Fröken Majbritts nya tilltag


Sofia och Linda sneglade på varandra. Provet var inte särskilt svårt för två elever som var så begåvade och duktiga som de. På de flesta utav frågorna på provet kunde de båda svaret utan och innan till, men det fanns några kluriga frågor som de inte på kunde lösa på egen hand.

Linda var en ganska storvuxen flicka med ett långt blont hår i en bred fläta över ryggen. Hon hade ovanligt kvinnliga former för sin ålder och hade redan fått en ganska ordentlig byst men hennes ansikte visade tydligt att hon var yngre. Hon hade två blåa oskuldsfulla ögon, rosor på kinderna, fräknar och en bred mun som nästan alltid log. Hon bar en vit kjol som egentligen var för kort för hennes resliga figur, en tunn sommartröja och ett par sandaler.

Sofia hade en betydligt mindre och spädare figur men var mycket söt. Hennes mörka lockiga hår och hennes klara ögon gav ett ganska allvarligt intryck och hon var betydligt lugnare och mer tillbakadragen än Linda. Hon hade en lång sommarklänning som var blå, ett par vita flickskor och en vit rosett i håret.

Flickorna hade länge tävlat med varandra om vem som var bäst i klassen och hela tiden ansträngt sig till det yttersta för att få ett mycket bra resultat. De hade dock inte kunnat komma fram till vem som egentligen var duktigast och hade med tiden istället blivit goda vänner och osvikliga skolkamrater. De hade bett deras lärarinna Fröken Majbritt om att få sitta bredvid varandra i bänkraderna längst fram och de hade hon naturligtvis inte haft någonting emot eftersom hon kände mycket inför dessa ambitiösa och flitiga flickor. Dessutom skulle hon slippa att andra elever fuskade och tog hjälp av deras framgångar genom att tjuvtitta och skriva av uppgifter.

Fröken Majbritt var en ung och mycket omtyckt lärarinna som tog sitt arbete på största allvar och försökte hjälpa och ställa upp för alla eleverna i klassen till. Hon var en mycket omtänksam och godhjärtad kvinna men hon kunde också vara mycket bestämd och envis vad det gällde elevernas studieresultat. Dagen till ära hade hon valt en vacker långklänning med ärmar och hon hade satt upp håret i nacken. Hon såg fortfarande snäll ut men mycket ståtlig i sina gammeldags små glasögon.

Det var tyst i klassrummet och här och var hördes ljudet av pennor som flitigt svarade på frågorna i provet. Många av eleverna suckade och det märktes att de hade lite problem med svaren.

För Sofia gick det däremot lika bra som vanligt och hon hade bara en fråga kvar som hon inte kunde lösa. Hon tyckte att det var så nedrigt att hela tiden vara så nära full poäng men aldrig riktigt lyckas med alla frågorna även fast hon pluggat så flitigt. Bredvid henne satt Linda och kämpade också hon med en av de sista frågorna. Hon förstod att Sofia också måste ha problem för det var en stund sedan hon skrev någonting och de brukade alltid bli klara i god tid innan provtiden var slut. Försiktigt stäckte hon ut foten och puttade lite på Sofias ben. Sofia sneglade lite diskret tillbaka men en undrande blick och såg att Linda skruvade på sig. Deras blickar möttes och de behövdes inga ord för att deras förstående blickar skulle inse situationen.

Linda lyfte försiktigt och ljudlöst på armen och förde sitt prov lite närmare Sofia och hon sneglade på hennes papper. Sedan var det Sofias tur och hon vek upp en flik på ett av sina skrivpapper och pekade på en av raderna. Linda nickade instämmande och de fortsatte med provskrivningen.

Båda tänkte de samma sak. Äntligen skulle de få alla rätt och göra fröken glad och nöjd. De skämdes lite och deras hjärtan slog lite fortare när de skrev ned sina nya svar men de tänkte att det var ju inte mer än rätt att de också fuskade lite eftersom de ändå studerade så flitigt.

