Det första riset


Vi har varit gifta i 5 år nu.. Hasse är av den gammalmodiga sorten ..  som kvinna skall jag  vara under honom. respektera honom. lyda honom.. Han sa något om det innan vi gifte oss men förstod inte innebörden förs senare.. har under åren fått lära mig o har  funnit mig i situationen o älskar min man av hela mitt hjärta.. han ger mig inte bara ris utan tröst. kärlek o ömhet när jag behöver/ förtjänar det. han tar hand om mig..
Steg för steg tog han över mitt klädval. inget smink... ville inte att jag arbetade.. ville att jag skulle ta hand om husgöromålen.. jag fann mig i det.. efter ett tag blev han mer krävande.. jag började irritera mig på saken..
Vi satt i stora rummet... jag diskuterade ivrigt ämnet.. klagade högljutt .  såg glöden i hanns ögon..  när han beordrade mig att vara tyst.. veta min plats. vilket fick mig att reagera hårdare.. gick till attack ..

Hasse ställde sig lugnt upp. såg glöden i hanns ögon..  han gick  mot hallen tog på sig  gick ut...  själv stod jag mäkta irriterad kvar med ilskan  för att han inte lyssnade... tog inte lång stund så var han tillbaks igen..  i handen höll han ett ris.. jag tittade storögt på honom.. snabbt tog han ett grepp i mitt hår. jag skrek högljut.... han  drog mig fram i mot köket..  satte sig ner på en stol med greppet ännu i mitt hår... jag framåtböjd..

-jag skall få dig att veta din plats.... dra ner trosorna till knäna . sa han med ett fastare grepp i mitt hår.
jag fick panik.. han tänkte väl inte slå mig? Han la riset på bordet...
-snälla Hasse sluta det gör ont.. släpp mig du gör mig illa...
- gör som jag säger... lyft kjolen o dra ner trosorna till knäna.. sa han..

Gråtande lyfte jag upp kjolen o drog ner mina trosor mot knäna. insåg att han kommer att fölfölja det hela... kände en sådan skam över att behöva ge efter .  snyftande lovade jag att aldrig mer bråka om han bara släppte taget... visste nu vad som väntade. jag som aldrig fått ett slag i hela mitt liv.. kjolen gled ner...

Greppet hårdande ytligare när han ville att jag skulle lyfta kjolen högt över min stjärt... han drog mig framåt... drog ner mig över knät...  med huvudet hängande ner fick jag ingen golvkontakt med fötterna...  han höll ett tag om mitt huvud o tryckte det neråt..
Ohhh det första slaget gjorde så ont...  om o om igen.. fäktande o skrikande gråtande genomled jag min första risning...  han risade mig så länge så jag till slut bara föll i hopp i hanns knä. tårarna av smärtan o förnedringen ..
Trodde aldrig han skulle sluta.. tills det hela var över..
Gråtande ställde jag mig upp... drog upp mina trosor skamset.... skulle springa  iväg när han tog ett tag i min arm.. förde mig hårt in i stora rummet ...
Tryckte in mig i ett hörn  med ryggen i mot honom..
- stå kvar där. o tänk efter ..sa han..
Gråtande fick jag stå där i över en timme. tills han sa att jag kunde gå.. var på väg bort när han ropade på mig.. ville att jag skulle komma  fram till soffan..
Stod framför honom..
- har du tänkt efter? frågade han..
Med ögonen i golvet  svarade jag ja..
- bra hoppas du lärt dig något... du är min kvinna nu o jag kräver respekt o fullständig lydnad...
- Kan jag gå?
- Nej... från o med nu vill jag höra dig tacka för varje ggr som jag tillrättavisar dig... lär dig... gör det av kärlek...
Fick tacka...

Han har lärt mig mycket sedan dess...

Men glömmer aldrig första ggr...


shame  SIT


Tillbaka