Smisket i Kvällsöppet


I sin tillfälliga loge stod Annika Danielsson. Hon tittade på sitt riksbekanta ansikte, samtidigt som debattledaren Marja Sandströms röst hördes genom en högtalare.
-Kvällens första tema är feminismen och dess sabotörer. Vi ska få träffa en av feminismens mest kända företrädare, Renate Björk.
Välkommen!

Annika bet med överkäkens framtänder mot underläppen, när hon hörde applåden och jublet. Hon var till sin fördel utseendemässigt, ingen tvekan om det. Solbränd, ljusrött målade läppar och det långa, mörkbruna håret nytvättat och utsläppt ned mot den lila sidenklänningens axelband. De stora brösten rörde sig med hennes andetag och kroppens kurviga former framhävdes av den utmanande klädseln. Problemet var bara att klädseln och sammanhanget passade illa ihop.
-Du har vid upprepade tillfällen sagt att du vill träffa en mycket känd ung kvinna, sa Marja i högtalarna. Och nu har hon äntligen sagt ja till att möta dig i en debatt.
-Ja, om hon har intellektuell kapacitet nog att debattera, inflikade Renate.
Skratt från publiken fick ilskan att sprida sig genom Annikas vackra kropp.
-Du verkar inte ha särskilt höga tankar och modellen och filmstjärnan som är vår andra gäst ikväll.
-Tycker ditt ordval är väl pretentiöst. Hon är nakenmodell och porrstjärna.
-Okej, Renate. Du så få utveckla dina synpunkter närmare. Vi ska visa en bild på Annika Danielsson och låta dig få kommentera den. Vad är det vi får se?
-Ett mittuppslag ur herrtidningen FIB-Aktuellt, där hon fläker upp sig och basunerar ut budskapet att kvinnan är ett objekt. Ögonen tittar rakt ut mot läsaren. Näsan är liten och söt. Läpparna är ljusrött målade och öppna. Vad hon säger, kan läsaren lista ut:
Kom och ta mig! Kom och ta mig! Jag vill bli knullad av dig.

Annika öppnade logedörren och gick mot studioingången, som
bevakades av en gråhårig och stormagad vakt i illasittande uniform.
-Vad dom än säger till dig därinne, så gillar jag dig helskarpt, viskade han leende.
Sedan hördes musik ur hennes senaste film. En vals som hon endast iförd baddräkt dansat till i inledningsscenen. Hon gick in genom
dörren, passade ett draperi och möttes av ljumma applåder då hon tog plats på podiet, där Marja och Renate redan satt. De var två mycket olika kvinnor. Renate var lång och spinkig, hade runda, stålbågade glasögon och växtfärgad långklänning. Marja var elegant i sin röda, knälånga kjoldräkt och det blonda håret hade nyss fått krullig permanent. Det var henne Annika satte sig bredvid. Och från henne kom även ett leende, som dock snart försvann. För detta var ju Kvällsöppet. Programmet i TV2 där kända och framgångsrika människor brukade få känna av den svenska avundsjukan.

Gäststolen var hård och obekväm, och Annika hörde hur det gick ett sus genom publiken då hon sträckte ut sina vackra ben. Det var nästan bara kvinnor som satt på gradängerna, men längst ned till höger upptäckte hon i alla fall en ung kille. Han var klädd i lila
manchesterkostym och grön skjorta, och han hade ett sött äppelkindat ansikte och långt, lockigt hår.
-Välkommen hit, Annika, sa Marja.
-Tack!
-Det tog tid innan du tackade ja till att medverka i Kvällsöppet. Men du har medverkar desto mer i såväl svenska som utländska filmer. Vi ska titta på ett avsnitt ur din senaste produktion.

