Linda aupair


Kapitel 1

Linda lär sig smiska


Det hade nu gått en månad sedan Linda installerades som au-pair i det Grahamska hemmet. Tiden hade gått fort och förflutit utan större problem. Linda hade kommit in i sina sysslor och gick bra ihop med Mrs. Charlotte Graham som basade över hemmet. Mest var det att göra på förmiddagarna när Mrs. Graham arbetade. Hennes make Steven såg hon mest till på kvällarna och deras umgänge hade hittills inte varit mycket mer än artighetsfraser vid middagsbordet. Barnen gick i skolan och Linda hade inte riktigt lärt känna dem ännu.

Fjortonåringen, Brad, var så där trulig som tonårspojkar är mot äldre flickor, sin syster inräknad. Carrie som var sexton hade mest visat en artigt ointresserad fasad och undvek Linda annat än då hon ville ha hjälp med läxorna. Lindas uppgifter rörde mest matlagning och tvätt när det gällde barnen.

En dag hade hon glömt göra matlådor till skollunchen så Mrs. Graham fick ge Carrie en slant att handla för. Linda hade bett om ursäkt men Charlotte tog tillfället i akt att tillrättavisa Linda för förseelsen. När barnen åkt fick Linda följa med in i makarnas sovrum för en uppsträckning och fick sedan i enlighet med vad som överenskommits vid anställningen avseende till-rättavisningar vackert böja sig framåt medan Mrs. Graham tog ett stadigt tag runt Lindas midja, drog upp hennes kjol och gav henne tio hårda daskar på skinkorna men utanpå trosorna. Det gjorde inte särskilt ont men var tillräckligt för att Linda skulle vara på sin vakt den närmaste tiden.

En lördag for hela familjen och Linda till stadens djurpark för en utflykt och picknick i det vackra vädret. Mot slutet av dagen ville Carrie gå och bada i parkens swimmingpool men fick inte för att familjen då inte skulle hinna hem i tid till middagen. Carrie surade och tog ut sin irritation på alla i bilen på vägen hem. Hon fräste till och med åt Linda trots att hon inte hade varit inblandad. Väl tillbaka hemma skickades Carrie upp på sitt rum utan kvällsmat men tillsades att inte gå och lägga sig.

När övriga familjen ätit färdigt var det dags att ta itu med disciplineringen av Carrie och Mrs. Graham ropade ner sin uppstudsiga sextonåring från övervåningen. Carrie gick ner för trappan med långsamma steg. Hon hade fortfarande samma kläder på sig som på utflykten. Ett tunt linne utan behå under som tydligt exponerade hennes små toppiga ungflicksbröst när hon rörde sig. På höfterna hängde ett par lila hotpantsliknande Adidasshorts och det ljusa håret var uppsatt i en kort hästsvans. Hon hade inga strumpor utan gick barfota med de långa smala benen trotsigt klampande i trappan.

”Skynda på lite! Inget blir bättre av att du är långsam!”

Charlotte blev otålig och irriterad på sin dotter som till och med när det vankades smisk var bångstyrig in i det sista. Carrie kom in i sovrummet och stängde dörren efter sig. Hon tänkte inte bjuda sin lillebror på nöjet att höra på när hon smiskades.

”Jag trodde mer om dig än ditt barnsliga uppförande visade idag!” började Charlotte utskällningen. ”Bära dig åt som en grinig barnunge för att du inte får bada. Och inför Linda dessutom!”

Linda kände sig en aning generad över att höra på Charlottes skällning. Carrie svarade inte.

”Nå, då så. Om unga fröken inte har någon ursäkt kanske vi ska gå direkt på straffet. Jag som trodde du hade blivit för stor för smisk. Ta av shorts och trosor och fram med stjärten!”

”Inte när HON ser på!”

Carrie rörde inte en fena.

