Riset vår bästa vän


Min fru Gunvor och jag är båda i medelåldern. Gunvor är 49 och jag ett par år äldre. Vi har varit lyckligt gifta i många år. Vi har inga barn, så Gunvor har också blivit som något av en dotter för mej. I vårt äktenskap är riset vår bästa vän.Jag är ganska strikt i min fostran av Gunvor.Det tycker hon om. Jag har aldrig tillåtit henne att bära jeans eller andra långbyxor. Jag vill ha henne i klänning eller blus och kjol. Hennes underkläder köper jag alltid själv. Underbyxorna ska vara av vitt bomullstyg. Benen ska gå ner till knäna, där de avslutas med ett par koketta spetsar. Jag ser alltid till att jag köper en storlek som smiter stramt över hennes nunera ganska fylliga bak. Jag tycker om att se henne i bara underbyxorna, så ibland får hon dra upp kjolen över stjärten, även när det inte är fråga om smisk.

När Gunvor är olydig eller eljest burit sig illa åt, talar jag om för henne att jag avser att aga henne. Ofta får hon veta det flera timmar, innan agan ska äga rum. Det ger henne god tid till eftertanke och begrundan. När tiden för agan är inne, får hon själv gå till klädkammaren och hämta riset, som ligger och simmar i en hink med vatten för att hålla sig färskt och smidigt. Hon är nu mycket spänd och orolig. Hon vet av erfarenhet hur det känns, när björkriset börjar sin dans över det vidsträckta "operationsfältet". Det kostar på att efter mina anvisningar ta av kjolen och lägga upp sig över två kuddar på bordet. Själv drar jag ner hennes underbyxor till knäna. Hon är nu uteslutande rädd för riset och ber att få slippa eller "åtminstone inte få så mycket". Jag låter mej naturligtvis i det läget inte påverkas.



Jag höjer riset högt och låter det med kraft falla ned över hennes yppiga bak. Roda strimmor springer fram över stjärt och lår. Hon jämrar sig och börjar efter en stund skrika "oj,oj, snälla,aj,aj, inte mer,det svider,aj,oj" för fulla lungor. Jag släpper inte upp henne, färrän stjärten och låren är mörkröda och brännande heta. Då får hon stiga upp, kyssas min hand och riset samt gå och ställa sig i skamvrån med linnet uppdraget över den rodnande baken. Där får hon stå och skämmas minst en halvtimme. Efteråt får hon sitta i mitt knä och tala om varför hon agats samt be mej om förlåtelse. Jag smeker henne över den såriga stjärten och tröstar henne.

Gunvor känner respekt för sin man och är just därför en mycket lycklig hustru.
  lupus     VIP


Tillbaka