Moster Signe
 


Jag var nästan 12 år gammal när mamma och pappa for till Brasilien. I ett helt år skulle jag bo hos moster Signe, mammas lillasyster. ”Var nu en snäll och lydig flicka” sa mamma när vi tog ett tårfyllt farväl. ”Nu när moster Signe har ansvaret för dig får du finna dig i hennes regler, det har jag lovat henne.”  Moster Signe lade armen om mig och sade att ”vi skall säkert komma bra överens.”

Moster Signe var nästan tio år yngre än mamma, ogift, smärt, blond och mycket vacker. Jag hade alltid beundrat henne, men hon var mer bestämd av sig än mamma och brukade säga att mamma skämde bort mig. ”Ibland borde du ge flickan en mer handfast tillrättavisning” kunde hon säga. Mamma brukade protestera svagt. ”Lite smisk på stjärten tog vi väl knappast skada av?” sa då moster Signe bestämt. För att undvika  moster Signes vrede, bestämde jag mig för att vara snäll och lydig.

De första veckorna gick bra och jag trivdes utmärkt med min moster. Jag fick hjälpa mer än hemma, men det tog inte särskilt mycket av min tid. Så småningom började jag dock slarva, ”glömma” och skjuta upp mina arbetsuppgifter. Moster Signe sa till mig flera gånger, och hon lät allt mer irriterad. Till sist, när jag hade svarat ganska uppkäftigt, hade hon fått nog. Hon spände ögonen i mig på ett sätt som gjorde mig riktigt rädd.

”Nu min unga dam räcker det. Nu är det dags att du lär dig vem av oss två det är som bestämmer, och vad som händer om du är olydig. Nu skall du få samma behandling som jag och din mamma fick när vi var olydiga som barn. Lyssna nu noga och gör exakt som jag säger, och försök inte sätta dig på tvären, för då blir det mycket värre för dig. Nu skall du genast gå in på ditt rum och ta av dig alla dina kläder, och jag menar precis allt. Häng upp, och vik ihop kläderna ordentligt, och kom sedan tillbaka hit.” Jag stirrade chockad på henne. Ett knappt märkbart leende lekte i hennes läppar ”Du hörde vad jag sa. Nu skall du nämligen få smisk på stjärten och du skall vara helt naken”.

Jag var jätterädd och hemskt generad när jag på bara fötter och utan en tråd på kroppen kom tillbaks till vardagsrummet. Först fick jag ställa mig framför moster med händerna efter sidorna medan hon sa att ” du har slarvat med disken trots upprepade tillsägelser. För det skall jag först straffa dig.” Så fick jag lägga mig över hennes knä och hon började genast slå mig med handflatan på skinkorna. Det brände och sved ordentligt, men hon höll inte på särskilt länge. ”Nu går du genast och tar hand om disken. Gå som du är, du behöver inte klä på dig.

Jag fick diska upp och plocka undan i köket och det kändes jättekonstigt att vara helt naken hela tiden. När jag var klar sa moster att ”nu skall du stå i skamvrån och skämmas tills jag säger till.” Jag fick ställa mig med ansiktet in i ett hörn och jag var tvungen att hålla händerna bakom nacken medan jag stod där. Det var en jobbig ställning och det kändes fruktansvärt genant att stå där och skämmas. Efter en lång stund blev jag tillsagt att ställa mig framför moster igen. ”Så var det det där med städningen i hallen. Lägg dig över mitt knä igen!” ”Nej snälla moster inte mer smisk. Jag lovar att vara snäll och ordentlig.” ”Ja det hoppas jag verkligen, men nu skall du straffas för synder som du redan begått.”

