Ingrid



Jag heter Ingrid och när jag var 17 år åkte jag till USA som utbytesstudent ett år. Hemma i Sverige skulle jag ha gått andra året på gymnasiet men i USA kom jag att gå sista året på high school i Atlanta, Georgia. Jag hade sett fram emot det med spänning, inte minst skulle jag få vara med om ”Graduation Prom” och en riktig Prom Date med någon snygg kille i klassen. Familjen jag bodde hos bestod av Mrs. Laura Diangelo som var en lång, mörk och mycket elegant italiensk-amerikansk kvinna. Hon var troende katolik och arbetade på ett insamlingskontor för ekonomisk hjälp till Latinamerika. Hennes man Vincent var predikant i den lokala katolska församlingen och reste ganska mycket till Mexico för kyrkans räkning. Paret hade två döttrar; Joanne, som var jämnårig med mig och gick i samma klass och sladdbarnet Lucy som bara var åtta år.

Som hos många andra kristna familjer i Södern var reglerna i hemmet stränga. Inget drickande, inga pojkvänner som inte godkänts av föräldrarna och ett allmänt gott uppförande hemma och i det offentliga livet var vad som förväntades av en god dotter. Detsamma gällde mig också vilket makarna Diangelo gjorde klart för mig redan från början. De antydde att Joanne vid några tillfällen fått smisk när hon betett sig ovanligt dumt åt och jag tolkade det som en varning att sköta mig. Jag minns hur det pirrade till mellan benen och i magen när de sa det och fastän jag aldrig fantiserat om smisk förut blev jag rejält nyfiken. Jag hade visserligen hört att det fortfarande förekom i USA och att det var vanligare i konservativa småorter men det kändes ändå helt overkligt. Och samtidigt oerhört förbjudet och lockande.

Veckorna gick och jag glömde mer eller mindre bort det där med smisket eftersom varje dag var full av nya intryck. Det gick bra för mig i skolan och jag blev snabbt bättre på engelska och lärde också känna de andra i klassen bättre. En dag när vi fick tillbaka resultaten på ett prov noterade jag att en av tjejerna såg helt skräckslagen ut när hon gick och satte sig. Hon höll sig undan på rasten och sa ingenting mer på hela dagen. Jag vågade inte fråga henne själv och ingen annan verkade ta notis om saken. På vägen hem frågade jag Joanne som svarade kort, nästan som i förbifarten:

”Det blir nog rottingen efter kvällsmaten tror jag. Hon brukar inte vara med på gymnastiken vissa dagar och jag antar att hon inte vill byta om när hon har ränder på rumpan.” Hon fnissade lite.

”Du menar inte att hon får smisk när hon skrivit dåligt på proven?” Jag trodde inte mina öron.

”Vad tror du mamma har mattpiskan till som alltid står i min garderob. Har du sett henne piska mattor?” svarade Joanne med ett leende.

Det pirrade ovanligt mycket mellan benen på bussen hem den dagen och jag kunde knappt sova på kvällen vid tanken på att tjejen från skolan i samma ögonblick kanske låg på mage hemma i sin säng med svidande öm rumpa efter rottingen…

En dag när jag var ute och gick en promenad överraskades jag av en störtskur och skyndade mig hem tidigare än jag sagt. När jag kom in i hallen och tagit av mig den våta jackan hörde jag konstiga ljud från övervåningen. Det lät som smällar och stön från något av barnrummen och jag smög försiktigt uppför trappan. Joannes dörr stod lite öppen och det var därifrån ljuden hördes. Ett klatschande ljud följt av ett högt stönande som måste vara Joannes och en dämpad kvinnoröst som jag gissade var Mrs. Diangelos. Jag tassade fram till dörren och tittade in genom springan. Synen som mötte mig gjorde mig alldeles knäsvag; Joanne låg på mage på sängen med jeansen och trosorna neddragna till anklarna. Under den nakna underkroppen hade hon två kuddar instoppade som lyfte den helt bara stjärten så att den putade i vädret. Huvudet var nerborrat i madrassen och hennes långa bruna hår dolde ansiktet. Bredvid sängen stod Laura med mattpiskan i handen och läxade upp sin dotter.

”Jag vill aldrig mer se dig röka så länge du bor här! Är det förstått?”

”Nej mamma, jag lovar! Snälla inte mer nu!!