De satt båda tyst och väntade på att tiden skulle ta slut och Fröken Majbritt tittade demonstrativt på klockan. Hon tycktes helt ovetande om vad hennes favorit elever haft för sig under provet. Jag vem kunde misstänka att några så fina flickor som de skulle fuska.

Efter en stund reste sig Fröken och talade till klassen:

"Jaha, då var tiden slut, lägg ned pennorna och lämna fram provet." Hon såg mycket ståtlig ut där hon förväntansfullt stod och väntade på proven.

Hon hade ett vänligt ansikte och hon tittade förtröstansfullt genom sina små glasögon på de elever som verkade besvikna över sina resultat. Hon klappade dem försiktigt på axeln och sade att de skulle ordna sig och att hon visste att provet var svårt. När Linda och Sofia lämnade in sina prov såg Fröken bestämt på dem och log. Intet ont anande log de sött tillbaka och tänkte att nu skulle fröken bli nöjd.

Alla eleverna satte sig igen i sina bänkar och de flesta verkade lugna sig nu när provet var över.

"Jag hoppas att det har gått bra och att ni har lärt er mycket" sade Fröken Majbritt.

"För er som inte lyckas så bra på provet så vet ni att det alltid finns en andra chans så ni behöver inte känna er ledsna eller oroliga." Hon log välmenande mot några av eleverna.

"Då vill jag bara önska er alla en skön helg och på återseende nästa vecka. Varsågod att gå ut... men Sofia och Linda ni stannar kvar en stund till..."

Flickorna tittade förskräckt på varandra. Hade Fröken upptäckt deras fusk eller ville hon bara lyckönska dem ytterligare en gång?

När alla eleverna lämnat klassrummet stängde hon dörren och gick fram till flickornas bänkrad.

"Jaha flickor, jag vet inte vad jag ska säga. Ni är de bästa i klassen och då förstår jag inte hur sådant här kan hända?" De såg oförstående till svar på fröken men de hade både hjärtat i halsgropen.

"Jag vet att ni båda skulle ha fått utmärkta resultat utan att fuska och ni kommer med största sannolikhet att få högsta betyg men det här var verkligen inte bra."

Båda flickorna fick genast rosor på kinderna och tittade skamset ned i bänken. Sofia kunde inte få fram ett ljud men Linda försökte nästan viskande att förklara sig.

"Förlåt Fröken Majbritt, jag ville bara klara alla rätt" pep hon. Fröken såg på Linda och sade:

"Snälla ni, ni behöver inte visa er duktiga för mig, det vet jag redan. I vanliga fall skulle ni bli underkända eftersom ni fuskat men jag vet att ni hade klarat provet i alla fall så jag känner mig lite kluven inför ett sådant beslut."

Nu tittade Sofia upp.

"Tack snälla Fröken. Tänker du räkna provet i alla fall?" Fröken såg fundersam ut.

"Om jag underkänner er på ett såhär viktigt prov så kommer era betyg att sänkas och det vet ni ju att jag inte vill. Men det blir ju orättvist om jag har överseende med er när jag underkänner sämre elever, eller hur?"

"Ja, jo det är klart." svarade Sofia och Linda samtidigt.

Det blev tyst en stund och de såg förväntansfullt på Fröken.

Fröken såg allvarligt på dem och tog till orda igen:

"Låt gå för den här gången, vi glömmer väl det här lilla missödet då... men jag kan inte låta er slippa undan helt bara för att ni är så fina flickor"

De såg undrande på Fröken som faktiskt såg något osäker ut för första gången.

"Om ni väntar här en stund så ska jag bara gå och ordna en sak, så ska vi nog se att vi kan lösa det här."

Fröken gick med bestämda steg mot dörren och lämnade rummet. Hon stängde dörren efter sig och lämnade flickorna ensamma kvar. De såg undrande på varandra igen.

Vad kunde fröken mena?

Båda satt de tysta en stund och funderade tills Linda fick syn på något utanför fönstret.