På en stor monitor rullade bilderna fram. Annika tittade ned på sina ben och hörde muttrande reaktioner från studiopubliken. Och hon hörde sin egen röst säga.
-Ska vi knulla?
Så tittade hon upp och fokuserade för andra gången blicken på den unga mannen med blyga ögon, rak näsa och smala läppar.
Han besvarade knappt hennes leende, men hon anade ändå att han var den i publiken som hon kunde få stöd ifrån.
-Vad tyckte du om det vi såg, Renate?, frågade Marja.
-Hur rakt får jag svara?
-Precis så rakt du vill.
-Jag skulle vilja ha Annika Danielsson liggande i mitt knä, med klänningen uppdragen över midjan och trosorna neddragna till
knäna. Om hon har några trosor på sig alltså.
Alla i publiken utom den unge mannen skrattade. Renate gjorde en paus, innan hon fortsatte.
-Jag skulle vilja smiska hennes fylliga och runda bak, tills den blir illröd. Att å kvinnorörelsens vägnar få ge henne det kok stryk hon så väl förtjänar är vad jag nu längtar efter.
En ny applåd hördes. Annika lyckades behärska sin ilska.
-Okej, sa Marja. Vi ska höra nu vad vår andra gäst har att säga. Hur ser du på det du gör, Annika?
Den kända utvikningsflickan drog tre snabba andetag, innan hon svarade.
-Jag har aldrig utgett mig för att vara något helgon. Män tycker om att se mig naken och jag visar mig naken. Det är vad det handlar om.
-Handlar det inte om andra unga kvinnor också. Vilket budskap du förmedlar till dom. Att dom ska vara lika perfekt skapade som du för att ha något värde.
-Nej, absolut inte.
-Jodå, bryter Renate in. Det är precis vad du förmedlar till dom. Och därför vidhåller jag min åsikt. Du borde få smisk offentligt.
-Då måste jag bemöta dig, Renate, och säga vad jag tror om dig.
Egentligen är du bara fruktansvärt avundsjuk på mig.
-För dina stora lökars skull, menar du. Knappast, Annika.
-Jag är faktiskt lite trött på dig och andra feminister, som inte vill unna män lite livsnjutning.
-Skulle det vara livsnjutning? Gubbar som tittar på dina utvikningsbilder och runkar.
Grälet fortsatte och Annika kände hur nästan hela studiopubliken var emot henne. Men det fanns massor av människor som satt vid sina TV-apparater också. För henne fick den unga killen representera dem. Hon tittade hopfullt på honom, då Marja släppte in publiken i debatten. Den som yttrade sig först var en fet,
svarthårig sjuksköterska som satt längst ned på mitten. Hennes näsa var svettig och de små fyrkantiga glasögonen gled nedåt, medan hon pratade.
-Jag tycker du är en skam för oss kvinnor, Annika. I den mansvärld som du understöder finns hela vårt värde i våra kroppar. Där är vi objekt. Inget annat.
Hon fick applåder och fler frustrerade feminister yttrade sig på samma sätt. Nu vädjade Annikas ögon till killen, som skruvade sig på sin plats längst ned till höger. Han var väldigt ung. Men han räckte upp handen i alla fall.
-Okej, hör ni, sa Marja. Därnere har vi Yngve arton år. Du har rest hit från…
-Avesta, inflikar killen.
-Och där går du fortfarande i skolan, förmodar jag.
-Ja, sista året i gymnasiet.
-Okej, Yngve. Vad tycker du?
-Att Annika är vacker och begåvad, och att hon inte alls bara är någon som gubbar sitter och runkar, när de tittar på utvikningsbilder av. Hon tycker om sin kropp. Hon är stolt över den. Och det är inget fel i det. Du som säger att du vill ge hennes smisk, vill bara få ur dig ilska och avundsjuka.
Renate blev röd i ansiktet av ilska och några av de värsta feministerna buade, men Annika skrattade ändå och kunde inte motstå frestelsen att skicka iväg en slängpuss till killen. Kameran
zoomade in henne precis när hon gjorde det.
-Jaha, kära tittare, inflikade Marja, vi kan tydligt se vilken sexuell makt Annika har på en naiv ung man. Och frågan är om vi inte ska låta Renates önskan gå i uppfyllelse. Televisionens uppgift är bland annat att vara folkbildare. Så varför inte låta Renate få demonstrera hur man agar en utvikningsbrud.
-Nej!, protesterade Annika. Aldrig i livet!
Därpå dränktes hennes röst av våldsamma applåder och jubelrop,
och hon kände hur Marja grep tag i henne och tvingade henne
fram till Renates knä.
-Bravo!, ropade den svarthåriga sjuksköterskan. Upp med klänningen och av med trosorna! Ge na!
Hjälplös och utlämnad märkte Annika hur just detta skedde. Plötsligt låg hon i Renates knä och hölls fast vid midjan av kvinnosakskvinnas starka vänsterarm, medan stjärten blev helt
blottad inför kamerorna och därmed också för hela svenska
folket.
Klatsch! Klatsch! Klatsch!
-Här får du för dina sabotage mot kvinnorörelsen!, sa Renate. Här får du för alla sjuka ideal du förmedlar.
Hon daskade och Annikas ljuva stjärt gungade, medan alla på
podiet utom pojken från Avesta ropade.
-Mer! Mer! Hårdare!
Och Renate fortsatte daska sitt hatobjekt nummer ett på den delade kroppsdel, som väckt beundran och kåthet över hela
världen. Den ändrade färg till rött och Annikas skrik var som underbar musik för alla de samlade feministerna. Hjälplös och alltmer förnedrad låg hon där och sparkade med benen och fäktade med armarna, utan att kunna bli fri från sin plågares grepp. Hon visste att många hushåll nu hade färg-TV och att stjärtens förvandling tydligt skulle märkas på deras bildskärmar.
-Sluta nu! Sluta!, tjöt hon.
Men agan fortsatte tills kameran kunde dokumentera två helt
röda skinkor.
-Kära tittare, sa Marja, ni har fått se en arrogant ung kvinna tuktas och jag hoppas ni inte glömmer denna upplevelse. Nu ska vi låta
henne få resa på sig och visa sitt ansikte fyllt av smärttårar. Vi ska
höra henne tacka Renate Björk för smisket.

Annika kom upp på benen igen och för en stund fångade
kameran fittans tjocka, triangelformade hår, innan hon hann dra
ned klänningen. Det gjorde ont vid skinkorna när sidentyget berörde dem, men hon kände också en kittlande upphetsning i kroppen. Och rösten blev på nytt kaxig då hon tittar rakt in i kameran och sa.
-Tack för smisket, Renate. Efter det här kommer säkert fler än någonsin att vilja se mina filmer.

Annika fick rätt. Smisket i Kvällsöppet skapade rubriker i varenda tidning och blev ett jättelyft i hennes fortsatta nakenkarriär.


VIP russ

Tillbaka