Sofia
och Linda sneglade på varandra. Provet var inte särskilt svårt
för två elever som var så begåvade och duktiga
som de. På de flesta utav frågorna på provet kunde de
båda svaret utan och innan till, men det fanns några kluriga
frågor som de inte på kunde lösa på egen hand.
Linda
var en ganska storvuxen flicka med ett långt blont hår i en
bred fläta över ryggen. Hon
hade ovanligt kvinnliga former för sin ålder och hade redan
fått en ganska ordentlig byst men
hennes ansikte visade tydligt att hon var yngre. Hon hade två blåa
oskuldsfulla ögon, rosor på kinderna, fräknar och en bred
mun som nästan alltid log. Hon bar en vit kjol som egentligen var
för kort för hennes resliga figur, en tunn sommartröja
och ett par sandaler.
Sofia hade en betydligt mindre och spädare figur men var mycket söt.
Hennes mörka lockiga hår och hennes klara ögon gav ett
ganska allvarligt intryck och hon var betydligt lugnare och mer tillbakadragen
än Linda. Hon hade en lång sommarklänning som var blå,
ett par vita flickskor och en vit rosett i håret.
Flickorna
hade länge tävlat med varandra om vem som var bäst i klassen
och hela tiden ansträngt sig till det yttersta för att få
ett mycket bra resultat. De hade dock inte kunnat komma fram till vem
som egentligen var duktigast och hade med tiden istället blivit goda
vänner och osvikliga skolkamrater. De hade bett deras lärarinna
Fröken Majbritt om att få sitta bredvid varandra i bänkraderna
längst fram och de hade hon naturligtvis inte haft någonting
emot eftersom hon kände mycket inför dessa ambitiösa och
flitiga flickor. Dessutom skulle hon slippa att andra elever fuskade och
tog hjälp av deras framgångar genom att tjuvtitta och skriva
av uppgifter.
Fröken
Majbritt var en ung och mycket omtyckt lärarinna som tog sitt arbete
på största allvar och försökte hjälpa och ställa
upp för alla eleverna i klassen till. Hon var en mycket omtänksam
och godhjärtad kvinna men hon kunde också vara mycket bestämd
och envis vad det gällde elevernas studieresultat. Dagen till ära
hade hon valt en vacker långklänning med ärmar och hon
hade satt upp håret i nacken. Hon såg fortfarande snäll
ut men mycket ståtlig i sina gammeldags små glasögon.
Det
var tyst i klassrummet och här och var hördes ljudet av pennor
som flitigt svarade på frågorna i provet. Många av eleverna
suckade och det märktes att de hade lite problem med svaren.
För
Sofia gick det däremot lika bra som vanligt och hon hade bara en
fråga kvar som hon inte kunde lösa. Hon tyckte att det var
så nedrigt att hela tiden vara så nära full poäng
men aldrig riktigt lyckas med alla frågorna även fast hon pluggat
så flitigt. Bredvid henne satt Linda och kämpade också
hon med en av de sista frågorna. Hon förstod att Sofia också
måste ha problem för det var en stund sedan hon skrev någonting
och de brukade alltid bli klara i god tid innan provtiden var slut. Försiktigt
stäckte hon ut foten och puttade lite på Sofias ben. Sofia
sneglade lite diskret tillbaka men en undrande blick och såg att
Linda skruvade på sig. Deras blickar möttes och de behövdes
inga ord för att deras förstående blickar skulle inse
situationen.
Linda
lyfte försiktigt och ljudlöst på armen och förde
sitt prov lite närmare Sofia och hon sneglade på hennes papper.
Sedan var det Sofias tur och hon vek upp en flik på ett av sina
skrivpapper och pekade på en av raderna. Linda nickade instämmande
och de fortsatte med provskrivningen.
Båda
tänkte de samma sak. Äntligen skulle de få alla rätt
och göra fröken glad och nöjd. De skämdes lite och
deras hjärtan slog lite fortare när de skrev ned sina nya svar
men de tänkte att det var ju inte mer än rätt att de också
fuskade lite eftersom de ändå studerade så flitigt.