"Titta Sofia, det är Fröken"

"Vad gör hon? vart ska hon?" svarade Sofia.

De gick fram till fönstret och tittade ut. Där ute gick Fröken mot en liten skogsdunge längre bort. I handen höll hon ett snöre och något som liknade en sax, fast tjockare.

"Men... vad ska hon göra" frågade Sofia. Men Linda svarade inte utan bara tittade ut genom fönstret.

Där ute såg de att fröken hade stannat mitt i dunge vid en av ungbjörkarna och hon höll på med något som de inte riktigt kunde se. Hon höll på en bra stund och pysslade vid trädet och flickorna stod tysta och spanade.

"Jag tror jag vet vad som skall hända" sade Linda spänt och såg på Sofia.

"Eftersom vi fuskade på provet så ska vi egentligen bli underkända men nu tänker hon ge oss ett annat straff."

De såg på varandra några långa sekunder och med ens gick de upp för dem vad som skulle ske.

"Du kan väl inte mena...?"

"Jo..." avbröt Linda. "...hon är och hämtar björkris till oss nu."

Sofia sjönk ner i en av stolarna bredvid fönstret och såg alldeles förfärad ut. Tankarna snurrade i huvudet men hon förstod att det var sant vad som nu skulle ske. Linda var inte lika skakad men hon var inte heller direkt upplyft av insikten om Frökens nya tilltag.

"Har du aldrig fått förut?" frågade Linda och lade en hand på vännens axel.

"Nä'e" pep Sofia och tittade upp. "Har du?"

"Ja, några gånger" sade Linda och suckade. "Det är faktiskt inte så himla farligt" tröstade hon.

"Men det gör ju ont, det känns så himla..." Sofia såg bekymrad ut.

Det blev tyst en stund till. Linda tittade allvarligt på Sofia.

"Det svider och det är skämmigt, men vet du vad? När man tänker efter så kanske vi faktiskt har gjort oss förtjänt av det."

De ryckte båda till när dörren åter öppnades av Fröken som raskt klev in i rummet. När hon stängde dörren såg de att hon höll någonting bakom ryggen och de förstod båda vad det var.

"Nu ska vi se, kom fram och sätt er här framme en stund" sade hon och pekade på några av stolarna längs fram i klassrummet.

De satte sig och såg ned i golvet och väntade spänt på vad som skulle ske. Fröken Majbritt så utforskande på dem och undrade om de hade förstått vad som väntade.

"Eftersom jag inte vill underkänna er så ska vi göra på ett lite annorlunda sätt" började hon.

"När jag var ung och gick i skolan förstår ni och man fuskat på proven då var det här inte något märkvärdigt. Det var inte så kul men det kunde vara en mycket nyttig lärdom när det väl behövdes."

Hon höll fortfarande handen bakom ryggen och såg på sina elever som båda förstod vad hon menade. Det såg nästan ut som om hon tvekade lite men så drog hon efter andan, tog hon fram handen och sade på samma gång.

"Nu flickor, hade jag faktiskt tänk ge er lite smisk på stjärten"

I handen höll hon det nyplockade björkriset. Det var ganska korta kvistar som hon tagit bort löven ifrån. På mitten hade hon bundit ihop dem så att de bildade en prydlig liten knippa.

Flickorna stirrade skamset på riset och var båda blossande röda om kinderna. Nu när allt hopp om att slippa var försvunnet och Sofia förstod att fröken verkligen hade bestämt sig kunde hon känna hjärtat slå allt fortare. För första gången skulle hon nu få smisk och hon hade verkligen inget annat val än att lydigt låta det ske.

Fröken såg på dem och verkade trots sin bestämdhet ganska nervös.

"Såja flickor, det är inte något farligt det här. Jag tror faktiskt att det kan vara ganska bra för er."

Hon drog fram en stol vid katedern framför de knäpptysta flickorna. Sofias mörka ögon blänkte och det såg ut som om hon skulle börja gråta i vilken stund som helst. Fröken gick fram till henne strök handen genom hennes hår och sade:

"Men lilla vän, det blir inte så farligt. Nu slipper du ju bli underkänd."

