Smisk eller utegångsförbud


Jag är en kvinna i 30-årsålern.
Jag har på den här älsklingssidan läst flera tjejer som berättat att dom välja straff nån gång när dom varit olydiga. Att dom fått välja mellan smisk eller utegångsförbud.
Jag har också varit med om det några gånger när jag växte upp.
Ja, jag är uppfostrad ganska strängt med svenska mått och fick ibland smisk av min mamma ända till mina sista tonår.
Jag tycker att dom gånger det var upp till mig att välja var det inte helt lätt och när utegångsförbud verkligen suger så är det ju himla förnedrande att dessutom BE mamma om smäll!

Ett minne som hände då jag var 17 år:
Jag hade slarvat med tiderna under en lång period. Både med middagstiden och flera gånger på raken kommit LITE försent hem på kvällarna ( sådär lagom mycket försent så man slipper straff).
Den här kvällen kom jag rejält försent till middan igen och efter en rejäl utskällning fick jag utegångsförbud!
Just en sån kväll som man sett fram mot med nya kläder, lång förberedelse framför spegeln, ny kärlek och pirrande förväntan. En föräldrarfri fest hos en bästis. Och den viktigaste personen skulle dit!
Jag blev förstås helt bestört och bönade och bad men mamma var benhård och tyckte egentligen att han varit alldeles för mild mot mina slarviga förseningar och bristande respekt på sista tiden.
Till slut sa hon: Ja, om du inte vill ha utegångsförbud så blir det smisk på stjärten istället. Välj själv!
Jag svarade inte utan tystnade som vanligt ganska tvärt inför hotet om smisk. Bara ordet "smisk" eller "smäll" fick mig att rodna på en sekund och känna den där omedelbara skammen som är så förknippad med allt som har med dessa ord att göra. Jag gick upp på mitt rum i tystnad som om jag uppenbarligen godtog utegångsförbudet. Normalt sätt var ju förstås smisk inte nåt alternativ för mig eftersom det på många sätt var ett MYCKET värre straff och det visste ju mamma också. Fast det fanns tillfällen när det trots allt var ett alternativ och denna kväll . . . .. Jag slängde mig förtvivlad på sängen inställd på att ringa upp mina kompisar. Skylla på nåt, men vad? Visst kunde jag säga att jag fått utegångsförbud, det fick ju dom också ibland. men ikväll var det pinsamt för att killarna skulle få reda på det. Och En speciell kille fick INTE få reda på det. Det kändes så himla BARNSLIGT!
Samtidigt kunde jag inte låte bli att tänka på mammas förslag och älta det fram och tillbaka intill total beslutsångest medan tiden gick och kvällen snart var igång nånannanstans än i mitt flickrum.

Mer och mer övervägde jag smisket för att nästa stund förkasta det och förlika mig med mitt öde på mitt rum. Var festen värd den där förnedrande outhärdligt svidande stunden över mammas knä? Bara tanken och minnet fick mig att känna mig som en liten flickunge just ikväll då jag hade tänkt att vara en ung vacker dam.
Varje gång jag bestämde mig för att den var värd det och gjorde mig beredd att gå ner till mamma, ångrade jag mig. Bara att gå ner till mamma och SÄGA att jag ville ha smisk istället!!!
Hon kanske till och med hade glömt erbjudandet att välja straff. Hur skulle jag formulera mig.? Jag skämdes redan.

Till slut fick jag bara inse att kvällen var det viktigaste av allt och jag gick ner pionröd i ansiktet medan mamma stod i köket och diskade.
När mamma strängt undrade varför jag inte var på mitt rum så började jag mumlande och stapplande, ja det var så besvärligt och så PINSAMT att be om det jag skulle be om.
Vet inte ens om mamma kunde urskilja vad jag sa med ordet smisk fick jag nog fram.
Så mamma fick klargöra:
Så du väljer att få smisk på stjärten istället för utegångsförbud?
Jag nickade mycket skamset och kände mig som en mycket lten flicka och ångrade mig redan.
-Nå hur som helst ska du vara hemma klockan ett och inte en minut senare såvida du vill ha ännu mer smisk sen när du kommer hem också."
"Gå upp och vänta på mig i sovrummet medan jag gör klart här. Jag vill att du tar av dig byxorna medan du väntar, så kommer jag sen och ger dig ordentligt med smäll, för det har du verkligen förtjänat!

Bedövad av skam gick jag till mammas sovrum. Försökte tänka på kvällen som skulle komma sen, när det här var över, och det visserligen skulle svida ett tag och vara ömt i rumpan men jag skulle få vara med och dessutom vara förlåten av mamma.
Knäppte upp mina jeans nästan mekaniskt tog av mig dom som mamma sagt och satt på sängkanten och väntade. Alla tjejer som väntat på smäll VET hur DET känns!
Efter en evighet när kvällen hade startat och jag var rädd för atrt jag ändå skulle missa festen OCH få smisk så kom mamma.
Utskällningen hade jag ju redan fått tidigare, nu var det mer varnande förmaningstal om att det var skärpning som gällde om jag ville slippa dom här situationerna lite mer ofta igen även om jag var 17 år.
jag ville bara att allt skulle vara över så fort som möjligt så det blev bara ja, mamma jag lovar, mamma o.s.v.
Mamma tog fram en stol den här gången. Hon satte sig och vinkade åt mig att komma fram. Lydigt och snällt la jag mig över hennes knä som alla gånger förr. Just det där ögonblicket, när man sjunker ner över mammas knä. och stjärten blir det viktigaste på en, när man stirrar i golvet, uppgiven och bara väntar, hur mamma rättar till positionen och bestämt tar tag i trosorna och drar ner dom till knäna.
Det är obeskrivligt skämsigt.
Och så fick jag smäll.



Många läsare och skrivare av denna sida vet hur det klatchar när en mammas handflata smäller en tonårsflickas nakna stjärt. Många vet hur man överraskas av daskarna fast man vet att dom kommer med jämn takt och många vet hur man snyftar och kippar efter andan efter varje klatch och hur obeskrivligt det svider till och hur värmen, sen hettan sprider sig i skinkorna och hur undergiven och liten man känner sig och hur förnedrande det är att veta:
Att man får smisk på bara stjärten!

När mamma äntligen var kvar låg jag kvar en stund över hennes knä och snyftade. Lyckades inte låta bli att grina den här gången heller. Mamma hjälpte mig att resa mig efter en stund och torkade tårarna, rörde försiktigt med en handen över min glödande rumpa och tog emot mammas nu mer tröstande och kärleksfulla förmaningsprat.

Sen efteråt när tårarna var borttorkade och mitt ansikte var nysminkat ( fast i spegeln syntas det i ögonen på mig att jag nyss fått smäll) Jag hade konstaterat att ingen skulle få se min nakna rumpa ikväll (Den var alldeles pionröd). Jag var ingen oskuld men hångel med kläderna på var inget fel.
Då fick jag min kväll.
Och snart glömde jag den där pinsamma bestraffningen, snart slutade jag tänka på att jag nyss fått smisk, bara min ömma rumpa påminde mig ibland.
Men jag minns att han var så himla bra på att kyssas!
Den gången vart det värt att välja smisk istället för utegångsförbud, det vill jag lova. Trots allt.



  GBS     VIP

Tillbaka