De
satt båda tyst och väntade på att tiden skulle ta slut
och Fröken Majbritt tittade demonstrativt på klockan. Hon tycktes
helt ovetande om vad hennes favorit elever haft för sig under provet.
Jag vem kunde misstänka att några så fina flickor som
de skulle fuska.
Efter
en stund reste sig Fröken och talade till klassen:
"Jaha,
då var tiden slut, lägg ned pennorna och lämna fram provet."
Hon såg mycket ståtlig ut där hon förväntansfullt
stod och väntade på proven.
Hon
hade ett vänligt ansikte och hon tittade förtröstansfullt
genom sina små glasögon på de elever som verkade besvikna
över sina resultat. Hon klappade dem försiktigt på axeln
och sade att de skulle ordna sig och att hon visste att provet var svårt.
När Linda och Sofia lämnade in sina prov såg Fröken
bestämt på dem och log. Intet ont anande log de sött tillbaka
och tänkte att nu skulle fröken bli nöjd.
Alla
eleverna satte sig igen i sina bänkar och de flesta verkade lugna
sig nu när provet var över.
"Jag
hoppas att det har gått bra och att ni har lärt er mycket"
sade Fröken Majbritt.
"För
er som inte lyckas så bra på provet så vet ni att det
alltid finns en andra chans så ni behöver inte känna er
ledsna eller oroliga." Hon log välmenande mot några av eleverna.
"Då
vill jag bara önska er alla en skön helg och på återseende
nästa vecka. Varsågod att gå ut... men Sofia och Linda
ni stannar kvar en stund till..."
Flickorna
tittade förskräckt på varandra. Hade Fröken upptäckt
deras fusk eller ville hon bara lyckönska dem ytterligare en gång?
När
alla eleverna lämnat klassrummet stängde hon dörren och
gick fram till flickornas bänkrad.
"Jaha
flickor, jag vet inte vad jag ska säga. Ni är de bästa
i klassen och då förstår jag inte hur sådant här
kan hända?" De såg oförstående till svar på
fröken men de hade både hjärtat i halsgropen.
"Jag
vet att ni båda skulle ha fått utmärkta resultat utan
att fuska och ni kommer med största sannolikhet att få högsta
betyg men det här var verkligen inte bra."
Båda
flickorna fick genast rosor på kinderna och tittade skamset ned
i bänken. Sofia kunde inte få fram ett ljud men Linda försökte
nästan viskande att förklara sig.
"Förlåt
Fröken Majbritt, jag ville bara klara alla rätt" pep hon. Fröken
såg på Linda och sade:
"Snälla
ni, ni behöver inte visa er duktiga för mig, det vet jag redan.
I vanliga fall skulle ni bli underkända eftersom ni fuskat men jag
vet att ni hade klarat provet i alla fall så jag känner mig
lite kluven inför ett sådant beslut."
Nu
tittade Sofia upp.
"Tack
snälla Fröken. Tänker du räkna provet i alla fall?"
Fröken såg fundersam ut.
"Om
jag underkänner er på ett såhär viktigt prov så
kommer era betyg att sänkas och det vet ni ju att jag inte vill.
Men det blir ju orättvist om jag har överseende med er när
jag underkänner sämre elever, eller hur?"
"Ja,
jo det är klart." svarade Sofia och Linda samtidigt.
Det
blev tyst en stund och de såg förväntansfullt på
Fröken.
Fröken
såg allvarligt på dem och tog till orda igen:
"Låt
gå för den här gången, vi glömmer väl
det här lilla missödet då... men jag kan inte låta
er slippa undan helt bara för att ni är så fina flickor"
De
såg undrande på Fröken som faktiskt såg något
osäker ut för första gången.
"Om
ni väntar här en stund så ska jag bara gå och ordna
en sak, så ska vi nog se att vi kan lösa det här."
Fröken
gick med bestämda steg mot dörren och lämnade rummet. Hon
stängde dörren efter sig och lämnade flickorna ensamma
kvar. De såg undrande på varandra igen.
Vad
kunde fröken mena?
Båda
satt de tysta en stund och funderade tills Linda fick syn på något
utanför fönstret.