Sofia såg lite lugnare ut av frökens vänliga ord och nu gick hon istället fram till Linda. Hon tog henne i handen och ledde henne fram till stolen längst fram i klassrummet. Hon drog upp sin klänning något och kavlade upp högra ärmen lite och satte sig till rätta. Hon tog riset i sin högra hand och förklarade än en gång vad som skulle ske:

"Nu Linda eftersom du fuskat på provet så ska jag ge dig smisk på bara stjärten. Du skall dra ned dina trosor över låren, lyfta upp kjolen och lägga dig med stjärten här i mitt knä."

Hon klappade demonstrativt med sin lediga hand över sina lår som för att visa Linda var hon skulle ligga. Så såg hon allvarig och nästan medlidsamt på henne och sade att det hela skulle börja.

"Seså lilla vän, då drar vi ned trosorna." Långsamt nästan som för att fördröja det hela ytterligare stack hon in händerna under sin korta kjol och tog tag i troskanterna. Lika långsamt började hon sedan dra dem nedåt. Hon kände hur de lättade från stjärten när hon förde dem nedåt och hon kände hur de fläktade mellan benen när de var på plats.

"Och så lyfter vi på kjolen" manade Fröken. Hon tog tag i kjoltyget baktill som för att dölja sig så mycket som möjligt och så lyfte hon nästan med ett ryck upp kjolen och blottade sina kraftiga runda skinkor.

"Sådär ja, då får du komma och lägga dig här" sade fröken och strök sig igen över låren samtidigt som hon sköt in klänningen mot sina höfter som för att göra mer plats.

Sofia stirrade storögt på Linda när hon trippade fram och lade sig i knäet på fröken. Hon tog henne i handen och hjälpte henne försiktigt ned på platts. Hon puttade på lite med knät för att den bara stjärten skulle hamna på rätt platts. Fröken tog gott om tid på sig att vika i ordning Lindas kjol över midjan och såg noga till att flickan skulle ligga så nära och fast som möjligt. Hon hade ganska breda höfter och fick nätt och jämt plats i frökens knä. Men till slut låg den väl tilltagna rumpan långt upp över Frökens knän och putade uppåt. Hennes händer nådde ned till golvet och hennes fläta hängde strax ovanför. Innan fröken började drog hon ihop Lindas ben ordentligt för att skydda den lilla vulvan mellan hennes ben.

Fröken Majbritt såg mycket lugn och bestämd ut när hon tillslut placerade riset över Lindas stjärt och så började agan.

Hon slog inte särskilt hårt utan vickade bara på handleden och lät de smidiga kvistarna snärta i snabb takt. Det var tyst i rummet förutom det taktfasta ljudet av kvistarnas svischande och snärten när de tog i de guppande skinkorna. Det dröjde inte lång tid förens Linda började rodna i baken och hennes andning började bli häftigare men fröken fortsatte bara vispa med riset.

Sofia såg generat på Lindas allt rödare rumpa och rös vid tanken på att det snart var hennes tur. Hon undrade hur det kändes och hur ont det skulle göra men hon visste också att hon snart skulle få veta just detta.

Efter hand som smisket fortsatte så började Linda jämra sig och fick svårt att ligga stilla. Hon knep med skinkorna och vickade lite tafatt på sina höfter men kunde på intet sätt undkomma det stränga riset. Hon började bli allt rödare och hon började gnälla allt mera högljutt.

"Aj, förlåt snälla fröken, aahov!"

Men Fröken Majbritt fortsatte bara lugnt agan och sade:

"Ja då lilla gumman, jag vet att det känns. Men det är just det som är meningen."

Till slut ökade Fröken hårdheten i snärtarna och nu började Linda verkligen bli röd. Hon ålade sig och jämrade sig men låg stadigt fast i frökens knä.

