Smisk, sedan skamvrån


Jag ären ung tjej som tycker att det är bådeknäppt och spännande med den här sidan. Jag är bara några år över 20 och har egna erfarenheter av smisk, eftersom mamma trodde på det i uppfostran för flickor. Jag känner igen mig i många av tjejerna som skrivit och tycker väl inte det är så konstigt och märkvärdigt att läsa om andra tjejer som fått smäll i tonåren när dom varit olydiga på nåt sätt, men jag känner att det är skönt att veta att man inte är ensam om att fått smisk ibland, eftersom det är så fruktansvärt skämmigt.

Många av mina tjejkompisar som aldrig fått det borde nog ha haft det ibland tycker jag och jag brukar ibland på skoj daska till dom i baken strängt när dom är "stygga" och kan få lust att vara mamma åt dom och lägga dom över knät som olydiga flickor. Men jag ÄLSKAR och respekterar min mamma och jag tror att vi tjejer faktiskt behöver lite smisk ibland. För mig var det väldigt effektivt även om jag i stunden verkligen HATADE mamma för den orättvisa barnsliga, smärtsamma och förödmjukande bestraffningen, så kände jag alltid efteråt att det varit rättvist och att jag alltid förtjänat det.

Det är pirrande att läsa om tjejer som får smisk av pojkvänner, eller unga kvinnor som får smisk av sina män.Jag undrar jättemycket hur det skulle vaatt få smisk av min kille. På allvar alltså, som straff, så att man storgrinar..
Man skulle levt på typ 50-talet när det var vanligara att mannen agade sin kvinna på stjärten har jag läst. Fast jag vet ju inte hur det skulle vara i verkligheten. Jag vet ju hur mycket det svider. Men ofta när jag får dåligt samvete över nåt eller när jag varit taskig mot min kille så känner jag att jag behöver smäll och önskar nästan att jag fick det av honom. Nu har det hittils inte hänt och man kan ju inte BE om att få smäll. Om man tänker så är man förstås ingen feminist.

Jag tycker det är hemskt med kvinnomisshandel förstås, men smisk på stjärten är ju annorlunda och helt kontrollerat och ofarligt , man blir ju bara röd om stjärten, tycker jag nog och om jag fick prova att leva på gammaldags vis i typ ett halvår. Där man som kvinna är underordnad sin kille/man. Där mannen bestämmer och om kvinnan är olydig får hon smisk. Då skulle jag nog vilja prova att leva så. Ibland vet jag att det är knäppt, ibland tror jag att jag och min kille skulle bråka mindre, komma närmare varann och få det lättare och bättre att va ihop. Skönt att slippa va vuxen inuti, han bestämmer om ekonomi och ansvarar för pengar och vuxnasaker, utan det enda man behöver hålla reda på är att be om lov för saker och följa hans regler lag så att man slipper få smäll. Precis som när jag fortfarande bodde hemma med mamma.(Fast jag längtar INTE tillbaks till det.)

Tänkte berätta om några gånger när jag fått smisk av min mamma, för inte så länge sen och där jag också fick stå i skamvrån. Skamvrån var mest när jag var yngre annars, men jag fick ställa mig där vid ett enda tillfälle i tonåren, och det var nog värre än smisket.

Jag var 18 år och hade efter upprepade förseningar på kvällar och allmänt strulande fått utegångsförbud på kvällarna under en hel vecka. Så var det en fest på gång och jag lyckades med alla medel att få mamma att upphäva utegångsförbudet och släppa iväg mig. Men jag ljög lite. Sa att det var tjejträff, inte fest med killar. Tänkte att det skulle bli lättare då. Dessutom var det ganska långt bort i en stuga som tillhörde en kompis familj. Vi gjorde upp noggrant med diverse förhandling fram och tillbaka vilken tid jag skulle vara hemma och vilken buss jag skulle ta hem. Jag skulle också ringa när jag var där.
Såkom jag iväg full med förhoppningar eftersom min drömkille skulle dit, fast besluten att få honom, och jag brukade få dom killarna jag bestämde mig för.

När vi väl var där och flaskor kom upp på borden och musik börjadespelas kom jag på att jag måste ringa mamma. Tyckte det var rätt pinsamt. Mamma fick ju inte höra att det var killar med. Men det var för pinsamt att be killarna hålla tyst i bakgrunden medan alla skulle höra mitt samtal med mamma. Så jag föste ut alla killarna med hjälp av en kompis, sa att vi skulle förbereda en hemlighet. När dom var ute fick hon hålla för och tysta dom medan jag försökte hålla samtalet med mamma så kort som möjligt. Med en sån mamma som jag har lär man sig ljuga bra.