Jag hade inget val. Min stjärt hettade och sved redan, men moster sa att ”Vi har bara börjat lilla vän. Mycket mer stryk skall du få, så du inte glömmer det här på länge.” Hon började slå mig igen, något hårdare än förra gången och hon höll på längre. Nu började smärtan bli riktigt svår. Jag kunde inte ligga stilla utan vred på mig och försökte undvika slagen, men hon höll mig stadigt fast. Till sist började jag gråta. Det gick bara inte att låta bli, men moster Signe fortsatte att slå mig en god stund. Så fick jag gå och städa i hallen fortfarande helt naken. Därefter var det dags att stå skamvrån igen. Svedan och hettan i mina skinkor hade inte upphört när hon slutat och slå mig, och nu när jag stod stilla kändes det ännu värre, men jag vågade inte annat än att stå still med händerna bakom nacken och min blossande stjärt ut mot rummet.

Efter en lång stund fick jag ställa mig vänd mot moster igen. Jag måste ha utgjort en tragisk syn där jag stod, liten och rädd, alldeles naken med rödgråtet ansikte. ”Så var det då det allra allvarligaste” sa moster, tillsynes helt oberörd av mitt ömkliga tillstånd. ”Du har varit fräck och oförskämd, trots att jag påmint dig om dina plikter på ett mycket vänligt och hänsynsfullt sätt.” Detta var alldeles sant, hon hade flera gånger bett mig att inte glömma städningen och disken, men hon lät inte särskilt arg eller irriterad, i varje fall inte till att börja med, så därför hade hon helt rätt när hon fortsatte. ”Det är tydligt att du inte tog mina påminnelser riktigt på allvar, men efter den här kvällen tror jag du kommer att vara lite mer uppmärksam på vad jag säger, och jag tror inte heller att du kommer att vara lika uppkäftig.”

Nu tog hon fram en smal bambukäpp som var kanske drygt en halvmeter lång. ”Det här är egentligen en vanlig blompinne” förklarade hon ”och den ser kanske oskyldig ut, men tro mig, det här kommer att kännas rejält. Du skall få sex rapp av den här lilla käppen och det kommer inte att bli skönt.” Jag var så rädd så jag trodde jag skulle svimma. Plötsligt blev jag fruktansvärt kissnödig och bad att få gå på toaletten. ”Ja det är nog bäst, annars är det lätt hänt att du kissar på dig när du får smaka på den här” sa hon. Så tog hon mig i armen och ledde in mig på toaletten. Jag fick inte vara ensam utan hon stod hela tiden i dörröppningen och tittade på när jag kissade. 

När vi kom tillbaks till vardagsrummet fick jag ställa mig mitt på golvet, böja mig framåt och hålla fast med händerna i mina vrister. ”Det här kommer att göra rejält ont, men det är viktigt att du står kvar i den här ställningen tills jag säger åt dig att resa dig. I annat fall räknas inte slaget och du kommer att få ta emot ett till. Har du förstått?” ”Ja, men slå mig inte så hårt” pep jag.

Plötsligt ven det till och det första slaget träffade mina redan hettande skinkor. Jag skrek rakt ut, så ont gjorde det. Efter att slaget träffat så fortsatte den brännande smärtan lika intensiv utan att mattas av. Jag stönade och flämtade och tårarna bara rann. Innan jag hunnit hämta andan fick jag det andra rappet. Smärtan bara ökade och ingenting annat fanns kvar i mitt medvetande än de intensiva brännande smärtan. De övriga slagen kom i snabb takt och jag bara skakade och grät. När det var över orkade jag inte resa mig. Jag skakade i hela kroppen och svetten bara rann. Moster Signe hjälpte mig att ställa mig upp och föste in mig i skamvrån. ”Nu skall du stå här och skämmas med händerna knäppta bakom nacken, och våga bara inte ta ner händerna för då kommer du att få en omgång till med rottingen.”

Efter en lång stund i skamvrån fick jag gå fram till moster Signe och tacka för min välförtjänta bestraffning och lova att vara en lydig och snäll flicka. Då sa moster att jag var  förlåten och att nu skulle vi hjälpas åt med kvällsmaten, men jag fick inte lov att klä på mig utan var tvungen att vara fullständigt naken resten av kvällen. ”Så att du inte glömmer bort vem av oss som bestämmer” sa moster Signe och pussade mig på kinden. 


     hfp  christina

Tillbaka