"Titta
Sofia, det är Fröken"
"Vad
gör hon? vart ska hon?" svarade Sofia.
De
gick fram till fönstret och tittade ut. Där ute gick Fröken
mot en liten skogsdunge längre bort. I handen höll hon ett snöre
och något som liknade en sax, fast tjockare.
"Men...
vad ska hon göra" frågade Sofia. Men Linda svarade inte utan
bara tittade ut genom fönstret.
Där
ute såg de att fröken hade stannat mitt i dunge vid en av ungbjörkarna
och hon höll på med något som de inte riktigt kunde se.
Hon höll på en bra stund och pysslade vid trädet och flickorna
stod tysta och spanade.
"Jag
tror jag vet vad som skall hända" sade Linda spänt och såg
på Sofia.
"Eftersom
vi fuskade på provet så ska vi egentligen bli underkända
men nu tänker hon ge oss ett annat straff."
De
såg på varandra några långa sekunder och med ens
gick de upp för dem vad som skulle ske.
"Du
kan väl inte mena...?"
"Jo..."
avbröt Linda. "...hon är och hämtar björkris till
oss nu."
Sofia
sjönk ner i en av stolarna bredvid fönstret och såg alldeles
förfärad ut. Tankarna snurrade i huvudet men hon förstod
att det var sant vad som nu skulle ske. Linda var inte lika skakad men
hon var inte heller direkt upplyft av insikten om Frökens nya tilltag.
"Har
du aldrig fått förut?" frågade Linda och lade en hand
på vännens axel.
"Nä'e"
pep Sofia och tittade upp. "Har du?"
"Ja,
några gånger" sade Linda och suckade. "Det är faktiskt
inte så himla farligt" tröstade hon.
"Men
det gör ju ont, det känns så himla..." Sofia såg
bekymrad ut.
Det
blev tyst en stund till. Linda tittade allvarligt på Sofia.
"Det
svider och det är skämmigt, men vet du vad? När man tänker
efter så kanske vi faktiskt har gjort oss förtjänt av
det."
De
ryckte båda till när dörren åter öppnades av
Fröken som raskt klev in i rummet. När hon stängde dörren
såg de att hon höll någonting bakom ryggen och de förstod
båda vad det var.
"Nu
ska vi se, kom fram och sätt er här framme en stund" sade hon
och pekade på några av stolarna längs fram i klassrummet.
De
satte sig och såg ned i golvet och väntade spänt på
vad som skulle ske. Fröken Majbritt så utforskande på
dem och undrade om de hade förstått vad som väntade.
"Eftersom
jag inte vill underkänna er så ska vi göra på ett
lite annorlunda sätt" började hon.
"När
jag var ung och gick i skolan förstår ni och man fuskat på
proven då var det här inte något märkvärdigt.
Det var inte så kul men det kunde vara en mycket nyttig lärdom
när det väl behövdes."
Hon
höll fortfarande handen bakom ryggen och såg på sina
elever som båda förstod vad hon menade. Det såg nästan
ut som om hon tvekade lite men så drog hon efter andan, tog hon
fram handen och sade på samma gång.
"Nu
flickor, hade jag faktiskt tänk ge er lite smisk på stjärten"
I
handen höll hon det nyplockade björkriset. Det var ganska korta
kvistar som hon tagit bort löven ifrån. På mitten hade
hon bundit ihop dem så att de bildade en prydlig liten knippa.
Flickorna
stirrade skamset på riset och var båda blossande röda
om kinderna. Nu när allt hopp om att slippa var försvunnet och
Sofia förstod att fröken verkligen hade bestämt sig kunde
hon känna hjärtat slå allt fortare. För första
gången skulle hon nu få smisk och hon hade verkligen inget
annat val än att lydigt låta det ske.
Fröken
såg på dem och verkade trots sin bestämdhet ganska nervös.
"Såja
flickor, det är inte något farligt det här. Jag tror faktiskt
att det kan vara ganska bra för er."
Hon
drog fram en stol vid katedern framför de knäpptysta flickorna.