”Vad är det jag hör?!” Charlotte höjde rösten, märkbart irriterad. ”Om du inte skäms att bråka inför Linda kan du gott få smisk inför henne också. Ännu bättre, Linda får ge dig smisk den här gången. Det ingår i hennes uppgifter när jag inte är hemma så det är bara att vänja sig.”

Linda trodde inte sina öron. Hon kände hur hela hon stelnade till. Skulle hon ge Carrie smisk!? Hon som aldrig hade gjort en fluga förnär, än mindre en sextonårig bråkstake till flicka. Charlotte upprepade sin befallning:

”Ta av dig trosorna och fram med stjärten, unga dam!”

Carrie började motvilligt ta av sig Adidasshortsen och stod snart i bara linnet och ett par små vita stringtrosor. Linda konstaterade att Carrie hade en platt mage och en liten, fast och nästan alldeles klotrund ungflicksstjärt som framhävdes av trosornas inskärning mellan skinkorna. Det hade hon nog badmintonträningen att tacka för, tänkte Linda. Med en ut-studerad suck böjde Carrie sig framåt och drog ner trosorna så lite som det gick framtill och bara precis till stjärtens början baktill.

”Inga dumheter, ner till knäna ska dom!” sa Charlotte strängt men inte ovänligt.

Carrie gjorde som hon blev tillsagd och blottade en liten, alldeles blond mustriangel. Den var inte rakad men istället var håret mycket kortklippt så att man tydligt såg de skära blygdläpparna och den mörka skåran mellan dem.

”Ligg upp över Lindas knä från höger sida och inga fler konster.”

Carrie knixade fram till Linda, trosorna runt knäna gjorde det omöjligt att ta normala steg, och ställde sig beredd. Linda blev i ett slag medveten om vad som var på gång.
”Dra upp kjolen ordentligt, du vill väl inte att den ska bli skrynklig?” sa Charlotte. Linda hasade upp kjolen till midjan och såg Carries blick gå mot det exponerade skrevet. Hon tackade sig själv för att hon hade tagit sina ljusgrå Calvin Klein-trosor på morgonen så hon inte behövde bli generad över den detaljen när de oväntat skulle visas upp till allmän beskådan. Hon tog tag i Carries hand och ledde den gängliga sextonåringen över sina nu bara lår. När den nakna rumpan vändes upp mot Linda kände hon en svag doft av kvinnokön som inte var helt oangenäm. Den förstärkte snarare det laddade i situationen. För första gången hade hon en ung kvinna upplagd med fittan nedåt i sitt knä, väntandes på smisk!

Linda tog tag i Carries höfter och drog henne längre fram så att hon hade stjärten placerad mitt i knät och de långa smala benen hängde fritt i luften. Carries trosor hade kasat ner lite och korvade sig strax nedanför knäna.

”Det är bra, håll henne om midjan när du börjar” fortsatte Charlotte undervisningen. ”Då ligger hon stadigt även om hon krånglar.”

Linda gav Carrie en första lös dask på ena skinkan. Carrie sa inte ett ljud och låg helt stilla. Linda tittade fascinerat på hur hennes hand först gjorde ett vitt avtryck på den ljusa lena huden och sedan blev rosa. Hon daskade en gång till på den andra skinkan. Carrie reagerade fortfarande inte.

”Lite hårdare får du allt slå. Det är en bestraffning vi håller på med. Carrie är van vid mitt smisk och vet hur det känns i stjärten.”

Charlotte visade sitt missnöje med Lindas tafatthet. Linda slog tre gånger till i rask följd och ökade styrkan i slagen avsevärt. Klatscharna mot tonåringens runda fasta skinkor hördes tydligt. Carrie stönade svagt och rörde oroligt på rumpan så den dallrade inbjudande. Linda smiskade nu taktfast, alternerande mellan höger och vänster skinka samt lårens baksidor. En jämn rodnad spred sig över området och Carrie visade tydligt att budskapet gick hem genom att svänga kraftigare med stjärten, sparka med fötterna och lyfta huvudet vid särskilt svidande daskar. Linda höll ordentligt kring den smala midjan och gjorde en kort paus.