Festen fortsatte och alla blev fulla och jag hånglade med drömprinsen och tiden försvann helt.
Så blev det alldeles försent. FAAN också tänkte jag En kompis följde mig efter avsked med drömkillen till busshållplatsen men tabellen var borta och jag vågade inte ringa mamma. Jag var både lycklig över killen och orolig över mamma samtidigt. Till slut kom en buss. Vi hoppade på men det gick åt fel håll. Det slutade med  att jag fick ringa mamma och be henne hämta mig i bil. Mamma sa inte ett ord när hon tog upp oss, och vi var lika tysta. Min kompis kände till mina lögner och det var rätt uppenbart att det inte varit en liten tjejträff bara. Mamma var lika tyst när min kompis hoppat av och jag började bli riktigt orolig. Om hon ändå kunde skälla på mig! Där satt jag i baksätet, påtagligt onykter hur mycket jag och min kompis försökt verka helt normala, dessutom många timmar sen, fast mamma släppt iväg mig från ett utegångsförbud och mamma visste säkert att jag ljugit.

När vi kom hem sa hon heller ingenting och ville väl inte väcka syrrorna. Det kändes nästan värre med mammas tigande. Försökte skingra oron med  att tänka på killen jag fått ikväll när jag tog av mig alla mina kläder och trädde över mig min extralarge fotbollströja som gick till knäna och som jag hadeson nattlinne med BECKHAM på ryggen.

När jag vaknade hörde jag mamma nere i köket, syrrorna var iväg till ridskolan och jag hörde bara lite skrammel. Låg kvar länge och vågade inte gå upp till mamma. Till slut var jag bara tvungen att kissa, smög upp och smög in på toaletten. När jag kom ut stod mamma och väntade.

Nu kommer du ner till köket, jag vill prata med dig. Jag ville egentligen först klä på mig, åtminstone ett par trosor men mamma sa att jag fick komma på en gång. I köket var teet upphällt och jag kände mig lite lugnare. Det kändes kallt att sitta på stolen i bara fotbollströjslinne efter mera tystnad och te och ostmacka. Men sen kom frågorna. Jag stammade och blev röd och ljög sämre än nånsin, så sanningen kom helt fram om festen. Dessutom hade mamma hört från andra föräldrar att spriten vi druckit hade stulits ur kompisens föräldrars barskåp.
Till slut blev det mer en lång och utdragen utskällning och det enda jag tänkte på att jag absolut inte skulle stå ut med mera utegångsförbud nu (när jag träffat HONOM) Jag stängde av men mammas ord trängde in i ryggmärgen i allafall: "Du ska få ordentligt med smäll på stjärten"!!!

Jag hörde mig själv protestera när mamma drog fram en stol mitt på köksgolvet och bad mig komma fram. Hela mitt ansikte var pionrött men jag var gudomligt tacksam att inte syrrorna var hemma.
18 år och få smisk på stjärten!!! Och dessutom började jag gråta som en barnunge! Det gjorde det ännu mera förödmjukande och barnsligt!! Mamma satte sig och ledde ner mig över sitt knä och på sätt och vis visste jag ju att jag burit men för jävligt åt. Först strular jag länge och får utegångsförbud. Sen är mamma snäll och släpper ut mig iallafall, och så sabbar jag och ljuger det vi kommit överens om!
Mamma vek upp fotbollströjan över ryggen och eftersom jag hade tagit av mig mina fuktiga trosor efter mitt grovhångel på natten, så låg jag där så otroligt förnedrande med bar stjärt redo för att få smäll.
Och såmycket smäll jag fick!!

Mammas handflata träffade mina skinkor med full kraft säkert i fem minuter och det är absolut ingen överdrift. När jag inte oroade mig hur många som kunde höra klatchandet och daskandet och smällandet så hade jag fullt upp med att klara av den där otroliga svedan efter ett tag. Och jag bölade som en barnunge!

När det äntligen var över och jag fick resa mig (men absolut inte vidröra med mina händer min stjärt som sved så enormt) och höra mera förmaningstal fast nu mycket mjukare.
Sen kom det värsta just som jag trots allt var lättad över att det inte skulle bli mer utegångsförbud.
"Nu blir det en stund i skamvrån så får du skämmas ut ordentligt och fundera på hur du uppför dig egentligen!"
Jag fick ställa mig i hörnet av köket där vi fått stå när vi var små.och varit olydiga. Mamma vek noga upp tröjan så att jag stod med rumpan bar och visa upp min knallröda stjärt. Och alla kan nog fatta hur mycket jag skämdes i denna stund storsnyftandes och skräckslagen av oro att syrrorna skulle komma hem och se mig där nysmiskad i skamvrån!
Fick väl stå i 20 minuter innan mamma gav mig en klatch och saatt det fick räcka. Men hon hoppades att jag fått en hel del att tänka på angående mitt beteende. Jag var SÅ lättad att inte syrrorna sett mig.

Jag fick smisk sådär 3-4 gånger om året kanske så länge jag bodde hemma. Inte så ofta men man glömmer det aldrig.
  lupus     VIP
Tillbaka