Det var fredagkväll


Det var fredag kväll och jag var på uruselt humör av någon anledning. Jag hade varit ledig hela dagen men ändå så såg lägenheten ut som ett bombnedslag. Jag hade bara inte orkat städa den. Min sambo skulle komma hem från jobbet närsomhelst och fast jag hade lovat att ha middagen klar till honom när han kom hem så hade jag inte ens börjat. Jag visste att han skulle bli sur på mig men det struntade jag i. Jag låg och slöade framför tv:n istället.

När Johan väl kom hem så undrade han vad vi skulle äta. Jag svarade vresigt att: det vet väl inte jag. Johan tittade surt på mig men ställde sig och lagade till lite snabb kvällsmat som han kom in med vid tv:n.
- Usch, inte vårrullar, det vet du ju att jag hatar, gnällde jag. Du är så egoistisk, bara för att du tycker det är gott betyder inte det att alla andra gör det också, fortsatte jag.

Johan satt lugnt kvar och åt upp sin middag. Konstigt att han inte blir sur på mig tänkte jag. Efter att Johan ätit upp sin mat gick han ut i köket och kallade på mig.
- Vad är det nu då? Skrek jag till honom.
- Du har ju inte städat någonting i lägenheten trots att du har varit hemma hela dagen. Har du bara slöat framför tv:n eller?
- Skit du i vad jag har gjort, snäste jag tillbaks.
- Nej, nu får det vara nog, hörde jag Johan säga för sig själv ute i köket. Maria jag vill att du kommer hit ut i köket omedelbart, ropade han.
Bäst att gå dit och se vad han vill, tänkte jag. När jag kom ut i köket så stod Johan med händerna på höfterna och såg arg ut. Han bad mig komma fram till honom. Jag gjorde som han sade och frågade vad han ville.
- Jag är trött på ditt uppförande Maria. Jag ska visa dig att jag inte tolererar sånt här. Vänd dig om!
- Varför ska jag göra det, frågade jag.
- Därför att jag säger det, svarade han.
Sakta gjorde jag som han sade samtidigt som jag funderade på vad det var han skulle göra. Jag började nästan misstänka att jag skulle få smisk. Men inte skulle väl Johan göra en sådan sak mot mig. Men varför fick jag den känslan då. Plötsligt avbröts mina tankar med ett:
- Knäpp upp dina byxor!
- Vad säger du? Varför skulle jag göra det för?
- Om du inte gör det själv så gör jag det åt dig, förstått? Sade Johan myndigt.
Jag började fumla med knappen i jeansen.
- Nu kan du dra ner byxorna till knäna, trosorna också och sedan kan du böja dig fram över köksbordet.
Av någon konstig anledning så gjorde jag som han sade.
- Jag ska lära dig att vara ordentlig, sade Johan.

Klatsch, Aj! Hans ena hand landade på min rumpa. Vad ont det gjorde. Han fortsatte att smiska mig med handen. Jag bad om nåd och förlåtelse, men han fortsatte ändå. Efter en stund började tårarna rinna på mig. Något sådant här hade jag aldrig varit med om förut. Efter en stund slutade han och bad mig ställa mig upp.
- Nu är du alldeles röd i rumpan min vän, men än är det inte slut, detta var bara uppvärmningen, sade Johan.

Han bad mig gå in i vardagsrummet och lägga mig över soffarmstödet.
- Se till att din rumpa putar ordentligt så jag kommer åt, sade han.

Jag gick oroligt in i vardagsrummet och lade mig som han hade sagt. Vad skulle nu hända, tänkte jag.

Efter några minuter kom Johan in med vårt lilla påskris som vi hade på köksbordet. Jag blev jättenervös när jag såg det och försökte att stålsätta mig inför den smärta som jag anade skulle komma. Han gick raka vägen fram till min nakna stjärt och började slå. Det kändes fruktansvärt. Det gjorde inte bara olidligt ont, det var även fruktansvärt pinsamt att ligga där med stjärten i vädret och få smisk som en olydig skolflicka.

Efter ett tag slutade Johan att smiska och sa åt mig att resa mig upp och dra upp trosor och byxor igen. Jag gjorde som han sade och satte mig sakta ner i soffan. Resten av kvällen hade vi det jättemysigt framför tv:n, mitt urusla humör var som bortblåst.

Efter denna händelse händer det att Johan ber mig att böja mig fram för att ta emot smisk. Men oftast har jag lärt mig att tygla mitt humör innan det går så långt…


     hfp  christina

Tillbaka