Magister Berg 1


Magister Berg var en sträng men omtyckt lärare. Han hade rykte om sig att ge olydiga elever smisk, men i  klass 6 räckte det med att han tittade strängt på oss med sina skarpa grå-blå ögon. I början av 50-talet förekom skolaga fortfarande, men  jag hade aldrig sett magister Berg slå någon.

 

En dag gjorde dock jag och min kamrat Lisa något mycket dumt. Vi stal några kronor ur insamlingsbössan till Lutherhjälpen. Till vår fasa blev vi upptäckta av magister Berg. Han blev inte bara arg utan också ”synnerligen förvånad över att två i övrigt skötsamma och flitiga flickor” kunde ”utföra ett så förfärligt brott”.

 

Han konstaterade med en trött suck att ”det här får vi reda ut tillsammans med era föräldrar och överlärare Åkerman”, När vi insåg vidden av vår förbrytelse, började gråta. Vi bönade och bad, att han inte skulle berätta något för våra föräldrar, men han tittade kyligt på oss. ”Ett brott av denna dignitet kan man inte låta passera utan konsekvenser” sade han.

 

Det var då Lisa med ömklig röst föreslog att ”Magister Berg kan väl straffa oss”. Han tittade skarpt på Lisas förgråtna ansikte. ”Och hur skulle det straffet gå till då” frågade han? ”Magistern kan ge oss smisk” pep hon fram. ”Vad säger du? Tala högre” sa han. Med darrande stämma och alldeles röd i ansiktet sa hon något högre ”Snälla magistern ge oss smisk istället för att berätta det för våra föräldrar”. ”Jaså du vill ha smisk du” sa han, och jag tyckte nästan jag kunde skönja en vag antydan till ett litet leende i ena mungipan. Han vände sig mot mig. ”Nå Birgitta vill du också ha smisk?” Mitt hjärta klappade våldsamt i bröstet och min strupe kändes alldeles hopsnörd. ”Bara inte mina föräldrar får veta något” lyckades jag få fram.

 

Magister Berg förklarade att ”brottet är av en sådan art att lite smisk knappast räcker”, och att han ”ogillar att slå sina elever.” Men eftersom han var en ”hänsynsfull och varmhjärtad man”, och var beredd att ta ”viss hänsyn till att vi i övrigt varit skötsamma och lydiga”, så kunde han möjligen ”låta nåd gå före rätt denna gång”.

 

”Ja snälla magistern”, bad Lisa. ”Nåväl” sa magister Berg ”men i så fall räcker det inte med lite smisk en enda gång, utan tre gånger med en vecka mellan varje bestraffningstillfälle måste det bli, och det blir ordentligt med smisk bara stjärten….” Han tittade strängt på oss. ”Är det inte bättre att jag talar med era föräldrar i alla fall” sa han vänligt. ”Nej snälla magistern. Vi vill hellre ha smisket” snörvlade Lisa. Han tittade på mig. ”Om du också föredrar att få smisk, så måste du be vackert om det.” ”Snälla magistern straffa mig med smisk för att jag stulit” rabblade jag snabbt.

 

Så var det avgjort. Vi stapplade ut ur klassrummet, med order om att infinna oss kl halv tre samma dag för vår första bestraffning. Vi hade själva försatt oss i den här situationen, och nu hade inget val utom att finna oss i vårt öde.

 

När klockan var halv tre knackade vi på dörren till klassrummet. Magister Berg ropade ”kom in” och på darriga ben gick vi fram till magistern och neg vackert. ”Och vad vill ni då” sa han utan att titta upp från sina skrivböcker som han satt och rättade. ”Magistern sa att vi skulle komma halv fyra” sa jag. ”Och varför det” frågade han fortfarande utan att titta upp. ”Magistern skulle straffa oss för att vi stulit” svarade Lisa. ”Just det ja” sa han och lade ner sin penna. ”Så var det. Och hur skulle den bestraffningen gå till då Birgitta?” ”Vi skulle få smisk” svarade jag. ”Ja, ni skulle få ordentligt med smisk på bara stjärten. Var det så ni ville ha det? Eller har ni ändrat er? Skall vi inte tala med era föräldrar istället?” ”Nej magistern ge oss smisk” sa Lisa. ”Nåväl, tag då av er klänningar och underbyxor så länge.” Vi tvekade. ”Skynda på” sa han skarpt.

