Ett ödesdigert misstag del 2


Jag gick ner till frukostbordet, och där satt pappa och läste tidningen. Han log och sa god morgon, och när han såg att jag inte satte mig ner så såg han på klockan. Den var elva.
- Jaha, Jonna, då var det snart dags för det sista av ditt straff. Hur känns det i stjärten?
- Det svider, pappa.
- Och varför svider det?
- För att jag varit olydig, och fått smisk på stjärten.
- Just det, sa pappa och log. Bra att du vet det.
Han fortsatte läsa, och jag åt frukost under tystnad. Klockan närmade sig tolvslaget, och jag kallsvettades nästan. Det sved ju redan så mycket, hur mycket skulle det då inte kännas att få smisk igen?

Tio minuter i tolv sa pappa:
- Jaha, då kan du gå upp till sovrummet, jag tänkte att du skulle få smisket där.
Jag gick lydigt upp till pappas sovrum (mamma och pappa är frånskilda, och mamma bor kvar i Sverige), och pappa kom efter. På sängen låg träborsten jag fått smisk med under gårdagen, och även rottingen, en mattpiska och ett av pappas bälten. Och bredvid bältet låg en stor, platt träbit, som liknade en liten paddel. Jag hade aldrig sett den förut…
Jag tvärstannade på tröskeln och bara gapade. Hjärtat slog snabbt, och jag började svettas.
Pappa kom in efter mig, och log när han såg min ansiktsuttryck.
- Du skall inte få smisk med allt det här, men jag ville att du skulle se vilka olika redskap jag har beredda åt dig i fortsättningen, om du inte sköter dig.
Jag pustade ut. Men det var ändå hemskt att se dem ligga där på sängen, vilket förmodligen var precis vad pappa tänkt sig.
- Så, Jonna, då kan du dra ner byxor och trosor och lägga dig över mitt knä.
Jag drog snabbt av mig kläderna, och la mig över pappas knä. Jag darrade så mycket att jag trodde jag skulle ramla ihop.
- Nu skall vi ha en liten pratstund, du och jag, sa pappa lugnt. Vet du varför du ligger här?
- Ja, sa jag tyst.
- Varför då?
- För att jag skall få smisk.
- Men du fick ju smisk igår, varför skall du få det igen?
- För att jag skall komma ihåg ordentligt hur fel jag gjorde igår, och aldrig mer göra om det.
- Var det trevligt att få smisk igår?
- Nej, pappa.
- Hur kändes det då?
- Det… det sved i stjärten.
Jag började nästan gråta direkt. Det var så hemskt att ligga här över pappas knä med bar, redan rödsmiskad stjärt och svara på alla frågor.
- Hur tror du att det kommer att kännas att få smisk på stjärten idag? frågade pappa obönhörligt.
- Det kommer att svida ännu mer, pappa… viskade jag.
- Just det. Och varför tror du att jag smiskar dig så att det svider så i stjärten?
- För… för att jag varit stygg och olydig, och så att jag skall lära mig att vara snäll och lydig i fortsättningen.
- Just det, Jonna. Eftersom du vet allt detta, så är det väl så att du gärna vill att jag skall ge dig smisk idag också?
Jag snyftade till, och tårarna började rinna.
- Nå?
- Ja, viskade jag nästan ohörbart.
- Förlåt?
- Ja!
- Då så, Jonna. Då vill jag att du tar din bestraffning som en duktig flicka, och inte skriker som igår. Du skall först få lite smisk med handen, och hade du inte skrikit så igår, trots att jag sa åt dig, så hade det räckt med det. Men nu kommer jag att ge dig lite extra smisk dessutom, och för varje gång du inte gör som jag säger under smisket, kommer jag att lägga på tio rapp med borsten. Är det förstått?
- Ja… snyftade jag.
Jag grät högt nu, jag var så rädd för smisket, men ännu mer rädd var jag för att få extrasmisk!
- Puta ordentligt med stjärten nu, sa pappa bara, och så började han smiska mig.
KLATCH! KLATCH! KLATCH!
