Den man älskar agar man


Det här skriver jag som en allmän hyllning till de män som står emot det moderna samhällets avslagna mansroll och som kan konsten att ge sina kvinnor det de behöver!
Och som en alldeles särskild hyllning till min egen underbara man som ger mig sån trygghet, omsorg och kärlek.
 
Två-tre gånger i veckan tar min man hand om mig på ett sätt som jag behöver och mår mycket bra av.
Jag märker redan av hans sätt att se på mig att det är dags.
Han har en speciell blick som säger mig att nu har jag töjt för mycket på gränserna.
 
Så kommer det,,, "nu är det dags att jag tar tag i din fostran igen".
Det skälver inom mig, av bävan men också av trygghet och kärlek. Det här är så rätt för oss båda!
 
Jag blir tillsagd att hämta något redskap - en linjal, ett björkris, men oftast min stora, ovala hårborste.
Jag skyndar mig att göra som han sagt och lämnar över redskapet med undergivet, sänkt blick.
Så får jag stå framför honom där han sitter på soffan eller sängen och klä av mig. Helt naken ska jag vara innan han är nöjd.
Lugnt och bestämt förklarar han för mig varför jag förtjänat mitt smisk denna gång och jag vet att han har rätt i allt han säger.
Rodnande står jag framför honom och skäms över att jag inte varit honom till lags, men jag vet också att allt kommer att bli bra igen. Han kommer att visa mig hur besviken han är och jag kommer att lära mig lyda honom bättre.
 
Efter en lång stunds uppläxning klappar han sig på knäet och säger "var så god". Just det ögonblicket, när jag står i beredskap att lägga upp mig över hans knä, är fullt av motstridiga känslor inom mig. En del av mig vill fly - men den delen vinner aldrig, en annan del är full av vilja att lyda. Visst känner jag rädsla, men också stor trygghet. Jag känner mig älskad, omhuldad och aldrig känner jag mig så kvinnlig som i detta ögonblick.
 
Med en liten suck sträcker jag så ut mig över hans knän. Rättar till min kropp så den ligger som jag vet att han vill ha den - med svankande rygg så att stjärten pressas upp och exponeras maximalt.
 
Hans stora varma hand börjar genast smeka min skälvande bak. Under tiden följer ytterligare en liten stunds uppläxning.
Så försvinner hans hand och jag drar ett djupt andetag.
Vet så väl att första smällen snart kommer, kan inte låta bli att spänna mig inför den.
 
Handen landar på min ena skinka med en hård klatsch och jag skriker till. Dom där första klatscharna är alltid svåra att hantera för mig.
Innan jag hunnit hämta mig får den andra skinkan en rejäl smäll. Ohhh, vad det svider!
Snabbt och bestämt täcker han hela min rumpa med hårda, smärtande smällar. Jag skriker och gnäller, kan inte låta bli att spänna mig, vilket gör smärtan än värre.
 
Lika plötsligt som han börjat, slutar han smiska igen och jag slappnar av, sjunker gnällande ihop över hans knän.
Han beskriver för mig hur röd och fin min stjärt är. Jag snyftar fram att det svider såååå och han svarar belåtet att det är precis som det ska vara.
 
Efter en stunds lugnande smekningar börjar svedan avta, hans hand försvinner igen och så känner jag hur han lägger den kalla baksidan av borsten mot min stjärt.
 
Jag drar efter andan, medveten om att nu kommer den verkliga fostran att börja.
Borstens kalla yta försvinner, för att sekunden efter landa på min bak med en kraftig smäll.
Åhhhh,,,,stönar jag fram, svedan är tillbaka blixtsnabbt och borsten fullkomligt regnar hårda slag över hela rumpan.
Aj, aj, aj,,,skriker jag och all min energi och koncentration går åt till att ta emot smisket som jag så väl behöver.
 
Det fortsätter i evigheter, så känns det i alla fall. Jag sparkar, vrider mig och vrålar ut smärta, ilska och skam.
Det är dock inga som helst problem för honom att hålla mig på plats med ett stadigt grepp om min midja.
 
Bit för bit plockar han ner mig. Ibland smiskar han sakta, låter svedan sjunka in mellan varje hård klatsch. Ibland smäller han så intensivt och snabbt att det nästan tar andan ur mig.
 
När han sen koncentrerar klatscharna till en enda fläck, först mitt på ena skinkan, sen på den andra, blir svedan så stark att jag inte kan göra annat än att kapitulera totalt.
 
Totalt undergiven och utmattat faller jag gråtande ihop över hans knän. Helt avslappnad lyfter jag min stjärt för att möta borstens svidande smällar och visa min lydnad.
Ytterligare en stund smiskar han, för att befästa min fostran, och jag möter varje smäll med ett dovt stön inifrån mitt innersta.
 
Min stjärt är nu starkt röd och skinnet bränner som eld.
Men det bekommer mig inte.
I detta ögonblick känner jag mig bara underbart fri, avslappnad och lycklig och jag känner stark kärlek till min man som tar så väl hand om mig och visar att han bryr sig.
 
Efteråt kryper jag ihop i hans famn, får tröst och kärlek och talar om hur mycket jag älskar honom. Och han vet att de närmast dagarna kommer han att ha nöje av en glad, lycklig, lydig och tillmötesgående kvinna!

VIP  russ

Tillbaka