Sara slår vad


Sara är utan tvekan den vackraste flickan på kontoret, men också den som oftast provocerar och skapar vredesutbrott. Särskilt hos äldre kvinnliga kollegor. Hon tänker sig sällan för innan hon säger något, och hon klär sig minst sagt utmanande. Därför blir det laddad stämning på rasten, när hon iförd kortkort kjol och djupt urringad jumper sätter sig vid kaffebordet.
-Hej, Elsa, säger hon. Hur mår din gubbe?
-Du kallar honom inte min gubbe, fräser Elsa. Min man heter Rickard. Hur vore det om du lärde dig visa lite respekt?

Elsa har jobbat på kontoret i snart trettio år och bittert har hon märkt vilken uppmärksamhet Sara får av chefen. Han ber ofta henne komma in, då han vill diktera brev, och ibland står det blommor från honom på hennes skrivbord. Men den allra värsta förödmjukelsen är att han så ofta låter henne få ta emot utländska besökare. Visst är hon duktig på språk, men Elsa är absolut inte sämre. Tvärtom har Elsa rest runt i nästan hela världen tillsammans
med sin älskade Rickard.
-För övrigt tycker jag du åtminstone kunde kosta på dig att sitta anständigt, när det tydligen är för mycket begärt att du ska klä dig anständigt på arbetstid, fortsätter Elsa.
-Ursäkta, men vad är det som stör dig med hur jag sitter?, undrar
Sara.
-Det stör mig att jag just nu kan se dina trosor.
-Jaha. Än sen? Gillar du inte färgen på dem?
Det blir för mycket för Elsa. Hon låter kaffekoppen få stå kvar på bordet och går till sitt skrivbord. Sara fnissar och lägger demonstrativt upp sina välformade ben på bordet.
-Sara, enough is enough, säger Anki. Ta ned dem igen!

Det skiljer bara två år i ålder mellan de båda unga damerna, men ifråga om kaxighet skiljer det betydligt mer. Den mörkhåriga Anki är ingen osäker person. Tvärtom. Hon kan sätta de flesta på plats.
Och hon ser inte illa ut heller med sin röda pagefrisyr, sitt sött fräkniga ansikte och sin spänstiga lilla ungflickskropp. Ändå saknar hon intresse för männen, då de möter henne tillsammans med den
slagfärdiga, kurviga och blonda Sara. Henne kan de inte undgå att lägga märke till. Hon har alltför inbjudande storlek på brösten för det, och rumpan rör sig så sexigt att till och med den sextiofyraåriga våningsvaktmästaren Otto blir kåt när hon passerar hans disk ute vid hissarna.

Alltså är det knappast underligt att Anki nu tycker att hennes arbetskamrat och väninna kan sansa sig lite och ta ned benen igen. De sitter mitt emot varann. Anki kan inte undgå att märka något ytterst provocerande.
-Antar att du minns hurdana trosor du tog på dig imorse, säger hon. De är genomskinliga.
-So what?, skrattar Sara. Det är nästan alla mina trosor.
-Hur långt tror du att du kan gå egentligen? Vad blir nästa steg?
Komma hit utan trosor alls?
Sara ler vid tanken. Det vore en utmaning. Ett sätt få arbetsdagen att bli mer spännande.
-Vad tror du händer om jag gör det?, undrar hon.
-Då slutar det med att du får smisk på stjärten.
-Äh, vadå! Anki, vem skulle våga ge mig det? Jag är tjugotre år.
-Vi kan slå vad om du vill.
-Att jag kan arbeta en hel dag utan trosor och klara mig från att få smisk på stjärten.
-Just det, Sara. Vinner du så bjuder jag dig på din flygbiljett till Spanien. Och vinner jag, får min lillebror följa med oss på resan och ligga med dig så ofta han vill.
Sara skrattar igen. Ankis lillebror Hasse är gullig, men också en ganska barnslig femtonåring. Ligga med honom är knappast hennes önskedröm. Särskilt som hon vet att han är oskuld och gärna vill att just hon skall bli hans första älskarinna. Fast vad tar
hon för risk egentligen? Det här vadet kan hon lätt vinna. Imorgon
är det fredag. Lika bra att vadet avgörs redan då. Någon blåst är inte att vänta. Hon kan riskfritt gå från tunnelbanan till kontoret i
kortkort, utan att ha trosor under.
-Tänk vad mycket jag kommer att spara på det här!, säger hon. Du skulle ha föreslagit en vecka åtminstone.
-Vi får väl se, replikerar Anki. Mycket kan hända på en dag.
-Imorgon från det att jag stigit upp till det jag kommit hem igen.
-För jag berätta för Hasse vad som står på spel.
-Visst! Gör du det!