Sofias mörka ögon blänkte och det såg ut som om hon
skulle börja gråta i vilken stund som helst. Fröken gick
fram till henne strök handen genom hennes hår och sade:
"Men
lilla vän, det blir inte så farligt. Nu slipper du ju bli underkänd."
Sofia
såg lite lugnare ut av frökens vänliga ord och nu gick
hon istället fram till Linda. Hon tog henne i handen och ledde henne
fram till stolen längst fram i klassrummet. Hon drog upp sin klänning
något och kavlade upp högra ärmen lite och satte sig till
rätta. Hon tog riset i sin högra hand och förklarade än
en gång vad som skulle ske:
"Nu
Linda eftersom du fuskat på provet så ska jag ge dig smisk
på bara stjärten. Du skall dra ned dina trosor över låren,
lyfta upp kjolen och lägga dig med stjärten här i mitt
knä."
Hon
klappade demonstrativt med sin lediga hand över sina lår som
för att visa Linda var hon skulle ligga. Så såg hon allvarig
och nästan medlidsamt på henne och sade att det hela skulle
börja.
"Seså
lilla vän, då drar vi ned trosorna." Långsamt nästan
som för att fördröja det hela ytterligare stack hon in
händerna under sin korta kjol och tog tag i troskanterna. Lika långsamt
började hon sedan dra dem nedåt. Hon kände hur de lättade
från stjärten när hon förde dem nedåt och hon
kände hur de fläktade mellan benen när de var på
plats.
"Och
så lyfter vi på kjolen" manade Fröken. Hon tog tag i
kjoltyget baktill som för att dölja sig så mycket som
möjligt och så lyfte hon nästan med ett ryck upp kjolen
och blottade sina kraftiga runda skinkor.
"Sådär
ja, då får du komma och lägga dig här" sade fröken
och strök sig igen över låren samtidigt som hon sköt
in klänningen mot sina höfter som för att göra mer
plats.
Sofia
stirrade storögt på Linda när hon trippade fram och lade
sig i knäet på fröken. Hon tog henne i handen och hjälpte
henne försiktigt ned på platts. Hon puttade på lite med
knät för att den bara stjärten skulle hamna på rätt
platts. Fröken tog gott om tid på sig att vika i ordning Lindas
kjol över midjan och såg noga till att flickan skulle ligga
så nära och fast som möjligt. Hon hade ganska breda höfter
och fick nätt och jämt plats i frökens knä. Men till
slut låg den väl tilltagna rumpan långt upp över
Frökens knän och putade uppåt. Hennes händer nådde
ned till golvet och hennes fläta hängde strax ovanför.
Innan fröken började drog hon ihop Lindas ben ordentligt för
att skydda den lilla vulvan mellan hennes ben.
Fröken
Majbritt såg mycket lugn och bestämd ut när hon tillslut
placerade riset över Lindas stjärt och så började
agan.
Hon
slog inte särskilt hårt utan vickade bara på handleden
och lät de smidiga kvistarna snärta i snabb takt. Det var
tyst i rummet förutom det taktfasta ljudet av kvistarnas svischande
och snärten när de tog i de guppande skinkorna. Det dröjde
inte lång tid förens Linda började rodna i baken och
hennes andning började bli häftigare men fröken fortsatte
bara vispa med riset. |
 |
Sofia
såg generat på Lindas allt rödare rumpa och rös
vid tanken på att det snart var hennes tur. Hon undrade hur det
kändes och hur ont det skulle göra men hon visste också
att hon snart skulle få veta just detta.
Efter
hand som smisket fortsatte så började Linda jämra sig
och fick svårt att ligga stilla. Hon knep med skinkorna och vickade
lite tafatt på sina höfter men kunde på intet sätt
undkomma det stränga riset. Hon började bli allt rödare
och hon började gnälla allt mera högljutt.
"Aj,
förlåt snälla fröken, aahov!"
Men
Fröken Majbritt fortsatte bara lugnt agan och sade:
"Ja
då lilla gumman, jag vet att det känns. Men det är just
det som är meningen."
Till
slut ökade Fröken hårdheten i snärtarna och nu började
Linda verkligen bli röd. Hon ålade sig och jämrade sig
men låg stadigt fast i frökens knä.
"Ahaa!
