ned byxorna, sa Tomas.

Jag knäppte upp gylfen o drog ned jeansen. Trosorna behöll jag uppe.

— Jaha, o varför låter du trosorna sitta kvar? frågade han.

— Snälla, inte på bara stjärten, bad jag. Det gör så ont…och jag måste kunna sitta på jobbet i morgon

— Det ska svida i skinnet, dra ned dom, sa han.

Jag gjorde som han sa, det drog lite kallt om min bara rumpa, och jag skämdes över att stå så med den i vädret. Jag visste dock att snart skulle det kännas allt annat än svalt om den, och jag bävade för vad som skulle komma. Jag kände hur benen nästan vek sig när jag tänkte på det. Tomas var sträng och kunde slå mig hårt, det visste jag. Att inte komma hem i tid var ett riktigt grovt fel, det visste jag, och undrade nu hur jag kunnat vara så dum som inte förstått det. Nu ångrade jag verkligen att jag följt med Sanna hem. Men det var så dags nu. Jag stod med baken blottad o undrade om han tänkte bearbeta den med handen eller med något tillhygge. Jag hörde hur han drog ut kökslådan och letade bland redskapen.

— Det får bli stekspaden, sa han, och tog en svart spade av någon sorts hårdplast.

Jag flämtade till, den hade han använt på min rumpa en gång tidigare, och jag mindes ännu hur brännande ont det gjort den gången.

—  Nej snälla, inte den, bad jag.

— Vem är det som bestämmer vad jag ska använda när du ska tuktas, du eller jag? undrade han.

— Du… svarade jag. Men snälla, den gör så ont, slå inte så hårt…

— Hördudu, vem är det som bestämmer hur hårt det ska bli, du eller jag? Hur vågar du bara tro att du har något att säga till om när det gäller det, sa han.

— Nu måste jag ge dig extra smisk för att du la dig i det, sa han.

Jag kände hur gråten satt i halsen redan nu, för den där svarta spaden gjorde verkligen mycket ont. Jag hade inte kunnat sitta ordentligt på flera dagar efter den förra omgången, och i dag kände jag att Tomas var mer missnöjd med mig än han varit den gången. Han ställde sig vid min sida, och la handen strax ovanför min stjärt, som jag putade ut med så gott jag bara kunde, så han skulle kunna rappa mig ordentligt. Något annat val hade jag inte än att försöka ta emot så lydigt som möjligt. När han strök mig lite över ryggen, darrade jag till. Att vänta på det första slaget som kunde komma direkt eller om en liten stund var fruktansvärt nervöst.

— Ok Sara, varför ska du smiskas nu då?

— För att jag varit olydig och stannat borta för länge, svarade jag.

— Är det rätt att du får smisk, tycker du?

— Ja, jag har gjort mig förtjänt av det, verkligen.

Han strök mig en gång över stjärten, som för att markera var han tänkte sätta första slaget. Swisch! Där kom det, och jag skrek till, jag kunde inte hindra det. Redan första slaget kändes nästan för mycket. Tårarna trängde fram i ögonen, det brände på skinkan där han smällt mig. Swisch, swisch, swisch, han bearbetade min bak metodiskt, hårt och strängt, och jag snyftade och kved för varje rapp. De brände som eld. Jag kände hur min stackars stjärt blev rödare och rödare för varje slag, och jag hade aning om hur länge han tänkte hålla på. Hade jag bara vågat knysta om att jag ville veta hur många slag jag skulle få, hade jag bara fått känna på spaden extra. Det var svårt att stå still och inte ofrivilligt försöka komma undan slagen, men jag ansträngde mig till det. Jag visste att jag inte hade något val, och hade bittert fått erfara vad som hände om jag försökte dra mig undan smisket. Det hade jag lärt mig under de fösta risbastuna han givit mig. Efter 25 rapp var jag blöt av svett och tårar, jag grät ljudligt och bara väntade på att det skulle vara över snart. Till sist kunde jag bara inte hålla mig,

— Snälla, snälla… Tomas, inte mer, det gör så ont… kved jag.

Som svar fick jag bara ett extra hårt rapp, så jag vrålade rakt ut. Hela kroppen skälvde, men nu sänkte han armen. Jag stod kvar, alldeles stilla men med brännande röd stjärt. Jag vågade varken röra mig eller säga något, än mindre titta på honom.

— Sara, vad har du just fått?

— Smisk på stjärten, av dig, för att jag varit olydig… svarade jag.

— Har det lärt dig något?

— Ja, att inte vara det igen…

— Vad tror du jag ska göra nu med dig, lilla gumman? frågade han.

— Kanske knulla mig? sa jag.

— Just det, du ska få dig en rejäl omgång av kuken också, sa han, och jag hörde hur han drog ned sin gylf.

Han ställde sig bakom mig och tog om mina ömmande skinkor, jag höll på att skrika till av beröringen, som i vanliga fall hade varit skön, men nu var mina skinkor så svedda så minsta beröring fick det att bränna till.

— Upp med rumpan bättre, och sära på benen, kommenderade Tomas  och jag lyfte på rumpan och svankade så gott jag kunde för att han skulle kunna få in sin styva kuk i min blöta fitta.

Han trängde in med kraft, och jag stönade till. Det var skönt att känna hans kraftiga lem pumpa ut och in i mitt trånande hål. Jag var upphetsad över att han stod och tittade på mina röda skinkor, som ju var hans verk. Efter några rejäla skjut in i mig, kom han, och flämtande gled han ur. Jag var alldeles darrig i benen, men visste att jag inte fick resa mig förrän han sa till. Smisket hade gjort så ont, så jag vågade inte riskera en omgång till, vilket jag visste att jag skulle kunna få om jag gjorde fel. Så jag stod kvar. Tomas började massera och smeka min röda stjärt med ena handen samtidigt som han smekte min fitta, han smekte mina blygdläppar och tryckte in ett par fingrar i min slida, jag särade mer på benen och stönade, det var fantastiskt härligt, han kunde verkligen sina saker. Nu började han massera min clitoris och samtidigt kände jag hur hans andra hand letade sig in mellan mina skinkor och han började massera mitt stjärthål. Han tryckte in ett finger där också, och jag stod blottad och naken, med hans ena finger i min analöppning och hans andra finger masserande min clitoris. Jag kände hur det började pulsera i underlivet och när orgasmen kom drog både fittmusklerna och musklerna kring hans finger i analen ihop sig rytmiskt. Jag stönade och kved…nu struntade jag helt i om grannarna i huset mitt emot såg oss. När orgasmen var över, lyfte Tomas upp mig från bordet, och ledde mig till soffan i vardagsrummet. Jag kunde knappt gå själv, så darrade mina ben. Jag satte mig försiktigt ned, stjärten kändes som ett ömmande sår, och Tomas satte sig hos mig.

— Hur känns det, frågade han. Är du nöjd med ditt straff?

—  Ja, mycket nöjd… svarade jag.

— Så du tycker inte att jag behöver ge dig mer smisk för att du inte ska vara olydig igen? undrade han, och jag tittade förskräckt upp på honom. Mer smisk skulle jag inte klara. Det var första gången sen han tvingat mig att lägga mig framstupa över köksbordet, som jag vågade se honom i ansiktet. Men det var över för den här gången, det såg jag i hans vänliga blick. Han rufsade mig ömt i håret, och jag kunde andas ut.


camp  christina


Tillbaka