 

Under klänningen hade jag förutom underbyxorna bara ett kort linne och jag var fruktansvärt generad där jag stod med underlivet blottat. Jag var ganska mager och hade en liten ljus hårtofs på skötet, vilket jag försökte dölja med händerna. Mina bröst var inte särskilt stora, men de doldes ju av linnet. Stackars Lisa hade inget linne utan blev stående helt naken förutom sina knästrumpor och skor. Lisa var lite rundare i kroppen. Hon hade nästan en vuxen kvinnas bröst och en ganska bred och rund stjärt men nästan inget könshår alls. Hon visste inte var hon skulle göra av händerna. Men det talade snart magister Berg om.

 

Han pekade på väggen mitt emot katedern och beordrade oss att ställa oss med ansiktet in i var sitt hörn och händerna skulle vi hålla bakom nacken. Så fick vi stå ett bra tag till han hade rättat färdigt skrivböckerna.

 

”Lisa står kvar med ansiktet mot hörnet och Birgitta kommer hit” sa han plötsligt. Jag stapplade fram till magister Berg. Jag var så rädd så jag trodde jag skulle kräkas. Han satt på en stol och jag fick stå vänd mot honom, fortfarande  med händerna bakom nacken så att linnet åkte upp långt ovanför naveln, medan han förklarade hur det skulle gå till. ”Du kommer att få lägga dig över mitt knä och idag kommer jag bara att smiska dig med handen. Var nu duktig och tag ditt smisk utan gnäll, så jag slipper förlänga straffet”.  Så var det då dags. Jag fick lägga mig över hans knä och hålla fast i stolsbenen. Hans började med snabba lätta slag. Det gjorde inte särskilt ont till att börja med. Han smiskade över hela rumpan och övre delen av låren. Just som jag tänkte att det var ju inte så farligt så gav han mig ett slag som fick mig att skrika till och sparka med benen. ”Ligg still och håll tyst” fräste han. Så fick jag en hel serie hårda slag så att ändan kändes som eld. Plötsligt slutade han. ”Det kan få räcka på en stund” sa han ”gå och ställ dig i hörnet igen med händerna bakom nacken.”

 

Så var det Lisas tur. Jag fick inte vända mig om men fick stå och lyssna på hennes snyftningar och ljudet av magister Bergs kraftiga högerhand som gång på gång föll över hennes stjärt. Det sved och hettade i mina skinkor men jag vågade inte annat än stå alldeles still som jag blivit tillsagd. Lisa gnydde svagt när hon fick ställa sig i hörnet igen. ”Birgitta kommer hit igen” sa han plötsligt. När jag vände mig om såg jag Lisa som stod i hörnet naken som hon var med händerna bakom nacken och med rodnande stjärt. ”Var nu tapper Birgitta. Vi är snart klara” sa magister Berg i uppmuntrande ton. Så fick jag lägga mig ännu en gång över hans knä och det var som om jag var känsligare nu än tidigare. Han kanske inte slog så hårt den här gången men han höll på väldigt länge. Jag försökte att inte skrika men kunde inte hindra tårarna från att rinna. För andra gången fick jag sedan ställa mig i hörnet och lyssna medan Lisa fick smisk igen.

 

Vi trodde vi skulle få gå hem nu när det var klart, men magister Berg skulle rätta matteböckerna också och under tiden fick vi stå i varsitt hörn och skämmas med blottade röda stjärtar och händerna bakom nacken. Till sist fick vi gå hem men först måste vi niga vackert och tacka magister Berg för smisket.


  GBS     VIP

Tillbaka