Det gör ooont!" försökte hon hjälplöst. Sofia
kunde se att Fröken hade medlidande med flickan men att hon tänkte
göra det hela ordenligt och inte tänkte sluta förens hon
tyckte att Linda hade fått tillräckligt.
Det
hela fortsatte en liten stund till och sedan slutade Fröken plötsligt.
Hon lade ifrån sig riset och smekte ömt den varma stjärten.
Linda andades fortfarande häftigt men lugnade sig snabbt.
"Då
var det färdigt Linda" sade hon och hjälpte flickan på
fötter. Linda lade genast händerna på sin ömma bak
och såg ansträngt på fröken. Hon såg tillbaka
och det märktes att smisket hade haft sin verkan.
"Då
kan du gå och sätta dig." Sade hon lugnt. Försiktigt drog
Linda upp sina trosor och långsamt gick hon tillbaka till sin plats.
Sofia
kände att hon blev alldeles stel när Linda försiktigt satte
sig bredvid henne och Fröken vände blicken emot henne. Hon såg
bestämt på henne och så sade hon lugnt:
"Jaha
Sofia, då var det din tur. Ska du komma fram här då."
Sofia
kände hur hon var nära att kissa på sig och hon blev ännu
rödare om kinderna vid frökens maning.
"Men
jag har aldrig fått smisk förut." Sade hon nästan som
en viskning.
"Men
lilla vän, då kanske det är på tiden att det sker?"
Försökte fröken, men Sofia tittade bara ned i golvet som
om hon skulle börja gråta.
"Jag
vet att du är en fin och duktig flicka Sofia men nu har du faktiskt
gjort dig förtjänt av det här. Kom nu gumman, så
farligt är det inte". Fröken reste lite på sig och vinkade
fram flickan med handen.
Sofia
kunde känna hur hjärtat pickade i bröstet när hon
äntligen reste sig och på darrande ben gick fram till fröken.
Hon såg med vänliga ögon på henne och tänkte
att det var lika bra att hon hjälpte till med förberedelserna.
"Då
tar vi ned trosan" sade fröken lugnt och stack in händerna under
flickans klänning. Sofia kände det som om fröken hade gjort
detta många gånger förut när hon vant tog tag och
med en smekning förde ned hennes trosor.
"Och
så får du lägga dig här i mitt knä lilla vän"
sade hon och lade en hand på hennes rygg, tog hennes hand och förde
mjukt ner henne över sina lår. Hon vek genast i ordning klänningen
över ryggen på samma prydliga sätt som hon gjort med Linda
och Sofia kände hur hennes ben drogs samman och hur frökens
stadiga armar lade henne på plats. Hon tog stöd med händerna
på golvet framför henne och några av de mörka lockarna
föll över hennes axel. Hon kände hur de fläktade lite
på hennes bara stjärt men hon låg bekvämt i frökens
mjuka knä och fröken var öm mot henne även om det
var en mycket ovan och skamlig ställning hon låg i. Det pirrade
i magen, det blossade om kinderna och hon andades nervöst i väntan
på att riset för första gången skulle möta
hennes bleka lilla rumpa.
Hon
hörde hur fröken tog upp riset och hon kände hennes andra
hand strykas över hennes smala midja.
"Vi
ska nog se att det här kommer att gå bra" lugnade hon och så
började agan.
Sofia
kände hur riset nuddade hennes stjärt och sedan kom de första
snärtarna. Det sved till i skinnet och hon kände snabbt hur
smärtan steg i stjärten. Riset rörde sig i snabb takt men
hon kunde ändå urskilja varje rapp när de träffade
mot hennes fasta rumpa. Hon kände hur fröken lät riset
vandra upp och ned över hennes bara stjärt och hur värmen
spred sig där riset
träffade.
Sofia
tyckte att det sved och värmde men i början gjorde det ändå
inte så ont som hon fruktat, men det kändes ändå
mer förnedrande nu när hon verklingen fick sitt smisk.
Så
ökade fröken kraften i snärtarna och hon kände hur
kvistarna på allvar började bita i hennes varma stjärt.
