Bestraffningen


När jag nyss talade med dig i telefon, berättade du för mig att jag skulle bli rejält straffad när vi ses i morgon.
Jag vet att jag varit olydig och besvärlig. Repat din bil, inte passat tider, inte skött mig som du sagt m.m.
Jag bävar för morgondagen, men längtar efter dig också.
Det blir inte lätt att sova i natt!
 
Nu är det en ny dag och nattsömnen blev full av drömmar. Jag har fjärilar i magen, men mycket att göra innan jag kan åka till dig. Jag suckar lite över allt jag måste koncentrera mig på när min hjärna är full av vad som kommer att ske ikväll.
 
Jag gör mig i ordning så som jag vet att du vill. Nyduschad och fräsch, klädd i kjol och top.
Väl framme hos dig möter du mig med en kram och ett leende. Du är omtänksam och rar och nämner inte med ett ord att du är besviken på mig och kommer att ta itu med mig senare.
 
Du har lagat en god middag med rött vin till och vi sätter oss till bords. Jag har lite svårt att få ner den goda maten och du ler lite mystiskt, du vet förstås att jag är spänd inför det oundvikliga.
 
Efter maten ber du mig komma fram till dig. Jag går runt bordet och ställer mig vid din sida. Har ingen lust alls att vara olydig nu, känner att jag redan ställt till med för mycket och vet att det kommer att svida!
 
Du låter ena handen glida uppför mitt ben, under min kjol och rynkar pannan när du upptäcker att jag har trosor på. Jäklar! Jag ville inte åka hela vägen utan trosor och sen glömde jag ta av dom!! Nu ligger jag ännu mer illa till.
 
Du säger strängt åt mig att ta av trosorna genast och jag är inte sen att lyda. När jag böjer mig ner för att ta av dom ser jag att det ligger en bred linjal av trä på stolen bredvid dig! Jag sväljer nervöst.
 
Nu beordrar du mig att vända mig om och luta mig framåt över en bänk som står i köket. När jag gjort det känner jag hur du viker upp kjolen över min rygg. Darrande och utelämnad står jag med min nakna stjärt i vädret och skäms.
Du talar om för mig att jag varit mycket olydig och att jag har ett tufft straff att vänta. Jag vet att jag förtjänar det, men kan inte hålla inne en snyftning.
 
Linjalen läggs mot min blottade bak, försvinner igen och kommer strax tillbaka med ett svischande ljud. Jag rycker till och biter mig i läppen när smärtan sprider sig över ena skinkan. Metodiskt täcker du hela min stjärt med hårda klatschar. Jag snyftar och kvider, men står lydigt stilla och tar emot agan.
 
När du slutar är mina skinkor röda och heta, liksom mina kinder. Jag har svårt att möta din blick. Skäms så över att jag gjort dig besviken. Jag lutar huvudet mot din bröstkorg och ber om förlåtelse. Du säger att självklart förlåter du mig, men mitt straff är inte över än på länge. "Jag vet", snyftar jag, och kramar dig. Du kramar kärleksfullt tillbaka och ber mig duka bort, medan du blandar varsin drink.
När jag är klar i köket har du just ställt två drinkar på soffbordet i vardagsrummet. Jag tänker gå och sätta mig i soffan när du hejdar mig.
Du leder mig fram till fåtöljen som står mitt i rummet och böjer mig fram över ryggstödet. Undergivet står jag där och väntar på nästa del av mitt straff.
Kjolen viks upp igen och utan förvarning landar en hård smäll på min rumpa. Jag skriker till, det är flugsmällan denna gång och den känns ordentligt! Du ger mig en sträng order att stå still och tar sen itu med min fostran. En rejäl omgång med flugsmällan blir det och jag kvider och skriker och tror jag ska bli tokig av svedan i stjärten. Åh så ont det gör!
När hela baken bränner som eld slutar du lika plötsligt som du börjat, ger mig en snabb kram och leder mig till ett hörn av rummet.
Där drar du av mig kjolen och säger åt mig att stå still och skämmas. Som om jag inte skäms redan och värre blir det där jag står i bara min korta topp, med rumpan bar och svidande röd!
Under tiden slår du dig ner i soffan, smuttar på drinken och berättar hur röd och läcker min bak ser ut!
 
Efter ca 15 minuter får jag komma bort till dig, men jag får inte ta på mig kjolen igen eller på annat sätt skyla min nakenhet. Du vill njuta av utsikten säger du och jag rodnar av blygsel.
 
Vi tittar på tv en stund, smuttar på våra drinkar och jag börjar slappna av. Den svidande stjärten påminner mig dock om mina dumheter och om att jag fortfarande har en del bestraffning att uthärda. I alla fall har du inte sagt att du är klar med mig än.
 