"Ahaa! Det gör ooont!" försökte hon hjälplöst. Sofia kunde se att Fröken hade medlidande med flickan men att hon tänkte göra det hela ordenligt och inte tänkte sluta förens hon tyckte att Linda hade fått tillräckligt.

Det hela fortsatte en liten stund till och sedan slutade Fröken plötsligt. Hon lade ifrån sig riset och smekte ömt den varma stjärten. Linda andades fortfarande häftigt men lugnade sig snabbt.

"Då var det färdigt Linda" sade hon och hjälpte flickan på fötter. Linda lade genast händerna på sin ömma bak och såg ansträngt på fröken. Hon såg tillbaka och det märktes att smisket hade haft sin verkan.

"Då kan du gå och sätta dig." Sade hon lugnt. Försiktigt drog Linda upp sina trosor och långsamt gick hon tillbaka till sin plats.

Sofia kände att hon blev alldeles stel när Linda försiktigt satte sig bredvid henne och Fröken vände blicken emot henne. Hon såg bestämt på henne och så sade hon lugnt:

"Jaha Sofia, då var det din tur. Ska du komma fram här då."

Sofia kände hur hon var nära att kissa på sig och hon blev ännu rödare om kinderna vid frökens maning.

"Men jag har aldrig fått smisk förut." Sade hon nästan som en viskning.

"Men lilla vän, då kanske det är på tiden att det sker?" Försökte fröken, men Sofia tittade bara ned i golvet som om hon skulle börja gråta.

"Jag vet att du är en fin och duktig flicka Sofia men nu har du faktiskt gjort dig förtjänt av det här. Kom nu gumman, så farligt är det inte". Fröken reste lite på sig och vinkade fram flickan med handen.

Sofia kunde känna hur hjärtat pickade i bröstet när hon äntligen reste sig och på darrande ben gick fram till fröken. Hon såg med vänliga ögon på henne och tänkte att det var lika bra att hon hjälpte till med förberedelserna.

"Då tar vi ned trosan" sade fröken lugnt och stack in händerna under flickans klänning. Sofia kände det som om fröken hade gjort detta många gånger förut när hon vant tog tag och med en smekning förde ned hennes trosor.

"Och så får du lägga dig här i mitt knä lilla vän" sade hon och lade en hand på hennes rygg, tog hennes hand och förde mjukt ner henne över sina lår. Hon vek genast i ordning klänningen över ryggen på samma prydliga sätt som hon gjort med Linda och Sofia kände hur hennes ben drogs samman och hur frökens stadiga armar lade henne på plats. Hon tog stöd med händerna på golvet framför henne och några av de mörka lockarna föll över hennes axel. Hon kände hur de fläktade lite på hennes bara stjärt men hon låg bekvämt i frökens mjuka knä och fröken var öm mot henne även om det var en mycket ovan och skamlig ställning hon låg i. Det pirrade i magen, det blossade om kinderna och hon andades nervöst i väntan på att riset för första gången skulle möta hennes bleka lilla rumpa.

Hon hörde hur fröken tog upp riset och hon kände hennes andra hand strykas över hennes smala midja.

"Vi ska nog se att det här kommer att gå bra" lugnade hon och så började agan.

Sofia kände hur riset nuddade hennes stjärt och sedan kom de första snärtarna. Det sved till i skinnet och hon kände snabbt hur smärtan steg i stjärten. Riset rörde sig i snabb takt men hon kunde ändå urskilja varje rapp när de träffade mot hennes fasta rumpa. Hon kände hur fröken lät riset vandra upp och ned över hennes bara stjärt och hur värmen spred sig där riset träffade.

Sofia tyckte att det sved och värmde men i början gjorde det ändå inte så ont som hon fruktat, men det kändes ändå mer förnedrande nu när hon verklingen fick sitt smisk.