Joannes svar kom dämpat ur madrassen. Laura lyfte mattpiskan och gav Joanne ett par rapp på den oskyddade stjärten. Hon stönade högljutt ner i kudden och trummade med fötterna. Ännu ett par rapp och jag stirrade som förhäxad på Joannes underbart runda flickstjärt som trots att hon var rätt smal dallrade en bra stund efter varje slag. Joanne försökte säga något men rappen avbröt henne. Laura sänkte mattpiskan och böjde sig ner över Joanne. Hon förde in vänsterhanden under pannan och lyfte hennes huvud. Joanne som haft armarna i kors framför huvudet följde med i rörelsen och stödde sig på armbågarna. De vuxet runda brösten bullade upp under den halvt lyfta bröstkorgen och såg ut att nästan vilja trycka sig ut genom urringningen när hon snyftande upprepade vad hon tänkt säga.

”Förlåt mamma, förlåt. Det var inte meningen. Jag ska inte börja röka, jag lovar!” Rösten svek henne igen. Laura höll kvar sin hand på pannan så att Joanne inte skulle kunna gömma ansiktet igen.

”Det var bland det dummaste du gjort. Jag är riktigt besviken och arg på dig. Därför får du fem rapp till men du behöver inte räkna dem den här gången.”

Utan att släppa Joannes panna lyfte hon mattpiskan igen och slog en gång, hårt. Joanne skrek rakt ut och den här gången dämpades inte rösten utan skriket ekade i rummet. Hon knöt händerna och bet på knogarna inför nästa rapp som kom kort efter. Jag kunde se hur hon kastade upp med huvudet, försökte bita ihop men skrek lika högt igen. De toppiga skinkorna plattades till för en sekund och fjädrade sedan tillbaka med en härligt wobblande vågrörelse.

De tre sista slagen kom i en snabb följd och när Joannes sista skrik hade klingat ut övergick det i stilla gråt. Laura lade ifrån sig mattpiskan och satte sig på sängkanten. Hon strök varsamt med handen på Joannes illröda stjärt och hyssjade lågt. Sedan kysste hon Joanne på hjässan och berömde henne för att hon tagit sitt smisk som en stor flicka. På vägen ut mot trappan fick hon syn på mig som inte hunnit dra mig undan till mitt rum.

”Jaså du är hemma redan. Det var ju inte meningen att du skulle höra det här men så går det för flickor som är riktigt olydiga. Det kan det vara bra att bli påmind om ibland, eller hur?”

”Yes, ma’am,” svarade jag som av en reflex men ångrade mig genast när jag hörde hur dumt det lät. Laura bara smålog och gick nerför trappan.

Jag visste inte om jag vågade gå in och trösta Joanne eller om jag borde låtsas som jag inte sett något men till slut tog jag mod till mig och klev över tröskeln.

”H-hur är det?” frågade jag försiktigt och tog ett par steg närmare. Joanne svalde ett par gånger och vände sitt tårvåta ansikte mot mig:

”Jag skäms så hemskt. Jag kan aldrig låta bli att skrika. Det gör så himla ont. Och jag såg att du stod…” Hon började gråta igen, mer stilla och hjärtskärande den här gången och jag förstod att hon skämdes fruktansvärt. En sjuttonårig flicka på tredje året i high school med nästan fullt utvecklade kvinnliga former och typisk tonårsvuxen stolthet som nu låg på mage på sängen med designerjeansen neddragna och den nakna stjärten nysmiskad som på en barnunge. Hon kom sig inte ens för med att dra upp trosorna fastän jag gick lite närmare sängen och satte mig bredvid henne på kanten.

Snyftningarna lugnade sig och halvt vänd mot mig sa hon:

”Jag trodde inte mamma var hemma så jag tände en cigg på altanen och ho-hon kom på mig. Jag har inte fått stryk sen… sen jag körde mattetentan förra året. Hon var så arg och då blir det alltid på bara stjärten. Det är så pinigt!”

Hon snyftade till igen och borrade ner ansiktet i kudden men sträckte ut ena handen lite mot mig. Jag strök försiktigt över handryggen och kramade den lätt. Utan att säga något höll hon kvar min hand och vi satt tysta och andades ikapp. Jag kunde inte låta bli att titta på hennes rödsmiskade stjärt. Rappen syntes som ett virrvarr av vita och blåröda linjer, här och var flöt de ihop till större rodnader och början till blåmärken. Nästan hela den runda stjärten var jämnt smiskad och översta delen av låren hade också fått smaka mattpiskaren. Linjerna från den flätade rottingen avtecknade sig i den ljusa huden.

