Jag fantiserar om smäll


Hej. jag är en ung halvasiatisk kvinna som är en flitig och lite skamsen läsare av denna sida.
Det är häftigt att se att smisk är mycket vanligare i människors och kvinnors/flickors vardag även idag än man tror.

Antagligen för att det är så förknippat med skamkänslor.
Jag fantiserar nästan dagligen eller natteligen om smisk. Jag har aldrig varit intresserad av läder och S/M eller fysisk smärta i allmänhet, utan går helt enkelt igång på bestraffning i uppfostran av olydiga flickor.

Med andra ord vanligt "smäll på stjärten" som förekommer i vardagen i en del hem.
Mn det som blir lite extra udda kanske är att jag vill ha smäll i mina fantasier- av en äldre kvinna. En typ sträng men mjuk mamma! Jag vill då påpeka att jag INTE är lesbisk och jag vet inte ens om jag skulle kunna kalla mig bisexuell. Jag har bara sex med män och har aldrig fantiserat om att ha det med en kvinna. ( provade på en trekant en gång med en man och en annan kvinna men kunde inte låta bli att uppleva det genant och bökigt att dela en man bokstavligt med en annan tjej.)

När jag växte upp fick jag ibland smäll av min mamma. Jag fick helt enkelt lägga mig över hennes knä med nerdragna byxor och få trosorna nerdragna till knävecket och sen känna och höra hur mammas handflata bearbetade mina skinkor en ordentlig stund som alltid slutade att jag bölade som en barnunge. Detta hände några gånger om året och smisk över mammas knä fortsatte med vissa längre uppehåll även då jag var i 17-års-åldern. Min mamma kommer från en kultur där flickors uppfostran är betydligt strängare än i Sverige och jag fick faktiskt då och då en och annan tillrättavisande hård dask i baken vid argumentation mot mamma även i 18-19 årsåldern (och blev på allvar varnad att få på bara stjärten). För min mamma hade det faktum att jag blev äldre ingen som helst betydelse så länge jag bodde hemma. Det andra straffet som förekom var förstås utegångsförbud. Det handlade då om en veckas utegångsförbud och kunde vara förödande för träffar med mina pojkvänner, viktiga fester etc, ja, ni vet.

Faktum var att trots skammen så föredrog jag smäll många gånger framför utegångsförbud!
Efter den smärtsamma och pinsamma stunden i mina föräldrars sovrum över mammas knä var ju straffet över. Jag var förlåten och allt kunde fortsätta som vanligt, även om jag hade lite svårt att sitta den närmaste timmen framåt. Och att man skämdes förstås.
Utyegångsförbud var värre än allt annat och så var det pinsamt att behöva förklara för kompisar och killar. Varför man inte kunde hänga med ut.

Jag hade ibland disskusioner med mamma om lämplig bestraffning. det gällde även om jag fick IG i något ämne. Pappa lät mamma sköta den saken och var aldrig i närheten när han visste att jag skulle få smisk. Och faktum är ATT JAG SJÄLV förslog för mamma att hellre ge mig smäll- än att ge mig utegångsförbud. Man kan säga att det var mitt eget val och ansvar när jag fick det. Och trots att det hanlade om straff så gick hon med på det , hon förstod betydelsen av utegångsförbud men märkte också att smisk fick mig lydigare för en lång tid framåt.

Nu flera år efteråt så tror jag att smisk inte bara var en lättnad att slippa utegångsförbud.
Jag upplevde det nästan kärleksfullt (visst verkar det knäppt) när mamma tog mig armen och ledde ner mig över hennes knä där hon satt på sängkanten. Själv hade jag händerna i ansiktet av skam. Och bestämt ryckte ner mina trosor. Kontakten med hennes knä och hennes handflata som skulle daska min bara stjärt kändes intim utan att vara sexuell. Och faktiskt kärleksfull hur konstigt det än kan låta.Det enda jag behövde tänka på var att jag hade förtjänat SMÄLL.
Och efteråt fick jag både tröst i mitt hulkande och förmaningar. Och sen var jag förlåten och vi blev vänner igen, mamma och jag. Och mamma och jag har fortfarande ett mycket nära och kärleksfullt förhållande och hon är utan tvekan den viktigaste personen i mitt liv.
Idag är jag vuxen (25 ärsåldern) men friheten jag längtade till med vuxenlivet , ja även att slippa frukta bestraffningar känns idag avlägsen fast det inte var SÅ längesen jag bodde hemma.

Jag tycker det är jättejobbigt med vuxenansvar, beslut och strul med pojkvänner.
Jag har ofta dåligt samvete för saker jag borde klara av som vuxen men är dålig på och byter pojkvänner med stora skuldkänslor och är rädd att andra ska tycka att jag är lösaktig. Visst jag ser väl bra ut men inuti är jag en slarver och en tjej som hoppar runt bland killar som jag sårar och låter mig såras av. Jag tar ofta på mig skulden i konflikter och tänker att allt är mitt fel.
Och så går jag ofta omkring och känner att jag behöver en mamma som ger mig smäll. Att få en välförtjänt utskällning och få dra ner jeansen inför mamma och tvingas lägga mig över knät och få massor med välförtjänt smisk på min bara stjärt. Det är som om lite smäll är det enda som skulle få mig att förlåte mig själv ibland och tanken gör mig upphetsad . Jag har ibland daskat mig själv lite för att påminnas om hur det kunde svida och jag gnider mig ibland om baken i tighta jeans inför äldre kvinnor (presumtiva tonårsmammor) som att det ska se ut som jag fått det nyligen.

Jag fantiserar alltså inte att det är män som smiskar mig fast jag älskar att ha sex med män.
Smisk är för mig en bestraffning tillbaka i tonåren som flickor får av sina mammor oftast.
Klär mig gärna lite barnsligt, typ går i jeans, gympadojjor och top och flätor och fantiserar om surrugatmammor stiliga vackra kvinnor i fyrtioårsåldern som skulle kunna vara min mamma. Tänker mig att jag får lägga mig över deras knä o.s.v


Är det fler tjejer som fantiserar som jag?

Tanya



  GBS     VIP

Tillbaka