Kafferasten är slut och väninnorna sätter sig vid varsitt skrivbord. Sara tar genast fram anteckningarna hon senast gjorde inne på chefens kontor, och börjar skriva in dem på dataskärmen. Hon minns stolt komplimangerna han gav henne och alla blickar hon fick. Ett samlag med honom kan nog löna sig rejält. Men inte än. Ett tag till skall han bara få tråna.

Anki lyfter upp luren på sin telefon och trycker in numret till villan, där hennes föräldrar och lillebror bor. Det är tack och lov han som svarar. Han har gått hem på en håltimme för att jobba vid sin dator med en enkätundersökning.
-Vill du att din önskedröm ska gå i uppfyllelse?, frågar hon dovt.
-Min önskedröm?
-Att den du helst vill blir den första.
-Varför pratar du så tyst?
-För att hon hör bra.
-Klart jag vill knulla henne!
-Då tycker jag du ska skynda dig att kontakta farbror Urban, eftersom han råkar vara en av företagets kunder. Be honom komma hit imorgon bitti för en liten rundvisning, som Sara står för!
-Okej, men han har ju varit på kontoret förut.
-Inte sen vi omorganiserade och möblerade om. Be honom titta förbi min plats, innan rundvisningen börjar! Jag kommer att ha en viktig upplysning att ge honom.
-Vadå för viktig upplysning?
-Det får du veta först när vi kommer att befinna oss i ett annat land.
Hon avslutar samtalet och sneglar på Elsa, som sitter vid skrivbordet bredvid och uppenbarligen har lyssnat. Den normalt så bittra, medelålders kvinnan har plötsligt ett skadeglatt leende i ansiktet.
-Så vi får besök imorgon, säger hon.
-Stämmer utmärkt, säger Anki. Ett besök som kommer att ge någon här på kontoret en välbehövlig läxa.
Vid sin plats betydligt längre bort i kontorslandskapet hör Sara ingenting. Hon fortsätter skriva ned chefens anteckningar och tänker på en framtid då hon får eget rum och betydligt högre lön.
Ser man ut som hon, blir det alltid precis som man önskar, tror hon.

Arbetsdagen vid Hoffman och Söner slutar som vanligt för hennes
del klockan fem och hon skyndar mot tunnelbanan. Ovetande om
morgondagens kundbesök åker hon rulltrappa nedåt och ser på reklambilder av damer, som visar sexiga underkläder. De är unga, men inte lika vackra som hon. Knappast underligt att männen som står bakom och framför henne, och som passerar uppåt i den andra rulltrappan hellre ser på henne än reklamen. Nästa dag kommer hon att ha bh, precis som damerna på bilderna, men ett annat slags plagg som de visar, kommer hon att sakna. Tanken på det hetsar upp henne så mycket, att hon bestämmer sig för att ringa någon av sina pojkvänner. Frågan är bara vilken hon skall välja. Nicklas knullar bra, men har aldrig något roligt att berätta. Sven tar alltid tid på sig. Vill jämt skryta om karriären, innan han tar henne. Det får bli Bengt. Han har störst kuk.