”Det här ska lära dig att inte bråka i bilen på familjeutflykter!” Lindas röst var oväntat skarp.

”Jag menade inte att... snälla det gör så ont! Jag har lärt mig nu. Får jag komma upp, snälla!?”

”Lite till behövs nog för att du inte ska göra om det. Ligg still och ta ditt straff som en stor flicka, annars bevisar du bara vilken barnunge du är.”

KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! Linda återupptog smiskandet. Carrie gav ifrån sig små halvkvävda smiskskrin och kastade med huvudet så hästsvansen for åt alla håll. Hon trummade med låren mot Lindas bara knän, knep ihop och öppnade stjärten om vartannat och exponerade på så sätt stjärthålsrosetten som till Lindas fascination var nästan hudfärgad. Bara en antydan till brunrosa i mitten och ner mot blygdläpparnas mussla som ljus och hårlös visade upp sig emellanåt när Carrie lyfte stjärten i fåfänga försök att undkomma Lindas straffande hand.

Smiskandet pågick ytterligare en stund tills en nick från Charlotte blev signalen att sluta och Linda lät högerhanden en sista gång falla mot sextonåringens vid det här laget illröda stjärt. Hon strök mjukt över Carries hettande nakna rumpa och blev själv alldeles varm inombords när hon nöjt såg resultatet av smiskandet. Det sved rätt bra även i Lindas hand men det var nog ingenting mot Carries stjärt tänkte hon. Den varma huden kändes underbart len fortfarande och hon kunde inte motstå att klämma lite på de fasta skinkorna. Carrie gav ifrån sig ett inte enbart missnöjt grymtande. Linda tog tag runt midjan med båda händerna och hjälpte den uppsmiskade och ångerfulla tonåringen på fötter. Carrie var röd i ansiktet av skam och ansträngning och gned sig frenetiskt på skinkorna. Hon gjorde ingen ansats att skyla sin ljusa kortklippta fittbuske där hon stod framför Linda.

”Ta på dig trosorna när du gnidit färdigt och jag hoppas att du lärt dig en läxa efter det här!”

”Ja-a... jag ska aldrig bråka i bilen mer, jag lovar. T-tack för... för straffet.” Carrie neg väluppfostrat som hon alltid var tvungen att göra för sina föräldrar efter smisk.

Hon tog upp trosorna som hon sparkat av sig under bestraffningen och drog försiktigt upp dem över den svidande baken och med shortsen i handen trippade hon iväg till sovrummet.

Charlotte vände sig till Linda:
”Det där gjorde du bra. I fortsättningen kan du få ta större ansvar vad gäller den handgripliga uppfostran av barnen. Du har visat att du kan sätta handling bakom orden och det är vad det hela går ut på . Kom nu så tar vi en kopp kaffe i köket.”

Linda var fortfarande alldeles varm i kroppen och gick som på moln ut i köket efter Charlotte. Det här skulle bli ett bra år som au-pair i USA!

---------------------------- ********* ------------------------
Kapitel 2

Lindas första smisk


Linda hade nu arbetat hos makarna Graham i nästan fyra månader. Hon kände sig allt mer som en i familjen och deltog i alla aktiviteter som involverade barnen.

En eftermiddag hade Linda ovanligt bråttom hem från stadens matvaruaffär för att hinna laga middag till familjen. När hon svängde upp på garageuppfarten låg Brads cykel slängd på asfalten och i undanmanövern råkade hon repa Charlottes bil mot brevlådan. Det blev ett tydligt märke på bakdörren och Linda fick panik. Hon ville för allt i världen inte bli fråntagen rätten att använda bilen för inhandling och kom på idén att luta Brads cykel mot bildörren för att dölja märket och försvåra för Mrs. Graham att avgöra vad som egentligen orsakat lackskadan.

