BAKSIDAN med smisk 


Jag är en ung kvinna som haft ett smiskförhållande med en man.
Ni vet, ett gammeldags ojämlikt förhållande där han bestämde, som det var förr.

Jag både saknar det och inte saknar detta förhållande och det är rätt svårt att förklara.

Jag är uppfostrad lagom strängt och under tonåren höll jag på med en del dumma grejer som när mamma fick reda på dom så blev det utegångsförbud eller i värsta fall smisk.

Jag fick smisk nån gång ibland när jag var riktigt liten tills jag var 8. Men när jag var 16 började mamma med denna  fasansfulla pinsamma bestraffning igen och det var väl det enda som funkade på mig. Så från 16 årsåldern och de närmaste åren framåt då jag bodde hemma kunde jag få smisk ganska ofta.

Fick lägga mig över mammas knä och så gav mig mamma ungefär trettio snabba jättehårda daskar på BARA stjärten (Det var nog allra värst, att ligga med naken stjärt över mammas knä och höra och känna klatcharna svida och ljuda i rummet). Jag kände mig alltid riktigt dum efteråt och som en liten olydig flicka och det varså förnedrande att bli sådär kraftigt röd om skinkorna efteråt efter mammas handflata. Men jag skötte mig alltid ett bra tag efteråt och när mamma varnade mig med smisk så var det alltid en isande känsla blandat med skam som fick mig att lyda.

När jag träffade killen/mannen började det med att han ganska ofta kunde daska till mig hårt i baken så att jag hoppade till. Det kunde vara när vi hade meningsskiljaktigheter eller att jag bara sa emot honom.

Jag brukade förstås säga AAAJ!! Men mer än så protesterade jag inte när han samtidigt halvt på skoj, halvt på allvar sa PASSA DIG i samband med dasken i baken.- " Så du inte får smisk" Fick skumma känslor av att vara 17-18 år igen när man fick en dask av mamma  när det började gå för långt och man var farligt nära gränsen för en rejäl bestraffning. Reagerade nog likadant med HONOM. Blev liksom nästan osynlig och undergiven och tyst av hans daskar som jag åkte på ganska ofta.Tror inte ens att jag gjorde några större protester utan accepterade dasken på min jeansklädda stjärt som en varningssignal att inte käbbla mot längre. Annars hade vi ett väldigt häftigt sexliv. Han var både bestämt och mjuk som jag tycker om hos män. Sen var han ganska "stjärtfixerad" blev jag varse om. Iallafall i min stjärt som jag iochförsig kunde vara rätt nöjd med.

Men så började han bestämma mer och mer i mitt liv. När jag skulle ut med kompisar och så. Bestämde vilka kläder jag skulle ha. Han ville alltid ha mig i tighta jeans "så att man ser stjärten" och jag klädde mig villigt efter hans önskemål eftersom det fick mig att känna mig ännu sexigare. Tog mig till och med en affär en dag och ville att jag skulle prova ett par boomerang-jeans som varken hade fickor eller midjaför skärp utan mer som ett denimfodral som satt tight om stjärten, gav mig några daskar i själva provrummet och tänkte på allvar ta mig bakifrån i provhytten, jag lovar han kom ganska långt, det blev ganska fnittrigt och jag rodnade när vi kom ut ur hytten,  när han betalade mina jeans som jag fick behålla på och köpte dom åt mig.

Minns inte hur länge vi hade  varit tillsammans när det hände första gången, men minns det väldigt väldigt tydligt.Vi grälade i sovrummet. Jag började protestera v
arför jag inte "fick" hänga med några kompisar en resa utan honom . Vi var ett tjejgäng och jag kunde inte fattaatt det skulle vara nåt svartsjukt med det.

Jag hade pyjamasjacka och pyjamasbyxor. Satt bredvid honom på sängen. Han hade bar överkropp och jeans. minns att jag för första  gången sa emot ordentligt, skrek för full hals nåt taskigt till honom. Och nästa sak jag minns  var nog chocken och överumplingen, överraskningen när han lekande lätt drog ner mig över sitt knä som en olydig flicka. Drog ner mina pyjamasbyxor så att stjärten blev bar. Och fast han såg min stjärt naken varje dag så kändes det jätteförnedrande att visa upp stjärten såhär, som när mamma gav mig smisk. Sen smällde det hårt och länge och han smiskade mig på riktigt allvar blev jag helt fullt på det klara med. Det sved för jävligt och kändes SÅ förnedrande där jag låg över hans knä helt hjälplös och undergiven och fick smisk som en olydig tonårstjej.Bara bita ihop och utlämnad vänta tills han tyckte jag fått tillräckligt.

Efteråt sa vi inte så mycket. Det blev ingen resa för mig det var slutdiskuterat. Jag snyftade skamset men sa inget. Inte han heller. Men han tog emot mig i sängen . Jag låg mot hans bröst i hans famn medan han strök mig över håret och sa att han älskade mig, fast han hoppades att jag förstod att jag förtjänade smisket han gav mig. Det sved ordentligt och blev så där varmt ni vet om stjärten och jag var chockad och förvirraden bra stund efteråt. Kunde inte riktigt fatta i huvudet att jag faktiskt fått smisk av min man, PÅ ALLVAR! Och att vi nu var sams, jag hade accepterat straffet och precis som om det varit mamma som satt gränsen.

Sen fortsatte det. D.v.s vi levde vidare som vi levt förut. Tänkte ofta på det som hänt och hoppades nog att det bara skulle vara den gången , smisket alltså,  ett förhållande med passion, mycket sex men tydliga roller. HAN bestämde! Men Skillnaden var att nu fick jag smisk ibland. Som bestraffning. Inget annat. Inget sexuellt förspel eller så. Utan när jag inte "lydde" eller var uppkäftig så la han mig över knät och så fick jag smisk på stjärten. Han hade aldrig något redskap utan smiskade med handen.

Jag tog emot det med protester och böner och skämdes en del men njöt av den sexuella relationen mellan oss som blev starkare med smisket, även om det var ett straff jag INTE villa ha . Fick smisk kanske en gång i månaden.

Tyvärr så blev det så att jag förlorade självförtroende och lite självkänsla på kuppen. jag fick svårt att lyssna till min egen vilja och var ständigt lyhörd för honom och för "att slippa smisk" faktiskt!
Så relationen tog slut.

Det är nog BAKSIDAN med smisk . Om kvinnan förlorar för mycket självkänsla.
Framsidan var att det var sexigt.
Det är allt jag kan säga.


  VIP     VIP

Tillbaka