Nadina


Av alla rockrecensioner jag skrivit under åren var den här elakast. Den publicerades en vecka efter att Nadinas debutalbum släppts.

”Hur total får vår tids dekadens bli? Och hur långt får en ung sångerska gå i sina ansträngningar att nå uppmärksamhet? Vi minns alla när Madonna sjöng att hon ville ha smisk. Chockerande tyckte många då. Idag däremot krävs mer för att människor skall reagera, och Nadina har gått flera steg längre. Blott sjutton år gammal framför hon egna låtar ibland på svenska och ibland på engelska. Hennes röst har en Lolitaklang, som bekräftas av den vedervärdiga rockvideo som säkert kommer att få upp debutalbumets försäljningssiffror. Där visualiseras hennes längtan efter en både sträng och kärleksfull pappa, som är beredd att ge henne vad hon ibland behöver.

Säkert kan någon klyftig psykolog förklara vad som driver denna attraktiva unga dam till att blotta sig både själsligt och kroppsligt.
Det är tragiskt att så sker, för hon har en fin röst och talang då det gäller att komponera melodier. Men de texter hon skriver till melodierna är ett svek mot alla de kvinnor som kämpar för jämställdhet. Hon säger sig uttrycka ett behov hos tjejer i sin egen åttiotalistgeneration. Själv är jag femtiotalist och kan inte hjälpa att jag föredrar den tid, då kvinnlig sexuell längtan fick sunda uttryck i rocktexterna. Då det inte handlade om underkastelse, utan om frigörelse.”

Min chefredaktör Bertil hade plockat fram den nu igen och läst den. För med posten hade tidningen fått en fribiljett till Nadinas nästa konsert i Stockholm.
-Hon har skickat den personligen och skrivit ditt namn på kuvertet, sa han. Tycker du ska gå dit, Svante. Tjejen vill verkligen utmana dig och det är bra för tidningen.
-Okej, sa jag. Då går jag väl och kollar på henne. Ska bli intressant att se om hon håller fast vid Lolitastilen, nu när hon hunnit bli hela nitton år.

Viktiga saker hade hänt i mitt liv under de två år som gått sedan jag skrivit recensionen. Min kvinna hade lämnat mig, efter att hon märkt hur flirtiga jag och hennes dotter börjat bli mot varann, och tack vare min succébok om den svenska rockmusikens historia fick jag en avsevärt höjd yrkesstatus.

Viktiga saker hade hänt även i Nadinas liv. Efter att ha vikt ut sig i en tidning, som hjälpt även andra kändisar att få ökad uppmärksamhet, lyckades hon göra debutalbumet till en enorm
försäljningssuccé. Det följdes av ytterligare två album, där texterna blev ännu mer självutlämnande och berättade om hennes smiskupplevelser under uppväxtåren. En styvpappa och en betydligt äldre pojkvän fick hennes lockande stjärt att bli röd och varm, och de upplevelserna var förnedrande, men samtidigt upphetsande.

Det rådde hysterisk stämning bland publiken, redan innan konserten skulle börja. Eftersom den skulle framföras unplugged med stor intimitet valde Nadina en teater som sin arena. En teater på Söder med plats för knappt tvåhundrafemtio personer. Hysterin berodde därför mycket på lyckan att ha kommit över biljetter. Mest stillsamt satt de gubbar i min ålder, som lyckats hålla sig framme vid försäljningen. Antagligen kände de sig liksom jag uttittade av den i övrigt så ungdomliga publiken. Många av flickorna som kommit hade klätt sig som Nadina och var uppenbart tonåringar fortfarande, liksom hon själv. I jumprar och korta kjolar stod de upp och ropade.
-Spank, spank, spank!
Jag såg också pojkvänner, som villigt besvarade detta. Kjolar lyftes upp och daskar träffade flickstjärtar, som stringtrosorna gjorde bekvämt tillgängliga. Festen hade redan börjat, verkade det som.
Med en suck sjönk jag ned på min plats mitt på främsta raden.
Uppenbarligen ville Nadina att jag skulle se henne ordentligt.

Så började hennes kompband spela bakom fördragen ridå, och
publiken blev mer uppmärksam på scenen. De spelade en
instrumentalversion av den ballad, i vars text hon beskriver hur
hennes styvpappa smiskade henne för första gången. Ridån gick isär och framför två gitarrister, en basist, en pianist och en trumkille stod hon själv i vit åtsittande jumper och en rutig kjol, som slutade
halvvägs ovanför knäna. Lolitaimagen förstärktes av att det blonda håret fått råttsvansar och att hon hade knästrumpor och lila gymnastikskor. I handen höll hon det enda som var elförstärkt,
sin trådlösa mikrofon. Hon höll den lika kärleksfullt, som om den varit den första penis som trängt in i henne. Jag försökte låta bli
att bli påverkad, men hon var smart nog att rikta blicken rakt mot mig, och hon har som alla vet underbara stora blå ögon. Genom
sin söta lilla näsa andades hon in mellan varje textrad och fick
brösten att röra sig under jumpern. De fasta, fina brösten som hela
Sverige sett på bild och vars vårtor jag nu kunde se konturen av.
De fylliga läpparna hade fått ljusrött läppstift och tänderna lyste
lika vita, som i den Lolitaaktiga reklamfilm hon gjort för en ny
tandkrämssort.
-Av styvfar fick jag smisk, sjöng hon. Och av styvfar blev jag tagen. Han knullade utan risk. Jag låg på magen.
Hon stönade fram orden. Njöt av att de fanns i hennes mun,
trots att de enbart nedskrivna skulle bli fruktansvärt hemska. Jag
försökte att inte möta hennes blick, men de stora ögonen hypnotiserade mig, och hon rörde höfterna på ett sätt, som fick
kuken att styvna. Vad Elvis gjort med sin tids tonårsflickor, gjorde
Nadina nu med den fyrtioåttaåriga gubbe som var jag.