Vid middagen var familjen samlad och ingen verkade ha tagit notis om det inträffade även om Linda möjligen tyckte att makarna Graham var tystare än vanligt. Efter maten när Linda just skulle till att diska kom Charlotte in i köket.

”Linda, har du sett att det blivit en repa på min bil?” Linda svalde.

”Nej... j-jag vet inte v-vad som... En repa sa du?”

”Ja, en ganska ful skada i lacken på ena bakdörren och Brads cykel stod lutad mot den så jag trodde att han hade ställt till det igen.”

Linda andades ut försiktigt:
”Ja, han ser sig inte alltid för och ställer cykeln var som helst. Jag får ofta flytt...”

”Fast idag kom han hem före dig.” avbröt Charlotte. ”Du åkte väl och handlade, eller hur?”

Linda svalde igen och tvekade ett ögonblick. Sen sa hon:
”Det är Brads fel. Han hade slängt cykeln på uppfarten. Jag repade bilen när jag väjde.”

”Ärlighet är alltid bäst Linda. Vi är besvikna på dig. Du kunde ha kommit till mig och berättat på en gång istället för att ge Brad skulden. Jag ser ingen annan utväg än att min man får ta hand om dig på det sätt oärlighet bestraffas i vår familj.”

Linda kände hur allt blod försvann från huvudet och hon blev alldeles svag i knäna. Skulle Steven straffa henne!? Han som annars bara smiskade sin fru! Och det var inte ofta heller, Linda hade bara hört Charlotte nämna det i förbigående.

”Nej, Charlotte, eftersom du är ansvarig för hushållet anser jag att Lindas olydnad och slarv är din sak att ta hand om.” Mr. Graham lät bestämd.

Charlotte nickade utan att svara och gav Linda ett tecken att följa med in i makarnas sovrum. Med en klump i halsen och tårar på väg upp i ögonen gick Linda tätt efter Charlotte in i sovrummet.

Inne i sovrummet drog Charlotte för persiennerna och tände en
golvlampa.

”Det här var en stor besvikelse Linda. Jag hade högre tankar om dig.” Charlottes röst var behärskad men uttryckte tydlig bedrövelse. Linda stod tyst och såg ner i golvet. Hon var rädd för bestraffningen och samtidigt förbaskad över att behöva straffas för något som hon helt och hållet ansåg var Brads fel, den lilla snorungen.

Charlotte gick fram till sekretären och lyfte en massiv stol, hög i ryggen och utan karmar och ställde den ute på golvet mitt framför Linda. Hon satte sig rak i ryggen och sa till Linda att komma och ställa sig bredvid henne på höger sida.

”Eftersom det är första gången för dig tänker jag låta dig behålla byxorna på under smisket. Det är emot mina principer men du är vuxen och gäst hos oss och kan få behålla lite värdighet. Få se vad du har på dig!”

Hon strök med handen utanpå Lindas tajta cykelbyxor, kände noga på tygets tjocklek och både nöp och klappade lätt med handen på båda skinkorna. Först blev Linda förnärmad över Charlottes när-gångna granskning men slappnade sedan av lite. Det var som ett tyst kvinnligt samförstånd, som om Charlotte med klapparna på baken försökte säga att det inte skulle bli så farligt.

”Nej, de här måste du dra ner först. Eller bättre, ta av dig dem helt och hållet!”
Med surmulen min och under tystnad började Linda dra ner cykelbyxorna med den insydda sämskskinnslappen i baken som hon nu inte skulle ha någon hjälp av. Hon var noga med att inte råka dra ner sina Tommy Hilfigertrosor och därmed behöva visa musen också. Hon klev ur byxorna och stod nu och skylde sig med händerna framför den pyttelilla trosans triangel framtill. Charlotte reste sig en aning från stolen, drog upp sin korta kjol och exponerade på så sätt ett par helt släta, lena lår och större delen av sina crèmefärgade silkestrosor med spetskant.

