En ren njutning


Jag växte upp med aga som ett naturligt inslag i min vardag. Mina föräldrar trodde på en utdragen process så man verkligen både skämdes, kände och reflekterade över agan och varför den utdelades. De pratade mycket före och efter och ibland även under bestraffningen och frågade om man förstod varför man t ex låg över mammas knä. Poängen var att man själv skulle förstå vad man gjort fel, själv förstå att man förtjänat smisk och ta lärdom av det. Jag upplevde aldrig att mina föräldrar njöt av det utan jag tror faktiskt att det var en ritual de trodde på.

Det kom så en dag då jag upptäckte att jag faktiskt njöt lite av att ligga där över knät och bli smiskad med handflatan. Tror faktiskt att det var redan när jag var en 11-12 år… Pappa gjorde ofta så att han började med att smiska mig löst och varefter höja både styrkan och takten. Jag upptäckte att under tiden han smiskade löst och ”medelhårt” kändes det oerhört stimulerande. Han kunde smiska löst väldigt länge och till slut började det ju kännas, det var mer små stickningar än riktig sveda, var lite irriterande faktiskt, ni vet som när det kittlas i halsen och man inte kan komma åt och kittla tillbaka. Punkten nåddes sedan då det precis är uthärdligt, då det svider men är överkomligt och man befinner sig precis under den punkten då det börjar göra ont. Det var det jag gillade mest. Det är precis då man börjar känna att ögonen börjar vattnas och man försiktigt börjar skruva på sig och spänna sig för att slippa gå över tröskeln till då det gör ont. Än så länge sticker det bara och svider lite lätt. Jag försökte stanna kvar i det gränslandet så länge som möjligt, men tyvärr var den stunden oftast alltför kort, strax efter då det kändes skönt började det göra ont. Och då var det inget kul längre.

Det var bara handflatan jag fann njutning i. Allt annat var ren bestraffning som smärtade. Men den där ’rätta’ känslan kunde också infinna sig efteråt, då man legat på sängen och gråtit ett bra tag och smärtan dämpats. För efter ett tag, förr eller senare, kom ju den punkten då smärtan avtagit och ramlat precis under den där punkten. Om det tog 30 min eller 2 timmar varierade, men förr eller senare kom den där dämpade, molande, svidande känslan och jag började njuta av den. När jag kom i tonåren utnyttjade jag ibland (eller kanske ofta) den där efter-smisket-känslan till att onanera. Jag försökte hålla kvar känslan så länge som möjligt och efter-smisket-känslan stannde ofta kvar väldigt länge, så jag hade min tid på mig.


När jag så blev vuxen och inte längre fick smisk började jag nästan sakna den där speciella känslan. I brist på det började jag gilla att läsa och se på film när andra fick smisk. Det funkade det också. Fast då fick/får det gärna vara sträng aga, så länge det bara är fiction eller ett självmant återgett minne. Nyhetsnotiser är alltså iskallt för mig. Har märkt att jag t.o.m kan gå igång på att tänka tillbaka på min egen aga! När jag så varit tillsammans med min nuvarande man ett par månader hände det sig att jag och han en kväll låg och delade våra hemligheter med varandra. Jag berättade om mina känslor under smisket. Det hände inget då, han tyckte det verkade märkligt och var inte helt bekväm med tanken att slå mig. Med mycket skämt och ett steg i taget har han dock förlikat sig med tanken och förstår nu att han inte gör mig illa. Tvärtom. Hans grej var mycket lättare, om än lite märklig i mina öron, för han gick starkt igång på att bli masserad om fötterna.

Idag, ett par år senare, använder vi båda varandras ticks som krydda i vårt sexliv. Inte alltid, men då och då och aldrig samtidigt. Vi upptäckte rätt snart att om jag masserade fötterna först hann hans uppeggning försvinna medan han smiskade mig och vice versa. Så vi får dela upp kryddorna på olika tillfällen. Min man har utvecklat en suverän förmåga att ge mig smisk så att jag får den där gränslandskänslan så länge som möjligt. Det är en balansgång, för ett par för hårda daskar och allt är förstört, jag vill ju bara befinna mig just under den nivån då det blir obehagligt. Min man behärskar den balalnsgången.

Ofta behöver jag inte tala om längre när jag är sugen på smisk, min man känner av det. Under sensuella former klär vi av varandra. Han sätter sig på sängkanten och jag smyger upp över hans knän. Vi säger inget. Han smeker min bak och min rygg ett tag. Hans hand fortsätter sakta neråt och över mina lår, fortsätter upp och precis i ljumsken avlägsnar han handen och börjar smiska mig lätt över rumpan. Med lätta slag smiskar han mina skinkar en och en och tvärs över. Han arbetar ett bra tag för att sakta bygga upp känslan. I början känner jag inget mer än beröring. Gradvis ökar han styrkan lite i taget. Till slut börjar det kittla, sticka och en lätt sveda brer ut sig. Jag andas häftigare och känner hur det vattnas mellan mina ben. Min man fortsätter smiska med samma styrka, oftast har mina stjärt intagit en rosa nyans vid det här laget och den börjar kännas varm. Min man smiskar med samma styrka tills jag börjar flämta. När jag så automatiskt kniper med stjärten för att det svider så smiskar han med en sådan styrka och takt att den känslan kvarstår en lång stund. Hans daskar varierar i styrka vartefter svedan avtar och ökar. Jag kniper och flämtar och då vet min man att han nått den punkt som jag njuter bäst av. Ibland stannar han upp och smeker min stjärt, kramar om den med handen. Jag förstår inte hur han gör, men jag njuter. Länge. Till slut vänder jag mig om, vi kryper ner på sängen och har en underbar stund tillsammans. Jag känner min man i mig samtidigt som min stjärt svider så där behagligt. Jag älskar de stunderna.


     SIT   christina

Tillbaka