Olydiga flickor 3


Sara och jag stod som förstenade, kunde inte röra oss. -Nåå...sa Eva. Sätt fart, det blir bara värre om ni inte lyder. Vi tog byxorna och trosorna och gav till Eva och Stina, de log. Eva njuter nu tänkte jag. Hon har alltid varit lite irriterad på mig så länge jag jobbat hos dem. Jag kan ju aldrig hålla käft och nu fick hon chansen att ge tillbaka, och jag kunde inte göra något. Hon visste mycket väl att vi inte skulle anmäla dem. Det skulle vara förnedrande att tala om att man fått smisk som en olydig barnunge.

- Nu har ni fått ert straff, sa Eva. Nu ska ni bara städa upp här, så får ni gå hem sen. Sara du tar köket och sovrummet och du Mia tar rummet här och arbetsrummet. Det ska dammsugas och skuras, inte med kvast utan knäskuras så vi kan se din röda rumpa. Alla saker som är trasiga ska läggas upp på bordet så ska vi värdera dem och se vad det kan bli för straff. - Inte mer, snälla, snyftade jag. - Det skulle du tänkt på innan, lilla vän. Sätt fart nu.

De gick ut i köket och gjorde iordning drinkar åt sällskapet. Sara traskade efter med nerböjt huvud. Hennes röda stjärt lyste och gubbarna såg efter henne. Var min lika röd tänkte jag och skämdes. Jag bet ihop och satte igång och städa. Det var inte lite att göra. Sällskapet satt i soffan och skratta och prata och när jag knäskurade golvet med rumpan i vädret fick jag höra några kommentarer. "Den stjärten tål en hel del", " den här omgången skulle de behövt tidigare, så hade hon någ inte varit så uppnosig". Jag skämdes och var nog lika röd om kinderna som stjärten.

Efter två timmar kändes det som vi var klara, så Sara och jag gick fram till bordet och sa det. Eva tittade på oss. - Jaha ni säger det. Då ska vi inspektera. Kom Stina. De gick runt och tittade och kände med fingrarna över allt. Sen kom de tillbaka. - Ja, ganska bra. Men lite damm här och där var kvar, sa Eva och visade fingret. Ni har inte fått lära er och städa förstår jag. Sen tittade de på alla saker som var trasiga och bedömde värdet på dem. Sara och jag stod livrädda och följde deras diskussion.

Så kom de fram. - Okej, min små fröknar. Så här gör vi. Ni kommer nu att få ett extrastraff för slarv med städningen. - Vad är det för straff, stammade jag. - Ni ska gå ut i trädgården, där finns en fin björk. Ni ska plocka ett ordentligt ris var och sen komma in med det så ska ni få en ordentlig risbastu av Stina och mig innan ni går hem. - Nej inte mer, jag klarar inte det grinade Sara. - Det tror jag visst det, sätt fart. Hon klatschade till oss i stjärten, vi skrek till och fick fart ut i trädgården.

Eva och Stina följde efter. Vi fick hoppa upp för att komma åt grenarna, men efter en kvart var riset tillräckligt för att godkännas av Eva. In igen där männen satt och väntade med roade miner. Jag hatade dem. Eva och Stina satte sig på varsin stol mitt på golvet så männen kunde se bra. Tog våra ris och la oss över knät. Jag försökte skydda den redan så ömma stjärten med händerna men fick ett rapp över låren så jag tog snabbt bort dem. Stina hade redan börjat smiska Sara med ordentlig kraft. Hon skrek och grät i höga skyn. Sprattlade och vred sig men Stina var stark och höll henne som i ett skruvstäd. Jag skulle inte gråta och skrika tänkte jag, men när första rappet kom kunde jag inte låta bli. Det sved ordentligt. Så fortsatte hon i snabb takt utan uppehåll. På båda skinkorna och övre delen av låren. Jag grät och tjöt men orkade inte längre kämpa emot. Efter en evighet i mitt tycke slutade dem.

Det brände i hela stjärten och jag låg kvar och bara grät. Eva och Stina reste oss upp och såg på oss. - Ja, jag tror nog att ni lärt er något, eller hur? - Jaa, hulkade jag. - Bra, det kommer nog att svida några dar och vara svårt att sitta, men ni kommer inte att göra om detta, eller hur. - Aldrig, jag lovar, snyftade vi. - Bra flickor, då tycker jag ni ska gå runt och tacka och niga för att vi hjälpt er bli ordentliga flickor. - Ja, snyftade jag och gick runt och tog i hand och tackade dem för smisket. Sara som följde efter hade lite svårare för detta och fick några ordentliga klatschar av Gösta, tills hon neg fint. Sen fick vi våra trosor och byxor som nte var så lätt att få på över den ömma stjärten. Eva skrattade och frågade om vi ville låna varsin klänning istället. Det ville vi inte. - Så ja min flickor. Och för att betala allt som gått sönder kommer ni hit och städar en gång i veckan två månader framåt. Sen kan vi glömma hela den här tråkiga historien. - Ja, det lovar vi.....sa jag. De sa hej då och vi traskade iväg.

Vi sa inte mycket på hemvägen. Hade fullt upp med dem ömma stjärtarna som gneds mot dem snäva jeansen. Vi skildes åt och pratade aldrig mer om detta. Jag hade fullt upp att dölja stjärten för mamma några dar. Hon undrade varför jag var så rödgråten, och jag skyllde på en kille som gjort slut. Jag skämdes så och har aldrig berättat detta för någon. Däremot började jag tänka på den här kvällen och märkte att jag blev kåt. Och senare i livet träffade jag en kille som också gillade smisk, och på den vägen är det.


  VIP     VIP     gbs

Tillbaka