Linda noterade att det inte stack ut några hårstrån på sidorna trots att trosorna var smala och ganska högt skurna. Charlotte satte sig igen, klappade sig menande på låren och sa vänligt:
”Kom nu och lägg dig över knät så får vi det överstökat. Stjärten mitt över och inga händer vill jag se, du vet vilka regler som gäller.”

Linda lät sig greppas om handleden och sänkte sig mödosamt och
ytterst motvilligt över Charlottes knä, jämkade lite med höfterna så att stjärten hamnade som begärt. Håret föll fram över ansiktet och hon la det bakom öronen så gott det gick. Hela situationen var ytterst genant och innebörden av uttrycket ”the nursery position” gick upp för Linda. Hon rodnade och kände sig inte alls som den vuxna ansvarstagande nittonåring hon normalt var utan som en slarvig och olydig jäntunge över mammas knä på väg att få välförtjänt smisk på stjärten. Känslan att lämna över sig helt till en annan kvinna var dock både intim och lite spännande. Charlottes lår kändes mjuka och svalt lena mot Lindas bara mage och höfter.

”Tro mig, jag hade verkligen inte väntat mig att det här skulle behöva hända och det gör minst lika ont i mig som det kommer att göra på dig.” Charlotte lät formell på rösten.
”Spänner du dig gör det bara mer ont.” fortsatte hon och strök med handen över Lindas trosor och ned mot den bara huden på skinkornas nedre rundlar och över lårens baksidor. Med vänster hand samlade hon ihop trosan till en smal sträng och drog åt så att tyget skar in ordentligt mellan Lindas runda fylliga skinkor och höll på så sätt Linda i ett effektivt enhandsgrepp.

Den första klatschen överraskade Linda fastän hon legat och väntat på den. Först hörde hon bara ett skarpt ljud i rummet men direkt efter kände hon en skarp sveda på ena skinkan. Knappt hann hon fatta att det hade börjat förrän Charlotte delade ut flera hårda daskar i rask följd, alternerande mellan höger och vänster stjärthalva så skinkorna hela tiden var i dallring. Linda kände hur stjärten blev intensivt varm och slagen sved ordentligt när handflatan träffade den nakna huden nedanför troskanten. Det gjorde ont men ändå inte så mycket som hon fruktat och hon motstod ganska lätt impulsen att stöna efter varje dask. Då var skämmigheten värre att uthärda. Känslan av liten slarvig jäntunge förstärktes ytterligare av själva smiskandet och av Charlottes uppläxning:
”Tänk att du - DASK! - inte kunde vara ärlig och berätta - DASK! - att du repat min bil - DASK! - utan jag ska behöva ta dig över knät - DASK! - och smiska ljugandet ur dig DASK! - som en annan barnunge! Det här hade - DASK! - inte behövt hända om du fått en - DASK! - ordentlig uppfostran med regelbunden smisk - DASK! – för länge sen. Det är - DASK! - tack var att mina föräldrar hade förstånd att - DASK! - aga mig under uppväxten som jag kan ta ansvar och vet att vara - DASK! - ärlig. En rödsmiskad stjärt emellanåt gör en uppväxande flicka gott ska du veta.” DASK!

Hon fortsatte att smiska Lindas gungande skinkor ett par minuter under tystnad och tog sedan en paus från klatscharna och lät högerhanden vila.

”Är du ledsen för vad du ställt till med?” frågade hon med lägre röst. Linda stirrade ilsket i golvet och svarade:
”Det var Brad som slängde cykeln...” men Charlotte avbröt:
”Du var då en otrolig unge att vara envis! Vanligt smisk verkar inte bita på dig trots att det är första gången. Upp med dig och gå och ställ dig i hörnet med näsan mot väggen och skäms medan jag hämtar min man!”