Jag vandrade med blicken längs benen från de små spetstrosorna runt fötterna och upp mot låren och stjärten. Lustigt nog hann jag konstatera avundsjukt att Joanne minsann inte hade några celluliter som en annan brukade reta sig på framför spegeln…

Nedom den djupa skåran mellan skinkorna skymtade jag några mörka hårstrån och jag kunde precis se början på blygdläpparna innan Joanne förde upp min hand och strök med den över de hettande stjärthalvorna. Med darrande hand smekte jag stjärten varsamt och Joanne låg alldeles stilla och lät mig röra henne. Från svanken och ner över skinkorna, från lårens utsidor och in mot mitten. Joanne höll andan när min hand dröjande närmade sig övergången mellan stjärten och fittan. Här var huden var varmare och lätt fuktig och underbart len. Jag vågade inte röra själva blygdläpparna men Joanne särade nästan omärkligt på benen som ett tecken på att hon inte misstyckte. Trots att jag aldrig har haft ett sexuellt intresse för kvinnor var den här stunden laddad och jag kände en intensiv närhet mellan oss som jag aldrig varken förr eller senare känt med någon. Joanne var i en helt utlämnad situation men tog emot min beröring som tröst och båda upplevde vi sensualismen i smekandet som den ultimata vängåvan.

Jag klappade lätt insidorna på de särade låren och lät sedan fingrarna sakta glida upp längs stjärtskåran utan att tränga in med någotfinger. Joanne lyfte en aning på höfterna för att möta min hand och styra den mot den känsliga huden mellan skinkorna. Tyst hjälpte jag henne med att dra upp trosan över det ömma skinnet. Hon bad mig dra ned persiennen så hon fick vila lite ifred och efter att ha kysst henne lätt på kinden gick jag ut och sköt igen dörren.  

Det gick några veckor utan incidenter men en dag skulle vi ha diagnostiskt prov i ett ämne jag inte hade pluggat på ordentligt. Jag gruvade mig hela veckan innan och på själva dagen bestämde jag mig för att bli ”sjuk” och gick hem. Jag låg och läste en tidning i sängen när Laura plötsligt öppnade dörren.

”Vad gör du här!? Klockan är bara halv två och såvitt jag vet borde du vara i skolan. Hade inte ni prov idag?”

Jag blev alldeles stel och stammade fram ett ja.

”Jag kände mig febrig och gick hem före lunch. Joanne fick säga till läraren att jag gör provet senare.”

”Då vill jag se en lapp från skolsköterskan som intygar att du har feber!” Lauras röst var hård och hon talade snabbt. Naturligtvis hade jag inte gått till syster och jag kunde inte komma på något sätt att ta mig ur knipan.

”Jag gick aldrig dit. Jag kände mig bara dålig och visste inte…”

”Det du har gjort kallas skolk och det tolereras inte i det här huset. Ni går i skolan för att utbildas och det är mitt ansvar att ni är där eller har giltig ursäkt. Det här hade jag inte väntat mig av dig Ingrid. ” Hon lade handen på min panna och skakade sedan på huvudet.

”Du har ingen feber, det kan jag säga direkt och du har dessutom skolkat och hur ogärna jag än vill göra det så måste jag straffa dig. Gå in i Joannes rum och hämta kuddarna i hennes säng!”

Jag blev livrädd och pulsen steg till 120. Jag skulle få smisk!?  Jag, den skötsamma svenska utbytesstudenten som dessutom snart var 18 år och aldrig fått en örfil ens. Smisk på stjärten! Med darrande ben klev jag ur sängen och hämtade de två stora kuddarna som alltid låg på Joannes säng redo att användas för annat än vila.

När jag kom tillbaka till mitt rum pekade Laura på sängens mitt och sa:

”Lägg kuddarna på varandra på mitten, den frottéklädda överst.”

Jag gjorde som hon sagt och undrade varför kuddarna var olika klädda. Senare fick jag förklaringen att frottéöverdraget var tvättbart vilket var praktiskt eftersom det ibland händer små ”olyckor” när flickor agas utan byxor… Laura fortsatte med återhållen irritation i rösten:

”Så drar du upp kjolen helt ovan midjan och lägger upp dig med stjärten över kuddarna. Raska på, jag har inte hela eftermiddagen på mig.”