När programmet är slut, tar du tag om min nacke, ömt men bestämt. Du tvingar mig att se dig i ögonen. Din blick är kärleksfull men sträng när du frågar mig om jag förstår varför du måste tukta mig. Jag nickar och svarar att jag vet att jag behöver det.
Bra, svarar du, och böjer mig sen framåt tills jag ligger över dina knän.
Sakta smeker du min ömma stjärt och säger samtidigt: - Du vet att jag har starka händer, eller hur? - Ja, svarar jag. -Och nu ska du få smaka på dom, säger du.
Jag gnäller lite och ber dig att inte smiska så hårt. Att be dig om det är förstås ett misstag. Du frågar genast med bestämd röst om jag glömt vem det är som bestämmer? -Det är du, svarar jag. -Just det, säger du, det tänker jag övertyga dig om nu. Samtidigt som du pratar börjar du smiska med din stora hand.
Jag älskar att få handsmisk av dig, fastän det svider så. Och idag svider det förstås ännu mer än vanligt, eftersom rumpan redan är öm av linjalen och flugsmällan.
Jag försöker vara dig till lags genom att ligga så stilla jag kan och hålla upp stjärten ordentligt. Att vara tyst när du smiskar mig är dock omöjligt. Du agar länge nu och mitt gnäll och mina kvidanden övergår efter en stund till små skrik.
Oförtröttligt smäller du mina skinkor med dina starka händer. Åhhh, om du bara ville ta en paus! Om jag bara kunde slippa svedan en liten stund!
Men inte! Du smiskar vidare allt hårdare och snabbare och det känns som om stjärten brinner.
 
Nu kan jag inte hålla tillbaka gråten längre. Som en barnunge lipar och sparkar jag, men det har förstås ingen effekt. Varje hård klatsch från din hand resulterar i ett vrål från mig.
Jag tigger och ber att du ska sluta, skriker förlåt och vrålar ajjjj för det gör så väldigt ont i stjärten nu.
Men det känns som om du aldrig tänker sluta. I stället smiskar du ännu hårdare och talar samtidigt om hur gott det gör för olydiga och bråkiga kvinnor att få rejält med smäll.
 
Det gör så ont och jag skäms så förfärligt! Men samtidigt känner jag hur alla dumheter försvinner ur mig, hur jag blir foglig och undergiven av agan.
Och det känns skönt och befriande.
 
Efter ytterligare en evighet av sträng bestraffning faller jag ihop storgråtande över ditt knä och då slutar du. Det blir så tyst i rummet och min gråt är det enda som hörs.
Du låter mig ligga i ditt knä och gråta ut, smeker mig ömt och tröstande och så småningom sprids ett stort lugn inom mig.
 
Du säger ingenting, väntar bara och efter en stund ber jag dig uppriktigt om förlåtelse och tackar dig för att du tuktar mig när det behövs.
 
Du håller om mig och berättar hur mycket du älskar mig och jag känner att det är hos dig jag allra helst vill vara, hur smärtsamt det än är ibland.
 
Vi sitter när intill varann, småpratar och har det mysigt nu. Lite orolig är jag för du har ännu inte sagt att mitt straff är över, men jag intalar mig att du nog är färdig med mig ialla fall. Jag har ju fått mycket smäll och säkert tycker du också att det räcker nu. Eller?!
 
Efter en lång stund av mys och prat reser du dig ur soffan och går till badrummet. Själv sitter jag kvar, smakar på drinken och ler och känner mig nöjd med att du förlåtit mig och att jag klarat av mitt straff.
 
När du kommer tillbaka tittar jag upp mot dig och ler. Men leendet fryser när jag ser att du har den breda hårborsten i ena handen. Du ler däremot och daskar lätt med borsten mot ditt lår!
 
Neeeej! Inte mer! Jag skriker nästan åt dig och vill fly min väg! -Men lilla gumman, jag sa ju att du har en tuff bestraffning att vänta, säger du och tittar mig stint i ögonen.
-Men, men,,, stammar jag och känner hur ögonen fylls med tårar, jag har ju fått jättemycket smisk redan! -Det räcker väl? -Snälla?!
 
Du förklarar sakta och lugnt att  du bestämt dig för att ge mig en ordentlig läxa denna gång. Du har aldrig smiskat mig så jag har haft svårt att sitta mer än möjligtvis dan efter, men nu blir det annorlunda, säger du.
-Den här gången vill jag att din stjärt ska påminna dig ordentligt om hur du uppfört dig och vem det är som bestämmer, säger du. -Och där är vi inte än. -Jag tror inte ens att din rumpa är mer än lite rosa på sin höjd.
 
-Joooo! Den är jätteöm, protesterar jag. Du ler lite överseende och säger åt mig att lägga mig på rygg i soffan.
Vad är nu detta? På rygg har du aldrig placerat mig förr!
 
Jag har ser inget annat än att lyda och när jag lagt mig ner lyfter du mina ben rätt upp i vädret!
Gud, så pinsamt! Men värre ska det bli visar det sig strax.
 
-Ha, utbrister du, din rumpa är ju knappt rosa ens! -Nu ska du göra exakt som jag säger, annars blir det värst för dig själv!
 