Inne i tunnelbanevagnen tar hon upp sin mobiltelefon. En kraftig, medelålders sjuksköterska iförd vit uniform sitter mitt emot och betraktar henne med ett ogillande, som påminner om Elsas. Bengts nummer är lätt att komma ihåg och han svarar direkt.
-Hej, min älskling, säger hon. Vad tror du om lite italienskt på restaurang Rudolfino och efterrätt hemma hos mig?
-Ett underbart förslag, säger han.
-Då möts vi klockan halv sju, utanför Rudolfino. Skall bara skynda mig hem först och klä mig ännu sexigare. Puss!
Sjuksköterskan tappar behärskningen. Saras kjol har glidit upp så långt att trosorna syns.
-Smisk skulle såna som du ha!, ryter hon.
Det blir helt tyst i vagnen, men Sara låter sig inte påverkas av det. Med bevarad kaxighet tittar hon ut genom fönstren på hus i Gamla Stan. En kvinna i fyrtioårsåldern som är klädd i rutig, långkjolad dräkt och har glasögon och uppsatt hår lägger sig plötsligt i.
-Just det. Någon borde lägga upp na på knät och ge na smisk!
Sara är fortfarande inte ett dugg rädd. Hon skrattar bara överlägset, medan tåget stannar vid Slussen och nya passagerare
stiger ombord.
-Och vem skulle våga det, här inför så många? Förresten skall jag av vid Medborgarplatsen.
-Det ska du inte alls. Du ska åka ända till Hagsätra med bar ända!,
säger sjuksköterskan.
Nu äntligen inser Sara faran, och den väcker motsägelsefulla reaktioner hos henne. Visst blir hon rädd, men hon vet också vilken ljuvlig stjärt hon har. Det finns unga killar bland passagerarna, som nu samlas för att titta, och som blockerar passagen mot dörrarna. Hon har igen chans att komma undan, och det gör henne kåt.
-Sätt igång då!, säger en av killarna.
-Jag kan hjälpa till att få av na trosorna, säger kvinnan i dräkten.
Sara lyfts upp från sätet och hålls fast i armarna av sjuksköterskan, medan kvinnan i dräkten sticker in händerna under hennes kortkorta kjol. Alla i vagnen som ser vad som händer kan konstatera att fittan syns genom trosornas tunna tyg.
-Djävlar, vilken fin triangel, utbrister en kille. Kasta hit trosorna så
man får dem som souvenir!
Sara försöker att sparka med benen, men kvinnan i dräkt är stark
och snart är trosorna av.
-Bravo!, ropar en gammal gubbe. Ge na nu! Det är långt till Hagsätra.
Han har helt rätt. Tåget har bara hunnit till Gullmarsplan alldeles utanför tullarna, när Sara läggs med fittan nedåt i sjuksköterskans
breda knä. Den första dasken hälsas med applåder. Den träffar Saras vänstra skinka och får henne att skrika till.
-Såhär borde man göra oftare med flickor som du, säger sjuksköterskan. Ert beteende är skamlöst. Du ska vara glad att du får smisk, istället för att bli våldtagen. Som du klär dig ber du om det sistnämnda.
-Låt mig få ta hand om henne sedan!, säger kvinnan i dräkt. Jag ska se till att hon verkligen lär sig.
Sköterskans handflata daskar Saras fylliga stjärt. Den gungar vid slagen och blir alltmer röd. För en av de unga manliga passagerarna är det en så upphetsande syn att han får utlösning innanför byxorna. Kompisen som står bredvid honom är nära att
drabbas av samma olycka.
-Fan! Det här är för mycket, säger han. Vilka skinkor!
Ingen medpassagerare yttrar något om att Saras öde är oförtjänt. Tvärtom har flera sett henne på tåget förut och märkt hur hon utmanande sträckt ut sina ben och låtit kjolen få glida uppåt.
-Sluta! Snälla!, vädjar hon.
-Varför då?, undrar sjuksköterskan. Tror du inte jag ser att du börjar bli våt mellan benen?
-Nej, nej, det gör ont.
-Gör dig inte till, min sköna!
Den skimrande saften talar sitt tydliga språk. Det här har Sara längtat efter. De tittande passagerarna skrattar. Vilken resa!

Sara är fortfarande utan trosor, då kvinnan i dräkt bär henne ut ur
vagnen vid Hagsätra station. Massor av passagerare har följt med ända hit, och ute på perrongen får sjuksköterskan beröm för vad hon gjort.
-Ungdomen skall lära sig!, säger en gammal man. Du statuerade exempel. Den här tunnelbaneresan kommer det att talas länge om.
-Hon fick precis vad hon förtjänade, tycker en lång, gråhårig ragata. Såg precis hur hon satt där och visa upp sig, och hon hade inte vett att prata tyst i telefon. Ville väl tala om för alla att
hon minsann skulle knulla.