Det sved förfärligt och hon kunde varken ligga stilla eller
hålla tillbaka jämmern. Hon lyfte på huvudet och började
hjälplöst att sparka med fötterna mot golvet. Hon knep
med skinkorna och skruvade på sig men hon kände hur fröken
bestämt fortsatte att smiska hennes stjärt. Det sved ordentligt
i skinkorna men hon förstod att det inte var någon ide att
försöka undkomma det stränga riset utan bara att ta det
straff som fröken utdelade.
"Aaaa,
förlåååt snälla frökeeen, aj, aj, ahaj"
försökte hon men fröken lät sig inte påverkas
utan fortsatte lugnt att ge flickan sitt smisk. Hon såg att stjärten
började bli röd och förstod att det måste vara en
ganska omtumlande upplevelse för någon som aldrig förut
blivit agad. Trots att Linda just fått smaka på riset själv
tyckte hon ändå synd om Sofia som inte var van vid aga.
"Såja,
nu är det snart över" manade fröken men ökade samtidigt
takten något. Det sved och Sofia började på nytt åla
sig och nu började hon jämra sig hela tiden.
"Ahaa,
ooooo, aaahaj" jämrade hon sig samtidigt som hon svängde med
håret fram och tillbaka och gned fötterna mot golvet.
Sofias
lilla stjärt sved och ömmade ordentligt under riset och hon
blev alldeles röd av smisket. Så plötsligt känner
hon hur snärtarna slutar och fröken lägger ifrån
sig riset. Hon känner hennes mjuka hand över sina varma skinkor
och hör hennes mjuka röst:
"Såja,
så farigt var det inte."
Fröken
smeker henne ömt och hon känner att svedan avtar i baken. Hon
lugnar sig och snyftar lite och så får hon sätta sig
upp i frökens knä. Hon får en liten kram av fröken
och så får hon resa sig. Klänningen faller genast tillbaka
och hon får kavla upp den något för att få trosorna
tillbaka på plats. Hon kan tydligt känna svedan när trosorna
hamnar över hennes varma rumpa men det gör inte särskilt
ont längre. Fröken ser utforskande på henne och så
får hon gå och sätta sig.
"Jaha
flickor, hur känns det nu?" frågade Fröken Majbritt.
Ingen
av dem svarade men fröken kunde tydligt se att de tagit intryck av
vad som skett.
"Tycker
ni att det var orättvist, att jag har varit för sträng?"
frågade hon uppfodrande.
"Nej
då fröken" svarade Linda som hunnit hämtat sig lite. "Det
var nog inte mer än rätt, eller hur Sofia."
"Nä"
pep hon om än med en viss tveksamhet i rösten.
Fröken
såg nöjd ut och log mot dem samtidigt som hon bläddrade
bland sina papper. Hon tog deras prov och noterade någonting längst
ned på bladen.
"Då
skriver vi alla rätt då, eller vad tycker ni?"
Flickorna
sken upp men de var fortfarande tysta. De kände hur de sprudlade
av lycka och kunde knappast hejda sig nu när de äntligen fått
full poäng på provet. Fröken tittade upp och såg
nöjd på dem.
"Jag
tror ni kan ta era prov redan nu" sade hon och vinkade fram dem.
När
de fått sina prov och noterat att de fått alla rätt kände
de sig trots allt mycket nöjda och Sofia tänkte att det nog
kanske hade varit värt sitt första smisk även om det sved
ordentligt. Fröken kände sig också nöjd med att ha
kunnat ge flickorna sitt prov utan att de för den skull kunde ha
några tankar på att fuska igen på ett tag. Hon var rentav
stolt.
"Då
kan ni också gå då" sade hon och gav dem varsin vänskaplig
klapp i baken. Flickorna vände sig mot dörren och gick ut. När
de hade kommit halvvägs ställde fröken tillbaka stolen
och plockade upp risknippan.
"Hej
då flickor och trevlig helg" sade hon.
"Hej
då, fröken och tack det samma." svarade de samtidigt och log
mot fröken.
Just
när de öppnat dörren och skulle gå viftade fröken
lite med riset i luften.
"Vem
vet, vi kanske får nytta av det här igen..."
|