Snabbt lovar jag att lyda, för idag är du strängare än nånsin förut. Dock känner jag innerst inne att det här har jag provocerat fram och det under lång tid.
 
När du instruerat mig ligger jag med högt uppdragna och särade ben och håller mig i knävecken. Du sitter på soffbordet och ser på mig där jag ligger helt blottad. Du har full utsikt över mitt sköte och min stjärt som båda är vidöppna. Aldrig har jag känt mig så generad och utlämnad!
 
-Så där ja, flicka lilla, säger du med ett leende. -Nu är det dags att smaka på borsten. Jag blundar och håller andan. Det här är nytt för mig, att ligga så här och inte kunna dölja mitt ansikte.
Jag är mycket medveten om att du kommer att kunna se alla mina reaktioner, se mig skrika när borsten träffar sitt mål, se mig rodna och skämmas. Jag förstår att det här inte kommer att bli lätt!!
 
Du siktar med borsten och klatschar till min ena skinka. -Ooajjj! skriker jag och känner att det är mycket svårt att slappna av i denna ställning. -Det här kommer att bita bra, skrattar du och fortsätter smiska mina stjärthalvor växelvis.
Svedan är snabbt tillbaka eftersom stjärten redan ömmar. Jag håller krampaktigt i mina ben, anstränger mig för att behålla den ställning du sagt till om, skriker, kvider och ber.
 
Du smiskar ganska långsamt, -men hårt! Ohhh, så det bränner i baken!
-Snälla! Inte så hårt, skriker jag mot bättre vetande och du svarar: -Joodå, hårt och rejält, det behöver du!
-Jag vet, snyftar jag, men det svider såååå!
-Det är precis det som är meningen, min lilla älskling, svarar du.
 
Smällarna från borsten ekar i rummet och accompanjeras av min gråt.
Aldrig mer ska jag vara olydig, tänker jag.
-Snälla! snyftar jag igen, men borsten bara fortsätter sitt arbete mot min glödheta, svidande rumpa.
 
Plötsligt står jag inte ut längre! Jag släpper taget om mina ben, springer upp från soffan och vrålar åt dig -inte mer, inte mer, inte mer!
 
-Vad sysslar du med, ryter du med betoning på varje stavelse.
Först nu inser jag vad jag gjort. Jag har lyckats göra dig argare än nånsin, genom att fega ur och smita från min bestraffning.
Undergivet försöker jag blidka dig, talar om att jag ska lyda, att jag är snäll nu, att jag lärt mig min läxa.
 
Men det hjälper föga. Snabbt är du vid min sida, tar mig hårt i armen och talar om för mig att det är du som bestämmer, du som avgör när min bestraffning är klar, du och inte jag.
 
-Jag vet, svarar jag ynkligt.
 
Din nästa befallning kommer som ett piskrapp. -Sovrummet! -Nu!!
 
Jag nästan springer dit, mån om att inte göra ont värre. Medveten om att jag nu gjort bort mig ordentligt.
 
Väl inne i sovrummet beordrar du mig strängt att lägga mig på mage mitt i sängen.
Jag vågar inte ens tänka på att protestera nu, utan lyder direkt.
Jag hör hur du plockar med nånting och vet att du tar fram remmarna och repen. Stilla väntar jag, tårarna rinner men samtidigt känner jag att nu har jag bara att ge efter. Jag behöver inte göra några val, det är meningslöst att protestera, kvar är bara underkastelse.
 
Noggrant och beslutsamt binder du mig vid sängstolparna, armar och ben åt var sitt håll. Snart ligger jag fjättrad med en kudde under magen så att stjärten exponeras maximalt.
Jag gråter stilla, accepterar mitt straff, bereder mig på att ta emot det jag förtjänar.
 
-Nu, min älskling, kanske du förstår att jag måste markera mitt allvar, säger du.
Jag svarar att jag förstår. Du fortsätter med att tala om hur illa jag burit mig åt under lång tid och dessutom trilskats när du tuktat mig. Jag vet att du har rätt och att jag behöver ett straff som jag minns rejält.
 
-Då så, säger du, då är det lika bra jag tar itu med dig direkt och det enda som är idé att använda i det här läget är ridpiskan!
Jag svarar undergivet att jag förstår och jag hör dig ta fram ridspöt från klädkammaren.
 
Snart svischar piskan över mina skinkor och lår. Randar mig mörkröd tills jag tappar andan av den intensiva svedan. Jag vrålar rakt ut och rycker i remmarna som håller mig fastbunden, men jag kommer inte ens på tanken att be dig sluta. Vet att du ger mig vad jag behöver och har gjort mig väl förtjänt av. Vet att du agar mig av kärlek. Vet att vi båda kommer att må bättre - du av att sätta din kvinna på plats, jag av att bli tuktad till lydnad.
 
När piskan stillnat och gråten tystnat finns förlåtelse, ömhet och kärlek.
Och för min del en nyttig påminnelse varje gång jag sätter mig ned de kommande fyra-fem dagarna.

VIP  russ

Tillbaka