Hans stränga hand landade rytmiskt på mina ömma skinkor, en i taget, och det sved och brände redan från början. Jag grät och kved, och kämpade för att inte skrika, men jag knyckte och vred stjärten hit och dit för att försöka komma undan. Men det tjänade ingenting till.
KLATCH! KLATCH! KLATCH!
Jag försökte ömsom knipa ihop stjärten, ömsom sära på benen, men klatcharna fortsatte och svedan blev värre och värre.
Efter en liten stund smiskade pappa hårdare och lite snabbare, och jag kved och gnällde och snyftade och började nu be och böna om att han skulle sluta. Men han fortsatte bara lugnt att smiska.
Så slutade han äntligen, och jag låg stilla och grät över hans knä.
- Ja, Jonna, nu är din stjärt väldigt röd och het. Känns det bra?
- Det… det… det svider så, pappa… hulkade jag.
- Det är bra, sa pappa bara. Nu skall du få lite extra smisk, men du har skött dig bra idag och tagit din bestraffning, så om du bara fortsätter såhär så skall du slippa mer smisk efter det här.
Jag snyftade bara.
- Nu tänkte jag inviga den här paddeln. Jag trodde inte att det skulle behövas, men igår kväll bestämde jag mig för att det var tvunget, när du varit så olydig, sa pappa. Res dig, och lägg de tre kuddarna i sängen ovanpå varandra.
Jag grät högt när jag förstod att det var träbiten på sängen som han menade.
- Snälla pappa, inte den, kan du inte smiska mig med handen, snälla…
- Jonna, suckade pappa. Skall du nu tvinga mig att ge dig ännu mer smisk?
Jag hulkade till.
- Nej, snälla pappa… inte mer…
- Gör då som jag säger, avbröt pappa strängt.
Jag la iordning kuddarna på sängen som han sagt, och stod sedan tyst framför honom. Han hade tagit upp paddeln, och strök nu över dess platta sidor.
- Den här är ganska vanlig att smiska små flickor med i England, så jag köpte en förra månaden. Hittills har jag inte behövt använda den, men…
Pappas röst tonade av, och jag kände mig så fruktansvärt skamsen. Tänk att jag kunnat göra pappa så besviken och arg att han tvingades använda ett helt nytt smiskinstrument!
Jag snyftade till.
- Jag har verkligen förtjänat smisk med paddeln, pappa, sa jag lågt.
Pappa såg glatt överraskad ut.
- Det där lät verkligen som om det kom ifrån hjärtat.
- Jag insåg inte riktigt hur besviken jag gjorde dig, sa jag. Men det var verkligen fel av mig att göra som jag gjorde, och jag förstår hur mycket du förväntade dig av mig.
Pappa nickade.
- Det är bra, Jonna. Jag tänkte ge dig tjugo rapp med paddeln, men det verkar som om du kommit till insikt nu, så jag skall bara ge dig tio.
Jag lyckades nästan le, trots den enorma svedan i stjärten, och trots att jag förstod att tio rapp nog inte skulle kännas så lite heller…
- Tack, pappa.
- Tio rapp känns också, Jonna. Lägg dig nu över kuddarna, och puta ordentligt med stjärten. Jag vill dessutom att du särar på benen så mycket du kan. Du har fått en ordentlig omgång smisk nu, och är du bara duktig nu så är det snart över.
Jag la mig över kuddarna i sängen, och putade med stjärten. Jag kände att jag skulle göra allt för att pappa skulle bli nöjd nu! Jag särade på benen, trots att det var pinsamt, och kramade täcket med händerna.
- Jag vill att du ber mig om smisket nu, sa pappa milt.
- Snälla pappa, skulle jag kunna få smisk på stjärten med paddeln nu? sa jag, så högt och tydligt som jag förmådde.
KLATCH!!

Den stora platta paddeln träffade hela stjärten, och svedan exploderade på mina skinkor. Jag skrek till av svedan, och började storgråta. Tio rapp med den här skulle verkligen kännas, förstod jag nu. Paddeln träffade verkligen hela stjärten på en gång!
- Jonna, jag har ju sagt att du inte skall skrika. Du måste lära dig att ta din bestraffning som en stor flicka! sa pappa strängt. Jag är besviken på dig.