Fumlande med kjolslinningen uppdragen på magen och med en lätt svindlande känsla la jag mig på mage över kuddarna med trosorna i vädret. Jag kände hur det hettade i ansiktet av skam.

”Så drar du ner trosorna hela vägen och rättar till dig så stjärten kommer lite högre!” Lauras kommandon kom fort och tonlöst. Jag trodde inte mina öron! Skulle jag få på bara stjärten!?? Jag var ju faktiskt inte hennes dotter så hon kunde väl inte göra precis vad hon ville. Som om hon läste mina tankar fortsatte hon:

”Då får jag göra det själv eftersom du krånglar! Allt smisk i det här huset ges utan underbyxor. Ni är stora flickor som beter er som barnungar och bestraffas därefter. Blygsel passar inte för en slarva som du.”

Med ett stadigt tag i resåren drog hon ner mina trosor till fötterna precis som hon gjort på Joanne. Vant stack hon till och med in handen och särade på mina ben för att lossa trosan i skrevet och jag minns att jag tänkte att det för Guds skull inte skulle finnas några fläckar eftersom jag i så fall fick skämmas ögonen ur mig om möjligt ännu mer.

”Så, nu kan du ligga där en stund och tänka över hur du har ställt till det! Inget är så bra för att påminna en ung kvinna om hennes synder som att ligga en stund på mage med rumpan bar.”

Efter kanske en kvart (som kändes som en vecka) kom Laura tillbaka och i handen hade hon den fruktade mattpiskaren. Hon ställde sig bredvid sängen och jag kände tårarna välla upp i ögonen när hon sa:

”Eftersom det är första gången ska du få åtta rapp. Hade det varit Joanne som skolkat hade hon inte kommit undan med mindre än tolv. Du får under inga omständigheter ha några händer i vägen eller flytta på stjärten under bestraffningen och jag vill att du räknar rappen högt och tydligt.  Är det förstått?!

”Ja, ma’am”, fick jag fram trots klumpen i halsen.

”Och håll benen lite isär. Du är ingen småunge som man måste tjata på att inte knipa med stjärten under agan. Och den börjar nu!”

Med de orden höjde hon högerarmen och utdelade det första rappet. Jag hoppade till av både smällen som ekade i rummet och av den intensiva smärtan som spred sig direkt från min stackars nakna stjärt till huvudet. En ström av tankar for genom hjärnan. Det var alltså så här det kändes att få smisk! Tänk om Martin, min pojkvän, visste om det här!! Eller ännu värre, att han såg sin väna älskliga flickvän ligga med rumpan bar och agas! Tänk om han till och med tände på sånt, den snuskisen!

”Räkna sa jag!” Lauras röst förde mig bryskt tillbaka till den obarmhärtiga verkligheten.

”Ett, ma’am.”

En ny smäll på min redan lätt ömmande bak gjorde att jag stönade mellan tänderna. Jag räknade högt och Laura gav mig det ena rappet efter det andra. Det gjorde avsevärt ondare i stjärten för varje gång och jag kunde inte låta bli att yla lite efter nummer fem och sex. Jag måste ha sparkat av mig trosorna för efter det sjunde rappet for benen ofrivilligt i luften och jag trummade med fötterna mot madrassen.

”Ligg still!” beordrade min plågoande och med ett gällt skrik tog jag emot det åttonde och sista förtjänade rappet på min frökenskinnsbeklädda bakdel.

”Åtta!” suckade jag och Laura svarade:

”Det där borde lära dig att inte skolka någon mer gång. Nu får du några minuter att hämta igen dig men fundera inte på att ta på dig underbyxorna!”

Jag ville förstås genast skyla mig men tänkte att det nog var en slags fortsättning på ”skamvrån” som jag legat i en stund innan upprumpningen.

Det var  effektivt för gudarna ska veta att jag hann tänka en hel del på hur olydig jag hade varit under den stunden.

När Laura kom tillbaka klatschade hon mig löst på stjärten och sa;

”Agan var välförtjänt. Du får ingen middag i kväll och utegångsförbud i helgen. Nu tackar du för straffet och inga hard feelings efteråt vill jag veta av.”

Jag ställde mig upp och med skammens rodnad på kinderna neg jag och tog i hand och tackade tyst för att jag straffats för mina fel. Laura gav mig en överraskande varm kram och resten av mitt high schoolår uppförde jag mig exemplariskt för att inte under några omständigheter ge Laura en förevändning att ta fram mattpiskaren igen…



Tillbaka