Linda ångrade omedelbart att hon svarat emot och hon fick fjärilar i magen av Charlottes ord. Vad skulle Steven göra!? Hon försökte protestera men tystades av en hård smäll på baken och Charlottes upprepade befallning. Linda hävde sig upp och kände hur det hettade i både ansiktet och stjärten när hon utan att möta Charlottes blick lommade iväg till det anvisade hörnet. Skamvrån, tänkte Linda, som i en gammal barnbok!

Hon hörde makarna Graham samtala kort och sedan hur dörren öppnades och Steven och Charlotte kom in i sovrummet. Linda sneglade över axeln och såg att Steven intagit stolen och att Charlotte satt sig på sängkanten.

”Min hustru säger att hon inte tycks nå fram till dig och få dig att förstå allvaret i vad du gjort. Det är inte lackskadan i sig som är problemet utan att du försökt dölja den för oss och skylla ifrån dig. Därför har jag beslutat ta över nu trots att jag vanligtvis bara uppfostrar min hustru vid sällsynta tillfällen. Kom närmare, jag har en sak att visa dig.”
Steven böjde sig ner vid sidan av stolen och prasslade med en plastpåse. När han rätade på sig höll han ett föremål i handen som Linda inte kände igen. Det var en platt sak av styvt, mörkbrunt läder, ovalt till formen och med ett kort handtag. Någon form av monogram eller vapen var ingraverat i lädret på båda sidor. Steven såg hennes skräckslagna ögon och sa:
”Det här är vad som hos oss kallas en slipper. Den har tidigare framför allt använts i flickskolor och används än idag i vissa stater. Jag ser att det inte är vad du väntade dig men sedan jag lärde mig det här av min svärfar har jag använt den på min hustru vid särskilt allvarliga fall av uppstudsighet och oärlighet kan räknas dit. Charlotte fick smaka slippern hemmavid under sina tonår och vet hur effektivt det kan vara.”

Charlotte rodnade och strök sig omedvetet på stjärten med ena handen.
”Min far hade en särskild hand med kvinnor, min mor inberäknad.” sade hon och såg lite generat på Linda. Mr. Graham fortsatte:
”Jag har ännu inte ansett det befogat att använda den på min dotter då hon ännu bara är sexton år men i ditt fall anser jag att det du gjort fast du är en vuxen kvinna gör att en omgång med slippern är på sin plats. Till skillnad från min fru ger jag dessutom alltid flickor smisk på bara stjärten. Kom närmare så vi kan börja.”

Linda tog ett par försiktiga steg mot Steven som böjde sig framåt och strök lätt och lite dröjande med ett finger över trosornas tunna bomullstyg utanpå hennes venusberg innan han stack fingrarna innanför resåren. Han fortsatte att med jämkande rörelser dra ner trosorna över Lindas runda höfter, förbi musen och ner till knävecken. Det brusade i Lindas öron av skam när fittan hennes för första gången blottades inför en vuxen man. Hon kände hur det hettade i ansiktet när hon såg att Steven tittade mellan hennes ben på den friserade hårbusken. Precis som hon sett att Charlotte gjort hade hon rakat pubeshåret till en smal sträng som gick ner till de yttre blygdläpparna. Dessa var helt renrakade och slöt tätt ihop om de rosa inre läpparna och bildade en mörk skåra bakåt mot stjärten. Hon sneglade mot Charlotte som gav henne en uppskattande blick och ett litet leende.

Med trosorna ordentligt nere vid knäna ledde Mr. Graham henne över sitt breda och stadiga knä. Linda kände sig som en leksak i Stevens starka händer som placerade henne som han ville nästan innan hon hann reagera. Hon kände sig om möjligt ännu naknare än hon någonsin gjort förut. Detta var långt mer genant än då hon nyss fick smisk i enrum av Charlotte. Hon nådde nätt och jämnt ned med händerna till golvet, fötterna och benen stod rakt ut i tomma luften. Hon kände den svala luften mot sin nysmiskade bara stjärt när Steven justerade hennes position och sedan strök med handen över hennes skinkor. Hon knep reflexmässigt ihop dem så hårt hon kunde för att inte Steven skulle få alltför god inblick mellan hennes ben och upp mot hennes stjärthål. Hon mindes hur väl hon hade sett allt som dottern Carrie hade att visa när hon låg över Lindas knä. Men Carrie var ett barn och Linda en mogen kvinna vilket var en väsentlig skillnad.