- Förlåt, snälla pappa, viskade jag.
KLATCH!!!
Nästa rapp var hårdare, och jag kved högt och drog ihop benen.
- Sära på benen igen, Jonna. Det gör mig ont att se att du fortfarande inte har lärt dig att det är för ditt eget bästa att du får smisk, och att det är bra att det svider!
Jag grät högt och snyftade förlåt igen. Jag skämdes så, och kände mig som en liten barnunge.
KLATCH!!! KLATCH!!! KLATCH!!! KLATCH!!!
Pappa smiskade mig inte särskilt hårt, men det sved ändå så i stjärten då paddeln föll att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
KLATCH!!! KLATCH!!! KLATCH!!!
Jag hade räknat till nio tyst för mig själv, och stålsatte mig nu för det sista rappet. Stjärten stod i lågor, och jag grät och kved även mellan rappen.
- Så Jonna, nu kommer det sista rappet med paddeln, sa pappa.
Jag särade benen ordentligt och putade allt vad jag kunde, för att pappa skulle bli nöjd.
KLATCH!!!
Sista rappet var hårt, och jag reste mig på alla fyra och tjöt till.
- Jaa, Jonna, jag vet inte… din stjärt är alldeles purpurröd, men du beter dig ändå som om du inte fått tillräckligt med smisk. Du skrek och drog ihop benen, trots att jag sagt åt dig att du skulle få extrasmisk om du inte gjorde som jag sa.
Jag snyftade där jag låg med stjärten upp. Jag vågade inte be om att slippa extrasmisk, jag hade ju nästan bett om det när jag inte lydde pappa…
- Jag blir tvungen att ge dig ytterligare lite smisk, sa pappa och suckade. Fast hade du bara gjort som jag sa direkt så hade du ju sluppit allt det här.
Jag började gråta högt igen. Det gjorde så otroligt ont i hela stjärten, och så skulle jag få ännu mer smisk, och allt var bara mitt eget fel…
- Kom och lägg dig över mitt knä, Jonna. Jag kommer att smiska dig med handen, men är du olydig igen, skall du få smisk med rottingen.
Hotet låg som en tjock dimma över mig, rottingen skulle jag aldrig klara.
Jag la mig över pappas knä, och återigen fick min röda stjärt puta upp för att få smisk.
Så fort jag lagt mig började pappa smiska mig. Han smiskade snabbt och snärtigt, och det märktes att han var mycket besviken och arg.
Jag grät och kved, men jag tvingade tillbaka skriken som ville komma.
Pappas hand arbetade sig över ena skinkan, uppifrån och ner, och gick sedan över till den andra, och smiskade den lika grundligt. Sedan smiskade han varannan skinka hårdare och hårdare, och det kändes som om stjärten skulle sprängas av allt smisket. Stjärten brann med en infernalisk hetta, och det sved något fruktansvärt, men jag kämpade emot skriket som återigen försökte tränga sig fram. Sovrummet ekade av klatcharna.
Till slut orkade jag inte längre, utan föll ihop över pappas knä och grät, och bara tog emot klatcharna som föll. Då gav pappa mig tre hårda klatchar på var skinka, och sedan var det över. Jag grät och grät, och pappa smekte mig över min nysmiskade, mörkröda stjärt.
- Såja Jonna, du var så duktig. Gå nu upp på rummet och lägg dig ett tag.
Jag fortsatte gråta, och grät ett långt tag även inne på mitt rum.
Stjärten sved i över fyra dagar efteråt, och jag kunde inte sitta ordentligt i skolan. Men varje gång jag kände svedan i skinkorna, tänkte jag på hur väl jag förtjänat en sådan sträng aga, och bestämde mig för att aldrig vara olydig igen.
Men det är klart, det dröjde nog inte mer än ett par månader innan pappa fick ta fram paddeln igen…


gbs

Tillbaka