Smiskminnen


Jag har nyss hittat den här sidan och för mig var det mycket intressant att se att det fanns fler svenska tjejer som fått smisk även som tonåringar. Länge trodde jag att jag var ensam om det. Min mamma fick mig när hon var 17 år, och den mesta tiden av min barndom var det bara vi två. När jag var liten hade vi inte många konflikter som jag minns. Det ändrade sig när jag blev tonåring. Mamma var väl litet överbeskyddande, och jag fick nya kompisar och nya intressen som hon inte alltid gillade. Det året som jag fyllde femton hade vi ständiga bråk om vilka jag träffade, hur länge jag var ute och hur jag skötte skolan osv.

Ungefär samtidigt började min mamma umgås mycket med en arbetskamrat som hade en flicka som var ett år yngre än jag. En dag pratade mamma och hennes nya kompis om uppfostran utan att de visste att jag lyssnade. Mamma berättade om sina problem med mig, och frågade hur det kom sig att den andra flickan verkade så väluppfostrad och alltid hjälpte till hemma och så. Den andra mamman sa att hennes dotter visste att annars blev det smisk. Då blev jag jätteförvånad (det här var på 80-talet).Ännu mer förvånad blev jag när mamma verkade ganska intresserad. Hon ställde en massa frågor om hur ofta den andra tjejen fick smisk, och hur det gick till.

Hennes väninna sa hon alltid drog ner trosorna på sin flicka när hon fick smisk, för med bar stjärt, såg man lättast när hon fått lagom mycket smäll. Sedan sa hon att om man gjorde det ordentligt behövde man inte göra det så ofta. ”Men inte skulle jag kunna ge Malin smisk nu då hon är så stor”, sa mamma. ”Klart att du kan. Ta henne i örat och lägg henne över knät bara, och om hon spjärnar emot så säger du att du ringer mig så kommer jag och hjälper till”, blev svaret. Sedan frågade mamma om man skulle använda handen eller något annat. Väninnan tyckte att handen oftast räckte om man höll på i minst fem minuter, men att man kunde ta en hårborste också. Mina knän blev alldeles svaga när jag hörde dem prata. Fanns det verkligen tjejer som fick smisk i Sverige fortfarande?

Jag smög ivåg så att de inte skulle märka att jag tjuvlyssnat, och hade mycket att tänka på. Flera veckor senare ville mamma att jag skulle städa mitt rum när jag ville ut med mina vänner (hon hade redan bett om det i flera dagar). Jag sade att jag skulle göra det en annan dag, och bad henne att inte tjata så förbannat. Hon blev tvärarg, och sade att hon fått nog av min attityd. ”Nu skall det bli andra bullar här”, sa hon och grep mig stenhårt i örat. Innan jag hunnit reagera hade hon satt sig på en stol i köket och dragit ner mig över knät. Jag kom ihåg samtalet som jag hört, och förstod vad hon tänkte göra. Ändå kom jag mig inte för att göra motstånd – jag tänkte väl på vad hennes kompis sagt om att hjälpa till, och hur skämmigt det skulle vara. ”Nu ska du få smisk” sa mamma.

Det här var en vårdag, och jag hade på mig en kort jeanskjol. Den behövde knappast ens dras upp när jag låg över mammas knän med ändan i vädret, och det tog henne bara en sekund att dra ner mina trosor till knäna. Sedan började det klatscha på min bara stjärt – det lät jättehögt och sved mycket mer än jag trodde. Jag skrek att hon inte var klok, och att nu skulle jag aldrig städa. Hon svarade inte, utan fortsatte bara att smiska mig. Snart började det svida som eld. Det var mycket värre än jag trodde. Jag började skruva på mig, och försöka få ner ena handen för att försöka skydda mig, men det är inte så lätt när man ligger över knät. Mamma bara fångade in min hand med sin vänsterhand och höll fast den. Efter en stund hände det som jag absolut inte ville. Jag började gråta, och hörde mig själv skrika OK, jag ska städa mitt rum, sluta”.  ”Det är bra”, sa mamma, men först ska du få ordentligt med smisk så att du förstår att det har blivit annan ordning här nu. Smisket fortsatte i minst en minut, och när hon släppte upp mig var allt jag tänkte på att få gnida mina svidande skinkor med händerna. Mamma såg belåten ut när hon tittade på mig och sa att jag skulle komma ihåg att om jag var olydig i fortsättningen skulle jag få smisk igen.

Sedan fick jag ringa en av mina kompisar och säga att jag inte kunde komma ut, och börja städa mitt rum.

Ett par dar senare hörde jag mamma ringa sin väninna och säga: ”Nu har Malin fått smisk, och det verkar faktiskt jättebra”. Det kändes verkligen skämmigt att någon annan visste att jag hade legat över mammas knä som en liten unge.

De närmaste åren efter det fick jag smisk rätt så ofta – kanske åtta, tio gånger om året. Jag försökte undvika det, men samtidigt var jag livrädd att mina vänner skulle få veta att jag fick smisk. Därför ställde jag alltid upp på en massa saker de ville göra, även om jag visste att mamma skulle bli arg. Om jag bar mig så ”normalt” åt som möjligt, så minskade väl risken att någon skulle komma på något, tänkte jag väl.  Det värsta med smisket tyckte jag att det var så skämmigt att det fanns fler utom mammas väninna som visste om det, och det kändes som rena turen att det inte kom ut över hela stan. På något sätt blev jag alltid påmind om det, även om det hade varit en period när jag hade klarat mig. Mamma sa ganska ofta saker som ”Nej, gör du så, får du smisk på stjärten” (Hon sa oftast just så, och det kändes ännu barnsligare än bara ”smisk”). 

En annan sak som var hemsk var när man själv var tvungen att nämna det. En gång vid slutet av en vårtermin hade mamma sagt att jag skulle få smisk för att mina betyg visade att jag varit lat i skolan. Det skulle bli på fredagen, och på lördagen skulle jag ut och bada med mina vänner. Eftersom jag inte kunde komma till stranden med rödsmiskad stjärt, så fick jag fråga: ”Mamma, kan jag inte få smisk på söndag i stället” Hon gick med på det, men det kändes jätteskämmigt att behöva fråga så.

Har mer smiskminnen jag gärna berättar en annan gång….

  VIP     VIP

Tillbaka