Den unge mannen som fått utlösning ser på sina byxor.
-Tur att man har andra par!, säger han.
-Undrar hur det går för den där tjejen nu, säger hans kompis.
Vid det här laget har kvinnan i dräkt passerat spärrarna med Sara.
Folk ute på torget ser förundrade på den vackra flickan, som förgäves försöker komma ned på marken och bli fri. Kvinnan är
stark och håller henne hårt i sin famn.
-Har du mycket ont i stjärten?, frågar hon.
-Vad tror du?, väser Sara.
-Inte den tonen, min unga dam!
-Det här är människorov.
-Just det, men du ska få din frihet tillbaka i god tid, så du kan åka
till jobbet imorgon.
-Vem är du?
-Jag heter Karin Landberg.
-Och vad vill du med mig? Släpp mig nu för fan!
-Jag ogillar svordomar, min sköna.

Vid en port släpper kvinnan ned Sara, men låter henne inte få
springa undan för det. Hon hålls i ett hårt grepp och tvingas följa
med uppför fyra trappor och in i en upplåst lägenhet. Från köket
stirrar en man i fyrtioårsåldern på Sara. Han har högt hårfäste och
ett runt ansikte med helskägg. Ögonen är små, näsan krökt och
läpparna tunna.
-Vilken läckerbit!, utbrister han.
-Ja, och läckerbiten skall få städa vårt hem helt näck, säger Karin.
Gör hon inte det, får du hjälpa till med att hålla fast henne, medan jag ger henne mer smörj.
-Nej, tjuter Sara. Inte ännu mer.
-Då så, av med paltorna så ska du få skura och dammsuga. Det
blir trevlig underhållning för oss.
Sara tvekar en kort stund. Sedan drar hon jumpern över huvudet
och knäpper upp bh:n. Mannen slickar sig om munnen när han ser
hennes byst, och han blir ännu mer kåt då kjolen åker av.
-Oj, oj, oj, vad läcker hon är!, utbrister han.
Stackars Sara måste skura golvet med sin rödfärgade stjärt i hans
blickfång. Hon måste ligga på bara knän och ta bort matrester
och grus. Lägenheten är fruktansvärt ostädad och hon vill bara
komma därifrån.

Men det dröjer till nästa morgon, innan hon kan lämna den. Och
då har hon inget annat val än att ta tunnelbanan direkt till jobbet.
Bar under kjolen och med dofterna av skurmedel kvar i näsan,
står hon trött och gäspar vid vagnens mellersta dörrar. Knappt sex timmar har hon sovit naken i det märkliga parets skinnsoffa. Stjärten fick hon insmord med salva av Karin, som sedan också la en filt över henne.
-Vad snygg du är!, hör hon en ljus röst säga.
Hon upptäcker att en kille i mellanstadieåldern ställt sig mitt emot
henne. Han är knubbig, rödhårig och fräknig och har sin skolryggsäck över axeln.
-Tack, säger hon. Vad heter du?
-Erik och jag är tolv år. Du då?
-Sara och jag är tjugotre år.
-Vart ska du?
-Till jobbet och jag är tyvärr försenad.
-Jag ska till plugget och jag är inte försenad.
När han stiger av vid nästa hållplats ger han henne en slängpuss.
Den muntrar upp henne. Försenad. Än sen. Hon är ju chefens
favorit.