Steven sträckte sig efter slippern och lät det svala lena lädret sakta stryka över Lindas stjärt. Charlotte och Linda drog båda efter andan när slippern lyftes och med ett skarpt klatschande ljud träffade Lindas försvarslösa mjuka skinkor. Först spred sig en nästan bedövad känsla och Linda andades ut lättad men snart övergick bedövningen i en ohygglig, intensiv sveda. Det kändes som om Steven tänt eld på hennes rumpa. Den brännande känslan blev fort outhärdlig och Linda började oja sig och kränga våldsamt med stjärten.
”Aj, aj, aj... AJJJ!! Snälla, snälla Mr. Graham! Det gör så OOONNNTT!!! Sluta, snälla.”
Steven fortsatte oberört agan. Ibland lät han slippern glida långsamt uppför hennes lår för att sedan återuppta den snabba rytmen av handledssnärtar så att lädret bet med lagom styrka i det mjuka skinnet. Han hade ganska god träning vid det här laget och visste att det inte behövdes styrka utan att träffvinkeln var viktigare för att sprida den intensiva svedan över hela stjärten. Lindas uppträdande över knät var bevis nog för Steven att skulle känna sig nöjd med effekten. Faktum var att han efter en lång stunds smiskande började få svårt att hålla Linda med en hand när hon kastade av och an med huvudet och sparkade med benen för att undkomma slipperns obönhörliga sveda. Huden på den nakna rumpan var alldeles rödflammig och det började bildas små röda upphöjningar där kanterna hade bitit extra bra.

Linda å sin sida hade helt glömt sina föresatser att hålla ihop stjärten och inte visa Steven mer än nödvändigt. Hon förstod att han redan måste ha sett hennes anus och mussla mer än en gång och hon brydde sig inte ett dugg längre. Allt hon orkade tänka på var denna fruktansvärda sveda i stjärten och vilken liten olydig och oärlig flicka hon var som förtjänade smisk för det hon gjort. Tårarna vällde upp i hennes ögon och trillade ned på mattan. Hon snyftade hejdlöst och stönade högt eller gav ifrån sig små smisktjut efter varje klatsch från Stevens flickskoleslipper. Allt motstånd var brutet och hon sparkade bara svagt med de små nakna fötterna rakt upp i vädret.

Efter vad som kändes som en evighet slutade Steven slå och Linda låg flämtande och stönande över knät. Uttrycket ”sorry little ass” hade aldrig varit mer passande än för att beskriva Lindas känslor efter den grundliga agan. Steven smekte henne mjukt över den flammande röda rumpan och lät henne ligga kvar i den genanta positionen tills hon lugnat sig. Sedan hjälpte han henne på fötter och strök med handryggen över hennes tårdränkta kinder och gav henne en kram. Linda slog ena armen om honom och satte sig försiktigt i hans knä med näsan hårt inborrad i hans halsgrop. Hon log mellan tårarna när hon förstod att hon måste vara en sorglustig syn där hon satt, nitton år gammal med trosorna vid anklarna, fittan till allmän beskådan och intensivt gnidande sin uppsmiskade nakna stjärt. Hon kände sig ändå tacksam. Tacksam över att ha kommit till en familj som brydde sig om henne och tagit henne till sig. En familj som visade att det i begreppet ”kärlek” även ingick respekt för varandra och en villighet att lära henne ta konsekvenserna av sina handlingar.

  VIP     VIP


Tillbaka