Det kändes som om hon sjöng varenda låt för mig. En efter en
avverkade hon de självbiografiska texterna, om en flicka som var
dominant i kamratgänget på skolgården, men som sedan själv
ville bli dominerad först av sin styvpappa, och längre fram i livet av sin pojkvän. Jag kunde känna hur smisket blev högtidligt för henne. En noggrant förberedd ritual, där kuddar hjälpte till att få stjärten i rätt läge, och där straffredskapen var handflata, ridpiska, björkris och mattpiska.

När musiken kom upp i hög rytm, dansade hon till den och
virvlade runt, så att stringtrosorna och skinkorna syntes. När musiken var stillsam, vaggade hon suggestivt med kroppen och
formade gång efter gång munnen till Lolitapussar, som riktades
mot mig. Då hon var framme vid den avslutande balladen på
konsertens första avdelning, var det där knappast någon som
undgått att märka hennes fokusering på en medelålders man i publiken. Och jublet blev högt då hon sjöng balladens sista
rader.
-Ingen kan älska mig som pappa. Nej, ingen kan älska som
han. Och ingen kan heller smiska mig så hårt och kärleksfullt som
han. Pappa, pappa, älskade pappa.

Allra sist före pausen, vände hon baken mot publiken, böjde
sig framåtlutad med uppdragen kjol och riktade blicken mot mig.
-Visst är den fin, pappa?, sa hon i mikrofonen och jublet blev utan
gräns.
Triumferande och med vickande höfter gick hon ut från scenen och ridån drogs för.

Jag behövde verkligen pausen. Jag behövde en toalett, där jag
kunde låsa in mig och runka. Hon var det explosivaste jag sett på
en rockscen. Vid handfatet lät jag kuken få spruta ut sin varma
sperma.
-Nadina! Nadina!, mumlade jag lågt för mig själv.

Så kom jag tillbaka in i salongen med jylfen uppdragen igen på
mina kostymbyxor. Skjortan var svettig under kavajen och håret
hängde ned i pannan. Musiken hann dra igång, innan jag satte
mig. Pianot dominerade nu och spelade rockigt.
-Ett, två, tre, fyr, skrek Nadina och ridån gick isär.
Vilket jubel det blev. För där stod hon i ny scenkostym. En tvådelad baddräkt med svarta stringtrosor och svart bh så minimal att bäg-ge bröstvårtorna skymtade. Lolitaimagen var borta. Nu hade hon
förvandlat sig till en sexgudinna med kurviga kroppsformer och solbränd hy. Vilka stora fina bröst. Och vilken underbart fyllig och rund stjärt. Hon vände den mot mig, medan hon dansade till pianot och sjöng.
-Pappa, pappa, jag har varit olydig ikväll. Pappa, pappa, jag förtjänar smäll. Pappa, pappa, sen lovar jag vara snäll.
Runkandet på toaletten hade snart ingen effekt mer. Hon hade
bestämt sig för att göra mig vrålkåt, och hon lyckades. Särskilt när
hon dansade bakåt ända fram till scenkanten och lät stjärten få vara inom räckhåll för mig. Och hon sjöng.
-Pappa, pappa, daska mig! Pappa, pappa, för att du älskar mig.
Ja, pappa, pappa, daska mig!
Hon fick som hon ville. Jag daskade till högra skinkan med handflatan, varpå hon vred stjärten och fick en rejäl dask även
på vänster skinka. Publiken tjöt av upphetsning, medan hon
sträckte på sig och dansade inåt igen med vaggande höfter.
Jag kände hur det brände i handflatan och jag kände hur styv
kuken var igen under mina tack och lov rymliga kostymbyxor.

Hon fortsatte och fortsatte dansen och sången, till ett komp
dominerat av pianistens Jerry Lee Lewisinspirerade spel. Jag klarade inte att titta på henne oupphörligt. Bara att höra henne var upphetsande nog.