Så ökade fröken kraften i snärtarna och hon kände hur kvistarna på allvar började bita i hennes varma stjärt. Det sved förfärligt och hon kunde varken ligga stilla eller hålla tillbaka jämmern. Hon lyfte på huvudet och började hjälplöst att sparka med fötterna mot golvet. Hon knep med skinkorna och skruvade på sig men hon kände hur fröken bestämt fortsatte att smiska hennes stjärt. Det sved ordentligt i skinkorna men hon förstod att det inte var någon ide att försöka undkomma det stränga riset utan bara att ta det straff som fröken utdelade.

"Aaaa, förlåååt snälla frökeeen, aj, aj, ahaj" försökte hon men fröken lät sig inte påverkas utan fortsatte lugnt att ge flickan sitt smisk. Hon såg att stjärten började bli röd och förstod att det måste vara en ganska omtumlande upplevelse för någon som aldrig förut blivit agad. Trots att Linda just fått smaka på riset själv tyckte hon ändå synd om Sofia som inte var van vid aga.

"Såja, nu är det snart över" manade fröken men ökade samtidigt takten något. Det sved och Sofia började på nytt åla sig och nu började hon jämra sig hela tiden.

"Ahaa, ooooo, aaahaj" jämrade hon sig samtidigt som hon svängde med håret fram och tillbaka och gned fötterna mot golvet.

Sofias lilla stjärt sved och ömmade ordentligt under riset och hon blev alldeles röd av smisket. Så plötsligt känner hon hur snärtarna slutar och fröken lägger ifrån sig riset. Hon känner hennes mjuka hand över sina varma skinkor och hör hennes mjuka röst:

"Såja, så farigt var det inte."

Fröken smeker henne ömt och hon känner att svedan avtar i baken. Hon lugnar sig och snyftar lite och så får hon sätta sig upp i frökens knä. Hon får en liten kram av fröken och så får hon resa sig. Klänningen faller genast tillbaka och hon får kavla upp den något för att få trosorna tillbaka på plats. Hon kan tydligt känna svedan när trosorna hamnar över hennes varma rumpa men det gör inte särskilt ont längre. Fröken ser utforskande på henne och så får hon gå och sätta sig.

"Jaha flickor, hur känns det nu?" frågade Fröken Majbritt.

Ingen av dem svarade men fröken kunde tydligt se att de tagit intryck av vad som skett.

"Tycker ni att det var orättvist, att jag har varit för sträng?" frågade hon uppfodrande.

"Nej då fröken" svarade Linda som hunnit hämtat sig lite. "Det var nog inte mer än rätt, eller hur Sofia."

"Nä" pep hon om än med en viss tveksamhet i rösten.

Fröken såg nöjd ut och log mot dem samtidigt som hon bläddrade bland sina papper. Hon tog deras prov och noterade någonting längst ned på bladen.

"Då skriver vi alla rätt då, eller vad tycker ni?"

Flickorna sken upp men de var fortfarande tysta. De kände hur de sprudlade av lycka och kunde knappast hejda sig nu när de äntligen fått full poäng på provet. Fröken tittade upp och såg nöjd på dem.

"Jag tror ni kan ta era prov redan nu" sade hon och vinkade fram dem.

När de fått sina prov och noterat att de fått alla rätt kände de sig trots allt mycket nöjda och Sofia tänkte att det nog kanske hade varit värt sitt första smisk även om det sved ordentligt. Fröken kände sig också nöjd med att ha kunnat ge flickorna sitt prov utan att de för den skull kunde ha några tankar på att fuska igen på ett tag. Hon var rentav stolt.

"Då kan ni också gå då" sade hon och gav dem varsin vänskaplig klapp i baken. Flickorna vände sig mot dörren och gick ut. När de hade kommit halvvägs ställde fröken tillbaka stolen och plockade upp risknippan.

"Hej då flickor och trevlig helg" sade hon.

"Hej då, fröken och tack det samma." svarade de samtidigt och log mot fröken.

Just när de öppnat dörren och skulle gå viftade fröken lite med riset i luften.

"Vem vet, vi kanske får nytta av det här igen..."

  VIP     VIP


Tillbaka