Direkt när hon kommit in i kontorslandskapet går chefen fram
till henne. Med sig har han Conrad Johansson, som är en av företagets viktigaste kunder.
-Tack och lov att du kom, Sara. Conrad vill ha en rundvisning och
han vill absolut att du ordnar den.
-Självklart, chefen!
Hon ler och leendet blir besvarat av Conrad. Han har ett päronformat ansikte, jättemage och korta ben. Vitskjortan hänger
delvis utanför byxmidjan och den randiga slipsen är slarvigt knuten.
-Oj, har du haft bråttom imorse!, skojar hon och känner Elsas avundsjuka blick.
Trots det som hänt har Sara fått tillbaka självförtroendet och charmen.
-Jag kanske inte är ensam om det, svarar Conrad och skrattar
skrockande.
Sedan blinkar han med ett öga mot Anki, utan att Sara märker
det.
-Jaha, säger hon. Vad vill du se först?
-Det nya arkivet.
Hennes tonfall blir förbryllat.
-Arkivet. Varför i all världen då?
-Kunden bestämmer, Sara.
Med bibehållet självförtroende nyper hon honom lätt i kinden.
-Som du vill, Conrad. Följ med då! Vi har flyttat det en bit.
De går in i ett avskilt rum, där pärmar i massor står på hyllorna.
-Vi försöker minska ned så mycket det går, säger hon. Men
avtalen exempelvis måste ju gå lätt att komma åt.
-Jag vill titta på dem, avbryter Conrad.
Sara sväljer och tittar uppåt. Alla hans avtal finns på en av de översta hyllorna. Stegen måste användas för att få ned dem.
-De… det tar en stund, stammar hon. Du kan… kanske vill dricka
kaffe en stund med Anki, medan jag plockar ned dem. Ho… hon är ju din brorsdotter.
-Nej, Sara. Ta ned dem nu!
Hon skakar i hela kroppen, när hon flyttar stegen till rätt hylla. Så
klättrar hon långsamt uppåt. Han ställer sig rakt under henne.
-Vad sa jag? Fler än jag har haft bråttom på morgonen. Komma
till jobbet utan trosor är farligt, Sara. Tror du är lite röd om stjärten.
Tänk om jag skulle ta och bättra på färgen, när du fått ned alla
avtal!
De finns i tre pärmar, som hon tar ned en efter en, medan han
njutande ser på.
-Jag fick smisk igår i tunnelbanan, säger hon. Vill du också
smiska mig, så är det klart du måste få göra det… Du är ju vår
kund. Men snälla Conrad, stäng dörren först!
Hon har ställt alla tre pärmarna på ett långsmalt bord. Nu lägger
hon sig på mage över det och hör hur dörren skjuts igen.
-Nej, nej, i mitt knä ska du ligga, ljuva dam!, befaller Conrad.
Han drar fram en av stolarna som stått vid bordet och sätter sig
på den. Med upphetsade andetag lägger hon sig där han vill.
Daskarna hon fick på tunnelbanan var ju inte enbart oangenäma,
och inte de hon fick på kvällen när hon skurade heller. Bara hon
låter bli att skrika för högt nu, så går allt bra. Arkivet är långt ifrån
kontorslandskapet.

Redan efter de tre första daskarna tappar hon behärskningen.
Conrad slår fruktansvärt hårt och stjärten är rejält öm efter gårdagens aga.
-Snälla inte så hårt!, vädjar hon.
Efter ytterligare fyra daskar, vädjar hon inte längre. Hon skriker i
högan sky och stjärten blir allt rödare.
-Som jag sa, skrattar Conrad. Komma till kontoret och ta emot
en storkund utan trosor på sig, det kan bli besvärligt det.
-Aj! Aj! Conrad sluta!
Samtidigt som dask nummer tolv träffar Saras skinkor öppnas
arkivdörren. Elsa och Anki kommer för att se vad som står på. Sara ligger med huvudet åt deras håll och hon kan se skadeglädjen
stråla från deras ögon. Vadet är nu ohjälpligt förlorat.
-Nej, tjuter hon. Nej, sluta!
-Tvärtom! Fortsätt och fortsätt länge!, skrattar Elsa. Sara får precis
vad hon behöver.
-Instämmer, säger Anki. Och snart kommer även min lillebror att få
precis vad han behöver.
Sara sparkar med benen och försöker vrida sig, men Conrad håller
vänster hand hårt tryckt mot hennes rygg och låter höger hand
få fortsätta misshandla den välskapta stjärten.
-Inget är ljuvare än att få aga en bortskämd skönhet, skrattar han.

  VIP     VIP


Tillbaka