Så plötsligt tystnade musiken, och hon kom fram mot rampen och
mig med mikrofonen i handen.
-Mina damer och herrar, sa hon, den här konserten har jag, som ni
säkert märkt, tillägnat min argaste kritiker Svante Ris. Den suraste gubbe, som någonsin lyssnat på min musik. Imorgon får jag
självklart smisk av honom i en ny recension. Där kommer det att stå att jag saboterar allt det arbete som kvinnorörelsen satsar. Och han kommer att spekulera kring vad det är för behov jag tillfredsställer, när jag exponerar mig så fullständigt på scen. Mina damer och herrar, jag vet vad framförallt herrarna önskar mest av allt. Att jag skall exponera min sexiga kropp ännu mer. Därför tänkte jag be Svante Ris komma upp på scenen och handgripligen, istället för bildligt klä av mig fullständigt naken, varpå jag tänker ge honom möjlighet att smiska mig på riktigt, istället för att bara göra det med ord. En applåd för Svante Ris. Välkommen upp på scen, gubbe!
Jag trodde inte mina öron. Den sexiga slynan hade verkligen tänkt
ut en kupp. Och hon visste att hur mycket mina kvinnoideal än var
emot det, skulle hon få upp mig på scenen. Jag kunde ju bara inte
motstå en sådan invit. Jag var alltför mycket man för det.

Så jag hoppade upp på scenen, drog henne intill mig framifrån och lossade bh:n. Den föll ned på mina fötter. Sedan vred jag henne framåt så att alla kunde se de nu helt exponerade brösten.
-Ljuvliga! Ljuvliga! Ljuvliga!, ropade ett gäng killar i militäruniform
från andra raden.
Det blev stringtrosornas tur. Jag drog ned dem till hennes fötter.
Majestätiskt gick hon ur dem. För första gången visade hon fittan
offentligt, och hon njöt av det.
-Knulla henne! Knulla henne! Knulla henne!, skrek militärgrabbarna.
-Nej, så kul får ni inte ikväll, sa hon i mikrofonen, hur våt jag än må vara. Men smisk blir det. Eller hur, Svante?
-Böj dig framåt, rockslyna!, sa jag.
Hon lydde. Vänd med höger sida mot publiken och med mikrofonen i sin hand, tog hon emot mina daskar.
-Aj, aj! Oj, vad sträng han är!, sa hon. Hjälp, oj vad han slår hårt!
Jag ökade styrkan i mina slag och hennes skinkor gungade och blev allt rödare.
-Bravo! Ge henne rejält!, skrek militärkillarna.
Och hon fick rejält. Hon fick så mycket att kommentarerna i
mikrofonen upphörde och tårar började rinna i hennes ansikte.
Hennes stjärt var illröd när jag lämnade scenen. Hon sträckte på sig på nytt och grät som en liten flicka. Alla blev tysta utom hon.
Med mikrofonen i hand vred hon sig rakt framåt.
-Alla fattar va, hur jag kunde bli stjärna, sa hon snyftande. Det var
med hjälp av den här.
Hennes högra pekfinger riktades mot den ljusa, triangelformade
hårbusken mellan benen och den inbjudande fittöppningen.
-Så går det till när tjejer som jag vill komma nån vart, men nu
har ni i alla fall fått sett mig helt och hållet som jag är, och som
sista nummer tänker jag helt naken sjunga en ballad för er.
Pianisten började klinka igen, trummisen och gitarristerna föll in i
rytmen och hon sjöng.
-Det svider i baken, och jag är naken. Jag är din slav, uppfyller
vartenda krav. Du kontroller min kropp, jag ställer alltid opp.
Daska mig så mycket du vill, bara för dig finns jag till.
Hennes ögon såg rakt in i mina och jag var fullständigt besegrad.
Hon sjöng om att bli kontrollerad, men det var hon som hade
kontrollen. Nästa dag skrev jag den recension, som blev min sista
som musikkritiker.

”Vad har vi för rätt att ifrågasätta Nadinas livstil? Jag gjorde det i
allra högsta grad själv för två år sedan, men jag tänker inte göra
det igen. Nadinas sångkonst är en uppvisning i kvinnans sammansatta sexualitet. Hon är en smart affärskvinna med full kontroll, som på scenen sjunger om att bli kontrollerad av någon
annan. Att helt underkasta sig en mans njutning och vilja.

Vi har ingen rätt att ifrågasätta hennes mod. Hon är modigare än alla de feminister som avundsjukt kallar henne rockhora. Hon vågar visa sig som hon är både kroppsligen och inombords. Jag
ser med stor förväntan fram emot hennes fjärde album. Och jag
vill tacka henne för den helgjutna rockupplevelse, som hon igår
tillägnade mig. För två år sedan smiskade jag henne med ord.
Jag tyckte betydligt mer om att göra det med handflatan och
känna hur hon trots häftig gråt njöt storligen av det. Och själv
njöt jag minst lika mycket som hon av rockvärldens sexigaste stjärt.”

Idag är jag skönlitterär författare och eftersom Nadina är den
stora inspirationskällan till mina romaner, gör Sveriges feminister
allt vad de kan för att köparna skall bojkotta dem. Men jag säljer skapligt ändå, mycket tack vare uppståndelsen efter Nadinas mest legendariska konsert.


  VIP     VIP

Tillbaka